På Newsmill, som fortfarande inte fixat ”Länka till blogg” problemet, så har den biträdande juristen Lena Wiström skrivit en debattartikel i ämnet Vårdnadstvister.
Lena Wiström hävdar i sin debattartikel att det är en myt att svenska domstolar dömer till mammornas fördel!
Newsmill 21/2 2012
Lena Wiström har klart tydligt inte läst något av den kartläggning MinPappa.nu och Per Frennbro har publicerat kring domstolars favoritisering av mammor när det gäller vårdnaden om de gemensamma barnen.
En vanlig missuppfattning anser jag är att man ”belönas” med ensam vårdnad om man t ex flyttar till annan ort. För det första är det få föräldrar som flyttar 80 mil bort från barnets andra förälder utan anledning. När domstolen har att avgöra vem som ska ha vårdnaden eller om föräldrarna bör ha den gemensamt tittar man på en rad faktorer. Det som kommer främst är barnets bästa. Domstolarna har aldrig i uppgift att belöna föräldrar med vare sig vårdnad eller annat men kan däremot komma fram till att det är till barnets bästa att en viss förälder får vårdnaden, detta även om man tvingats flytta.
Det finns givetvis fall där en förälder velat utestänga den andre föräldern av andra anledningar än att skydda sig själv eller sitt barn. Säkert finns det föräldrar som använder barnet som vapen. Dessa får man dock anta är i minoritet och de som får betala priset för att några få gör så är de som är utsatta.
När debatten blossar upp hamnar fokus på dessa få. Människor vilseleds i att det förhåller sig så att domstolarna är mammavänliga och det hela blir till en jämställdhetsfråga. Min erfarenhet är precis tvärtom. Det är fortfarande svårt att få ensam vårdnad i Sverige.
Så det är för få föräldrar som flyttar till andra änden av landet för att detta fenomen med lång flytt ska vara juridiskt eller statistiskt gångbart i debatten kring vårdnadstvister ?
Och att mammor har en klar fördel när det gäller att få ensam vårdnad oavsett om det föreligger några omständigheter annat än att hon vill ha barnen och därför har flyttat typ 80 mil eller mer?
Det domstolen tittar på mest är kontinuitetsprincipen, precis som Per Frennbro nämnde i SVT Debatt den 16 februari. Och har den förälder som flyttat barnen en tillräcklig jävlar anamma så använder hon och hennes advokat ett interimistiskt för att blockera alla beslut om att barnen ska tillbaka till sin pappa och sitt hem där de bott hela sitt liv tills mamman valde att ta dem och sticka.
Så det finns klara belöningar för den förälder som flyttar sina barn utan den andra förälderns medgivande och godkännande, det händer hur ofta som helst och med hjälp av en tillräckligt slipad advokat eller jurist så blir barnen kvarhållna tills domstolen anser att de rotat sig på det nya stället som är långt från deras pappa, hem, vänner, skola och släktingar.
Det står i Newsmills presentation av Lena Wiström att hon arbetar på en Advokatbyrån som har klienter som är föräldrar i vårdnadstvister bl.a.
Då borde väl Lena veta att det finns föräldrar som gör i stort sett vad som helst för att få barnen och vårdnaden för sig själv?
Att banalisera dessa personer och försöka att förminska problemet med dessa föräldrar till att beskriva dessa som en minoritet och därmed inte ge problemet fokus är inte värdigt och det är förödande för barnen.
De barn som används och utnyttjas av en förälder i en infekterad vårdnadstvist är i behov av hjälp utifrån och Lena Wiström inställning gör att dessa barn blir utan hjälp och stöd, eftersom hon anser att det är ett problem som är inte så förekommande.
Att Lena Wiström påstår att hennes erfarenhet är att det är svårt att få ensam vårdnad i Sverige är intressant. Hur länge har hon företrätt föräldrar och har hon haft lätta mål?
Kanske hon ska ta och läsa den kartläggning MinPappa.nu har gjort och sedan fundera på om hon har haft en aning naiv eller oskuldsfull åsikt kring favoritiseringen av mammor i vårdnadstvister.
Lena fortsätter sin debattartikel med klara ROKS argument, att mammor har det svårt att bli trodd angående övergrepp och våld. Polisen och socialtjänsten utreder alla anklagelser och anmälningar och kommer det fram att något har ägt rum som är ett brott så blir det ju för det mesta en rättegång av det hela.
Men är dessa anmälningar och eller anklagelser ogrundade och klart bevisade att det inte finns en chans att något brottsligt har ägt rum, ja då blir det ingen rättegång. (för det mesta)
När en förundersökning läggs ned så brukar det finnas en notering kring orsaken och av någon anledning så är det så att de som är för mammorna tar denna nedlagda förundersökning som ett bevis på att det har hänt något men tyvärr så går det inte att bevisa på grund av de höga bevis kraven som finns.
Med andra ord pappan – mannen – är skyldig till anklagelserna men eftersom det är så höga krav på bevis för att det ska leda till åtal så går pappan fri.
Det känns ju väldigt tryggt (ironi) att man kan resonera sig fram till en skyldig pappa trots att det inte finns några egentliga bevis för att anklagelserna eller anmälan är sann.
Lena Wiström går vidare med att hävda att den statistik som visar att mammor blir i stor utsträckning tilldömd ensam vårdnad är missvisande. ???
Lena vill att denna statistik ska visa vilken grupp av föräldrar som det handlar om.
Alltså någon slags klassning av föräldrarna antar jag. Är det ekonomisk klassning, social klassning, om man är infödd eller invandrad eller bara rent egoistisk och förbannad på den andra föräldern ?
Lena återkommer till detta att mammorna är rädda att inte bli lyssnad på. Att det finns hot och våld med i bilden i den djupa infekterade vårdnadstvisten. Men det finns ju vårdnadstvister helt utan hot och våld, där den ena föräldern är så benhårt egoistisk att hon inte vill dela barnen med den andra föräldern efter att relationen har avslutats. Ska dessa egoistiska och heligt förbannade kvinnorna vara uteslutna ur statistik och deras handlingar ska vi inte prata om ?
I slutet av detta argument kring att kvinnor är rädda för att ingen lyssnar på dem så slänger Lena Wiström in att mammor är ju föräldralediga längre och att kvinnor blir oftare slagna än män i en relation så kvinnorna är i underläge och är rädda för att bli trodda när de anmäler hot och våld när de ligger i en vårdnadstvist. Också ett klart ROKS argument.
Lena Wiström avslutar med att så öppet visa sin okunnighet kring vårdnadstvister och hur det ser ut i Sverige när det gäller vilken förälder som är klart favoritiserad av rättsväsendet.
Jag tycker att det är synd att t ex SVT släpper fram debattörer som saknar bredare insikter i hur det faktiskt är när det gäller vårdnadstvister och saknar kännedom om de verkliga problemen. Vårdnadsfrågan handlar inte om jämställdhet, män och kvinnor eller rättvisa mellan mammor och pappor. Det ska bara handla om vad som är bäst för barnet.
Ja det handlar om vad som är bäst för barnet Lena Wiström, tyvärr så har du en hel del kvar att lära om just detta med vårdnadstvister och Barnets Bästa.
Du borde redan nu veta att Barnets Bästa sällan kommer högst upp på agendan i en vårdnadstvist som går till domstol.
Lena Wiström, det är pinsamt att du har gått på en av ROKS lögner att det är en myt att att domstolar dömer till mammors fördel.
Media Länkar:
Myt att domstolar dömer till mammors fördel (NewsMill)
Rättsosäkerhet för pappor i vårdnadstvister när socialtjänsten agerar domare (SVT Debatt)
Rättssystem belönar fel förälder (DN)
Bortförda: Fritt fram för barnarövare (DN)
Vi måste göra upp med myten om den goda mamman (SVT Debatt)
Gemensam vårdnad borde vara regel (Kristdemokraten)
Statistik om brottslighet (BRÅ)
Här har du MinPappa.nu’s kartläggning och här kommer du till deras hemsida.
Ann-Mari's Blogg 
Det Lena Wiström hävdar är en myt (att domstolar dömer till mammors fördel),
är tyvärr verklighet för de flesta pappor i vårdnadstvister.
Genom citatet:
”Jag tycker att det är synd att t ex SVT släpper fram debattörer som saknar bredare insikter i hur det faktiskt är när det gäller vårdnadstvister och saknar kännedom om de verkliga problemen. ”,
bevisar Lena Wiström att det inte är tillåtet varken att ha erfarenheter eller åsikter som skiljer sig från den renläriga statsfeministiska ideologin.
Det visar även att Lena Wiström saknar respekt för både barn och pappor.
http://www.dads-r-us.se/2012/02/21/feministisk-advokat-dumforklarar-pappor-och-deras-erfarenheter-av-vardnadstvister/
Tack Ulf för din kommentar.
Skönt att det är fler än jag som reagerar på Lenas debattartikel!
Jag vill bara säga att jag företräder föräldrar, inte bara mammor, och jag tar inte alls alltid mammornas parti regelmässigt. Inte heller har jag påstått att det är en myt att mammorna oftare får ensam vårdnad, det är en rubrik Newsmill har skrivit. Mammorna får oftare ensam vårdnad, det visar alla siffror men det beror, anser jag, inte på att de är mammor. Myten är alltså att mammorna får ensam vårdnad för att de är kvinnor. Det jag skriver baserar jag på egna erfarenheter från mitt yrkesliv.
Jag vill tala om för alla som inte förstår hur jag menar att jag faktiskt även träffat män som råkat ut för problemet jag skriver om. Problemt är alltså ett problem som finns för alla. Jag har läst fall där jag kan se att det troligtvis handlar om falska anklagelser och jag tvingats.
Jag vill inte att någon ska förvrida det jag sagt för att Newsmill satt en egen rubrik på min artikel. Jag blir bara så ledsen när jag hör debatten om att mammorna alltid har fördel när jag själv träffar rädda och utsatta kvinnor (och män) som ingen lyssnar på och som inte får rätt. I vissa fall har den andre föräldern anklagat dem för att ljuga om allt. Det är en förfärlig situation. Debatten handlar bara om att kvinnor är hemska och ljuger och papporna är offren men så är det inte. Debatten borde gälla alla, oavsett kön.
Ni som gör detta till en könsfråga har inte förstått problemet. Och som vissa hävdar att kvinnor är våldsamma emot män i samma utsträckning som tvärtom kan inte ha koll på statistiken. Mordet i Malmö häromdagen. Inte blir ett 30-tal män mördade varje år av sina före detta kvinnor. Detta betyder dock inte att man kan säga att alla män är våldsamma.
De alla flesta män är jättebra pappor och de allra flesta föräldrar sköter sina separationer snyggt. Det är inte dem vi pratar om här.
Tack Lena Wiström för din kommentar.
Det är inte din rubrik som är största orsaken till att personer reagerar på din debattartikel på Newsmill.
Det är innehållet i din debattartikel som det främst är reaktioner på.
Det har du väl märkt i de kommentarer du fått också?
Att du träffat pappor som är utsatta och far illa i en vårdnadstvist märks överhuvudtaget inte i din debattartikel och jag förmodar att du skrivit den själv och det inte är Newsmill som har fixat till den med?
Jag är fullkomligt medveten om situationen kring de infekterade vårdnadstvisterna i detta land och är förvånad att du har en sådan ensidig syn på problemet som finns med vårdnadstvister. Att du anser att statistiken är missvisande är märkligt, men den är väl inte utformad så det passar din syn på hur verkligheten ser ut så det är väl därför du inte tycker att den är rättvis?
Jag tycker att du, precis som ROKS Angela Beausang, försöker att skaffa er billiga poäng genom att hänvisa till mäns brutala och dödliga våld genom att dra in mordet i Malmö i ert resonemang för att befästa att er syn på vårdnadstvister är den sanna.
Att även göra uttalandet att det inte är ett 30 tal män som mördas av deras före detta kvinnor är en ytterst billig poäng.
Men det är pinsamt tydligt, även med denna kommentar du skrivit på min blogg inkluderad, att du enbart ser en grupp av mammor och skiter fullkomligt i alla andra mammor som ser till att göra livet till ett helvete för sina barn och barnens pappa genom en infekterad och smutsig vårdnadstvist.
Barnens bästa ligger långt ned på sin lista, det kan jag se i det vad du skriver. Du skrev inte debattartikeln för barnens skull, fast det är dem du borde ha skrivit den för.
Och alla de pappor som försöker göra livet till ett helvete för sina barn och barnesn mamma genom en infekterad och smutslig vårdnadstvist då? Du själv tar ju helt parti för ett kön, för mannen till skillnad från mig. Jag vill bara belysa att de som debatterar som du svartlistar kvinnan. Varför då? Hur ofta möter du själv kvinnor som blir anklagade för än det ena än det andra?
Jag arbetar för att stärka barns rättigheter och kommer att fortsätta göra så, inte ge mig in i ett krig där jag slåss för ett kön.
Tack Maukonen för att du står upp för barnen och misskrediterade föräldrar (oftast pappan) mot en del extremt osunt fungerande kvinnor / mammor!
Jag känner mig övertygad om att majoriteten mammor är OK, med de andra är ändå katastrofalt för många samt än mer de hålls om ryggen både av samhället och vissa kvinnoorganisationer samt rättsväsenden.
Och det finns många advokatbyråer som tjänar mycket pengar på just de infekterade vårdnadstvisterna som dras gång på gång till domstol (jag har följt några sådana fall och hört vilka pengar det handlar om!), så kanske därför en del därifrån vill försöka mörka det hela…
Tack för sin kommentar Lena Wiström.
Om du hade läst min blogg, så hade du sett att jag är på barnens sida.
De barn som blir av med sin pappa bara för att deras mamma inte tycker att han är viktig.
Jag bloggar även om alla dessa pappor som kastas på soptippen av deras barns mammor, de pappor som endast är bra för en sak – underhållet.
Smutsiga vårdnadstvister har för det mesta en vinnare – mamman.
Är det fel att ta upp barnen och pappans problem och hur de får lida för att mamman ska ha igenom sin vilja kosta vad det kosta vill?
Det märks inte i dina kommentarer eller i din debattartikel på Newsmill att du arbetar för barns rättigheter, det ser mer ut som du står på mammornas sida.
Om du verkligen arbetar för barns rättigheter i bland annat vårdnadstvister så har du en hel del du skulle behöva ändra på…..
Tack Gunnar (D.U.) för din kommentar.
Jo majoriteten av alla mammor och pappor är ju helt OK, men det är ju de övriga som det är problem med.
Och det handlar om fina pengar för advokaterna och juristerna som är involverade i vårdnadstvisterna!
Jo, mörkning är det och billiga poäng för att förskjuta fokus från ämnet till ett annat där man kan utmåla mannen som en blodtörstig mördande djävul.
Advokaten saknar helt kompetens i psykologiska och barnpsykologiska frågor, och tycks inte vara medveten att hon mot högt arvode också själv omedvetet dras in och används som ett redskap för att judst hennes part ska nå ett visst mål (hon är i de allra flesta fall ombud för en kvinna i en vårdnadstvist). Advokaten är inte ombud för barnet och inte för motparten (oftast pappan). Hon utgör inte i någon enda mening en objektiv person utan har ett egenintresse. Den verksamheten utgör en av grunderna för hennes yrkesutövning. Jag kan också tycka att det är ytterst tveksamt att som vissa jurister gör utge sig för att arbeta inom ”socialrätt” eller ”familjerätt”. Det ger association till en kompetens utöver den rent juridiska, vilket är helt vilseledande.
Advokaten är enbart ett juridiskt ombud för en (mot-) part, inget annat. Någon allmän empatisk förmåga är inte att förvänta från det hållet. En advokats uppgift är inte att förhålla sig objektiv och saklig.
Hur ofta har jurister inte gått ärenden åt uppdragsgivare som uppenbart har drivit ärenden utifrån egna själviska behov – helt utan hänsyn till barnens framtid? Hur ofta finns inte en dold problematik på rent psykologisk grund (en avancerad personlighetsstörning typ borderline eller narcissim)? Om advokaten vore medveten om detta skulle hon och hennes kollegor i säkert betydligt större grad avsäga sig dessa ärenden. Men jag är övertygad att man som ombud inte ens vill veta detta, man saknar ju egen kompetens. Men man vill ha arvodet.
Det är därför ytterst tveksamt advokater tillskansar sig de extremt höga ersättningar som idag debiteras Domstolsverket och försäkringsbolagen. Vilket innebär att man frivilligt valt att livnära sig på andras olycka. Särskilt när det gäller barn. Det är inte precis någon välgörenhet som utövas. Alla vet hur man med tveksamma retoriska uppvisningar, kroppsspråk, glidningar och plumpheter kan smutskasta en motpart på ett sätt som vore helt oacceptabelt i andra sammanhang. Jämför gärna med hur en våldtäktsutsatt person kan uppleva en rättgång under motpartens utfrågning – övergreppet upprepas i rättssalen. Men en advokat är till och med arvoderad och åtar sig att göra det – helt frivilligt.
I fråga om juridik och familjerätt finns det alldeles för många etiska dikeskörningar. Det rättspatos som driver många till juristutbildningen tycks snabbt övergå i konformism och statusjakt. Det rör sig om en yrkeskår på tragiska villovägar. En kår som definitivt bör städa inför egen dörr för att försöka återupprätta något av sin status. Allt handlar inte om pengar, särskilt inte när det gäller barns framtid.
Tack Lisa för din utförliga och tydliga kommentar.
Jag gillar bland annat stycket:
Jag kan också tycka att det är ytterst tveksamt att som vissa jurister gör utge sig för att arbeta inom ”socialrätt” eller ”familjerätt”. Det ger association till en kompetens utöver den rent juridiska, vilket är helt vilseledande.
Vi måste också komma ihåg att debattartikeln är skriven av en biträdande jurist och inte en advokat. Jag har för mig att det är en viss skillnad mellan dessa titlar.
Att Lena förflyttar fokus från vårdnadstvister till våld
visar att hon inte är kapabel att ta diskussionen.
Jag får inte intrycket att hon arbetar för att stärka barns rättigheter.
Lena
”. Mammorna får oftare ensam vårdnad, det visar alla siffror men det beror, anser jag, inte på att de är mammor. Myten är alltså att mammorna får ensam vårdnad för att de är kvinnor”
Är inte mammor kvinnor menar du? Jag tycker också du borde ta och fullt förstå våld i samhället. Våld är inte bara mord, räknar man med allt så ligger det lika i den statistiken vi vet om mellan könen. En egen notis gällande våld av mig är att kvinnor slår mycket mera än män då det är mera ”normalt” och ”ok” Skulle vi räkna med detta mörkertal tror jag många skulle bli chockade.
Det kanske är svårt att få ensam vårdnad men det är flera gånger svårare för män, då många uppenbarligen är fast i stenålderträsket. Statistiken borde tala sitt tydliga språk, varför stretar så många emot?
Tack Ulf för din kommentar.
Jo det är ett lkassiskt knep hon tagit till för att ”stärka” sina argument, men som faller platt.
Tack Magnus för din kommentar.
Ja, varför är det så många som stretar emot när det gäller statistiken kring vilken förälder som mest får ensam vårdnad?
”Det ska bara handla om vad som är bäst för barnet.”
Inget kan vara mer korrekt än det uttalandet och skulle domstolar ha förmågan att verkligen se till barnet bästa och ”könsneutralisera” föräldrarna på det sätt advokaten önskar, dvs. vilken typ av förälder och inte vilket kön föräldern har, skulle statistiken se helt annorlunda ut. Men nu säger statistiken, vilken advokaten säger är missvisande, att när enskild vårdnad utdöms dömer man den enskilda vårdnaden till modern i 96% av fallen.
Hade den siffran varit 50/50 eller tom. 70/30 hade jag hållit med advokaten.
När det gäller våld i nära relationer så finns det studier som sträcker sig över ett långt tidspann som anger att män och kvinnor är lika våldsamma och en finsk studie visar att det grova våld som kommer till polisens kännedom har en manlig förövare i 60% av fallen. En annan finsk studie anger att när det gäller barnmisshandel så är mödrar och fäder precis lika goda kålsupare och nu tror jag det finns andra nordiska studier som ger ungefär samma bild som dom finska.
Skall utgå från ett enda enskilt fall och göra detta till norm för hur det verkligen ser ut? Knivmordet i Malmö var tragiskt och det som gör än mer tragiskt var att det hade kunna förhindras. Vi kan spekulera i evighet i om det var polisens fel som inte gjorde något eller om det domstolens fel som satte mannen på fri fot.
Men glöm inte att även omfatta de som ”ropar efter vargen” hela tiden, de personer som sysslar med falskanmälningar och skruvade människor som gör sitt bästa för utpeka alla män som våldsverkare och anser att enda sättet att få ned våldsstatistiken är att sätta alla män i häkte (eller tom ta livet av alla män).
Hur mycket har dessa människor avtrubbat socialtjänster, polismyndigheter, psykiatriska enheter och domstolar genom sitt ropande efter vargen.
Oavsett om det var polis eller domstol eller tom. båda som gjorde fel så hade de god hjälp att ta felaktiga beslut eftersom de hela tiden utsätts av otillbördig påverkan.
Syvende och sist, det är inte vi pappor som har gjort vårdnadstvister till ett könskrig, vi behöver inte ens anstränga oss om vi så ville för det gör de så bra redan på familjerätten!
Tack för din kommentar Butter.
När kvinnan gör onda handlingar gör hon det för att hon mår så dåligt eller varit utsatt för någon form av övergrepp.
När mannen är ond gör han det för att han är ond….Har jag uppfattat det rätt?
Man ska alltså inte göra en könsfråga av det faktum att kvinnan i första hand får vårdnaden av barnen i en vårdnadstvist, men en könsfråga ska vi däremot göra då kvinnor blir mördade i hemmet enbart för att de är fler kvinnor som påstås ha blivit mördade i hemmen.
Det är något märkligt över det hela.
Det som att indirekt hävda att mannen statistisk sätt är ondare än kvinnan.
Om vi i alla sammanhang utgår ifrån att kvinnan är ett oskyldigt offer och underförstått mannen har något att dölja, kan det såklart hända att oskyldiga män blir mördade av beräknande kvinnor som kommer undan för att de ”antagligen blivit utsatta för något, varför skulle hon annars…”
Om fler kvinnor än män mördas av sin partner, är det en fråga om jämstställdhet (eller bristen därav)
Om fler mammor än pappor får ensamvårdnad, då är det helt plötsligt inte alls fråga om kön, förtryck eller bristen på jämställdhet.
Jag börjar skämmas snart, det borde Wiström Sveland och Janouch också göra. Era könsdiskriminerande åsikter rimmar rätt fel med den ursprungliga visionen om att kvinnor är människor, precis som män.
Tack för din kommentar zmillas.
Jo, du har uppfattat det rätt.
Ja, det är något märkligt över det hela.
Skäms inte zmillas, var en stolt kvinna och var glad att du ser igenom skitsnacket och lögnerna.(jag utgår att du är en kvinna)
”Ja, varför är det så många som stretar emot när det gäller statistiken kring vilken förälder som mest får ensam vårdnad?”
Svar: För egen del stretar jag inte emot statistiken. Jag är bara emot att man fläker upp siffror utan att titta på skälen till varför kvinnan oftast får vårdnaden. Det är en oerhört viktig aspekt som ingen verkar bry sig om. I ett flertal fall av de där kvinnan får ensam vårdnad är det faktiskt så att det inte finns någon pappa i landet som går att få tag på. I flera fall finns också fällande domar kring misshandel, narkotikbrott mm. Jag skulle själv vilja göra en studie av alla vårdnadstvister från 2011 i en domsaga för att få en närmare redogörelse kring skälen till att en förälder får ensam vårdnad. Det skulle vara intressant att de hur ofta detta sker enbart baserat på utsaga. Det skulle också vara intressant att se hur ofta barnet har talerätt i dessa mål.
För den som pratade om skillnaden mellan biträdande jurist och advokat så kan jag säga att endast den som är medlem i advokatsamfundet får titulera sig advokat. Alla har dock samma utbildning från universitet. Nu för tiden går man tre kurser på några dagar och examineras därefter för att ta advokatexamen. Detta kan man göra efter tre år på advokatbyrå. Rent praktiskt arbetar man med samma sak förutom att endast advokater kan vara offentliga försvarare i brottmål. Arbetar man på en juristfirma så som t ex familjens jurist kan man inte bli advokat men man kan arbeta med exemplevis vårdnadstvister i 30 år för det. Jag började på advokatbyrå förra året och arbetade dessförinnan på juristfirma inom samma område.
Tack Lena Wiström för din kommentar.
Så du tycker det är missvisande om man enbart går på vad statistiken visar?
Okej, jag kan förstå din invändning.
Har du läst materialet som MinPappa.nu har sammanställt?
I detta material så kan man se bortom statistikens stela siffror och får fram en absurd verklighet som enbart och enögt ser mamman som den lämpligaste vårdnadshavaren oavsett om hon verkligen ÄR den lämpligaste av föräldrarna att vara vårdnadshavare.
Massor med pappor som vill och kan vara vårdnadshavare ignoreras utan giltiga skäl, det vill säga de är inte: misstänkta eller dömda för något brott, de missbrukar inte alkohol eller narkotika och de är inte våldsamma eller på andra sätt gränsöverskridande mot barnen eller barnens mamma.
Ok, misshandel och narkotikabrott är saker som påverkar statistiken men snälla någon, är det den verkliga orsaken till att skillnaden är 95/5?
Som sagt, jag hade tagit argumenten om siffrorna varit kanske så pass skiljande som 70/30, en annan sak jag också reflekterar över är att även kvinnor fälls för brott?
Jag läste en vårdnadsutredning där familjerätten ansåg att en moder skulle ha enskilda vårdnaden om två barn för att man ansåg att barnen påverkade hennes terapi mot missbruk på ett ”synnerligen positivt sätt”.
Om DET inte är att tänka på modern i första hand så är INGET det…
Normalt tänkande männsikor anser att en förälder i första hand skall bli fri från sitt missbruk, sedan kan man börja fundera på att barnen skall ha en kontakt med föräldern.
Tack för din kommentar Butter..
”Jag läste en vårdnadsutredning där familjerätten ansåg att en moder skulle ha enskilda vårdnaden om två barn för att man ansåg att barnen påverkade hennes terapi mot missbruk på ett “synnerligen positivt sätt”. ”
Min åsikt: Det är helt galet med ett sådant resonemang. Jag har skrivit om bristerna inom socialtjänst och familjerätt tidigare och har där poängterat att deras bristande kompetens kan ge ödesdigra konsekvenser, detta särskilt i vårdnadstvister. Jag tror inte att rätten skulle våga sig på en sådan motivering.
I ett fall resonerade tingsrätten på liknande sätt och uttalade bl a att modern behövde ha del i vårdnaden förs sitt tillfrisknande. Pappan fick sedan ensam vårdnad i HD då han inte kunde förväntas ha ett samarbete med den psykiskt störda kvinnan som dessutom knivhuggit honom(NJA 2006 s. 26).
Många hänvisar till den stark kritiserade så kallade ”kartläggningen” som Per Frennbo gjort.Jag kan inte säga annat än att det är synd att så många tolkar detta som en vetenskap och en sammanställning som är korrekt utförd när den psäglas av subjektivitet. Det minns mängder av befogad kritik kring denna och jag tycker synd om alla som tar det för sanning.
Jag förstår att det finns bra fäder råkat illa ut. Alla bra mödrar som råkat illa ut värnar dock ingen i dessa pappagrupper om. Både män och kvinnor råkar illa ut. Men de som riskerar att råka allra mest illa ut är barnen. Jag har fortfarande en stark övertygelse om att fler nekar till fysisk eller psykisk misshandel eller andra övergrepp än föräldrar ljuger och anklagar den andre för hemska saker utan grund. Jag har sett båda och det som är stark överrepresenterat är faktiskt utsatta (oftast kvinnor) som inte får hjälp och jag ser att de lider fruktansvärt. Det gör mitt jobb svårt. Och ni som tror att vi gör det för för pengar kan jag tala om att det är betydligt mer lönande att ta sig an annan juridik än att specialisera sig på detta. Man måste brinna för att arbeta med människor för att kunna göra ett bra arbete.
När någon uttrycker de man ser i sitt arbete eller yppar något om de problem vi ser i vårdnadstvister blir det genast hetsjakt och personangrepp på oss. Gör de som är aktiva på andra sidan samma sak? Nej, det anser jag inte att de gör. ROKS t ex som Ann Mari nämner har aldrig dragit alla män över en kam på samma sätt. Däremot har kvinnojourerna en uppgift i att lyssna på alla kvinnor som kommer dit precis som mansjourer och pappagrupper gör.
En gång när jag var på en träff för att diskutera utsatta kvinnor var en representant från en mansjour där vilket jag tycker var mycket bra. Han träffade många män som kämpade för sluta slå och som ville få vård för att kunna behandla sina kvinnor bättre. Det låter både skrämmande samtidigt som det är bra att män med sådana svårigheter tar tag i det istället för att förneka. Jag trodde att manjourer mest besöktes av män som själva råkat illa ut med dit hör även förövare av sig och kan lotsas vidare för rätt hjälp. Vi kan alltså inte blunda för även det problemet att kvinnor och barn råkar illa ut. Ni verkar bara se de män som förfördelats och det behövs en vid syn på alla problem med förslag som går ut på att avhjälpa problem utan att någon anna får betala ett högt pris och lida för det.
Jag har i debatten under min artikel eller i denna tråd inte hört någon som kan se hela bilden och komma med ett konstruktivt förslag i den riktningen.
Tack för din kommentar Lena Wiström.
Jag tycker att det är synd att du är så avvisande till kartläggningen som MinPappa.nu har gjort.
Är det för att de har noga gått igenom 2854 domar som handlar om vårdnad och umgänge?
Är det för att det är ”fel” personer som gjort kartläggningen som du tycker att den präglas av subjektivitet?
Hade kartläggningen varit mer värd om den var en uppsats vid till exempel Lunds Universitet eller Uppsala Universitet?
Jösses, har du en helt blåögd inställning till ROKS verksamhet?
Det är nästan inte värt att ge dig info kring vad ROKS propagerar som sanningar i bland annat vårdnadstvister. Vill du ha subjektiv information ring ROKS så skickar de över sina publicerade ”sanningar” om bland annat vårdnadstvister.
För övrigt så kan jag tala om att det finns ytterst få mansjourer i Sverige som har en verksamhet som ger män i vårdnadstvist eller män som är utsatta för relationsvåld stöd. Majoriteten av mansjourerna i Sverige är till för att få män att sluta slå, det är det enda de får statligt stöd till. Kvinnojourerna med ROKS i spetsen har lite mer guldkantad tillvaro för statliga bidrag för sin verksamhet, där finns det inga villkor vad pengarna ska gå till för verksamhet.
Det är märkligt, eller egentligen inte, att du ser nästan båda sidorna av föräldrarnas konflikt och sedan sidar dig bredvid mamman. Du är delvis medveten om det helvete som papporna i infekterade vårdnadstvister går igenom, men du uppskattar inte att det finns personer som talar högt om detta veritabla helvete.
Det finns massor med konstruktiva förslag till vad som kan göras för att det ska bli Barnets Bästa och en mer jämställd vårdnad när två föräldrar inte är ense, tyvärr så har nog flera personer insett att det inte är någon idé att prata med dig om dessa förslag eftersom din debattartikel är klart subjektiv och en partsinlaga uti från mammans perspektiv i en vårdnadstvist och inte från barnet.
Javisst Lena är det jättebra bra att mansjourer hjälper män ur sitt destruktiva beteende, synd bara att kvinnojourerna inte erbjuder kvinnor samma sorts hjälp, en sådan insats skulle rikta sig direkt till 40% av våldsverkarna.
Kan bara säga samma sak om mansjourerna, synd att de inte kan erbjuda samma sorts hjälp som kvinnojourerna…
Visste du att mansjourerna bara beviljas verksamhetsbidrag om dessa pengar oavkortat satsas på insatser mot mäns våld mot kvinnor, vill man hjälpa en man som blivit slagen så får man finansiera det helt själv. Mao. har mansjourerna mycket små eller ännu oftare inga medel alls för sån verksamhet.
ooops… när jag läste AnnMaris kommentar råkade jag scrolla förbi stycket där hon nämner mansjourernas verksamhet, nu blev jag att låta som en annan papegoja. Nåväl, nu är det sagt två gånger ifall någon annan råkade göra samma misstag som mej 🙂
Ingen fara Butter, de är värt att påpeka detta faktum tills folk begriper hur snedvridet det är!
I ett jämnställt samhälle kan man tycka att en kvinno- respektive mansjour skulle arbeta med ungefär samma saker även om man befinner sig i olika lokaler.
I ett jämnställt samhälle kan man tycka att de respektive jourerna skulle få sina verksamhetsbidrag på samma villkor.
I ett jämnställt samhälle kan man också tycka att de respektive jourerna också skulle få ungefär lika mycket i verksamhetsbidrag.
Eller också kan man inte tycka det vilket man gjort och sedan blev det som det blev…
Jo det kan man tycka Butter.
Det är mycket typiskt att juristen i fråga inte bemöter påståendet att en jurist varken har ett vetenskapligt kunnande på akademisk nivå i psykologi, barnpsykologi eller barnpsykiatri.
Hon och andra jurister kan enbart ägna sig åt att vara ”målsägarbiträde” och därmed alltid enbart vara köpta hantlangare i en smutsig bransch där barnens behov mycket sällan kommer till tals. Kommer barnen till tals är det vid tvångsomhändertaganden (LVU-ärenden) där jurister mycket slarvigt läst in sig i fallet, kanske i korridoren utanför rättssalen. Juristen som är barnets juridiska biträde struntar ofta i att följa Socialstyrelsen anvisningar för den jurist som företräder barnet. Men ser sig oförhindrade att debitera ungefär 15 000:- (inget tryckfel) för en sådan förhandling som högst tar två timmar i anspråk. Kanske debiterar man dessutom för tidsspillan. För juristen är det enbart ett ”ärende”, som därefter är avslutat. För barnet och dess familj en del i ett livslångt sammanhang, där bett tvångsomhändertagande alltid har mycket ingripande och integritetskränkande följder för barnet och dess familj.
En lagman som tillfrågades om kompetens i frågor sim rörde psykologi, barnåsykologi och barnpsykiatri avfärdade detta med att ”vi har gått kurser”. Jag tror knappast att de skulle accepteras av psykologförbundet eller Socialstyrelsen som kompetens i dess frågor.
Om då juridiken förenar sig med ROKS har man snabbt fått en surdeg med tristaste tendens att jäsa över. För hur var det nu, var det inte ROKS ordförande som uppgav att ”män är djur”. Vittnar det om gott omdöme och seriositet? Är det något för en jurist mån om sitt rykte att släppa över tröskeln? Har en jurist någon som helst rätt att i svepande ordalag tycka till mer än vilken lekman som helst?
Tack Lisa för sin kommentar.
Det är oerhört naivt av Lena Wiström att uttala sig om vårdnadstvister som hon har gjort, utifrån sin plattform som jurist och på Newsmill. Det sätt hon gör det på visar att hon varken har ödmjukhet inför medmänniskor, gott omdöme eller kunskap ens i juridisk familjerätt. Frånvaron av objektivitet görs tydlig upprepade gånger. Naturligtvis saknar hon genuin kunskap om barns behov. De svepande idéer som hon gör sig till ombud för är saknar trovärdighet.
Inte heller tror jag att det är särskilt karriärmässigt positivt för en ung jurist på lång sikt. På kort sikt kanske någon faller för den pseudojuridiska retoriken. Men tänk om vindarna skulle blåsa mot mer öppenhet, objektivitet och rättssäkerhet för barn och föräldrar? Då har hon låst sig vid åsikter som knappast har bäring längre. Och publicerat dem för evig tid på Newsmill.
Det är också så att man aldrig kan frigöra sig från att hon alltid enbart utgör ett särintresses ombud, inget annat. Här är hon dessutom möjligen ute i egen sak, ett försök att etablera sig i en minst sagt smutsig bransch. Samma bransch som vanvårds- och upprättelseutredningarna nyligen belyst.
Tack för din kommentar Eva.
Vi får se vad som händer när vinden vänder och det blir en motvind för Lena Wiström och alla andra jurister och advokater som inte är riktigt lämpade för att agera ombud i vårdnadstvister.
[…] Det är pinsamt att du har gått på en av ROKS lögner (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] på Newsmill. För svenska domstolar ger ingen fördel till kvinnor inte! Lenas debattartikel fick ett svar från mig på denna blogg och det är tydligt att det inte uppskattades av henne. Men man kan inte vara hur jävla blind och […]
[…] Det är pinsamt att du har gått på en av ROKS lögner (Ann-Mari’s Blogg) […]
Ja ! Tyvärr kan pappor hota misshandla och ändå få vårdnad . Vissa mammor kan ljuga för att få barnen som dom ofta tror dom äger . STACKARS BARNEN
VEM SE DESSA SMÅ INDIVIDER ……. HJÄLP MINA SMÅ SOM FAR ILLA PG AV EN KOMMUN . MVH TERESE
Du är verkligen en pappa ätare och inte en som bryr dig om, BARNEN som du vill framhäva ta och läs igenom vad du skriver så är det för pappan ej BARNEN .
Tack terese dextorp för dina två kommentarer,
Jag har läst vad jag har skrivit, det gör jag alltid. Hur andra tolkar mina texter är upp till dem.
Ja usch fy vad hemsk du är Ann-Mari, du sviker systerskapet och visar det dåliga omdömet att ha en egen åsikt som du står för. Du kunde åtminstone ha skyllt på att könsmaktsordningen tvingat dig att tycka som du gör. Det hade väl inte varit för mycket begärt?
Usch fy på dig stygga och envisa Ann-Mari!
Tack Butter för din kommentar,
Systerskapet kan gott bli svikna och besvikna!
Jag har annat för mig som är viktigare än att hålla på och fjanta om att kvinnor ska hålla ihop.
Ha en trevlig lördag Butter !
http://blogg.teodormoller.se
Tack Clarki för länken!
Hej igen!
Gillar det du skriver så sant. Har själv försökt argumentera med ‘vissa kvinnor’ men att få dom att lyssna är inte lätt.. Jag är den elaka som sviker systerskapet!! Hmm som sagt.. Vet att tråden är gammal men så aktuell, har du läst den här pappans berättelse? Mycket stark! Den handlar om Terese Dextorp men det har du kanske förstått? Huvudförhandlingen kommer upp 16 mars 2015 PS Du behöverinte publicera detta ville bara skriva till dig Dela gärna bloggen /Kram
Tack Clarki för din kommentar.
Jag har ännu ej hunnit ta del av pappans berättelse.
Men jag ska ta mig tid.