Jag fick ett mail från Per Frennbro nu i helgen. Per tipsar om en rapport från Socialstyrelsen som har titeln:
”Familjerätten och barnet i vårdnadstvister
Uppföljning av hur 2006 års vårdnadsreform slagit igenom i socialtjänstens arbete”
Per anser att Socialstyrelsen genom denna rapport vilseleder allmänheten. Rapporten är urdåligt gjord menar Per och undrar var den vetenskapliga objektiviteten tagit vägen.
En förklaring till att det är en missvisande rapport är avgränsningen i Socialstyrelsens uppdrag:
Avgränsningar
Socialstyrelsens uppdrag har varit avgränsat till att se över lagändringarnas genomslag i socialtjänstens arbete. Det har inte ingått i uppdraget att följa upp vilka beslut tingsrätterna fattat utifrån socialtjänstens utredningar och förslag till beslut. Denna uppföljning ger därför inte ett helhetsperspektiv av hur barns bästa kommer till uttryck genom hela beslutsprocessen. Vid landets universitet har forskning kring tingsrätternas domar i vårdnadstvister föregått denna uppföljning och pågår parallellt. En sammanläggning av forskningsresultaten skulle öka förståelsen av vad 2006 års ändringar i föräldrabalken har inneburit för barn som berörs av vårdnadstvister och hur deras rättigheter tas tillvara. Exempel på aktuell forskning finns i denna rapports referenslista.
Man har alltså enbart kollat hur socialtjänsten arbetar efter 2006 års vårdnadsreform, inte hur detta arbete ger konsekvenser för barn och föräldrar när domstolen fattar beslut grundat på socialtjänstens rekommendationer och utredningar.
När det gäller syfte med denna rapport skriver Socialstyrelsen följande:
Syfte, huvudmål och delmål
Utifrån regeringens uppdrag har Socialstyrelsen definierat följande syfte och mål att följa upp:
Syftet med projektet är att följa upp hur 2006 års vårdnadsreform har fått genomslag i socialtjänstens arbete och att utifrån vad uppföljningen visar identifiera eventuella behov av ytterligare vägledning för socialtjänsten och socialnämnderna.
Projektets huvudmål är att säkerställa att barnperspektivet i föräldrabalkens bestämmelser stärkts i det praktiska arbetet med frågor som rör vårdnad, boende och umgänge, såsom det var avsett med lagändringarna.
Delmål I:
Att följa upp i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar barn kommer till tals i samband med de så kallade snabbupplysningarna och i utredningar om vårdnad, boende och umgänge (6 kap. 19 § samt 6 kap. 20 § FB).
1 1
Delmål II:
Att följa upp hur riskerna för att ett barn kan fara illa bedöms (6 kap. 2 a § FB).
Delmål III:
Att följa upp hur barnets bästa kommer till uttryck i de förslag till beslut (rekommendationer) som socialtjänstens utredare lämnar i vårdnadsutredningar (6 kap. 19 § FB).
Delmål IV:
Att följa upp socialnämndernas praxis att väcka talan i fråga om
– umgänge med föräldrar (enligt 6 kap.15 a § FB)
– umgänge med annan än förälder (mor- och farföräldrar och annan person som står barnet särskilt nära) (enligt 6 kap. 15 a § FB)
– vårdnadsöverflyttningar/ändring i vårdnaden (enligt 6 kap. 7 § FB).
Delmål V:
Att undersöka socialnämndernas behov av vägledning för att ge bästa möjliga genomslag för 2006 års ändringar i FB.
Med alla dessa delmål och även om man bara utreder socialtjänstens arbete så borde det ha blivit en bra rapport, men icke.
Det är en rapport som är full med fakta och uttalanden på hela 64 sidor, men som inte ger något bra svar på varför så många barn blivit fråntagna sin pappa efter lagändringen 2006.
Socialstyrelsen konstaterar i och för sig att socialtjänsten arbetar olika, det kan vara en orsak till att så många barn inte får aktivt leva tillsammans med sin pappa mer.
Barnets rätt att få komma till tals, barnets bästa samt barnens perspektiv är inte allt för synliga i socialtjänstens utredningar om vårdnad, boende och umgänge.
Detta till trots att 2006 års lagändring skulle stärka barnets rättigheter.
Det var ju oväntat! (ironi)
I rapporten så går det att läsa att det finns tillfällen då socialtjänsten inte antecknar barnets vilja för att domstolen inte ska fästa allt för stor vikt till barnets uttryckta vilja och därmed bortse från andra bevis.
Vilket gör att det socialtjänsten säger tidigare i rapporten, att det är viktigt att prata med barnen och få veta deras vilja och åsikt är mest tomma ord. Barnens bästa är med andra ord inte något värt att lägga allt för mycket energi på att kartlägga, fokusera på en av föräldrarna istället. (läs mammans vilja)
Denna rapport kommer inte ge barnen deras pappor tillbaka, denna rapport ger inte alla pappor som förlorat sina barn i en vårdnadstvist något svar på varför mamman fick vårdnaden, denna rapport ger inte ett endaste svar på varför enskild vårdnad har ökat efter 2006.
Denna rapport är en vilseledande bunt med ord som inte ger några egentliga svar på hur 2006 års vårdnadsreform har slagit igenom i socialtjänstens arbete. Socialtjänsten fortsätter i samma invanda spår när det gäller att utföra sitt arbete.
Socialtjänsten är en otjänst för många familjer på grund av att de inte arbetar för barnens bästa och sällan baserar sin utredning på barnets perspektiv när det gäller vårdnad, boende och umgänge.
Media Länkar:
Familjerätten och barnet i vårdnadstvister (Socialatyrelsen)
Uppföljning av hur 2006 års vårdnadsreform slagit igenom i socialtjänstens arbete
Rapporten som pdf
”Pappor står utanför lagen” (Västerås Tidning)
”Du är värd din vikt i guld” (Västerås Tidning)
Rättsosäkerhet för pappor i vårdnadstvister när socialtjänsten agerar domare (SVT Debatt)
Barns bästa efter en separation (Pappamanualen)
DN om hur Sverige belönar saboterande föräldrar (Ann-Mari’s Blogg)
Rättssystem belönar fel förälder (DN)
Förslag till nya allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge samt konsekvensutredning (dnr 6.1-41084/2011) (Barnombudsmannen)
Vi har inte en chans! Fem fäders upplevelser av socialtjänstens och rättsväsendets bemötande och bedömning vid utredning och beslut om vårdnad, boende och umgänge
Johanna Rydin & Matilda Spets (PDF)
Här är några artiklar som Johanna Rydin & Matilda Spets hänvisar till i sin uppsats:
Dags att göra föräldraskapet jämställt (SVD)
Fars dag – men inte för alla (Östgöta Correspondenten & Norrköpings Tidningar)
Män diskrimineras vid vårdnadstvister (Stefan A. Johansson)
Möjligheter och svårigheter – En kvalitativ studie om barnsamtal i vårdnadstvisten Annica Abrahamsson och Elin Winsnes (PDF)
Det finns inget barnets bästa utan ett barnperspektiv : – Studie om familjerättssekreterares tolkning av barnets bästa och barnpersektivet i umgängestödsärenden Stin Helders och Ana Rocha (PDF)
Kontinuitetsprincipen – En princip som lägger krokben för barnets bästa? Jessica Nilsson (PDF)
Ann-Mari's Blogg 
Har allmänheten inte fått nog av retoriska uppvisningar och floskler, eller är behovet på myndighetsnivå fortfarande oändligt?
Hur kan Socialstyrelsen bortse från det mest elementära, nämligen barnets rätt till sin historia och sin fortsatta rätt till båda föräldrarna? Har man studerat vilken kategori som ägnar sig åt avancerat umgängessabotage? Har man studerat hur gällande praxis kan utnyttjas vid umgängessabotage? Har man studerat vilka mekanismer man med hjälp av socialtjänst och juridik kan utmanövrera den ene föräldern? Har man studerat hur det kan komma sig att det blivit så vanligt att nästan tvångsmässigt och upprepade gånger anmäla den icke önskade föräldern för övergrepp (ofta av sexuell natur)? Har man studerat vilket förhållningssätt socialtjänstens handläggare har till dessa anmälningar och vilka följder de får för barnen både på kort och på lång sikt? Har man studerat hur det sedemera vuxna barnet förhåller sig till att den ene föräldern tidigare falskeligen anklagades för sexuella övergrepp 8som aldrig ägde rum)? Har man studerat om dessa anmälningar tillräknas något värde – både som anmälan av något som egentligen är straffbart, men också hur en falsk anmälan i alla övriga sammanhang starkt skulle tala emot personens lämplighet som förälder? Har man studerat hur kännedomen egentligen är hos socialtjänstens handläggare beträffande socialtjänstlagens instruktioner och vetenskapligt grundad utredningsteknik i socialt arbete?
Vill Socialstyrelsen ens veta hur det fortsatta läget är efter vanvårdsutredningen och upprättelseutredningen? Eller är det bekvämast att inte veta och låta en senare generation ta hand om eländet?
Barnets bästa. Pyttsan. I det här sammanhanget utgör Sverige rena bananrepubliken.
Tack Lars för din kommentar!
2002-Gemensam vårdnad vanligare vid våld i familjen
Utav 504 undersökta tingsrättsdomar fick
40% gemensam vårdnad där inga uppgifter om våld fanns
49% gemensam vårdnad trots uppgifter om våld
Vetorätten gällde (dvs att bägge föräldrar måste vara överens om beslut som rörde barnen)
”En pappa var misstänkt för att ha misshandlat frun och barnen
Tingsrätten beslutade om umgänge med barnen i närvaro av kontaktperson och föräldrarna fick gemensam vårdnad. Barnen visade symptom i en psykologiutredning och bedömdes vara i behov av behandling. Pappan gav inte tillstånd till behandling och barnen kunde därför inte få någon.”
2005 för föräldrar barns talan vid vårdnadsprocesser
2006 års lagändring innebär att barn ska ha rätt till ett eget juridiskt biträde i alla vårdnadsmål
Umgänge ska kunna ske per telefon eller brev istället för att träffas
Talrättens gräns vid 12 år slopas och ingen åldergräns finns för att höra barnet
Vårdnadsdomar avgörs i tingsrätt istället för länsrätt vilket ska innebära kortare rättsprocesser då det bara blir domstol och man ska lyssna mer på barnen
Våldsam förälder ska inte lika lätt kunna få gemensam vårdnad
…
På 80 talet skiljde sig mina föräldrar där ena föräldern var mycket våldsam. I och med att misshandel, kontrollbehov och svartsjuka kvarstår även efter en separation kan barnen bli lidande som medel, i dessa störda relationsmönster.
Det kan också vara så att den våldsamma föräldern missbrukar något som gör den olämplig som förälder
Man kan säga mkt om socialtjänsten men den socialsekreterare som kom hem till oss frågade oss barn var vi ville bo och sen fick den icke-våldsamma föräldern ensam vårdnad, vilket jag är mycket glad för idag.
Idag har jag god kontakt med båda mina föräldrar men det hade inte varit bra för mig att bo hos den förälder som just då inte mådde eller fungerade bra.
När man frågar barn ska man vara medveten om lojalitetsbehov och av att barnen kan vara rädda för en förälder och vilja vara den till lags genom att uttrycka att den vill bo hos den personen (som är våldsam) av sympati.
Därför ska man utbilda människor i samtalsmetodik rörande barn, intervjua dem på trygga platser-ett inrett rum-på socialtjänsten, med psykolog utanför bägge föräldrars hem ett antal gånger innan man tar ett beslut.
Om barnet är så stort att det kan prata ska man aldrig ta ett beslut grundat på ena förälderns inställning.
Man måste också veta att i en misshandelsrelation är ena parten redan kuvad och underkastad vilket gör att verkar den ena person mycket vältalig och svartmålande så kommer den andra i den relationen oftare försöka ”neutralisera” eller bagatellisera situationer.
Verkligt misshandlade föräldrar anser ofta att barnen har rätt till den andra föräldern som är labil även då den personen fortfarande är labil i en vårdnadsprocess,, därför de som verkligen blir slagna, har vant sig att våldet är normalt (kallad normalisationsprocess) och de kan därför inte se i lika hög grad att barnen kan vara lidande av den andra föräldern. ”Det är ju jag som blir slagen”
Tack Semla för din kommentar.
När det gäller Socialtjänstens arbete så är det ju inte alltid en våldsam förälder som ska hanteras rätt för barnens skull, det kan även vara så att den förälder som absolut ska ha ensam vårdnad över de gemensamma barnen borde bli rätt hanterad.
Och hur ofta händer det att socialen ens märker vad som pågår ???
Barnens bästa är långt ned på listan över prioriteringar när socialtjänsten utreder lämpligheten att vara vårdnadshavare etc.
[…] Missvisande rapport om socialtjänstens arbete efter lagändringen 2006 (Ann-Mari’s Blogg) […]