Helt seriöst, har denna pojke fått leva i sin mammas fantasivärld i 4 år innan någon reagerar och anmäler det hela???
Vad fan är det för fel på folk?
(och då menar jag mamman och de som vetat om denna pojkes levnadssituation utan att ha anmält det)
DN 16/2 2012
Det finns några små notiser ibland annat DN som berättar om en mamma i södra Sverige, Halmstad för att vara exakt, som uppfostrar sin son i en fantasivärld.
I fantasivärlden så existerar smurfar och rymdvarelser sida vid sida med oss människor.
Pojken behöver tydligen personlig assistans i sitt liv och mamman är enligt DN och P4 
Halland en av dessa anställda assistenter. De andra assistenterna tvingas leva med i mammans fantasivärld.
Nu har äntligen någon inom Halmstads kommun fått nog av denna fantasivärld och lämnat in en Lex Sarah-anmälan till Socialstyrelsen.
Det tog bara 4 år för någon att få nog, det var ju väldigt långt tålamod…..
Helt seriöst det är ett barn det handlar om !!!
Någon kunde väl ha satt ned foten ett par tre år tidigare ????
I och för sig så skriver P4 Halland att en enhetschef vid Halmstads kommun har försökt att få mamman att sluta lura i pojken fantasier, men om nu det inte lyckades varför tog det 4 år innan Lex Sarah-anmälan?
Inga som helst förklaringar eller omnämnande kring pojkens pappa finns i någon av medias notiser.
Uppdaterat:
Enligt Expressen så är pojken autistisk och 20år och mamman har fått stöd ett rättsombud för riksförbundet FUB, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, i Halland. Tydligen så har pojken ett stort intresse av seriefigurer och då tycker mamman och rättsombudet för riksförbundet FUB, att det är okej med en fantasivärld. (?)
Det är tydligen så att fantasivärlden är en del av pedagogiken och ett stöd för mamman. (Stöd för mamman ?)
Media Länkar:
Mamman tvingade sitt barn leva i fantasivärld (Expressen) Ny länk
Mamma övertygade son att smurfar och rymdvarelser fanns (Aftonbladet) Ny länk
Pojke tvingas leva i fantasivärld (DN)
Mamman uppfostrade sonen i en fantasivärld (P4 Halland)
Mamma uppfostrade son i fantasivärld
(Aftonbladet) (SVD) (HN) (Kuriren) (Corren) (HP) (GP) (UNT) (BT) (HD)
Ser fram emot ett prejudikat.
Tack för din kommentar Camilla Grepe.
Jag hoppas att du menar ett prejudikat som dikterar när det gått för långt och kommunen måste handgripligen ingripa på ett eller annat sätt för barnet/barnens skull.
Varför skulle det här vara värre än att lura i sina barn att tomten finns?
Är väl ingen större skillnad mot att uppfostra sitt barn i någon religion.
”Socialförvaltningens inspektör säger till Expressen att hon tror att mamman hade gott uppsåt med sitt agerande.
- Jag tror inte att man göra sådana saker av illvilja, säger hon till Expressen.se.-”
Jag undrar hur rubrikerna och kommentarerna från sossen varit om det var en man som begått den här fruktansvärda psykiska misshandeln mot sitt eget barn?
Hmm… Jag vet en hel del andra som växer upp och blir i lurad fantasivärldar. Har svårt att se det olagliga med detta så länge vi tillåter föräldrar att indoktrinera sina barn om religiösa ”sanningar”. Håller med dig om att det inte borde få ske dock!
Tack för sin kommentar PF.
Skillnaden är att tomten kommer en dag en gång per år, detta är dygnet runt hela året.
Tack kc för din kommentar.
Det beror nog på hur verklighetfrånvändande religionen är i så fall.
Tack för din kommentar rkH39.
Jo det hade helt säkert låtit annorlunda om det var en pappa och man hade ingripit tidigare också.
Jag menar de visste vad mamman gjorde och lät det vara…..
Tack Sture för din kommentar.
Tänk om folk blev lika upprörda när föräldrar påtvingar sin religiösa fantasivärld på sina barn.
@Sture ”Har svårt att se det olagliga med detta så länge vi tillåter föräldrar att indoktrinera sina barn om religiösa “sanningar”.
Vem äger sanningen?
Har vi inte religionsfrihet i Sverige?
Bara undrar.
Angående händelsen:
Fruktansvärt!
Jag kan dock se lite humor i bilden under Smurfarna:
jag har faktiskt haft mina funderingar på om inte
George Bush är en utomjording……………
Om vi kunde få ett rättsfall av detta skulle det kunna bli prejudicerande att detta är olagligt. Då skulle det i förlängningen även bli olagligt att ljuga för barnen om gudar och andra sagor.
Och äntligen kommer det även bli straffbart att slå i barnen att tomten finns. Barnen kommer som en följd av detta att tidigare bli medvetna om att kvalitet och kvantitet av julklappar inte i första hand handlar om någon arktisk farbrors uppfattning om hur snälla de varit, utan snarare om föräldrarnas ekonomi.
Som ett slutresultat kommer framtidens generationer att växa upp befriade från lögner som religion, men i större utsträckning medvetna om de orättvisor som härskar i världen.
I denna framtid hoppas jag att det reses statyer över denna mamma och hennes stackars son, som gjort detta möjligt.
Jag har kollat länkarna vad media skrivit om det här och tycker väl kanske annorlunda än andra som kommenterat.
Nu framkommer det ju inte i artiklarna att behovet av assistenser orsakats av mammans fantasier men skulle så vara fallet hade det verkligen varit skäl att slå sig för pannan. Det mest troliga här är väl att det finns någon sorts funktionshinder som skäl frö personliga assistenter.
Jag blir faktiskt lite illa berörd när man i kommentarerna så tydligt misstror moderns goda intentioner, kanske syftet från början var att fantasivärlden var en flykt från vardagen för en liten stund men uppenbarligen fick modern svårt att skilja fantasi från verklighet. Jag tycker hela historien är sorglig och jag hoppas för barnets skull att de får hjälp.
Att spekulera i vad följderna skulle ha varit om det varit en pappa som gjort så här tycker jag är att klä sig lite grann i offerkofta och som ensamstående pappa vill jag inte ha en sådan.
Relevans tycker jag dock Ann-Mari’s fråga om pappan har, skulle vara intressant att få veta lite mer om honom.
Tack Filip för din kommentar.
Folk blir upprörda då med Filip, speciellt om denna religion som föräldrarna valt åt sitt barn begränsar barnet med regler och påbud.
Tack för din kommentar Ulf Andersson.
Jo, man får välja vem som är utomjording….. (när jag hittade bilden igår kväll så var det ofrånkomligt att inte använda den)
Tack Donk för din kommentar.
Tack Butter för din kommentar.
Pojken har tydligen svår autism och det är även pedagogerna på särskolan som förordar att pojken får tro på sin fantasivärd. Om man känner till hur personer med autism fungerar så är inte detta så konstigt. Det kan mycket väl vara så att om vårdarna försöker få grabben att sluta leva i sin smurfvärld att det utlöser fruktansvärda raseriutbrott som inte kan mildras på annat sätt än att man håller med grabben om smurfarna
Tack för din kommentar susanna svensson.
Frågan är; Hur skulle pojken reagera om man inte börjat lura i honom denna fantasivärld med utomjordingar och smurfar ?
[…] SvD , DN , Skånskan , HD , GP , BT , Dagen , SR , AB Bloggar: Markussa , Håkan , Ann-Mari , Arton steg , Verklighetens tolk , Grevad lux , Enligt min […]
Det är inte alls säkert att någon medvetet har lurat pojken till att tro på smurfar. Det mest sannolika är att pojken liksom de flesta med autistiska drag har ett enormt intresse för just smurfar och att det senare har utvecklats till en fix ide hos grabben. Att få en person med någon typ av autism att släppa sina fixa ideer är mycket svårt och ibland helt omöjligt. Lär dig att medias rubriker är tillspetsade och långt ifrån alltid speglar den verkliga bakgrunden.
Tack för din kommentar susanna svensson.
En 20-åring är väl ‘man’ även om han är autistisk. Så det är bara två år som en ‘pojke’ vilseletts. Illa nog, förvisso.
Hej!
Ingen försöker hålla mannen i någon slags fantasivärld. Han har ett stort intresse som man måste förhålla sig till med utgångspunkt från hans
funktionsnedsättning. Detta är något aktuell verksamhetschef inte haft kompetens för att förstå.
Bakom anmälningen står en personal som inte fick lov att vara kvar hos pojken p.g.a. ett allvarligt tillbud där pojken skadade sig samt att
pojken visat ett positivare mående efter att personalen slutade.
Bakom anmälaren står också verksamhetschefen som inte besitter en adekvat kompetens om pojkens funktionsnedsättning.
Personal från pojkens tidigare skolgång har tydligt sett denna problematik.
Mamman utsätts för en allvarlig kränkning p.g.a. att hon ”trampat” på ömma fötter och att hon nu valt annan utförare av assistansen än kommunen.
Själv har jag satt mig in i ärendet och kan bara beklaga kommunens agerande som inte har pojkens bästa för ögonen.
Hoppas massmedia är lika intresserade av att följa ärendets utveckling framöver som man är att skriva om anmälan.
Willy Engebrethsen
Rättsombud för riksförbundet FUB
i Halland
Tack för din kommentar Backlash.
Tack för din kommentar willy engebrethsen.
Så ingen tvingar denna unga man/pojke att tro på smurfar och utomjordingar?
Hans assistenter tvingas alltså inte leva med för att få denna fantasivärld att fortsätta existera ???
Det är ju märkligt att det måste till en person som tvingas sluta innan någon reagerar på denna fantasivärld.
När det gäller kompetens och vem som har rätt att välja vilken verklighet denna pojke/unga man ska leva i så ser jag fram emot Socialstyrelsens beslut och eventuell utredning av denna Lex Sarah-anmälan.
Man behöver inte ha rätt kompetens eller vara rätt person på rätt plats för att göra en Lex Sarah-anmälan, men behöver bara vara en person som upplever att det inte står rätt till.
Lex Sarah är det vardagliga namnet på 14 kap. 2 § i socialtjänstlagen, som föreskriver att var och en som är verksam inom omsorger om äldre människor eller människor med funktionsnedsättning ska vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Lagen föreskriver också att den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild genast ska anmäla detta till socialnämnden. Denna anmälningsskyldighet gäller också yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1999.
Lex Sarah är ett mycket viktigt verktyg för att förhindra missförhållanden och också en skyldighet. En av assistenterna har gjort anmälan och det ska naturligtvis respekteras. Det tragiska i en sån historia är det felaktiga och missvinklade bild man får av mamman.
Alla som arbetar med och för personer med komplicerade funktionsnedsättningar vet att grunden är en gemensam grundsyn på hur man ska arbeta och speciellt när det handlar om förhållningssätt och bemötande.
I aktuellt fall så har kommunen inte gett förutsättningar att få en personalgrupp, inkl. mamman, att skapa den här gemensamma grundsynen.
Och, hans assistenter tvingas alltså inte leva med för att få denna fantasivärld att fortsätta existera.
Detta är inte den första mamma som beskrivs som besvärlig och konstig när det handlar om att värna om sitt barns/vuxnes bästa.
För alla som vill förstå mer rekommenderar jag Bo Hejlskovs bok ”Problemskapande beteende”
Willy Engebrethsen
Rättsombud FUB
Tack för din kommentar willy engebrethsen.
Det vore ju intressant att få veta om en av de övriga assistenterna säger nej till smurfarna om då den assistenten anses vara besvärlig och konstig. Ibland är det ju den som ser att Kejsaren är naken som blir den som får ta hela skulden istället för den som lurade i Kejsaren att han fick vackra och nya kläder.
Jag ser fram emot Socialstyrelsens beslut och eventuell utredning av denna Lex Sarah-anmälan.
Jag vill inte alls jämnställa autism med småbarns beteende men har inte alla småbarnsföräldrar någon gång varit med om det som man nästan alltid blir ögonvittne till när man besöker en livsmedelsaffär?
Ett gallskrikande småbarn pekar på godishyllan och föräldern har två val. Antingen slänger man något till barnet för att få slut på eländet eller också handlar man klart och lämnar butiken med en rosenrasande småtting som nästan orsakar andra hörselskador med sitt skrikande.
Och visst kan det vara svårt att stålsätta och ignorera gallskrikandet och andras undrande blickar istället för att bara ge efter men med vissheten att nästa gång får man göra samma sak igen.
Men föräldrar som ger efter vet ofta att de gör fel, de vet att barnet väldigt snabbt lär sig hur man agerar för att få igenom sin vilja och föräldrarna vet mycket väl att i samma sekund de ger efter har de tappat kontrollen och det blir sju resor värre nästa gång de försöker ta tillbaka den.
Att man ändå ger efter kan bero på många orsaker, man kankse inte orkar ta en konflikt just då och man kanske inte känslomässight kan hantera att ens barn är upprört.
Jag tycker dock att man måste tycka att det är ganska mänskligt att välja att ge efter, alla vill väl att ens barn skall vara glada? Vad jag försöker säga är att vi kan inte förvänta sig att föräldrar till barn med autism är supermänniskor, de kan också välja den enkla vägen ut ur en knepig situation även om de är medvetna om att de agerar felaktigt.
@Butter ”Att spekulera i vad följderna skulle ha varit om det varit en pappa som gjort så här tycker jag är att klä sig lite grann i offerkofta och som ensamstående pappa vill jag inte ha en sådan.”
Så du menar att massmedier, socialtjänsten och samhället i övrigt behandlar pappor och mammor precis lika när det gäller tex kidnappning av barn, sexuella överträdelser, vårdnadstvister etc? Och att tex skolpersonal accepterar en pappa precis lika mycket som en mamma?
I så fall undrar jag om den här bloggen behövs?
Tack Butter för sin kommentar.
Tyvärr så behövs den här bloggen ett tag till rkH39.
Butter det du beskriver i affären är ett rätt bra exempel på ett ”normalt” barn hjälper det att stålsätta sig mot skriket och gapet några gånger sedan lär sig barnet att det inte hjälper, men ett barn med autism funkar inte denna metod. Hur mycket man en stålsätter sig så har barnet ändå kvar sin fixering som utlöser utbrotten. Nu känner jag inte till vad fixeringen med den unga mannen som gillade smurfar i praktiken innebar, men det skulle inte förvåna mig om ifrågasättanden om hans smurffixering reluterade i utbrott som inte bara riskerade att skada den unge mannen själv utan även personer i hans närhet.
Ann-Mari,
det är klart att din blogg behövs.
Därom råder det ingen tvekan.
Lite om autism, Tomten och Gud:
Jag har Aspergers Syndrom och jag har snöat in på Lego
som specialintresse och det har jag haft sedan jag var 3 år –
på måndag fyller jag 41. Aspergers Syndrom ingår i det så kallade
”autism-spektrumet”. Dock lever jag inte i en fantasivärld.
Det heter att jag har ”hödfungerande autism”, HFA.
Jag har mina egna värderingar. Tomten är helt okej att tro på
när man är barn och att man som vuxen uppmuntrar till denna
glädje runt den fetlagda, rödklädde mannen med vitt skägg
som kommer en gång om året.
Det är jag själv som har valt att tro på Gud som vuxen.
Man behöver varken vara bibeltrogen eller fanatiker
för att man räknar sig själv som kristen.
Jag ser mig inte själv som en bättre människa än någon annan
för att jag är kristen. Däremot försöker jag att leva efter några av budorden
(jag uppfyller dock inte alla tio):
Jag följer de fyra budorden jag anser vara de viktigaste:
– Du skall icke dräpa
Jag har aldrig dräpt. Äger inga vapen och är
vapenvägrare med frisedel för nedsatt hörsel.
– Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa
Tack vare att jag är född med Aspergers Syndrom saknar jag förmågan att ljuga och har således aldrig burit falsk vittnesbörd mot min nästa
– Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru
Har aldrig stött på en polares flickvän/sambo/hustru –
jag stöter inte på kvinnor i förhållanden eller som är gifta
– Du skall icke hava begärelse till din nästas hus eller hans ägodelar
Ärligt talat är jag inte avundsjuk på andras bostäder eller prylar.
Det man har, har man. Sen är det en annan sak om folk har glädje av
att äga sina hi-tech prylar genom att använda dem.
Jag har inte många tekniska prylar, eller moderna teknikprylar,
men de jag har är jag glad för och de används flitigt.
Att komma till Casa de Andersson som teknikpryl innebär inte
att man har kommit till något vilohem för nervsvaga teknikprylar……….
Många av mina vänner är ateister (de tror inte på Gud),
och andra kallar sig för ”humanister”.
Ett av mina absoluta favoritband är Bad Religion, som är ateister.
Tack susanna svensson för din kommentar.
Men är det inte att dra alla med autism över en och samma kam ?
Tack Ulf !
svar till rkH39
Nej jag anser inte att mammor och pappor behandlas som jämlika i vårdnadsfrågor, drar du den konklusionen bara för att jag inte håller med dig i det här enskilda fallet där du tycks vara av åsikten att den här mamman skall fördömas men ”som vanligt” skyddas av myndigheterna som utsett henne till ett offer?
Du saknar helt enkelt källkritik för att kunna dra sådana konklusioner.
Det finns otroligt mycket källkritik som talar emot alla politiskt korrekta och vedertagna ”sanningar”.
Det finns källkritik som visar att män står för 60% av våldet i nära relationer men likväl är det politiskt korrekta att fokusera på mäns våld när man talar om våld i parrelationer. Inget kan vara mera fel än det eftersom 60% aldrig är det samma som 100% och något annat har jag aldrig påstått!
Det finns också källkritik som visar att män som döms för egenmäktighet mot minderårig generellt döms till hårdare straff än kvinnor så varför i gärdsgårdfrid skulle jag anse att så inte är fallet?
Hade du läst vad jag annars har kommenterat i Annmari’s blogg (vilken sannerligen behövs) så hade du besparat dig besväret att tillskriva mig åsikter jag inte har.
Den här retoriken är precis den de ”politiskt korrekta” använder sig när de vill sälja in sina vedertagna sanningar om hur dåliga och olämpliga fäder är och hur synd det är om kvinnorna (offren).
Papparättsrörelsen skjuter sig dock i foten allt som oftast genom att använda exakt samma retorik. I det här enskilda fallet borde en normal reaktion vara lättnad över att myndigehterna nu kollar upp saker och ting. Att istället ondgöra sig över och utan någon som helst källkritik spekulera i hur myndigheterna skulle ha agerat om det varit en pappa är ingenting annat än att göra fäder till offer och det min vän är inte särskilt klädsamt. Och nej, jag jobbar inte inom socialtjänsten vilket också brukar bli en följdfråga när man inte tycker som andra…
svar till Susanna:
Utifrån det du beskriver så kan autism alltså innebära en form av störning som innebär känsloutbrott som inte är logiska heller är till proportion till det som gör personen upprörd? Jag är allt annat än expert så du får ursäkta om jag uttrycker mig plumpt när jag försöker översätta det du säger så att även jag begriper… 🙂
Men om jag förstått det du säger rätt så kanske jag inte var helt ute och cyklade då om jag tycker att det kanske inte är så märkligt att föräldrar till barn med autism kan ge efter när nästan dagligen ser liknande situationer med småbarn som gallskriker i affären.
Jo man ska akta sig för att dra alla med autism över en kam, det jag gav exempel på är ett karraktärsdrag bland många, med diagnoser inom autismspektrat, men inte alla. Sedan är spännvidden stor inom autismspektrat. där ryms allt från svårt utvecklingsstörda som aldrig når över en 1 årings nivå begåvningsmässigt, till supergenier som i stort sett bara har smärre problem med socialt samspel. Sedan detta märkliga fenomen med servanter. Personer som är svårt utvecklingsstörda men kraftigt överbegåvade inom ett specifikt område. Det vi ser exempel på i filmen rainman.
Tack susanna svensson för din kommentar.
@maukonen 17 februari 2012, 13:25 den 13:25
Det tycker jag med. Just därför ställde jag frågan till Butter. Jag vet ju att han flitigt kommenterar på bloggen. Nu så plötsligt vänder han kappan och säger det är fel att jämföra hur kvinnor och män behandlas.
Tack för din kommentar rkH39.
Vi får se om Butter kan ge en bra förklaring på vad han menar. Ibland så behövs det en mer utfyllig förklaring på vad man tidigare har sagt så att alla andra förhoppningsvis förstår vad man menar.
@Butter
Du säger att andra har förutfattade meningar men läser man din kommentar kl 15:16 så är det ju du själv som tillskriver mig en massa kopplingar, tankar och åsikter.
Det enda jag gjorde att jag frågade hur en pappa i samma situation skulle behandlas. Är det att ta fram offerkort? Det tycker inte jag. Så länge vi lever i ett samhälle som behandlar mammor och pappor olika så ska man alltid jämföra. Du läser någonting jag inte alls skrivit och som du kanske tror kunna läsa mellan raderna. Men där mellan raderna är det oftast egna projiceringar man hittar. Jag fick ensam vårdnad om min pojke när han var ca 5 år. Han är ska fylla 22 i år. Under den tiden har jag upplevt ett och annat för att kunna berätta från mina egna erfarenheter med orättvis behandling av pappor. Jag är ingen papparättsaktivist, jag är ingen annan typ av aktivist heller. Jag är bara en pappa som älskar sin son. Jag har aldrig tagit fram offerkortet för att få fördelar. Uppriktigt sagt så vet jag inte alls vad det är du pratar om i din kommentar.
Den sista meningen säger dock mycket mer om dig än om mig:
”Och nej, jag jobbar inte inom socialtjänsten vilket också brukar bli en följdfråga när man inte tycker som andra…”
Du verkar vara full av ilska. Jag har alltid varit för åsiktspluralism, jag har skrivit om det även här på bloggen, och den rätten har jag alltid försvårat även för dem som jag inte har samma åsikt med. Så det kanske är du själv som inte läst mina kommentarer. Därför blir jag mörkrädd när jag ser så många i kommentatorfälte som passar på att få fram sin agenda för att avskaffa religionsfrihet.
Butter ”Att istället ondgöra sig över och utan någon som helst källkritik spekulera i hur myndigheterna skulle ha agerat om det varit en pappa är ingenting annat än att göra fäder till offer och det min vän är inte särskilt klädsamt.”
Sedan när har vi blivit vänner?
rkH39,
Jag ser helst att vi är i alla fall personer som kan diskutera och utbyta åsikter på ett civilt sätt, ibland så kan man kalla det att vara vänner – även om man inte delar de andra vännens åsikt. Okej?
Den där metoden att uppmuntra och t.o.m. aktivt initiera felaktig verklighetsuppfattning hos utvecklingsstörda individer – den metoden låter som mycket kontroversiell.
Hoppas den inte tillämpas hos schizofrena genom att aktivt initiera och arrangera händelser kring dem så att de får bekräftelse på att de rösterna de hör är på riktigt.
Det står inte mycket skrivet i tidningarna ”Eftersom lögnerna ändras och ökas blir det svårt att hålla reda på vad som gäller. Sonen reagerar med självdestruktivitet”. Jag ska dock inte ta mer ställning till det här fallet. Det får experterna avgöra. En sak är säker: om en pappa hade blivit anmäld för någonting sådant så skulle han behöva utstå en annan behandling av både medier och andra delaktiga.
Däremot reagerar jag på några individer som genast passar på att ta fram sin agenda mot religionsfrihet. Är det verkligen relevant att jämföra religion med en tecknad serie för barn? En del tar sig friheten att kalla alla religioner för ”lögn” och ”bedrägeri”. Ingen vill dock svara vem det är som äger sanningen? Andra utrycker världen borde befrias från religion. I Sverige har vi religionsfrihet. I en demokrati tillämpas åsiktspluralism. Dock finns det en och annan som tycker har rätten att bestämma hur andra ska tänka, värdera, tro osv. Principen ”Jag håller inte med om din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att yttra den” verkar inte ha rätten att finnas till i vissa kretsar.
Tack för din kommentar rkH39.
När det gäller kopplingen mellan en tecknad serie och religion så kan det ha och gör med hur personer uppfattar de båda sakerna.
En del kan uppfatta båda som fantasier.
Vad jag menar Ann-Mari är att spekulera i hur media hade förmedlat fallet du skriver om i bloggen om det varit en pappa som anmälts är kontraproduktivt.
Av den enkla orsaken att det förblir just spekulationer och någonting som av den politiskt korrekta eliten uppfattas som gnäll.
Jag gav några exempel på när man med hänvisning till källkritiken kan föra dylika resonemang som faktiskt blir konstruktiva, ett lysande exempel är ju hur media rapporterat om egenmäktighet mot minderåriga och vi har också kunnat läsa vilka domar förövarna har tilldömts. Men det passade tydligen inte…
Att sedan vissa personer anser att det är viktigt att jämföra när kvinnor och män behandlas olika men sedan känner sig skrivna på näsan för att det är exakt det man gör och att dessa personer känner sig angripna av ”projicerande kappvändare” gör ju hela bloggdebatten ganska enkelriktade.
Tack Butter för din kommentar.
Förhoppningsvis så kan alla hänga med i ditt resonemang nu.
rättelse 20:01: och den rätten har jag alltid FÖRSVÅRAT = och den rätten har jag alltid FÖRSVARAT.
Jag vet inte vad som hände där. Korrigeringsprogrammet lever sitt eget liv och rättar till fel ibland 🙂
@Butter Du verkar vara rätt mycket fokuserad på hur PK medierna eventuellt kan reagera. Jag däremot säger vad JAG uppriktigt tycker. Samtidigt förväntar jag mig att andra också ska säga vad de tycker utan att taktisera. Du kanske är en aktivist och måste hela tiden ta hänsyn till hur dina motståndare ska reagera. Inte vet jag. Jag accepterar det. För mig framstår du efter den sista kommentaren som en schackspelare som tänker många steg framåt. En taktiker. Din uppgift kan vara viktig i en rörelse. Jag är bara en privat person. Jag ska fortsätta med att skriva vad jag tycker utan att behöva tänka på om mina kommentarer kan uppfattas som konstruktiva eller kontraproduktiva. Kommentarer är en feedback till bloggaren – inte någon reklam för bloggen. Är ni ändå av den uppfattningen att ni vill bara ha sådana kommentarer som återspeglar bloggarens åsikter då kan ni helt enkelt blockera mig. Jag ska gå till en annan blogg som passar bättre mina värderingar. Jag kanske hittar en sådan till sist. Inga problem för min del 🙂
@rkhH39
Att rensa luften så man vet var andra står tycker jag är konstruktivt så inte mig emot.
Jag är inte aktiv inom någon rörelse och vad jag tycker är inte ens viktigt, det är i alla fall min erfarenhet.
Men jag är fortsättningsvis av den bestämda åsikten, vilken förtsås är min högst personliga, att var sak har sin tid.
Är man involverad i en vårdnadstvist så anser jag nämligen att prio nummer ett alltid måste vara att i första hand lösa tvisten. Där tror jag att de flesta håller med men när man sedan kommer till hur man löser tvisten så går åsikterna brett isär och det är då det brukar bli otrevligt och jag får frågan om jag jobbar på socialtjänsten.
Jag är nämligen övertygad om att ingen löser sin tvist genom att tex. hålla på och anmäla faliljerätten, kommunen, skolan, skolverket, länsstyrelsen eller tom skatteverket för att saker och ting inte går deras väg i en vårdnadstvist. Men det är exakt vad väldigt många människor håller på med när deras fokus borde vara där vårdnaden avgörs och det är i rättssalen. Har familjerätten gjort en dålig undersökning så spelar det liksom ingen roll hur mycket du anmäler dem, utredningen komer ändå inte att ändras till din fördel. Vad du istället måste göra är att förklara för domstolen varför utredningen inte är grannlaga gjord, en anmälan ger aldrig någon rätt per automatik.
Det enda ett sådant här förfarande visar är ju hur konfliktsbenägen man är och lagändringen 2006 innebar ju i praktiken att konfliktdrivande föräldrar skall inte ha vårdnaden.
Jag anser dock att man inte skall tveka att varken lämna in till domstol om verkställighet om umgänget inte fungerar eller göra en anmälan om en myndighet inte följer gällande lagnormer. Vill man anmäla en myndighet för felaktigheter så tycker jag man bör vänta med det till vad saken gäller, dvs. vårdnadärendet, har avgjorts i domstol. Och det av den enkla anledningen att det är dumt att sticka ut huvudet och uppfattas som domstolsbenägen eller konfliktdrivande för något som ändå inte kommer att påverka din sak i rätt riktning.
Du säger att du uppfattar en ilska hos mig och jag kan hålla med dig, när jag riktigt känner efter så kanske jag är förbannad på hur vissa prioriterar. Om man tex. har en tvist där umgänget inte fungerar så har man faktiskt skäl att pröva detta rent rättsligt och chanserna är tämligen goda att en domstol dömer till förälderns fördel gällande vårdnad eller boende och umgänge. Men hur otroligt det än låter så har jag gång efter gång varit i kontakt med personer som gjort sitt yttersta att förstöra för sig själva genom att hålla på med ovidkommande tjafs. Om man sitter med ett domslut om verkställighet som bevisning i en rättsal där man skall besluta om vårdnad boende och umgänge är det mest kontraproduktiva man kan göra att börja göra en big deal om att barnet kommit till umgänge en solig julidag klädd i gummistövlar. Om det händer, be barnet att byta till sandaler men börja för katten inte argumentera om detta i rättssalen! Men det är exakt vad som händer gång på gång och jag begriper helt enkelt inte varför. Jag tror en orsak kan vara att eftersom man befinner sig i en tvist så mår man inte bra och det i sig är ett sundhetstecken och ingen svaghet, ingen mår bra av en konflikt. Men man försätter sig i en bubbla och jag tror att det är lätt hänt att man har väldigt lätt att ta åt sig av vissa ”anmälningsivrare” eller andra som hela tiden ställer könskampen i fokus med argument som ”mamman har alltid rätt” och ”pappor blir alltid orättvist behandlade” vilket ofta men alltid inte stämmer.
Mina åsikter är synnerligen personliga och de bygger på mina erfarenheter och andra personers erfarenheter som jag träffat under årens lopp. Jag tänker dock inte delge något CV här eftersom revispinkande inte är min grej. Jag kan dock medge att jag ibland kan ge mina åsikter i allmänhet i kommentarsfält berörande ett blogginlägg i ett specifikt ämne och det kanske kan vara lite förvirrande och jag kan förstå om någon ibland att jag ibland målar dem på näsan även om detta inte var syftet.
När det kommer till Ann-Mari’s blogg så tror jag inte att någon skall känna att man inte skall kommentera här. Jag är i alla fall övertygad om att Ann-Mari inte har lust att blockera någon pga. avvikande åsikter.
Jag känner Ann-Mari som en person med en hel del sunt förnuft mellan öronen och med hjärtat på rätta stället.
Jag upplever att Ann-Mari vill väldigt mycket men precis som Zlatan kan också Ann-Mari skjuta i stolpen och det gör jag också ibland. Och faktum är att jag inte riktigt håller med Ann-Mari i det här blogginlägget eftersom jag tycker att det är lite overkill, jag tycker att det är bra att Ann-Mari uppmärksammar att socialstyrelsen nu granskar ett fall men jag håller inte med om vinklingen att saker skulle sett annorlunda ut om det varit en pappa som gjort det här.
När Ann-Mari och jag är oense om något så brukar hon tycka att jag är en sur gammal gubbe och då tycker jag naturligtvis att hon är en näsvis flicksnärta.
Men det gör ingenting för till syvende och sist älskar vi varandra precis lika mycket för det 🙂
Tack för kommentaren Butter.
Några få individer har blivit bannlysta från denna blogg, mest för att de tycker att det inte är fel att begå brott mot barn och för att en del av dem väldigt öppet går någon annans ärenden som endast vill ställa till med jävelskap och inte diskutera på en civil nivå.
När det gäller brott mot barn eller brott rent allmänt så är svenska massmedians bevakning och vinkling eller hur stor plats brottet får i media olika beroende på vem som är förövaren. Det är lättare att plocka fram offerkoftan om det är en kvinna som är den brottsmisstänkte/åtalade än när den brottsmisstänkte/åtalade är en man för så är det svarta rubriker och mannen beskrivs som ett våldsamt monster.
Och Butter kan vara lite butter jag skyller det på tidsskillnaden, snålblåsten och hans otvivelaktiga mumin dialekt! 😉
Ja min dialekt är så otvivelaktig så jag måste söka mig till Skåne för att hitta någon som begriper vad jag säger för där uppe i norr är ni ju så insnöade.
Och då menar jag insnöade i bokstavlig bemärkelse om nu någon trodde något annat…
Den där tolken i Skåne är ju lika märklig som du Butter! 😉
Och i Gävle har vi mindre snö i år än förra året!
Eftersom det finns flera som inte ser någon skillnad mellan religion och tecknade serier:
Om vi nu ska jämställa tecknad serie med religion så borde vi se om utövande av religion regleras någonstans. Och det gör det, nämligen i Europakonventionen. Där står det att religionsfrihet innebär INTE ”att man får bryta mot ANDRA MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER genom att hävda religionsfrihet.”
En av de rättigheterna som inte får kränkas genom att hävda religionsfrihet och som är relevanta i det här fallet beskrivs i Barnkonventionen Artikel 14 (2), enligt vilken ”utövandet av en religion eller övertygelse får inte skada barnets fysiska eller mentala hälsa eller utveckling.”
Mamman i det omskrivna fallet initierar och arrangerar situationer för att medvetet skapa en felaktig verklighetsuppfattning hos sin son. Hon skapar en felaktig verklighetsuppfattning som hon själv inte tror på. Socialnämnden skriver att mamman utsätter pojken för allvarliga missförhållanden och att pojken ska ha reagerat med ett självdestruktivt beteende. Man har vid upprepade tillfällen försökt att få mamman att ta sonen in i verkligheten, men har inte lyckats. Mammans beteende är inte skyddat vare sig av religionsfrihet eller enligt barnkonventionen.
Till skillnad från mamman så innebär utövandet av religion INTE att föräldrar medvetet ljuger för sina barn. Troende människor varken arrangerar eller manipulerar verkligheten för att skapa en felaktig verklighetsuppfattning hos sina barn. Föräldrar har rätt att ge sina barn religiös och moralisk uppfostran i enlighet med den EGNA trosuppfattningen.
Det här fallet kan knappast användas som prejudikat för att avskaffa religionsfrihet. Även om jag har nu förstått att det kryllar av sådana aktivister i den här tråden. Det kan däremot användas som prejudikat till att även andra psykiskt sjuka borde behandlas med denna ”revolutionära” metoden. Man borde i så fall även ha rätt att arrangera situationer och manipulera omgivningen för att bekräfta de schizofrena personer att rösterna de hör verkligen ÄR på riktigt. Vilka konsekvenser skulle detta ha?
Tack för din kommentar rkH39.