Arbetarbladet 23/2 2012
En pappa har skrivit en insändare i Arbetarbladet som är värd att läsa.
Insändaren vittran om den sorg och saknad kombinerad med frustration en pappa upplever när hans barn blir manipulerade och styrda av sin mamma utan att vare sig socialtjänsten eller familjerätten ingriper eller begriper vad som händer.
Det som är skrämmande är att denna pappa är inte ensam i denna situation, det finns allt för många pappor som är i samma sits.
Hur många barn ska få sin barndom förstörd av sin manipulerande mamma ?
Hur många barn ska få växa upp med en lögnaktig bild av sin pappa ?
Hur många barn ska få växa upp utan sin pappa, bara för att deras mamma inte vill ha honom närvarande ?
När ska socialtjänsten se förbi alla lögner ?
När ska socialtjänsten se till barnets bästa och inte till mammans bästa ?
När ska familjerätten se till barnets bästa ?
När ska familjerätten se till barnets rätt till båda sina föräldrar ?
Det är inte bara pappor som är utsatta, det finns väldigt många mammor också. Kan vi inte byta ut ordet pappor till ordet föräldrar?
Jag håller med om att det är ett stort problem, men som sagt barn bli utsatta från båda föräldrarna. Och framför allt är det barnen som får lida.
Tack Kevin för din kommentar.
Kevin, glöm INTE bort att syftet med Ann-Maris blogg är att påvisa hur män och pappor blir totalt överkörda av den tsumanisom den negativa feminsmen skapar.
Socialtjänsten borde sätta ner fötterna och peka med hela armen och inte hålla på att dalta så förbaskat med krånglande mammor. Det skulle dessutom hjälpa mammor son verkligen behöver tex skydd. Som det är nu så skadar detta daltande mer än det hjälper.
Det här är viktigt och ett verkligt problem. Socialtjänsten saknar kompetens att inse att föräldrar med manipulativa och svåra personlighetsstörningar finns. Socialsekreterarna är helt oförmögna att stå emot, och kan själva bli verktyg som gynnar den manipulative. I de juridiska instanser är man helt chanslös mot den som har en sådan störning, en längre observationstid än en rättsförhandling på två timmar krävs för att det ska bli tydligt. Inte heller juristerna har någon kompetens på området personlighetsstörningar (typ borderline). Visst är det beklagligt för den andre föräldern, men framför allt för barnen. De går miste om en sund barndom och får helt förvridna perspektiv på den andre föräldern. De kommer att få oerhört svårt att sedan förutsättnigslöst knyta an till den förälder som de lärt sig avsky på distans. Aningslösa mor- eller farföräldrar, grannar, bekanta och andra kan ha dragit in i en virvel av nedsmutsning. Och en barndom går inte i repris.
Det är märkligt att man inte kan göra något åt umgängessabotörerna.
Tack Nisse för din kommentar.
@Nisse
Du har så rätt att man saknar kompetens hos såväl Sociala instanser som tar fram de bristfälliga utredningar som rättssystmet allt för enkelt köper i stället för att konfrontera och avslöja sådana föräldrar och tyvärr så blir väldigt många barn drabbade.
Tycker pappan beskrev detta bra, men det kan handla om både en störd mor och far samt framför allt okunskap om hur man bemöter dessa personligheter.
Leroy
Nisse din kommentar är verkligen så som verkligheten är, tror jag under flera år sett exakt det du skriver om.
anders
[…] Pappa skriver om dold psykisk misshandel av barn. (Ann-Mari’s Blogg) […]