Okej,
Jag gör det igen.
En fråga barn och genus.
Vet barn, från det första andetaget de tar om vad samhället har för förutfattade meningar, åsikter eller fastslagna normer kring kön?
En fundering bara.
Jag läste just om två föräldrar i DN som bestämt sig för att uppfostra sina barn könsneutralt.
– Vi vill ge barnen en så bred palett som möjligt att plocka ifrån så att de inte känner sig begränsade utifrån det kön som samhällets norm anser att man ska ha, säger Linus.
Det är därför jag undrar om barn från att de föds vet redan om vad deras könstillhörighet är klassad. (typ pojke – blått, flicka – rosa, pojke – livlig, ficka – tyst)
Måste man uppfostra barn könsneutralt för att de ska kunna pröva på alla olika saker oavsett om de är pojke eller flicka?
Blir det något fel om man som förälder bara uppmuntrar sitt barn att pröva på olika saker ?
Eller är det att man måste vara PK som småbarnsförälder idag och för att bli så PK som möjligt så är barnen könsneutrala?
När det gäller genuspedagogiken så har Pelle Billing skrivit bra inlägg om detta.
Här är ett citat från ett av inläggen:
Spontant kommer jag att tänka på följande potentiella nackdelar med genuspedagogiken:
- Hur vet vi att barnen ges fler möjligheter, och inte bara andra möjligheter? För precis som att genuspedagogerna pekar ut sådant de anser att lärarna är hemmablinda för, kan ju genuspedagogerna vara blinda för andra saker. Rimligen är de inte experter på alla områden, eller? Kön är inte den enda variabeln här i livet.
- Hur vet vi att inte genuspedagogiken påverkar förskollärarna negativt? Tänk om lärarnas värme och spontanitet mot barnen påverkas negativt av att hela tiden tänka på att vara genuskorrekt? En 55-årig lärarinna som jobbat med barn hela sitt liv kanske det inte tycker det är så lätt (eller kul) att ha en ung genuspedagog som hela tiden tittar henne över axeln.
- Vad händer med förskollärarnas egen kompetens, och intuition? Om man med åren lärt sig att många pojkar lättast blir intresserade av att läsa om de får vissa typer av böcker, ska läraren då förbjudas använda dessa böcker, för att de förstärker pojkarnas könsroll?
Media Länkar:
”Vi säger inte barnens kön” (DN)
Målet är en genuspedagog i varje förskola (Pelle Billing)
Mer om genuspedagogik (Pelle Billing)
MP: Alla förskolor ska ha en genuspedagog (DN)
Föräldrar efterfrågar inte genuspedagoger (SVT Debatt)
Pappa Staten ska inte uppfostra mina söner (Aftonbladet)
”Den fria leken är nästan fånigt hyllad” (SVD)
Det arbetar för få män inom förskolan, menar regeringen (Ann-Mari’s Blogg)
Vad är Jämställdhet 2.0? (Pelle Billing)
Ann-Mari's Blogg 
Indoktrinera era egna barn som ni vill och lycka till med det!
Tack för din kommentar Pelle the Lover
Dessa två föräldrar har ändå gjort ett aktivt val. Det har inte föräldrar vars barn råkar hamna i genusromatik på ett dagis.
Jag håller annars med både dig och Pelle
När jag fick min son var jag fortfarande feminist. Övertygad som jag var om ”social konstruktion” så bestämde jag mig att jag skulle behandla honom ”som flicka” då alla andra skulle behandla honom som pojke… då skulle han få båda.. liksom.
Jag fick snabbt inse att jag hade fel.
Låter snarare som begränsning av barnets personlighet eller tom psykisk misshandel.
Tack för din kommentar OldWolf.
Tack ninnitokan för din kommentar.
Hur fixade du ditt fel?
Tack elina för din kommentar.
[…] https://maukonen.wordpress.com/2012/02/16/vet-de-om-fran-borjan/ […]
Hmm.. hur? Intog en jämställdistisk syn på barnuppfostran?
Dockan han fått fick helt enkelt ligga och ruttna i en hörna, så lekte vi med Police force istället.:)
Tack ninnitokan för din kommentar.
Det är inte så dumt att leka Police force heller! 😉
Curlingföräldrar var ju på ropet för några år sedan och curlade barn var nästan ett skällsord man använde när man tyckte att pojkvaskern eller flicksnärtan bettede sig som borskämda småglin (för det var kanske just det de var) men frågan är om inte den här hela ”egalia-uppfostran” i förlängningen innebär att de här barnen inte längre curlas av sina föräldrar. Först skall egalia-dagis och egalia-förskolan göra sitt innan barnen börjar i en egalia-friskola för att sedan fortsätta i egalia-gymnasiet.
Kommer vi i framtiden ha en ny grupp samhällsmedborgare som känner sig utstötta och DO-anmäler restauranger och arbetsgivare för att de inte hen-anpassat sina verksamheter?
För det är exakt vad jag tror kommer att hända om barn inte får vara barn längre utan skall betraktas som någon sorts könslösa föremål eller försöksdjur för vuxnas märkliga tankar om ”idealsamhället”. Det är vuxna människor som ställt till med samhällsproblemen, rimligtvis borde det väl också vara de vuxna som försöker rätta till dem?
Tack Butter för din kommentar.
Det finns en hel del curlande föräldrar kvar.
Hmm, anmälan av arbetsgivare för en icke Hen-anpassad arbetsplats?
Intressant tanke!
Hmm… Det där med restauranger drog jag till med för att det ansågs väl diskriminerande när man hade olika åldersgränser för honom och henne?
Men i framtiden får väl krögarna se till att även omfatta hen. Frågan är då, om Han skall vara 23 och Hon skall vara 18 för att få komma in, vad sätter man för åldersgräns på Hen?
Ok, det här är en ganska larvig kommentar men det kanske ändå på något vis speglar vilka problem Hen kan skapa rent praktiskt….
Tack Butter för din kommentar.
Jo du det var en sak att fundera på!
Ta den ålder som inte Hen blir förbannad för, men det lär ju i alla fall inte funka. Alla Hen är ju inte lika, eller ?
Alltså jag blir upprörd på hur knäppt folk vänder den här debatten. sSen när är det ”indoktrinering” att uppfostra barnen NEUTRALT?
Det bästa är väl att låta dem bygga sin egen identitet? Om de vill ha blått, låt dem ha det, om de vill leka med dockor, låt dem göra det, om de vill kallas ”hen” eller ”hon” eller ”han” låt dem välja det, men låt inte det vara dagis, läkare eller någon annan som bestämmer det utifrån deras utseende, låt dem välja själva!
Detta är lätt det bästa försöket hittills att låta barn växa upp som barn och inte som ett kön samt att låta identitet vara något obundet och fritt!
Tack för din kommentar sexistnytt.
Tro du att barn vet om när de föds vad samhället har för förutfattade meningar kring hur pojkar och flickor ska vara?
Eller kan barnen väljs själva oavsett om deras föräldrar väljer åt dem?
@sexistnytt
Jag tycker att individuell pedagogik är den bästa för barn, därför väljer jag bort genuspedagogik.
Individuell pedagogik utgår från individen.
Genuspedagogik utgår från genus, den är könskollektivistisk.
Om genuspedagogiken är så mycket neutral varför väljer man så extremt att fokusera just på genus? Varför inte fokusera på individen istället?
Jaha, så att se konsekvenserna är att vända debatten? Jag är av den bestämda uppfattningen att de som förspråkar neutralisering av könen på det sociala planet inte är så pigga på att själva leva som de lär.
Konsekvensen av avvecklandet av könen på det sociala innebär tex.att vi i framtiden inte skall ha omklädningsrum för damer och herrar på våra komunala badinrättningar, dessa utrymmen skall ju i könsneutralitetspolitikens namn vara gemensamma och hur många skulle känna sig bekväma med det? Jag känner i alla fall att jag vill ha skilda omklädningsrum på min arbetsplats, är jag en mansgris då?
Och hur skall vi göra med kvinnojourerna? Skall dessa sättas på undantag eller anses vara förknippade till det biologiska könet precis som sjukhusens gynekologavdelningar? Självklart behövs kvinnojourerna eftersom det finns utsatta kvinnor som behöver hjälp men ”bad news” är att kvinnojourerna till skillnad från gyn.avdelningar faller utanför normerna i ett elgia-samhälle, vi skall ju inte ha skillnad på könen på det sociala planet!
Är man inte konsekvent och tar följderna fullt ut av det man förespråkar blir ju hela den här könsneutrlitetspolitiken bara flum och våra barn är lite för dyrbara för att utsättas för sånt.
Tack Butter för din kommentar.
Du har en hel del frågor som behöver besvaras i denna debatt om en könsneutral tillvaro….
Hela genuspedagogiken tycks falla på eget grepp – den är fullständigt respektlös, den saknar helt vetenskaplig grund.
Tack för din kommentar Ewa
Barn gjordes till politiska projekt på 1970-talet, en förlängning av sina politiskt korrekta föräldrars ambitioner. Analyserande böcker har skrivts i senare tid om de enfaldiga barnprogrammen på TV och barnböckerna på 70-talet, båda företeelserna med ett ytterst vinklat och ideologiskt styrande innehåll. Utformat av en aningslös men uniform föräldrageneration. Allt slog tillbaka. Och vem minns inte velourpapporna. Historiens dom blev hård och Jan Myrdal är väl en av de få som än idag står för de värsta stolligheterna.
Samma öde torde vänta genuspedagogernas generation.
Tack Olle för din kommentar.
Jag minns inga velourpappa, men jag mins syster yster och Ullestrumpan och inte minst Stor Potäten.