Av en ren tillfällighet så fick jag ett tips med posten som handlar om den förskola i Stockholm som DN skriver om idag – Egalia.
DN 14/2 2012.
Om du trodde att ivern eller paniken att försöka att låta bli att hjärntvätta våra barn till att leva i könsstereotypiska roller hade avmattats så trodde du fel.
Att låta barn vara barn och låta den utvecklas och upptäcka världen i sin egen takt och efter sin egna vilja verkar vara helt otänkbart.
Att låta barn vara barn, det vill säga pojkar och flickor, verkar vara tabu på förskolan Egalia.
Namnet Egalia kommer från ordet ”egal” vars synonymer är ”betydelselös”, ”ointressant” eller ”oväsentlig”. Det man således vill förmedla genom namnvalet är att något inte är av särskild vikt. För förskolan Egalia är detta ”oväsentliga” barnens könstillhörighet.
Men vad har barnens könstillhörighet att göra med verksamheten och om den är jämställd?
Förövrigt så är det knappast någon förskoleverksamhet som är jämställd i Sverige och det har inte att göra med vilken genuspedagogik de använder eller om de är hbt-certifierade.
Det har att göra med hur personalsammansättningen är på förskolan, det är väldigt svårt att hävda att en förskola är jämställd om den bara har kvinnliga anställda. Barnen på förskolorna utan manliga förskolelärare saknar därmed en manlig förebild under större delen av dygnet som de är vakna.
Förskolan ska motverka traditionella könsroller, den ska verka för jämställdhet mellan flickor och pojkar och låta barn vara fria i sitt identitetsskapande. Det slår skollagen och förskolans läroplan som infördes 1998 fast.
Hur kan man kombinera barns rätt att vara fria i sitt identitetsskapande om man tar bort en viktig komponent? Barnets kön.
Det går säkert att förklara för en vuxen, men går det att förklaras för ett barn som vistas i en miljö som har tagit bort Pojke och Flicka ?
Lotta Rajalin menar att kritiken bygger på missuppfattningar, att man tror att förskolan inte tillåter barnen att ha ett kön.
– Det handlar inte om att alla ska bli lika eller att ta bort något utan att barnen ska få utvecklas till unika individer. Vi vill inte ta bort det biologiska könet. Det är det sociala könet vi arbetar med, säger Lotta Rajalin.
– Sedan hemlighåller vi inte att det finns olika kön. Men ett barn ska inte placeras i ett fack på grund av sitt biologiska kön och en viktig riktlinje är att tilltala barnen på samma sätt, tillägger hon.
Så på Egalia så arbetar man med det sociala könet. Okej, är det någon mer än jag som tycker att detta sociala kön oftast framträder i vuxen ålder och ytterst sällan drabbar barn i förskoleåldern?
Det känns som om barnen blir påprackade de vuxnas förutfattade meningar kring hur pojkar och flickor behandlas och även en ”lösning” på problemet.
Att tilltala och prata med barnen på samma sätt är självklart, men jag kan inte begripa varför man anstränger sig så för att detaljstyra barnens fria rätt till identitetsskapande?
Kristina Henkel, jämställdhetskonsult i förskola och skola som arbetar med att utbilda pedagoger, säger följande i DNs artikel:
Men jämställdhet är en komplex fråga och även förskolor som använder en genuspedagogik kan behöva förändra heteronormen. Lika rättigheter för män och kvinnor räcker inte, menar Kristina Henkel.
– Det handlar om hur vi uppfattar oss som män och kvinnor. Att vi måste förändras som personer och ofta är det det svåraste som finns. Därför behöver pedagogerna mycket stöd i arbetet, säger hon.
Så det räcker inte med lika rättigheter mellan män och kvinnor.
Nähä.
Och tydligen ä det också fel eller det behöver rättas till hur vi uppfattar oss som kvinna eller man.
Så vad är normen ?
Vem bestämmer normen för man och kvinna kanske jag borde fråga istället?
DN verkar ha haft det lättare att tala med personer på förskolan Egalia, tidningen Nationell idag hade det mycket svårt att ens få ett hej när de ville besöka förskolan för ett reportage. Tidningen Nationell idag besökte, eller i alla fall försökte besöka den hbt-certifierade förskolan Egalia under hösten 2011. Egalias motstånd kan dock ha att göra med att Nationellt idag är en tidning som rapporterar om bland annat den nationaldemokratiska rörelsen i Sverige och utomlands.
Oavsett vilken tidning som skriver om denna förskola så undrar jag om barnen får vara barn efter sin egen vilja och intresse eller om de måste följa de vuxnas regler så att de inte blir fast i en könsstereotypisk roll.
Jämställdhet och genuspedagogik är inte en bra kombination tycker jag.
Jämställdhet och att låta barnen leka, lära och upptäcka nya saker oavsett om de är könsstereotypiska eller ej är bättre.
Tänk på att barnen inte är ”programmerade” till olika könsroller, så varför försöker vi vuxna att forma dem ?
Låt barnen vara fria att själva söka sin identitet och sin roll i samhället!
Tack Jan-Ola för tipset!
Uppdaterat
Och efter mycket kommenterande så fick jag ett tips av Calle N#1 att det finns en till artikel på DNs nätupplaga som kan ha anknytning till detta inläggs innehåll.
Det är debattören och socionomen Elise Claeson som ifrågasätter genuspedagogiken. Hon pekar på att det finns forskare som ifrågasätter genusforskningen.
Varför ska man inte använda ordet ”hen” till barn?
– Man vet att barn får sin könsuppfattning väldigt tidigt. Flickor får sin prinsessperiod i 4-6 årsåldern, och alla tycker det är hemskt, men det är en fas. Pojkar har en motsvarande fas där de upptäcker att de har ett kön. Det går över och är inget som hänger kvar hela livet.
– Psykologiskt är det här något som alla barn går igenom för att känna att man är ett kön, och inget mittemellan. Att då gå in säga att man ska vara ett neutrum, ett ”hen”, är inget bra. Det gör barn förvirrade.
Media Länkar:
Kritiker: ”Hen gör barn förvirrade” (DN) Ny länk
På Egalia tas fokus bort från könet (DN)
Genuspolicy Förskolan Egalia (Stockholms Stad)
Förskolan Egalia polisanmäler hot (Södermalms Nytt)
Feministiska Egalia fick oväntat NI-besök (Nationell idag) utdrag av artikeln hela artikeln hittar du här.
Förskola – utan flickor och pojkar (Aftonbladet)
Egalia – förskolan utan kön (Pelle Billing)
Inga flickor eller pojkar – bara personer (Cirkus Anna)
Dagiset Egalia har avskaffat könen (GenusNytt)
Förskolor får hbt-certifiering (Lärarnas Nyheter)
Ann-Mari's Blogg 
”Att låta barn vara barn, det vill säga pojkar och flickor, verkar vara tabu på förskolan Egalia.”
Jag förstår. Barn får inte vara barn utan ska vara kön först och främst? Som att tvinga barn att vara heterosexuella och vägra tala om HBTQ för det är visst att hjärntvätta. Usch vilket konservativ tänkande.
Låt barn få vara barn och sluta tvinga in dom i könsnormer.
”Okej, är det någon mer än jag som tycker att detta sociala kön oftast framträder i vuxen ålder och ytterst sällan drabbar barn i förskoleåldern?”
Ja… Sociala kön drabbar barn i lika hög grad som vuxna. Allt från rosa eller blå kläder, prinsessleksaker eller bilar, långt eller kort hår till hur man behandlar en pojke eller flicka som gråter, alternativt en pojke eller flicka som klättrar i träd. Allt undermedvetet, av vuxna.
Jag tror inte (hoppas i alla fall verkligen inte…) att dessa dagis har som mål att ta bort kvinnliga och manliga drag hos barnen eller försöka få ur dem ju stereotyperna. Vissa har pratat om att dagisen har tagit bort ”könstypiska” leksaker… det tycker jag är lite konstigt i så fall. En flicka ska få leka med bilar och lego precis lika mycket som hon ska få leka med barbie och dockor om hon vill. Det handlar ju inte om att få flickor till att bli pojkar eller till att bli något sorts icke-kön. Det handlar ju om att få människor att bli sig själva, vare sig könstillhörighet.
Tack för din kommentar FumikoFem.
Vad jag menar med mitt inlägg är att barn, pojkar och flickor, blir könsneutrala genom bland annat förskolan Egalia. Barnen får inte välja själv, vuxna har valt denna könsneutrala miljö åt barnen.
Jag har inte skrivit något om att tvinga barnen att vara hetrosexuella eller att man inte ska prata om HBTQ.
Konservativ eller inte, varför får inte barn vara barn ???
Könsnormerna är bestämda av vuxna och på Egalia har man dragit detta till sin spets genom sin genuspedagogik.
Tack för sin kommentar lesjoursdepluieIda.
Det handlar ju om att få människor att bli sig själva, vare sig könstillhörighet. Så sant, men hur får man dessa genuspedagoger och andra förespråkare för denna verksamhet att förstå det?
Jag tror att det är precis det de har förstått… du skrev i kommentaren häröver att ”barn, pojkar och flickor, blir könsneutrala genom bland annat förskolan Egalia.” Barn BLIR inte könsneutrala. Barn är personer, inte kön. Ett barn har sina egenskaper, vare sig de anses manliga eller kvinnliga. Barnet vet inte att det är manligt att sporta förrän någon berättar det för henom. Om barnet i fråga då är en sportig flicka så kanske hon känner att hon borde hoppa hopprep i stället. Inte OK.
”Tänk på att barnen inte är ”programmerade” till olika könsroller, så varför försöker vi vuxna att forma dem ?”
Det är just det som är hela grejen med genuspedagogik! Barn är inte programmerade från födseln och då vill förskolor som Egalia jobba för att INTE programmera till pojke eller flicka.
”Det går säkert att förklara för en vuxen, men går det att förklaras för ett barn som vistas i en miljö som har tagit bort Pojke och Flicka ?”
Lär du inte ett barn att det finns pojke och flicka så har du inte tagit bort något och behöver således inte förklara något.
För övrigt är det inte lätt att tilltala barn på lika sätt. Eftersom du och jag och de allra allra flesta vuxna sen barnsben har blivit behandlade och programmerade till olika könsroller, behandlar vi också människor på det sätt vi har vant oss vid. Därför behövs genuspedagogik och framförallt utbildning av lärare (och alla tycker jag).
Tack för sin kommentar lesjoursdepluieIda.
Hur kan barn inte bli könsneutrala om man totalt ignorerar kön och neutraliserar dem pga att de inte ska fastna i en stereotypisk könsroll?
Det är som om barn inte får identifiera sig som pojke eller flicka för att då är de fast i en könsroll som är fel.
Tack Anton för din kommentar.
Jag håller inte riktigt med dig.
Den svenska genuspedagogiken gör att barn tvingas att bli könsneutrala för att de inte ska fastna i en könsroll som någon vuxen har bestämt är fel. Med andra ord barnen blir programmerade efter en vuxens syn på hur de ska vara för att vara politiskt korrekta.
Det är ju en skillnad på en pojke och en flicka, men det är tydligt så att denna skillnad får ej förekomma?
Men om man nu skippar genuspedagogiken och låter barns rätt att vara fria i sitt identitetsskapande och låter pojkar och flickor leka och upptäcka världen efter sina egna intressen är det så hemskt? Att låta barnen välja och styra hur de utvecklas, är det så hemskt ?
Jag har inga problem med att tilltala barn på samma sätt, jag ser barnet inte det som de vuxna vill att barnet ska vara och vad de vuxna försöker forma barnet till.
När jag läser ditt inlägg slår det mig att hela resonemanget talar emot din egen uppfattning. Du talar om hur skolan prackar på eleverna sin uppfattning när det är precis tvärt om. Hela tanken är att ge barnen ett utrymme att forma sin egen identitet utan förutfattade meningar om hur en pojke respektive flicka vill vara. Istället för att ha en mall för tjejer och en för killar har de ett blankt papper där barnen får måla upp sin egen bild av sig själva.
Tack Anders för sin kommentar.
Hur kan det vara att ge barnen utrymme när man raderar eller tar bort barnens könstillhörighet, tar bort pojkar och flickor?
Istället för att låta barn upptäcka vem de är, så ger de vuxna barnen en identitet som vuxna anser är rätt för barnet så att barnet inte blir ett kön, trots att barnet precis som vuxna är ett kön.
Det verkar som om arbetet att låta barn pröva olika saker och även låta barnet själv bestämma vad barnet tycker är roligt att göra och vad barnet vill göra har totalt förvanskats till att bli de vuxnas svar på hur man rättar till bland annat problemen med könsstereotypiska roller och förmodligen även könsmaktsordningen.
Väl skrivet! Håller med dig att barnet ska få ”leka och upptäcka världen efter sina egna intressen”. Sedan är det vi vuxna som har ett ansvar att inte tala om vad som är rätt eller fel för pojkar eller flickor att tycka om att leka. Vi ska stötta dom i sin utveckling till starka individer!
Jag ber så mycket om ursäkt om jag verkar arrogant. I artikeln skrev de att missförstånd är vanliga av just de orsaker du nämner. Man ”raderar” inte ut barnens könstillhörighet – tvärtom! Man ger inte barnen en identitet som de vuxna anser vara rätt – tvärtom!
Din kritik handlar exakt om sådant de vill undvika: att forma barnen efter förutfattade meningar och stereotyper. Om en pojke sedan utvecklar en personlighet som vi skulle kalla för stereotypt manlig är det inte ett problem. Det handlar om att låta killar och tjejer bli precis vad de är, oavsett om det handlar om klassiskt stereotypa individer eller något helt annat!
Sådana här diskussioner känns väldigt viktiga och jag hoppas att du inte är rädd för att tänka om och ifrågasätta dig själv, det gör jag varje dag!
Tack Per Axelsson för din kommentar!
Skönt att veta att det finns i alla fall någon mer än jag som tycker att barn ska få leka och upptäcka världen efter sina egna intressen.
maukonen:
”Vad jag menar med mitt inlägg är att barn, pojkar och flickor, blir könsneutrala genom bland annat förskolan Egalia. Barnen får inte välja själv, vuxna har valt denna könsneutrala miljö åt barnen.”
Barn blir inte könsneutrala. Detta skulel du veta om du alls var intresserad av att veta hur barnen på dessa förskolor mår. Och alla dom barn som växer upp med föräldrar som behandlar dom som barn, som individer, och inte köns först och främst. Hur ska en barn få veta sin identitet om du redan från början väljer åt dom? I grund och botten är detta som ligger bakom bland annat transfobi, eftersom folk är rädda för personer som mig som inte är ett enda kön. Eller inte passar in i deras bild av hur jag ska vara enbart för att jag har en penis.
”Jag har inte skrivit något om att tvinga barnen att vara hetrosexuella eller att man inte ska prata om HBTQ.”
Förskolor ska behandla alla som personer, istället för något förutbestämt. Förutbestämt skulle alltså vara heterosexualitet gällande min jämförelse, att anta att en barn blir det istället för att låta barnet få hitta sin sexualitet på egen hand.
”Konservativ eller inte, varför får inte barn vara barn ???”
Du vill att dom ska vara flickor och pojkar, inte barn. Ville du det sistnämnda skulle du inte ha något problem med en förskola som Egalia. Hur vore det förresten om du faktiskt tog reda på hur barnen mår där istället för att anta massor med saker?
”Könsnormerna är bestämda av vuxna och på Egalia har man dragit detta till sin spets genom sin genuspedagogik.”
Nej, dom vill komma bort från könsnormer. Du vill behålla dom.
Men vad jag menar med att de inte BLIR könsneutrala är att det sociala kön inte behöver vara någonting man föds med, åtminstone inte helt och hållet. En flicka föds inte automatiskt till att vilja leka med dockor och vara känslig och hjälpsam. Vissa flickor gör det. Vissa inte. Vissa pojkar gör det. Vissa inte. Man utgår ju från, som Anders uttryckte det, ett blankt papper. Ett neutralt papper. Könsneutralitet är ju inte ett sorts tredje kön. Grejen är ju inte att man ska könsneutralisera barnen. De är ju självklart pojkar och flickor, ingen kan eller vill ta det från dem. Det är ju pedagogiken som ska vara könsneutral. Sättet som de bemöts. Man bekämpar inte en flicka som vill leka med dockor. De får identifiera sig som pojkar om de vill, flickor om de vill eller varken eller om de känner sig bekvämast i det. Inget konstigt.
Tack Anders för din kommentar.
Barn ska alltså få barn ska få leka och upptäcka världen efter sina egna intressen bara de gör det i en miljö som är totalt könsneutral?
Men barnen har ju kön och är det då fel att de vet att de är en pojke eller en flicka?
Inget säger att ett barn som vet om vilket kön det tillhör utvecklas till en sämre person som vuxen.
Barn kan, även om de vet om att de är en pojke eller flicka, leka och utveckla sina intressen och sin identitet. Det är vi vuxna som borde inse att barnen är tomma blad som de behöver skriva i utan att vi talar om för dem hur de ska uppföra sig med tanke på vad de har för kön.
Så det är inte barnen som behöver bli könsneutrala, det är vi vuxna som ska se till att låta våra förutfattade meningar och åsikter angående hur en pojke och en flicka är bli könsneutrala istället.
Vi vuxna, eller väldigt många av oss vuxna har fastnat i könsroller och verkar vara livrädda för att barnen gör samma sak.
Jag har aldrig sett någon skillnad på pojkar eller flickor i vad de kan göra och bli. Det är inga gränser förutom en, pojkar kan inte bli gravida. Och då menar jag pojkar som föddes som pojkar, vi känner ju alla till de män som föddes som kvinnor och har genomgått ett könsbyte som fått barn efteråt.
”Det är vi vuxna som borde inse att barnen är tomma blad som de behöver skriva i utan att vi talar om för dem hur de ska uppföra sig med tanke på vad de har för kön.”
Är det inte precis det grundarna till de här dagisen har insett?
@FumikoFem & lesjoursdepluieIda,
Tack för era kommentarer.
Jag hänvisar till min svarskommentar till Anders som jag postade tisdag, 14 februari 2012, 21:08.
Där skrev jag bland annat följande:
Barn ska alltså få barn ska få leka och upptäcka världen efter sina egna intressen bara de gör det i en miljö som är totalt könsneutral?
Men barnen har ju kön och är det då fel att de vet att de är en pojke eller en flicka?
Inget säger att ett barn som vet om vilket kön det tillhör utvecklas till en sämre person som vuxen.
Barn kan, även om de vet om att de är en pojke eller flicka, leka och utveckla sina intressen och sin identitet.
Könsnormerna är formade av vuxna och denna genuspedagogik som berövar barn deras könstillhörighet är utformad av vuxna.
Varför inte sträva mot en förskola och ett samhälle där alla är jämställda och jämlika, är inte det bättre än att börja styra barnen så att de inte fastnar i stereotypiska könsroller?
Det känns uppenbart att vi tycker precis samma sak. Men ditt resonemang blir bakvänt. Det handlar inte om att barnen inte ska ”veta om” vilket kön de har – självklart vet flickor att de är flickor och pojkar att de är pojkar.
Du säger att ”Det är vi vuxna som borde inse att barnen är tomma blad som de behöver skriva i utan att vi talar om för dem hur de ska uppföra sig med tanke på vad de har för kön.”.
Det är EXAKT det som skolan gör. De behandlar pojkar och flickor lika, istället för att behandla pojkar som ”pojkar borde vara” eller flickor ”som flickor borde vara”. Om du som tjej växer upp med stereotypt ”grabbiga” egenskaper ska du inte känna att det är något fel på dig, utan att det är helt normalt. En könsneutral miljö tillåter barn att utvecklas till vad de verkligen är – utan att påverkas av normer som säger hur de borde vara som killar eller tjejer.
Förstår du?
Tack Anders för din kommentar.
Men kan du förklara varför Egalia väljer att kalla personer för Hen och att de aktivt väljer bort orden pojke och flicka?
Det känns helt fel tänkt att göra så och hur kan detta valda agerande gör att barnen, både pojkarna och flickorna, blir bemötta på samma sätt ?
Man kan faktiskt bemöta pojkar och flickor på samma sätt även om man inte väljer att använda ordet Hen och aktiv använder orden pojke och flicka.
Nej men nu får du läsa om artikeln! Det står klart och tydligt att de främst använder ”hen” när de exempelvis ska på besök och inte vet vilket kön personen de ska träffa har. De förutsätter med andra ord inte att personen är en man bara för att de ska besöka polisen eller en kvinna när de ska besöka en frisör.
[…] https://maukonen.wordpress.com/2012/02/14/nar-far-barn-vara-barn-i-sverige/ […]
Anders: ”Om en pojke sedan utvecklar en personlighet som vi skulle kalla för stereotypt manlig är det inte ett problem.”
Och varför kallar man en vanlig normalt utvecklad pojke för ”stereotypt manligt”?
Är inte det i sig vägledande, nedvärderande?
Det finns ju inget barn som vill bli kallat för något sådant.
Anders ”Det handlar om att låta killar och tjejer bli precis vad de är, oavsett om det handlar om KLASSISKT STEREOTYPA INDIVIDER eller något helt annat!”
Samma sak där. Inget barn vill ha på sig etikett ”klassiskt stereotyp individ”!
Oavsett om detta uttalas direkt eller indirekt med ickeverbal kommunikation. Barn är förresten mycket känsliga just för det sistnämnda.
”Sådana här diskussioner känns väldigt viktiga och jag hoppas att du inte är rädd för att tänka om och ifrågasätta dig själv, det gör jag varje dag!”
Du borde göra det oftare.
””Kom nu kompisar!”
Vi försöker använda könsneutrala ord eller egennamn och på så sätt minska mängden könsbundna uttryck. I dagligt tal använder vi hellre ”Alfreds” och ”Elins” istället för ”hans” och ”hennes”. Vi ropar inte ”Kom nu killar/tjejer” utan använder hellre könsneutrala ord som ”kompisar”, och egennamn.
Vi skriver och säger hellre ”förälder”och ”föräldrar” samt förälders namn istället för att begränsa oss till heteronormen, ”mamma” och ”pappa”. På Egalia leker vi gärna ”mamma, pappa, barn” likväl som ”pappa, pappa, barn”, ”mamma, mamma, barn” eller ”pappa, pappa, syster, moster, barn”.
Vi använder barnlitteratur som inkluderar adoptiv och donationsfamiljer, föräldrar av samma kön och familjer där föräldrar separerat och/ eller är ensamstående.”
Detta är alltså ett utdrag ur policyn på nämnda förskola. Jag tycker mig kunna läsa ganska tydligt att de väljer att använda sig av könsneutrala ord i största möjliga mån för att helt enkelt inte lägga så stort fokus på könet.
Jag förstår inte riktigt vad det är som är så upprörande med detta? Förklara gärna.
De använder sig alltså av exempelvis ”Kom nu kompisar!” -ett uttryck som inkluderar alla i gruppen och som ger en känsla av samhörighet. Hur skulle det vara skadligt för ett barn? Eller förvirrande?
De använder sig även av egennamn. Jag förstår inte hur det skulle vara skadligt alls? Jag personligen blir ju bra mycket hellre kallad ”Madde” än ”tjejen”.
Jag håller med om att det absolut viktigaste är att vi lär oss att inte lägga in så förbaskat mycket egenskaper i orden ”flicka/pojke” och ”kvinna/man”, MEN, varför är det så viktigt att hela tiden påpeka att vi tillhör ett kön? Om ett kön nu inte ska begränsa oss genom att vara tillskriven olika egenskaper, varför är det då förvirrande att bli kallad, exempelvis ”Emma” eller ”Bosse” istället för hon eller han? Och vad är det för något som förstör barnen genom att kalla benämna barngruppen för ”kompisar” istället för ”Flickor och pojkar”? Jag förstår det verkligen inte.
Det handlar alltså om att minska de könsbundna uttrycken, inte att minska det faktum att de har en snopp eller snippa emellan benen. Men främst handlar det om att bemöta barnen på en individnivå där varje barn blir bemött som ett barn, som en människa, som en individ. Visst finns det olikheter pojkar och flickor emellan, men ärligt talat, det finns det även på en individnivå. Bara för att två barn är pojkar har de inte per automatik samma världsbild, samma intressen, samma uttryck, samma behov, samma känsloliv etc, Och även om DU kanske är duktig på att bemöta människor som individer och inte gör skillnad på kön så är det något som många, mig inkluderad, får arbeta för att inte falla in i. Och jag har personligen hört många barn som gett uttryck för att de inte kan leka med ett eller annat för att den leksaken har en könstillhörighet som inte matchar deras egen. De väljer alltså inte bort leksakerna för att de tycker att det är en TRÅKIG leksak som de INTE VILL leka med, utan de väljer bort dem för att det är en leksak som helt enkelt inte är tillgängliga för dem på grund av att det är en KILL eller TJEJleksak. Det är just den typen av BEGRÄNSNINGAR man vill komma ifrån. Man vill helt enkelt att barn ska få lov att vara barn utifrån deras egna intressen.
Jag ska slänga ut en teori här som är baserad på observationer, inte fakta, kanske. Men alla här har ju så mycket fakta så ingen bryr väl sig?
Barns sexualitet är i utvecklingsstadiet under förskoletiden. ”förr” i tiden så krossades barn som visade ”homosexuella” tendenser under samhället. Mobbning av homosexuella var (och till viss del) är acceptabelt. De barn som utsatts för denna mobbning, eller såg den utföras på andra även om de var i samma situation, fick en dålig utveckling av sin (homo) sexualitet, och personlighet i allmänhet eftersom de var tvugna att förtrycka sina ”dåliga, fel, tankar”.
Så, idag bör vi främja vart och en av våras barns utveckling till full människa. Om en pojke hamnar i prinsessfasen så ska vi inte säga usch och fy eller straffa honom. Likadels en pojke hamnar i riddarfasen (?) ska inte förtryckas han heller.
Vad Egalia verkar göra är att förtrycka ALLA barns sexuella identitetsutveckling, och det är farligt. Lika, om inte mer, farligt än hur ”konservativsamhället” förtryckte homosexualitet.
Man ska det vara så jävla viktigt att ungar ska bete sig som pojkar och flickor??? Efter föräldrarnas uppfattning av kön dessutom, inte sin egen. Kan de inte få bestämma själva vad de vill kalla sig? Kan du inte ge dem något enda år då de slipper utvärdera allt de gör utifrån om det är manligt eller kvinnligt nog? Herregud, hur hysterisk får man bli?
När jag var ett barn så tänkte jag aldrig på könet, jag lekte med både flickor och pojkar. Jag hade dockor och transformer, jag älskade att vara ute hela dagen. Skillnaden mellan mig, kille, och tjejer var bara att vi fick använda olika toaletter och att tjejerna var inte lika vilda på rasten.
Varför är det så viktigt med kön vid 4 års åldern? Låt barn vara barn och utvecklas fritt! De är inte idioter, de kommer att märka andra människor på reklam och tvkanaler, de kommer att förstå hur verkligheten ser ut men de kommer inte att ha samma press på sig att vara lika killiga eller tjejiga.
Och hur exakt upptäcker man sin sexualitet vid 4 års åldern? Då kan man knappt gå. Tjejer har vaginor, pojkar har snoppar, men vi kan utvecklas lika och skillnader går knappt att se om vi rakar av oss håret. Det är väll bara en del fysiska skillnader, vad har det att göra med vem man är som person?
Jag är för hen iaf och jag är hetero. Jag vill att mänskligheten ska kunna utvecklas fritt utan könsnormer.
Men visst, det känns lite fel att pressa BARN till att förändra samhället när vi själva, vi lite äldre, tillåter affischer som säljer kläder genom att spela på hetero/lesb sex. Vi säljer till och med bilar genom att ha halvnakna tjejer på de, hur ska barn tolka det? Speciellt om föräldrarna tycker att det är okej.
Det är bra att låta barnen växa mer neutralt men hela samhället för fan förändras också även om det sker lite långsamt.
Barnen ser upp till oss i första hand, det spelar ingen roll vad de får lära sig i grundskolan/skolan/förskola. Jag menar, gå in i HM eller en annan klädbutik. Om det finns könsskillnader så är det där. Alla kläder för killar är exakt likadana och tjejerna har 400% större lokaler. Känns så onödigt att köpa nya kläder som kille, allt är ju likadant. Bara t-shirts har någon form av frihet.
Nej, jag tror helt enkelt inte att det funkar med könsneutrala miljöer och med det skall man tro att barnen utvecklas efter egna värderingar. Jag tror att det blir två skilda världar, dagis blir en ”skyddad verkstad” och när mamma eller pappa kommer och hämtar skall man ut i det verkliga livet igen.
Var det inte brandmansutbildningen man ville ändra för något år sedan? Brandmansutbildningen måste man ju ändå säga att är jämlik, skall du bli rökdykare så måste du klara fystestet vare sig du är man eller kvinna men så var det ju nåt snille som ansåg att det var orättvist att kvinnor som fysiskt är svagare än män måste klara samma tunga lyft för att bli godkända. Så i jämnställdhetens namn ville man underlätta för kvinnorna för man ville ha fler kvinnliga brandmän, dessvärre var detta inte möjligt eftersom fystestet är till för att motsvara verkliga förhållanden. Och accepterar man brandmän som inte orkar utföra sitt jobb under skarpt läge så har man försatt sig i en verkligt knepig situation så någon särbehandling blev det aldrig tal om.
Vad jag menar här är att dagis som det här skapar en miljö som inte motsvarar verkligheten, det finns risk för att man försätter barnen i knepiga situationer när de värderingar de tutar i barnen skall konfronteras med livet utanför dagis.
Tack Anders för din kommentar.
Jag har läst artikeln och jag har ändå ingen god förklaring till ordet Hen.
Man behöver nämligen inte använda ordet Hen när man pratar om till exempel Polisen eller en hårfrisör.
Det går alldeles utmärkt att säga:
Nu ska vi besöka Polisen, där arbetar både män och kvinnor.
Eller, Nu ska vi träffa en person som arbetar med att klippa håret på folk, personens yrke kallas frisör eller hårfrisörska beroende på om det är en man eller kvinna som klipper håret.
Men det kanske är en aning för hetro att skippa ordet Hen ?
I artikeln så sägs det att de använder Hen om de inte vet vem de ska möte, men helt seriöst om en förskola ska på ett studiebesök har det så inte varit i kontakt med arbetsplatsen eller vad det nu är för ställe e ska besöka i förväg för att kontrollera Vem de ska mötas och och när???
Tack rkH39 för din kommentar.
Kan det bero på att denna genuspedagogik är svensk och influerad av den svenska radikal feminismen?
Då är det ju självklart att en vanlig normalt utvecklad pojke för “stereotypt manligt”….
Tack rkH39 för din kommentar.
Tack Madde för din kommentar.
Du har aldrig funderat på att ropa ”Kom nu barn!” ?
(detta är inte Madde som brukar kommentera på min blogg utan en ny Madde.)
Tack Pelle för din kommentar.
Du har en hel del intressant skrivet i den.
Tack bernadette för sin kommentar.
Ingen har nog skrivit att det är viktigt att ungar ska bete sig som pojkar och flickor, men varför är det så viktigt att barnen blir helt neutrala och inte få vara den de är?
Tack Alex för din kommentar.
Tack Alex för din kommentar.
Här är du nått på spåren!
Varför inte använda pronomenet hen? Persons som inte är varje sig hon eller han, dom finns inte i din värld? Om dom vill bli kallade hen så är det minsta en kan göra är att respektera detta och inte gå på och vägra använda ordet.
Förövrigt, vill du veta hur barn som växte upp på Sveriges första förskola med genusmedvetenhet tycker om saker och ting så läs denna nu 5 år gamla artikel: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligt-och-kvinnligt/ingen-hjarntvatt_21269.svd
Inte mycket till hjärntvätt där inte. Dom ser ut som vilka tonåringar som helst.
Tack Butter för din kommentar.
Tack för din kommentar FumikoFem.
Jag har inga problem att kalla personer som vill bli kallade Hen för Hen.
Det existerar i min värld, men du verkar ha svårt att förstå eller om du kanske inte vill förstå?
Är det för att jag är hetro och ifrågasätter denna genuspedagogik som du blir negativt inställd till min åsikt ?
Men har barnen något fritt val att använda sig av pojke,flicka, han och hon när de vistas på till exempel Egalia?
När jag var barn var jag ganska mycket av en ”pojkflicka.” Jag klättrade i träd, fiskade, täljde, lekte i skogen o. s. v. Utesysslor var alltid roligare än innesysslor. En del dockor jag hade var arvegods sedan pappa var liten och lekte med dem. Men vår familj har aldrig varit särskilda genusentusiaster och jag personligen tycker att hela debatten känns infekterad.
Nå, vad vill jag då säga med min lilla barndomsberättelse? Jag vill säga att allt inte är svart eller vitt. Jag sitter inte och broderar på fritiden i en rosa klänning för att jag säger pojke och flicka. Man kan ha ”könsöverskridande” intressen utan att benämna alla ”hen” och klä sig androgynt.
Jag tycker självklart att pojkar och flickor ska behandlas som jämlikar. Jag tycker också att det måste finnas utrymme för flickor som har mer ”manliga” intressen såväl som för de som har mer traditionella. Och detsamma ska gälla för pojkar. MEN! Det behöver inte gå till överdrift. Man kan uppnå ett jämlikt samhälle där alla respekteras utan att ta till drastiska medel. Det är trots allt våra barn, det värdefullaste vi har, som det gäller. Man bör inte experimentera alltför mycket med dem.
Den här kommentaren är inte ämnad till någon speciell tidigare kommentator utan är endast mina egna reflektioner. Det kan tänkas att jag sparkar in öppna dörrar, men ingen behöver känna sig träffad.
Tack Hanna för dina reflektioner!
Hur könsneutralt blir det om det enbart är kvinnor som jobbar där?
De kvinnor som jobbar har antagligen ett genusperspektiv som utgår från det vanliga perspektivet att, kvinnor är förtryckta.
Hur blir det då för pojkarna som går där?
Ska de inte få utvecklas som pojkar, eller ska de bli som förskolepersonalen vill att de ska vara?
Jag tror att de styr barnen trots att de inte anser det.
Tack för din kommentar Lilla My!
Just precis, hur könsneutralt är det egentligen på förskolan?
maukonen:
”Men har barnen något fritt val att använda sig av pojke,flicka, han och hon när de vistas på till exempel Egalia?”
Varför frågar du då det redan står i artikeln?
Sen undrar jag om du läste du ens den artikel jag länkade till? Eftersom du fortsätter att spekulera.
Tack för din kommentar FumikoFem.
Har du läst hela mitt inlägg eller har du hakat upp dig på en del ord och meningar?
Jag bara undrar…
maukonen:
Självklart. Hade jag inte läst ditt inlägg skulle jag inte bemöta något, det vore poänglöst.
Det jag anmärkte på vad till exempel detta du skrev ”Just precis, hur könsneutralt är det egentligen på förskolan?”. Som sagt, om du läser artiklarna så får du reda på detta.
Tack för din kommentar FumikoFem,
Men har du verkligen LÄST mitt inlägg????
Då hade du svaret på frågan jag ställer.
Naturligtvis har jag funderat på att använda mig av ”Kom nu barn!”, det är den uppmaningen jag brukar använda då jag pratar till en barngrupp. Att jag nu använde mig av ”Kompisar”, var för att det var det ordet som stod i deras policy.
Något som slår mig då jag läser genom kommentarerna är att det verkar som att de flesta är rörande överens om att barn ska få vara barn. Så jag ställer mig frågan… hur kommer det sig att det blir en debatt? Lägger vi helt enkelt in olika beskrivning i ordet ”barn”?
För mig är ett barn en liten människa som behöver stöd på sin resa att bli en stor människa. En individ som behöver bli lyssnad på och tagen på allvar. En människa som utforskar sitt jag och behöver en omgivning att spegla sig i. I min värld är de bästa speglarna de speglar som reflekterar objektivt den bild de får ställd framför sig, det är ingen lätt uppgift eftersom att vi människor är subjektiva varelser.
För mig är ett genusarbete en aktiv åtgärd för att komma så nära en objektiv bild som möjligt. Det handlar inte om att flickor ska tvingas att INTE ha klänning på sig, eller att pojkar ska tvingas ATT ha de på sig. Det handlar om att en klänning är en klänning och den finns tillgänglig för alla. (Grovt förenklat)
maukonen:
Varför ska jag svara på något som står i artiklarna? Eller kan du inte se svaret i artiklarna? Det är helt och hållet uppenbart att dessa förskolor är könsneutrala, annars finns det ingen poäng med genuspedagogik. Vad i detta har du svårt att först?
Tack Madde för sin kommentar.
Det kan ju vara så att det blir en debatt för att man ifrågasätter genuspedagogiken och att man anser att denna pedagogik blivit så skruvad. ?
Det kan ju också vara för att man ifrågasätter hur barnen har det på en förskola som Egalia.
Men vi borde ifrågasätta oftare hur barn har det i dagens samhälle!
@FumikoFem,
Tack för din kommentar.
Se mitt svar kl. 13.10.
Jag håller absolut med dig om att vi oftare bör ifrågasätta hur barn har det i dagens samhälle. Jag är av den uppfattningen att man bör ifrågasätta allt och inte bara svälja det med hull och hår. Vi har blivit begåvade med en kritiskt tänkande hjärna, så bör vi också använda den.
Det är inte fel att ifrågasätta genuspedagogiken, det bör man, man bör ifrågasätta all pedagogik. Vad jag däremot tycker är att man bör förhålla sig ifrågasättande -ifrågasättande = att ställa frågor om och kring- och att man bör akta sig för att kritisera utifrån en klar bild över hur det är. (Om man inte redan granskat vad man kritiserar och utgår ifrån den studien.)
Vad är det du tycker är så extremt skruvat med genuspedagogiken?
Själv tycker jag att det är lite märkligt att man samtidigt som man ger uttryck för att barn ska få vara barn så fanatiskt kämpar med näbbar och klor för att flickor ska få vara flickor och pojkar ska få vara pojkar, det luktar diskrepans i min näsa.
Vad ÄR en flicka? Vad ÄR en pojke? För mig är en flicka ett barn med en snippa under byxan och en pojke är ett barn med en snopp på samma plats, simple as that. I min värld har könet ingenting med intressen eller färdigheter att göra, det är inte en avgörande faktor för hur man är som människa, eller för vad man tycker om att göra.
Sen finns det de som påstår att skillnaderna mellan pojkar och flickor är enorma, inte av miljöpåverkan, utan för att biologin ser ut så. Jag, personligen, tror ju inte så mycket på den teorin, MEN, OM det nu skulle vara så att vi är så väldigt olika (utan miljöpåverkan) så finns det ju ingen risk med att låta barn utvecklas som individer. Får de utvecklas utifrån sina egna intressen så kommer de ju ändå utvecklas på så vis att ”flickor blir flickor” och ”pojkar blir pojkar”.
Jag tror att genuspedagogiken har blivit lite infekterad för att den helt enkelt är missförstod. Pedagogiken går inte ut på att ta ifrån någon någonting, den går ut på att lägga till, att göra hela världen tillgänglig för alla, oavsett kön, sexuell läggning etc. Det handlar inte om att flickor ska bli pojkar, eller pojkar ska bli flickor, eller att alla ska bli könslösa. Det handlar om att barn ska få vara barn som ska få lov att växa upp till människor som har tillgång till hela världen.
Jag kan verkligen rekommendera dig att läsa den artikeln som FumikoFem länkade till. Om du är genuint intresserad av hur genuspedagogiken påverkar just barnen så har du chansen att ta del av vad två av dem har att säga. Och man kan tydligt läsa att de fick lov att vara just BARN då de gick i förskolan. 🙂
maukonen:
Du har ställt flera frågor. Vilken av dom menar du?
Om du menar frågan om jag har läst ditt inlägg har jag redan svarat ja på den. Tror du mig inte så är det inte mitt problem.
Om du menar: ”Men har barnen något fritt val att använda sig av pojke,flicka, han och hon när de vistas på till exempel Egalia?”
så har jag svarat på det rean, det står i artikeln – Ingen förbjuds att använda orden. Ska jag behöva repetera mig?
Tack Madde för sin kommentar.
Jag har läst en hel del om Tittmyran och även Björntomten och deras arbete kring genuspedagogiken. (jag bor i Gävle så jag har haft även de lokala medierna att tillgå.)
När det gäller Tittmyran så kan jag rekommendera att ni läser denna artikel.
Varför fick inte Johan leka med bilar? Är det för att han är pojke och han var tvungen att ändra sig? Så att han inte skulle fastna i en könsroll som är fel?
Tyvärr så verkar det som om FumikoFem har missuppfattat eller låtit bli att läsa mitt inlägg fullt ut.
Hade FumikoFem gjort det så hade FumikoFem förstått vad jag vill säga. (Kanske)
När det gäller genuspedagogiken så är det oftast så att det påpekas att denna pedagogik har sitt ursprung i den feministiska rörelsen. Och feminismen i Sverige har ju en fiende – Mannen.
Här är en debattartikel från SVT Debatt som är värd att läsa.
Tack för FumikoFem för dina kommentarer.
Frågan är Hur jämställt är det på förskolan egentligen ?
Man kan verkligen fråga sig hur jämställt det egentligen är på förskolan. Läste på en annan blogg att bara 3% av personalen är män inom de kommunala förskolorna. Det innebär att det är 97% kvinnor som ska lära ut genuspedagogiken. Alla de kvinnorna har alla gjort ett väldigt könstraditionellt yrkesval och har alltså inte alls själva bidragit till att vidga sina egna könsroller. Hur lämpliga är de då att lära barn att motverka de traditionella könsrollerna?
Om man vill lära förskolebarn mer om jämställdhet så borde man väl börja med personalen? Det första steget borde ju vara att se till att den är jämställd och att den representerar det man säger sig vilja uppnå för barnen.
Tack Stefan för din kommentar.
Det är väldigt bra frågor du ställer kring personalsammansättningen på förskolorna i Sverige och angående hur denna personal ska lära ut genuspedagogiken så att barnen ”utvecklas” i rätt riktning.
Ett utdrag ur debattartikeln:
”Alla vuxna som möter barn i dessa verksamheter ska behandla vart och ett av barnen likvärdigt. Det finns studier som visar att personalen med sina omedvetna handlingar styr och begränsar barn utifrån deras kön. För att inte sätta upp de hinder som en sådan olikhet i bemötandet innebär behöver personalen självklart ha kunskaper om hur de ska agera för att ge alla barn samma möjligheter. Den kunskapen måste fås i grundutbildningen och utgå ifrån perspektivet om allas lika värde.”
Jag kunde inte hålla med mer. Och det kanske är jag som helt totalt tagit till mig genuspedagogiken på fel sätt, men jag trodde att det var just precis det den handlade om?
Vad gäller den första artikeln så tycker jag att det är (ursäkta mitt språkbruk) helt åt helvete att förbjuda någon att leka med något, såsom pojken i reportaget blev fråntagen bilar. Så som jag läst på om genus så ska det inte handla om att begränsa någons värld, utan om att just motverka begränsningar, dvs göra allt tillgängligt för alla att testa på. Ska vi börja på att plocka bort det som i vårt perspektiv är könsstereotypt så blir det ju extremt kontraproduktivt, hela idén är ju att exempelvis bilarna inte ska behöva vara en leksak förbehållen pojkar, utan att alla ska kunna leka med dem, vidare även att alla pojkar inte nödvändigtvis ska behöva leka med bilarna om de inte vill.
Jag kan inte komma ifrån känslan av att vi alla egentligen vill samma sak, nämligen att människan ska få vara en fri och egen individ som själv får bestämma vad hen tycker är intressant, roligt och värt att lägga sin energi på.
(Och ja, här tycker jag att ”hen” är ett bra ord att använda. Det är klart att jag kunde ha skrivit ”Vad han eller hon tycker är intressant, men varför inte använda ett begrepp som innefattar båda könen? ;))
Tack Madde för sin kommentar.
Så Genus är inlärt men sexualitet är medfött. Är homosexuella också i fara för detta? s.k. flamers är förtryckta in i en kvinnlig stereotyp, och s.k. bears förtryckta i en manlig?
Ämne för diskussion: Är det lika ofint att peka ut någon med hjälp av hudfärg som att använda kön?
Två kompisar står i en stor samling människor
– Vem är din kompis Kim?
*kompisen pekar*
– Till höger om kvinnan/negern bredvid bordet.
Diskutera…
Tack Pelle för dina kommentarer.
Intressant fråga/diskussion du för fram.
Hela resonemanget och argumentationen bygger på påståendet att könet är en social konstruktion. Kan någon länka till en vetenskaplig studie som bevisar att det verkligen ÄR så? I annat fall är alla dessa experiment bara att betrakta som religion.
Jag har inga problem med toleransen mot olika religioner/politiska åsikter och annat men problemet uppstår när dessa ”rättroende” får för sig att ALLA måste rätta sig efter deras tro.
Tack för din kommentar rkH389.
Det beror på vem man frågar, när det gäller att könet är en social konstruktion.
FumikoFem: ”Varför inte använda pronomenet hen? Persons som inte är varje sig hon eller han, dom finns inte i din värld? Om dom vill bli kallade hen så är det minsta en kan göra är att respektera detta och inte gå på och vägra använda ordet.”
Hur många sådana personer finns procentuellt? Ska hela skolsystemet och hela svenska befolkningen behöva anpassa sig efter det fåtal ”Persons som inte är varje sig hon eller han”?
Då kan någon få för sig att h*n inte vill bli hälsad genom en handskakning. Ska hela samhället behöva anpassa sig och sluta skaka hand? I en demokrati har vi någonting som heter åsiktspluralism. Den rätten borde vara grnudläggande.
Du är vuxen men hur är det med barn? Har de också rätt att välja eller är det bara den ojämställda skolpersonalen som väljer åt dem?
Förresten: en person kan inte bli tilltalad med pronomen ”hen” av den enkla anledningen att det inte anses som artigt att prata om en individ i ‘subjektsform i tredje person’ när personen är närvarande. Man använder istället det könsneutrala DU när man tilltalar någon. Alternativt använder man personens namn. Men om du vill att andra ska kalla dig för ”hen” ifall de pratar om dig medan du är frånvarande så kan du ju alttid be din omgivning om detta innan du går. Större sak behöver man inte göra av det. Själv har jag inga problem med att kalla någon för dettan eller dattan medan personen är frånvarande. Likaså har jag inga problem när någon inte vill skaka hand med mig.
Däremot har jag problem med folk som inte accepterar åsiktspluralism och som vill tvinga sina egna värderingar på andra.
Liten fotnot: Hur blir det med objektsform i singularis för pronomen HEN?
Hen-ne eller hen-nom?
Bara undrar.
@maukonen: ”Det beror på vem man frågar, när det gäller att könet är en social konstruktion.”
Tack för svaret, maukonen!
Någon som kan komma med vetenskapligt bevis på att det verkligen ÄR så.
Tack för din kommentar rkH389.
Det undrar jag också, är det Hen-ne , Han-om eller Hen-an eller vad?
Ingen orsak rkH389!
Visa mig en situation där ni anser att ”Hen” borde användas istället för ”Hon” eller ”Han”. dvs en situation som följer Egalias filosofi där de använder ”Hen” istället för genusbundna pronomen i en situation där könet av personen inte är känt eller i fråga. Den situationen existerar inte. Såvida man inte pratar om en person som har en könsuppfattning som inte motsvarar det biologiska utseendet.
Om vi var 3 personer, den tredje en man, och jag sa till #2 ”Kommer hon med oss?” syftande på #3 och jag gjorde det med avsikt, vad menade jag eller försökte få fram? Om #3 var en kvinna och jag sa ”kommer han med oss?” vad menade jag? Om #3 var en g/t man? Om #3 var en l/t kvinna?
Hur tolkar ni meningen i min fråga?
@rkH389
Här är en artikel som avhandlar en del av forskningen. Jag har inte tid att sitta och söka efter källorna, men jag är säker på att du kan leta dig vidare utifrån den information som finns i artikeln.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/man-och-kvinnor-ar-lika-som-bar
Tack för din kommentar Pelle.
Vad jag har hittat med hjälp av din länk är bla detta: ”Av detta att döma är det således svårt att veta huruvida könsegenskaper är socialt konstruerade eller biologiska då forskarna ofta är oense och studier får olika resultat.”
Den som är mest framträdande av dem som tror att kön är social konstruktion är Janet Shibley Hyde. Men även hon erkänner att det finns tre viktiga undantag där skillnader mellan kön är fastställda biologiskt. Hur kan då en skola ignorera detta och utgå ifrån att barn är oskrivna blad utan något kön och att de blir ett kön först efter omgivningens påverkan?
Och eftersom förskolan idag är en mycket ojämställd plats med kvinnlig dominans så är det få vuxna som överhuvudtaget bryr sig om pojkarnas behov. Allt är anpassat efter hur flickorna tänker. För det var så de vuxna kvinnliga lärarna tänkte en gång i tiden när de var i flickornas ålder. Så de har det lätt att leva sig i flickornas situationer och behov.
Tack för din kommentar rkH389.
Just det där med att förskolan inte är jämställd pga antalet kvinnliga anställda är dominerande är intressant, eftersom väldigt få vill erkänna att även om man arbetar jämställt och använder genuspedagogik och gud vet vad så är inte förskolan jämställd.
Jag håller med om att det är ytterst tragiskt att förskolan är såpass kvinnodominerande som den är, det är ett problem och bör göras något åt. Frågan är bara hur? Jag är inte man och kan således inte göra något direkt åt den situationen, skulle jag utbilda mig till förskolelärare skulle det bara bli ytterligare en kvinna inom den yrkeskåren.
Vad jag däremot skulle kunna göra är att utbilda mig och bemöta barnen utifrån att de är unika individer och på så vis tillgodose vart och ens behov. Samt vid en nyrekrytering försöka göra min röst hörd genom att verka för att den som får tjänsten är en man, men då krävs det även att det finns manliga sökande.
Så länge vi statiskt ska tänka att män och kvinnor är extremt olika så kommer personalbilden förmodligen inte se annorlunda ut inom landets förskolor, för kvinnor är ju nämligen mycket bättre på att ta hand om barn, det är ju så, de är ju kvinnor och föds således med extra mycket omhändertagande. (???)
Jag har aldrig påstått, eller trott för den delen, att män och kvinnor är exakt likadana, men jag har heller aldrig påstått att individer är likadana. Det är DET jag utgår ifrån då jag förespråkar ett genusarbete, att alla individer är olika och att alla har rätt att utveckla och leva i sin individualitet.
Vi fick lite längre upp en länk till en artikel som visade på att pojkar på en genusinriktad förskola inte fick leka med bilar. Detta gör mig bestört, eftersom det helt strider emot hela tanken med att allt ska vara tillgängligt för alla. Men, det var från en tid då genusarbete var något nytt, jag tror faktiskt inte att det ser ut så idag. (Som sagt TROR.) Jag hoppas att alla har kommit längre i sitt tankearbete än till ”vi tar bort det de typiskt leker med och ger dem det andra.”, jag hoppas alla tänker ”Vi låter dem leka med precis vad de vill. Och uppmuntrar dem till att testa allt.”.
Detta är ju något jag inte kan veta, men det är i vart fall den attityden jag möter då jag pratar om genus med olika människor. Och jag skulle absolut kolla upp hur det låg till med den saken innan jag satte mina barn på någon som helst förskola. Jag vill inte att min son ska gå på en förskola där attityderna hindrar honom från att fritt leka i exempelvis dockvrån, men jag vill heller inte att han ska vara i en miljö där han inte får leka med exempelvis bilar. Jag vill helt enkelt att han ska ha tillgång till allt och möjlighet att välja utifrån vad han har lust med där och då.
Vad gäller könsbundna skillnader så finns det skillnader, men de är inte större än skillnaderna inom könet. Det är ingen som försöker tala om att män och kvinnor är precis exakt likadana, det som sägs är att skillnaderna är så små att det är oväsentligt att fokusera på dem, det väsentliga är att fokusera på individen.
Så, ALLA MÄN, skola er nu till förskolelärare så barnen får tillgång till manliga förebilder på sin arbetsplats!!!!
Tack för din kommentar Madde!
@Madde ”Så länge vi statiskt ska tänka att män och kvinnor är extremt olika så kommer personalbilden förmodligen inte se annorlunda ut inom landets förskolor, för kvinnor är ju nämligen mycket bättre på att ta hand om barn, det är ju så, de är ju kvinnor och föds således med extra mycket omhändertagande. (???)”
Säger vem?
Män kan bli lika mycket omhändertagande som kvinnor. De kan ändå göra det på sitt egna sätt.
Jag är ingen vetenskapsman men jag tycker det är viktigt att det finns vetenskapliga bevis på de viktiga frågorna här i livet. Det där med könet som social konstruktion är en av de frågorna. Jag har tyvärr inte funnit något bevis någonstans att kön verkligen ÄR bara en social konstruktion.
Men jag kan berätta min egen liten historia från min egen barndom. När jag var en liten pojke så hade jag en massa dockor och jag tyckte det var jättekul att leka med dem. Det var dock inte uppskattat av alla HUR jag lekte med dockorna. Jag mins att jag var mycket intresserad om det tekniska. Jag var nyfiken hur dockorna var uppbyggda. Hur fungerar deras ögon, hur kommer det sig att de låter som gråtande barn, vad finns under nallens päls osv? Så jag började plocka isär dem. Till sist så plockade jag isär varenda en av dem för att släcka min törst efter kunskap och min nyfikenhet. Sedan försökte jag sätta ihop dem igen. Det lyckades inte alltid. Men jag tyckte ändå det var jättekul. Jag lärde mig något så otroligt mycket genom att leka på det sättet med dockorna. Jag kan tänka mig att idag skulle en sådan pojke brännmärkas som ytterst jobbig. Ändå så kan lösningen vara så enkel att man börjar tillverka dockor som pojkarna ska älska att leka med. Jag kommer också ihåg granntjejen som fick leka med mina bilar. Hon lekte ungefär som så ”Nu är den lilla blå bilen ledsen, jag måste ge den bensin.”
Senare när jag blev vuxen så fick jag ensam ta hand om min son. Jag gör det på mitt (manliga?) sätt. Jag behöver inte förvandlas till en kvinna för att ta hand om mitt eget barn. Män och kvinnor kan dock ändå göra saker på ett väldigt olikt sätt. Därför är det viktigt med åsiktspluralism och värderingspluralism och kanske även med könspluralism. Der är viktigt att män blir accepterade på kvinnodominerande arbetsplatser lika mycket som att kvinnor blir accepterade på mansdominerande arbetsplatser.
Varför argumenterar man med att ”kvinnor har mycket att tillföra på mansdominerande styrande poster”, när kön bara är en social konstruktion? Då spelar det väl inte någon roll om 100% av VDar är av biologiskt manligt kön eller?
Men sedan när män skulle tillföra någonting nytt på kvinnodominerande arbetsplatser då plötsligt resonerar man på ett annat sätt?
Nyligen har jag läst om en genusförskola som hade ”ett problem” med ”jobbiga” pojkar. Pojkarna skulle ha sprungit fram till cyklar så fort man gav dem en signal till rasten. De ville inte ens bli påklädda. Medan tjejer enligt beskrivningen ville först klä sig fint och varmt och sedan leka. Men de fick inga cyklar. De hann pojkarna ta före dem. Personalen löste det genom direktiv att alla barn måste först be lärarna om att bli påklädda. Då fick flickorna cyklar istället. När man läser den mest extrema anhängare av teorin att könet är en social konstruktion Janet Shibley Hyde så erkänner hon att det ändå finns tre viktiga skillnader som skiljer män och kvinnor redan på biologiska grunder. En av dem är just det där fysiska. Pojkarna i förskolan gjorde egentligen ingenting som jag som man skulle se som fel. Nämligen att gå raka vägen mot sitt mål även om man vet att man måste offra någonting, dvs det bekväma att bli påklädd. Det var med sådana egenskaper vi upptäckte nya ogästvänliga landområden etc. Jag skulle lösa problemet genom att skaffa flera cyklar så att alla hinner fram till sin cykel. Alternativt skulle jag göra ett schema. Dessutom skulle jag prata om för barnen att det är viktigt med att ha hänsyn till varandra osv.
Men att koppla cyklandet med att bli påklädd????????
Förskolans lösning ser jag som svårt för en pojke att förstå, ingen logik.
Tack för din kommentar rkH389.
Tycka vad man vill, men jag tycker iallafall att detta är makalöst intressant från en åskådarplats. Sverige som samhälle (dvs. politiker) har bestämt att man vill få bort den ojämna planen mellan män och kvinnor som existerar inom vissa områden (lika lön, behandling, osv.). Istället för att bara se på varje fall individuellt, så har man beslutat att det ska också lösas genom en ”tankeomställning” som börjar med nationens barn. Ett jättelikt experiement som förhoppningsvis ska skapa ”jämnlika” medborgare. Vad är måttstockarna? behöver vi några? Otroligt intressant. Och det går nog. Minns experiementen i förskolor om hur man skulle frysa ut och befrämja barn med viss ögonfärg?Resultaten var skrämmande. Visst kan vi använda samma metod för att ge form till våra unga enligt en annan ideologi? Det ska bli spännande att se resultaten. Om vi nånsin ser några. Utan måttstockar så blir väl konfirmationsbiasen enorm.
Tack för din kommentar Pelle!
Jo, från åskådarplats så är det intressant och jag får en hel del frågor. (som jag ställer bland annat här på bloggen)
Ögonfärgsexprimentet, ”Blue Eyes/Brown Eyes”, är Jane Elliotts idé och hon genomförde det efter att Dr Martin Luther King jr hade mördats.
[…] strukturer som ligger bakom alla problem – så skulle jag aldrig släppa mina barn till dagis som skryter om att vara genus. Visserligen håller jag med det man skriver om det – men […]
@rkH39
”Jag är ingen vetenskapsman men jag tycker det är viktigt att det finns vetenskapliga bevis på de viktiga frågorna här i livet. Det där med könet som social konstruktion är en av de frågorna. Jag har tyvärr inte funnit något bevis någonstans att kön verkligen ÄR bara en social konstruktion.”
Jag har inte hittat någon forskning som pekar på att könet (som i engelskans gender) är enbart biologiskt. Däremot har jag hittat forskning som tyder på att det är en kombination av både biologi och miljö, där miljö då står för den sociala konstruktionen. Har du någon forskning som pekar på att vi enbart är en produkt av vår biologi så presentera den gärna.
Eftersom att den mesta forskning tyder på att vi är en produkt av både miljö och biologi så ligger min frågeställning åt ”Hur ska vi bemöta andra människor så att de kan få utvecklas till de individer de gärna vill vara, utifrån deras intressen och behov istället för att snäva in dem i olika mallar?”. Att arbeta utefter denna frågeställning gör det för mig ointressant vad i en människa som skulle härstamma ifrån biologi kontra miljön eftersom individen själv får lov att forma sin person utifrån sina egna preferenser.
”Säger vem?
Män kan bli lika mycket omhändertagande som kvinnor. De kan ändå göra det på sitt egna sätt.”
Tjao… Annica Dahlström exempelvis säger det;
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab
Jag skulle vilja hävda att alla friska människor kan bli lika omhändertagande som någon annan, om de vill. Jag var i min kommentar mycket sarkastiskt, det kanske inte riktigt framkom då det är svårt att få fram sarkasm i text, men jag utgick ifrån att mitt resonemang i övrigt tydliggjorde det. Jag ber om ursäkt om så inte var fallet.
Vi måste alla få göra det på vårt egna sätt, sen kan vi ta intryck av och lära av varandra. Men till syvene och sist måste omhändertagande komma ur ett beteende vi själva är tillfreds med, annars tror jag att det blir obekvämt för alla, oro smittar.
Det är väl där vi människor brister mest, upplever jag åtminstone, i förmågan att låta andra göra saker på sitt sätt.
Kul anekdot! =) Det låter som att du hade kul med dina dockor. Själv lekte jag mest med lego, eller var ute och klättrade (eller brände ned skogar :-P). Jag hade en docka, som jag köpte för 99kr när jag var fem år gammal, det var förmodligen det köp jag ångrar mest i hela mitt liv, tråkigare leksak får man ju leta efter…
Däremot lekte jag och kompisen en del med barbie när vi gick i låg/mellanstadiet. Då gick vi oftast ut på klipporna och lekte kampsportslekar med dockorna, jösses vilka kick och rundsparkar de kunde göra. 😉
Jag hade faktiskt en sminkdocka också, den fick en tämligen kort karriär. Efter att jag målat den med spritpenna och klippt av håret på den så var den inte rolig längre, det gick ju liksom inte göra nåt mer. Nej, tacka vet jag lego, där kan man bygga och bygga och sen när det inte är kul mer kan man rasera och börja om! =)
Vad vill jag säga med det här då? Kanske att jag absolut inte skulle ge mina bilar några känslor och för att råda bot på dessa mata dem med bensin. Jag skulle snarare tanka bilen för nu ska vi ut på äventyr! Man är som sagt olika. Frågan är vem jag är mest lik, granntjejen eller dig? Eller är det rent av så att vi är ganska olika alla tre? Men hur ska det nu gå till, vem är det då som inte platsar inom sitt kön?
Och med det vill jag säga att ALLA är olika, oavsett kön. Vi blir inte mer lika av att ha samma kön, eller mer olika av att ha samma kön.
Och så till storyn om cyklarna. Jag som människa ser heller inte att pojkarna gjorde något fel, de visste vad de ville ha, de visste att det inte räckte till alla, så de gjorde rationella val och struntade i ytterkläderna. Smart, skulle jag vilja påstå.
Däremot tycker jag att pedagoderna gjorde helt fel. Att straffa ett rationellt beteende på det viset får mig att se rött. (Jag har arbetat inom både förskola och fritidsverksamhet och mina kollegor har från och till fått försvara sitt agerande med näbbar och klor.) Jag tycker att du har mycket bra lösningar på problemet. Det bästa hade naturligtvis varit om det var möjligt att skaffa cyklar åt alla, men fungerar inte det så är ju turordningslista ett system som hade gjort att alla hade haft tid att ta på sig nog med kläder för att inte frysa, samtidigt som de fick tillgång till cyklarna.
Så kan man ju fundera över om pojkarna sprang till cyklarna för att de var pojkar och det ligger i deras biologi att göra så och om flickorna snällt stod kvar och lät sig kläs på för att det ligger i deras biologi? Eller om det är så att pojkarna och flickorna lärt sig att göra på dessa olika sätt?
Jag VET faktiskt inte. Men, jag tänker så här: Om man ger både flickorna och pojkarna tillgång till både kläder och cyklar, spelar det då så stor roll?
Jag menar, jag tror nog att pojkarna egentligen gärna vill ha kläder på sig men hungern efter att få cykla är större. Samtidigt som jag är rätt säker på att flickorna gärna vill cykla, men de vill gärna göra det med kläder på.
Sen tror ju visserligen jag att flickor påverkas av att de förväntas vara duktiga och vänta på sin tur, medans pojkar inte riktigt har den förväntningen på sig. De förväntas istället att vara framåt och faktiskt inte lyssna. Jag vet att det var så då jag växte upp i alla fall, även om jag själv sket högaktningsfullt i det och snarare bara drog på mig stövlarna och rusade ut. Men så är jag ju ingen riktig kvinna heller, om man frågar dem som vet hur en kvinna ska vara. (Obs. ironi igen ;))
@Madde ”Har du någon forskning som pekar på att vi enbart är en produkt av vår biologi så presentera den gärna.”
Jag har ju aldrig sagt att vi enbart är en produkt av biologi. Den spelar dock en viktig roll och därför borde inte ignoreras.
”Tjao… Annica Dahlström exempelvis säger det;”
Jag är ingen anhängare av AD likaså jag inte är en anhängare av Janet Shibley Hyde. Sanningen finns nog nånstans mittemellan.
Jag håller med om att individuell instälning till barn är det viktigaste. Samt att tillåta åsiktspluralism. Jag har skrivit en kort kommentar om detta under en annan artikel så jag bara kopierar och klistrar in:
Jag tycker att individuell pedagogik är den bästa för barn, därför väljer jag bort genuspedagogik.
Individuell pedagogik utgår från individen.
Genuspedagogik utgår från genus, den är könskollektivistisk.
Om genuspedagogiken är så mycket neutral varför väljer man så extremt att fokusera just på genus? Varför inte fokusera på individen istället?
”rkH39
Aha! Vi tänker lika, fast olika.
Vad jag tänker är förmodligen individuell pedagogik. Vad jag däremot också tänker är att vi vuxna måste vara medvetna om att VI har könsrollerna så djupt rotade i oss att vi förväntar oss olika saker av pojkar och flickor utifrån vad de har mellan benen. Det är VI som måste ändra våra attityder och beteenden. Det är vi som måste lära oss att presentera HELA skalan för barnen, inte tvinga dem på någonting.
Jag har läst runt lite på olika bloggar där iakttagelser och reflektioner angående ”genusdagis” funnits och faktiskt mest förfärats. Nu är det väl så att det oftast skrivs om det man blir upprörd över och därför får man inte läsa om dem som faktiskt är vettiga… men, hjälp!! Vad jag mötte var snarare en attityd som gjorde barnens valmöjligheter mindre, inte större och som dessutom direkt talade om för barnen att deras lek var FEL. VA?!?! Leken skadade inte någon (visst alla KAN skada sig om man klättrar och busar, men va tusan, det är en del av livet), leken var FEL för att den var högljud och busig och kanske mest för att det var pojkar som lekte just den leken…. jag tror faktiskt inte att det hade reagerats på samma sätt om det var flickor som lekt så, men det vet jag ju inte förstås.
Hur som helst så verkar det som att det har vuxit fram en attityd om att ”pojkaktiga beteenden” skulle vara något dåligt, medan ”flickaktiga beteenden” skulle vara något bra. Usch! Det gör mig riktigt upprörd. Det var inte vad jag trodde att genuspedagogiken gick ut på alls och det tror jag fortfarande inte, jag tror det är vi vuxna, pedagogerna, som helt enkelt gör FEL! Jag hoppas av hela mitt hjärta och förstånd att det inte är den vanliga drillen på ”genusdagis”.
Här är en länk till ett blogginlägg som förklarar just hur jag önskar att det skulle se ut. Nu är detta en familjär situation och inte något som händer på dagis, men det är så jag utgick ifrån att genuspedagogiken gick till och det är så jag önskar att mina barn ska bli bemötta.
http://www.onewaycommunication.co/?p=2369
Kanske är det för att jag minns hur besvärligt det var att vara tjej och bete sig mer som killarna som jag brinner så hårt för det. För det är, eller var åtminstone inte då jag gick i småskolan, okej att vara tjej och komma in efter rast med blodig näsa efter ett slagsmål bak kullen. Naturligtvis var det överhuvudtaget inte okej att slåss, men ”killar var ju såna”, de kom undan med det, medan jag fick långa samtal om vad det kunde bero på osv. De samtalen kanske inte är så dumma egentligen, men det är riktigt dumt att förutsätta att JAG slåss för att jag har det dåligt hemma, eller inte mår bra av någon annan anledning, men att POJKARNA slåss för att det är kul. Tänk om någon av pojkarna mår riktigt, riktigt dåligt? Om slagsmål inte är ett önskat beteende och om det föder funderingar över om beteendet beror på något dåligt så borde ALLA ha tillgång till ett samtal. Och skulle det nu vara så att slagsmålen helt enkelt beror på att det är kul att mäta styrka, så kan väl alla få presenterat för sig ett alternativt sätt att mäta styrka under skoltid, så kan själva slagsmålen få komma efter skoltid. 😉
Som sagt. Jag önskar också en individuell pedagogik, men, jag tror att vi måste vara medvetna om våra egna förutfattade meningar och vara uppmärksamma på om vi behandlar barnet utifrån individen, eller om vi behandlar den utifrån våra förväntningar på hur den BÖR vara.
Ha en trevlig helg! 🙂
Trevlig helg på dig också Madde!
Tack för kommentaren.
Barn blir barn först när vuxna blivit vuxna
Tack fyrtiotalist för din kommentar.
Den är värd att tänka på.
Tack fyrtiotalist för din tänkvärda kommentar.
[…] Ann-MAri Maukkonen, blogg 2012-02-14: När får barn vara barn i Sverige? […]
[…] Ann-MAri Maukkonen, blogg 2012-02-14: När får barn vara barn i Sverige? […]