Sundsvalls Tidning och Dagbladet skriver om rättegången rörande den kidnappade pojken som påträffades i Göteborg.
Dagbladet 16 mars 2012
Mamman kommer att genomgå en paragraf 7-undersökning för att få en bedömning om hon lider av en allvarlig psykisk störning. Det är hennes upprepade anklagelser mot pappan som ledde till att domstolen misstänker att hon kan lida av en psykisk störning skriver ST.
Mamman höll fast vid sina anklagelser att pappan skulle ha misshandlat eller förgripit sig på sonen under förhandlingen i tingsrätten. Hon sa även följande om varför hon försvann med sonen när pappan fick ensam vårdnad:
– Det var min advokat som gav mig rådet. Att jag skulle hämta pojken i skolan direkt, och att det var fara för hans och mitt liv, hävdade mamman i rätten i går.
Tyvärr så skriver varken Dagbladet eller Sundsvalls Tidning om det är bekräftat att mamman har fått ett dylikt råd från en advokat. Men är det den advokat som är nu ombud för kvinnan så är jag inte förvånad över rådet.
Undrar om det är ett lagbrott att en advokat råder sin klient att avvika med, begå grov egenmäktighet med barn, sitt barn när klienten inte är vårdnadshavare av barnet?
Vad tidningarna skriver är följande om vem och vilka som hjälpte mamman när hon gömde sig och sonen.
Det är en kvinnojour i Umeå som tillhandahöll boende, akut ekonomisk hjälp av Kyrkan i Göteborg, väninnor hjälpte henne med uppehället. Vem eller vilka som hjälpte mamman i Hudiksvall och Stockholm framgår ej av artikeln i Sundsvalls Tidning.
Jag utgår från att dessa som hjälpte mamman att begå detta svekfulla och egoistiska brott blir föremål för en förundersökning och i bästa fall även åtal. Mamman hade ju inte vårdnaden om sonen när hon bland annat fick hjälp av en kvinnojour i Umeå.
Är det sådan hjälp som du tycker ska finansieras av staten, Jonas Sjöstedt ???
Mammor som inte har vårdnaden om sina barn får aktiv hjälp av en kvinnojour att gömma sig, är det sådan hjälp du tycker staten ska betala ?
Att hjälpa till att begå ett brott mot ett barn och även mot den andra föräldern är för jävligt.
Alla anklagelser som mamman har riktat mot pappan har polisen kunnat avfärda efter att ha utrett dem.
Vad mamman har gjort, är en ”klassiker”. Hon har systematiskt anklagat pappan för sexuella övergrepp eller misshandlat sonen. Mamman är inte ensam om detta förfarande och tyvärr så har mammor lyckats med sina falska anklagelser och fått ensam vårdnad om barnen och pappan har i värsta fall hamnat i fängelse.
Enligt kammaråklagare Stina Sjöqvist så har mamman varit fixerad vid tanken eller rädslan att pappan ska misshandla eller förgripa sig på sonen. Mamman är även övertygad att pappan ska döda sonen säger Stina Sjöqvist till Sundsvalls Tidning.
Mamman kommer att genomgå en paragraf 7-undersökning under tiden fram till nästa förhandling den 2:a april, hon förblir häktad.
– Med den inställning hon visade i rätten är jag helt enkelt rädd att hon skulle kunna ta med sig pojken och försvinna igen, säger Stina Sjöqvist.
Sonen fick vittna via ett 40 minuter långt videoförhör och Dagbladet skriver följande om vad sonen sa och om varför han sagt att pappan var dum mot honom:
– Det var en lögn det jag sa pappa gjort med mig, berättade åttaåringen.
Anledningen till de falska sexanklagerna verkar ha varit att pojken blivit ”sur” på pappan kring en vistelse i en sommarstuga.
– Mamma åkte bort med mig för att hon trodde pappa var dum. Men hon kunde ha frågat mig närmare om varför jag sa det jag sa.
Mamman trodde ju redan innan sonen sa nått om sin pappa att pappan var ”dum” mot sonen. Så hon fick rejält med vatten på sin kvarn och bekräftelse att allt hon trodde eller ansåg sig veta var sant om pappan. Inga frågor till sonen om vad pappan gjort, bara en klar bekräftelse på sina egna misstankar och anklagelser.
Jag får intrycket att verklighetsuppfattningen är totalt bortblåst hos denna mamma. Hon är, som många andra mammor, helt uppe i sin värld som är fixerad vid att pappan är farlig för barnet och att pappan utnyttjar barnet sexuellt. Allt är fokuserat på att anmäla, anklaga och utpeka pappan som en våldsverkande och sexuellt utnyttjande person.
Pappan säger följande under rättegången:
– Jag tänkte: Vad gör han, hur mår han, går han i skola? Jag slets mellan hopp och förtvivlan, förklarade pappan inför rätten.
-//-
Han sade inte ett enda elakt ord om mamman under rättegången, trots hennes beskyllningar.
– En sak är säker. Pojken behöver sin mamma. Han älskar henne, men vi behöver få en lösning på det här så vi kan gå vidare, sade pappan.
Jag slås igen av denna syn som pappan har på motparten, på mamman, den anklagade förövaren. Den har jag sett tidigare hos andra pappor som säger, trots allt mamman har gjort och fortsätter att göra mot dem och mot barnen, att barnen behöver ha ett förhållande till sin mamma.
Tyvärr så är det i stort sett aldrig som mammor säger samma sak om barnens pappa när förhållandet är omvänt.
Vi får se om paragraf 7-undersökningen ger något. Det är ju bara en mindre undersökning som tar ca 1 timme. Man kan ju undra hur mycket man kan få fram på denna timme och hur mycket den undersökta håller sig under samma timme.
Egentligen så vore det bra om det framkom att mamman lider av någon slags störning, för då får man ju i alla fall nästan en förklaring till alla anklagelser och varför hon uppför sig som hon gör. För det är ju inte speciellt normalt att konstant fortsätta att anklaga någon för något som polisen har konstaterat aldrig ägt rum.
Eller?
Media Länkar:
Mamman ska sinnesundersökas (Sundsvalls Tidning)
Mammans förklaring – övergrepp (Dagbladet)
Kvinnojour och kyrkan hjälpte mamma att begå brott (Ann-Mari’s Blogg)
Bortförda pojken har klarat sig bra (Dagbladet)
Åtalas för att ha gömt sin son (ST)
Mamma gömde son för pappan – åtalas (SN24)
Gömde sonen från pappan (SVT MittNytt)
Höll sonen gömd – begärs häktad (ST)
Kvinna rymde med sitt eget barn (P4 Västernorrland)
Höll sjuåring gömd i ett år – häktades i dag (Dagbladet)
Kvinna anhållen (ST)
Skolpersonal avslöjade att pojken hölls gömd (Dagbladet)
Skolan avslöjade mammans bluff (ST)
Skola avslöjade falsk identitet, återfann kidnappad pojke (Ann-Mari’s Blogg)
Ann-Mari's Blogg 
Jag är inte förvånad har en väninna som i samband med en skilsmässa för ca 20 år sedan fick rådet av sin advokat att köra incestkortet när det var en vårdnadstvist under uppseglande. Som tur var så enade sig föräldrarna och kom överens om boende och umgänge utan bråk när känslorna hade laggt sig lite
Tack susanna svensson för din kommentar.
Vilken tur att allt ordnade sig kring boende och umgänge utan anklagelser och annat otrevligt!
Tänk att jag känner igen det där argumentet så väl, att ”det var min advokat….”
Under alla mina turer i domstolar så blev jag aldrig stämd av mitt x, det var alltid hennes advokat som stämde mig. Och när hon tillfrågades varför jag inte skulle ha vårdnaden så var det alltid för att någon annan tycket det, hennes advokat, en socialnämndsordförande, en väninna. Det var aldrig hon, det var alltid någon annan eller när det inte funkade så var det aldrig hennes fel, det var alltid någon annan eller annat som ställde till det för henne.
Det finns inget mer frusterande att sitta i en tingsrätt och höra den ena pinsamma bortförklaringen efter den andra. Visserligen är bortförklaringar kontraproduktivt och inget som är till fördel men det det tär och det tär fruktansvärt.
Tack Butter för din kommentar.
Det är ju väldigt bekvämt och lägligt att kunna skylla på någon annan till exempel sin advokat.
Kommentar ”Mammans förklaring-övergrepp”
Det pratas så mycket om mammans agerande men inget om vad som
föregick innan hon nu försvann med sonen.
Att pappan före och vid tidpunkten hade allvarliga alkoholproblem och därav kunde bli agressiv och kanske även våldsam talas det inget om i media men som i alla andra fall i sådana ärenden måste det väl ha gjorts en utredning vid något barnpsyk eller föregåtts av någon familjerådgivning.
Det finns ju både bra och sämre föräldrar men det är aldrig ens fel att två träter.
/Lasse
Tack för din kommentar Lars.
Du antyder i klara ordalag att pappan haft problem med alkohol och att han kunde bli våldsam och aggressiv.
Det är ju ytterst märkligt att inget av detta har kunnat styrkas av de förundersökningar polisen genomfört efter alla anklagelser som mamman fört fram till myndigheters kännedom. Mamman har ju anklagat pappan för både det ena och andra och med tanke på hur mycket pappan blivit föremål för myndigheters intresse så borde detta alkoholproblem samt våldsamhet och aggressivitet uppmärksammats.
Du säger att det aldrig är ens fel när två träter, sant, men när det är enbart en som hela tiden kastar bensin på elden vems fel är det då?
Jag får känslan av att du tagit ställning för mammans sida i denna tragedi.
Kanske du borde fundera om du ska ta ställning för sonen istället ????
Vad som föregick mammans kidnappning var att hon förlorade vårdnaden i ett domslut. Domstolen hade en vårdnadsutredning som grund för sitt beslut och båda parter fick säga sitt och framföra sin bevisning. Då är det ju lite märkligt, dels att mamman inte sagt ett knäpp om ett eventuellt missbruk hos pappan men ännu märkligare blir det ju då att hon istället för att hävda faktiska omständigheter istället hittade på anklagelser om övergrepp. Ledsen Lars men ditt påstående är helt enkelt inte trovärdigt.
Tack Butter för din kommentar.
@Lars/lasse Det anförda talesättet (”aldrig ens fel att två träter”) är inte särskilt sant och direkt olämpligt i sammanhanget. Det är väl känt att mer elakaktartade vårdnadstvister kan ha sin rot i en allvarlig personlighetesstörning hos den ene vårdnadshavaren. Denne kan via manipulation dra in helt aningslösa personer i omgivningen och orsaka hela kedjor av aggressioner mellan vuxna, eftersom de spelas ut mot varandra. Detta fortplantas till socialtjänsten och jurdiken som inte heller kan stå emot och genomskåda detta i tid. I de fallen är det ingen enkel träta som det handlar om, utan mycket svårare mekanismer, som det kan ta tid att genomskåda. Under tiden far- och morföräldrar fara oerhört illa, eftersom de också dras in i de strömmarna och spelas ut mot varandra. Men även i de fallen finns visst hopp när man sansat börjar tala med varandra och jämföra intrycck.
Så nog kan det vara ens ”fel” i vissa fall. I de fallen rör det sig om personligheter som själva är djupt olyckliga och offer för sin egen instabilitet. Men de största förlorarna är deras barn om detta inte upptäcks i tid.
Å ena sidan finns på papperet en så kallad advokatetik (se samfundets hemsida) som åtminstone på papperet sätter gränser för vad som är möjligt och rimligt. Å andra sidan är advokaten förbunden just av dess regler att enbart vara lojal gentemot sin klient (representerar ett särintresse bland andra). Ur det spänningsfältet kommer nog en del märkligheter där advokater tänjer på gränserna. ibland på ett sådant sätt att man baxnar. Dessutom är ju inte alla juridiska ombud advokater och har därför aldrig anslutit sig ens till det regelverket. Ibland är det med en pillemarisk underton som advokaten spelar ut för att man verkligen ska förstå att detta inte är advokatens egna konstruktioner. Andra advokater är mest kända som estradörer, och trivs i rampljuset (att man däremot representerar en olycklig klient tycks ha underordnad betydelse) men skulle kanske ha valt en helt annan sektor.
Och naturligtvis finns avarter. Exemplen är alltför väl kända. Läs t ex Lar Ohlsons bok Arvodkaterna, som illustrerar att pengar kan få vem som helst i kåren att göra det mesta. Eller historiskt finns uttrycket ”bärnnvinsadvokater”. Detta är en skamfilad sektor av juridiken som lever gott på skyhöga arvoden – som ger utrymme för golfresor till Sydafrika, den lilla piffiga dräkten som görs sig så bra i förhandlingarna o s v. Samfundet företräds av en kvinnlig advokat som lär ha 200 000:- i månaden som belöning för sin höga och fisförnäma framtoning. Range Rovern står alltid framför tjänstrummet på förnäma Laboratoriegatan i Stockholm. Ibland blir man så oerhört trött av att konfronteras med den världen, där attribut och utanpåverk tycks vara allt som räknas. Man blir också oerhört trött på att se vilka skyhöga belopp som advokater debiterar Domstolsverket och försäkringsbolagen – ingen privatperson blir ju lidande. Då kan girigheten få fritt spelrum.
Vad gäller familjerätt och socialrätt är det dock oerhört svårt att acceptera att någon skor sig ekonomiskt på andras olycka.
I en förhandling som inte styrs upp finns dock förutsättningar för att mentala övergrepp återupprepas. Fråga den som varit med om en våldtäkt hur det känns att få sin vandel ifrågasatt inför vittnen.
Naturligtvis finns också god representanter för advokatkåren, men i en förhandling har även de enbart sin klients intresse som riktmärke.
Tack Olle för sin kommentar.
Det var en hel del intressanta punkter kring advokatens agerande, dennes arbete och hur de ser till att ha sin klients intresse som främsta utgångspunkt.
det är jätte tråkigt att sådana här saker händer men glöm för all del inte att det finns föräldrar,mammor likväl som pappor,som förgriper sig på sina barn.
Tack Madeleine Karlsson för din kommentar.
[…] Min advokat sa att jag skulle ta sonen och försvinna (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] att barnen ska behöva leva med eller umgås med sin biologiska pappa. Man framför uppgifter och anklagelser att den biologiska pappan är våldsam och har utsatt barnen för övergrepp, att den biologiska […]