Lagen skiter fullkomligt i pappor

MailOnline 10/3 2012

Louis de Bernières, författare till bland annat Kapten Corellis mandolin, har skrivit en mycket kritisk artikel i Daily Mail som finns publicerad i MailOnline.
Louis går till hård attack mot det familjerätten i Storbritannien som hjälper mammor att systematiskt driva bort pappor ur barns liv.
Artikelns titel ger klar försmak på vad Louis har på hjärtat och vad allmänheten och styrande politiker borde få veta om dagens Storbritannien och varför så många barn växer upp utan sin pappa närvarande.
The law doesn’t give a damn about fathers

When David Cameron wrote an article in the Sunday Telegraph one Father’s Day, he made a point of attacking absent fathers. I snarled with contempt and threw the paper across the room. He clearly had no idea that a very high proportion of fathers are absent because they are forced to be so by vindictive and possessive mothers, and the family (in)justice system that backs them up.
David Cameron has young children, and he ought to consider what it might be like, if, God forbid, his marriage ever ended, to find that the courts are against him — and that any orders they made giving him access to his children were unenforceable.

He might win the right to have them for half the time, but if Samantha withheld access to the children, there would be absolutely nothing he could do about it, except apply for another order she could ignore.

Läs hela artikeln på MailOnline.

Så har du inte lust att titta på Melodifestivalen eller känner för att lära dig mer om hur barn och pappor blir misshandlade av rättsväsendet för att mammorna inte vill att papporna ska vara i barnens liv, läs artikeln!
Tyvärr så är detta problem även vanligt i Sverige, att pappan blir totalt utestängd ur sina barns liv om mamman så önskar. Mammans vilja och rättigheter sträcker sig långt och är tydligt viktigare än barnens rättigheter eller pappans rättigheter.
Så det finna massor med frånvarande pappor som betalar underhåll för sina barn, men som får inte se dem växa upp och vara en aktiv del av deras liv.
Egentligen borde ju någon förhoppningsvis vakna och inse att de barn och ungdomar som råkar illa ut genom gängbildning och brott ofta inte har en närvarande pappa. Borde inte denna väckarklocka ha ringt för länge sedan?
Borde ingen ha ställt sig frågan; Varför är papporna frånvarande?
Istället för att anklaga papporna för att vara dåliga fäder så kolla varför de inte är eller få närvara i sina barns liv och uppväxt.

Frågar man inte så får man inte heller veta något som kan vara av stort värde.