Hur länge ska våldsutsatta män vara utan statligt stöd?

Med anledning av ett Twitter från Pelle Billing i går kväll så vill jag påminna folk om en intressant artikel och även blogginlägg om artikeln, samt även tillägga för Elis Envall på Socialstyrelsen några uppsatser kring relationsvåld med män som brottsoffret.

Först till artikeln som Pelle Billing twittrade om.

Artikeln han länkar till är publicerad i Kristdemokraterna och förtjänar all uppmärksamhet den kan få och lite till.
Här är inledningen av artikeln som publicerades den 16/12 2010. Och jag kan tänka mig att det har inte blivit bättre sedan dess, tyvärr.

Mansjourerna får inte stöd för slagna män  (Kristdemokraten)

Pelle Billing har även skrivit ett inlägg på sin blogg om denna artikel i Kristdemokraten.
Han ifrågasätter hur det kan vara ett så snedvridet system som reglerar Sveriges Mansjourers verksamhet om de ska få ta del av statsbidrag för sin verksamhet.
Mansjourerna får inte stöd  (Pelle Billing)

GenusNytt har även sagt sitt om artikeln i Kristdemokraten och det ojämställda och diskriminerade sätt som statsbidraget till mansjourerna villkoras.
Skattepengar får inte gå till män  (GenusNytt)

Jag tycker att denna villkorning av pengarna till Mansjourerna påminner om hur det varit i USA innan definitionen för våldtäkt ändrades.
Innan så var det enbart en man som kunde våldta en kvinna och statistik och inte minst statliga pengar för rådgivning, stöd och vård fick endast ansökas av jourer och organisationer som arbetade med våldtagna kvinnor. Resten blev utan eftersom en våldtäkt var definierat som en man som våldtar en kvinna.

I artikeln i Kristdemokraten så uttalar sig Elis Envall, som är utredare på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen bekräftar att mansjourer inte får statsbidrag för att hjälpa och skydda män som blir misshandlade.
– Det beror på våra lagar: lagen om kvinnofridskränkning och socialtjänstlagen där det står att vi särskilt ska beakta kvinnor och barn som utsätts för våld av närstående, säger Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen.
Elis Envall hänvisar till att regeringen gett Socialstyrelsen direktiv om att satsa på ”mäns våld mot kvinnor samt våld i samkönade relationer”. Under förra mandatperioden avsattes nära en miljard kronor till detta ändamål.
Lesbiska kvinnor som blir slagna av sina kvinnor kan få hjälp, men inte män som blir slagna av sina kvinnor?
– Det är ett så litet problem i jämförelse med allt våld mot kvinnor.
Hur vet ni det?
– Det visar statistiken över polis¬anmälda brott och den forskning vi gått igenom.
Elis Envall på Socialstyrelsen har aldrig hört talas om de internationella studier som visar att partnervåld inte har med kön att göra.
Den mest berömda rapporten är från 2000, där professor John Archer vid University of Central Lancashire i Storbritannien gjorde en metaanalys av ett hundratal studier världen runt.

Professor John Archer har publicerat:
”Sex differences in physically aggressive acts between heterosexual partners: A meta-analytic review”.
Denna analys gjordes år 2000 – och uppdaterades 2002.

Och det börjar att komma svenska studier och publikationer som tar upp relationsvåld mot män, så kanske det är dags för de styrande som beslutar om pengar till att minska Våld i Nära Relationer ska ta och läsa några av dessa och börja fundera på varför det är villkor för pengar som går till män.
Här nedan är några publikationer väl värda att läsa, det är länkat till PDF-filer och det finns ett citat från varje publikation.

Varje sanning behöver en förespråkare : Forskares syn på kvinnors våld mot män som ett (icke) problem
Författare:  Berström Åsbrink, Fredrika (Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Kriminologiska institutionen) 2011
Här hittar du publikationen.

Sammanfattning
Uppsatsen bygger på fyra intervjuer; tre med forskare som studerat relationsvåld och en intervju med en forskare i ledande position. Utgångspunkten i uppsatsen är att diskutera vilka faktorer som bidrar till att ett fenomen klassas som ett samhällsproblem och därigenom blir mer utforskat. Jag har valt att använda mig av exemplet relationsforskning och vill ta reda på vad forskare anser är orsakerna till att forskare i allmänhet har valt att se mäns våld mot kvinnor i nära relationer i Sverige som ett samhällsproblem och därmed bidragit till bredare forskning inom ämnet samtidigt som ämnet kvinnors våld mot män i nära relationer hittills förblivit relativt outforskat. Jag har valt att analysera materialet från intervjuerna utifrån två olika teoretiska perspektiv. Den ena perspektivet är det objektivistiska synsättet som menar att ett samhällsproblem uppkommer utifrån faktiska missförhållanden i samhället. Det andra perspektivet, det socialkonstruktivistiska perspektivet, menar att samhällsproblem uppstår genom kollektiva definitionsprocesser. Resultatet av uppsatsen visar att det finns både objektivisktiska och socialkonstruktivistiska orsaker till varför ämnet mäns våld mot kvinnor är mycket utforskat samtidigt som ämnet kvinnors våld mot män är så outforskat i Sverige. De socialkonstruktivistiska faktorerna som redovisas är starka ideologiska faktorer som motverkat att det bedrivs forskning om kvinnors våld mot män i nära relationer. Dessa ideologier har menat att om man diskuterar kvinnors våld mot män i nära relationer försvinner fokus från mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Forskarna menar också att dessa ideologier har haft starka ledarfigurer, som Becker kallar för moraliska entreprenörer, som har gjort att mäns våld mot kvinnor kommit att betraktas som ett samhällsproblem. De säger att det inte finns några sådana moraliska entreprenörer för kvinnors våld mot män. Intervjupersonerna menar också på att det starka viktimologiska tänket har påverkat relationsforskningen. Detta då män ses som förövare och är förknippade med styrka medan kvinnor förknippas med offerskap och svaghet. Våra föreställningar gör det svårt att se fenomen som vänder på dessa dikotomier som samhällsproblem.

BERÄTTELSER SOM INTE FINNS
– en studie om män som blir utsatta för våld i en nära relation
Författare: Veronica Hanzén och Tove Öberg
2010
Här hittar du publikationen.

Inledning och bakgrund
Sedan 1970-talet har problemet att kvinnor som utsätts för våld av män i nära relationer blivit starkt uppmärksammat av allmänheten och genusforskningen i Sverige (Lundgren et al., 2001). Från att ha behandlat problemet som ett marginellt fenomen, ses kvinnor utsatta för våld i nära relationer idag som ett omfattande samhällsproblem. Om man tidigare har sett på problemet kring våldsutsatta kvinnor som marginellt (Hradilova Selin, 2009), kan man ana hur problemet med män utsatta för våld av en kvinna i en nära relation har belysts; väldigt lite. Brottsförebyggande rådet (Brå) utkom 2009 med rapporten ”Våld mot kvinnor och män i nära relationer” som är den första i Sverige att också innefatta män som är utsatta för våld i nära relationer. I studien framkommer det enligt vissa, både nordiska och andra frågeundersökningar, att lika många män som kvinnor uppger att de blivit utsatta för någon form av partnervåld (Hradilova Selin, 2009).
Brottsoffermyndigheten har av Regeringen fått i uppdrag att fördela 20 miljoner kronor till forskning i ämnet. Studierna ska lägga fokus på systematisk metodutveckling och andra liknande insatser som syftar till att öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i samkönade relationer samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål (2010.11.01, http://www.brottsoffermyndigheten.se1). Ingenstans nämns de män som blir utsatta för våld av en kvinna. Män som offer för våld i nära relationer är ett problem som tidigare har fått begränsad uppmärksamhet och som nu behöver synliggöras (Hradilova Selin, 2009). Då den allmänna synen på manlighet inte stämmer överens med den samhälleliga bilden av ett brottsoffer, har män som blir utsatta för våld svårt att identifiera sig själva som brottsoffer (Burcar, 2005), vilket gör det viktigt att på samhällsnivå lyfta problemet och öka kunskapen om män som offer.

Bemötande av män utsatta för våld i nära relationer
 Författare: Nirblad, Cecilia (Örebro universitet, Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete) & Sotero Vargas, Maribel (Örebro universitet, Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete)
2011
Här hittar du publikationen.

1.1 Introduktion
Tänk dig in i situationen; du har precis träffat din själsfrände och ni blir båda förälskade vid första ögonkastet. Ni blev det lyckliga paret alla i er umgängeskrets pratade om. Nu, tio år senare delar ni allt; bostad, lån, bil och sedan sju år tillbaka en underbar dotter. Det var även där någon gång din partner började ta ut sina aggressioner på dig. I början var det mest hårda ord. Sedan började det kastas saker åt dit håll, men aldrig så de träffade. Sakta men säkert eskalerade dock utbrotten och sakerna kastades medvetet mot dig, skapade blåmärken och rivsår. En av många nätter går det över styr. Denna natt låser du in dig på toaletten. Med dig lyckas du få den nyinköpta laptopen som kastats mot dig, men som mirakulöst inte gått sönder. Den gjorde dock ett stort sår på ditt lår. Du önskar att du vore någon annanstans. Du vill ringa någon men låter bli då du inte har någon att vända dig till. Du har hört om jourboenden för våldsutsatta kvinnor men det är inget för dig. Du söker på internet för att hitta någonstans du och din dotter kan få stöd och hjälp men hittar ingenting som verkar passa. Vem skulle förresten tro på mig? hinner du tänka flera gånger. När du en gång för många år sedan berättade för en god vän vad som hände hemma bemöttes du av ”ryck upp dig och sluta larva dig för fan”. Din hemsituation uppfattades som en bagatell. Varför? Jo för du heter Klas och är en man på 32 år, 189 cm och 92 kilo muskler med kroppen full av tatueringar. Personen som får dig att låsa in dig på toaletten av rädsla för vad som skulle hända annars, är kvinnan i ditt liv och mamman till ditt barn. Allt du vill är att utbrotten och misshandeln ska upphöra så att ni kan vara som ni en gång var och tillsammans uppfostra er dotter i ett tryggt hem.
Med denna fiktiva historia om Klas vill vi belysa hur situationen för en man utsatt för våld i en nära relation kan se ut. Män kan bli utsatta för våld i en nära relation. Män som utsätts för våld i nära relationer, oavsett sexuell läggning, har allt mer börjat uppmärksammas som ett socialt problem.

 Offer på samhällets villkor – En kvalitativ fallstudie om kvinnors våld mot män i nära relationer och samhällets bemötande av denna komplexa problematik
Författare: Elin Arvidsson (Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Institutionen för socialt arbete) 2011
Här hittar du publikationen.

1. Inledning
1.1 Bakgrund
Våld i nära relationer har sedan länge varit ett väldebatterat ämne besläktat med jämställdhetsfrågor och samhällets könsmaktsordning. Genom att belysa denna våldsform med kön – och jämställdhetsfrågor som utgångspunkt har relationsvåld blivit synonymt med mäns våld mot kvinnor. 1970 inleddes den första systematiserade undersökningen om våldsutsatta män i nära relationer. Undersökningen resulterade i ett erkännande om att män likväl som kvinnor utsätts för våld i nära relationer (Hines & Douglas, 2009). Trots denna upptäckt tycks fenomenet sedan dess tillägnats lite uppmärksamhet i både forskning, litteratur och media i likhet med att studier om relationsvåld har gjorts med förutsättningen att kvinnor drabbas av partnervåld i större uträckning än män (Cho & Wilke, 2009; Hines & Douglas, 2009). Intresset för forskningsresultat om att män utsätts för våld i nära relationer har dock på senare år öppnat upp nya arenor för forskning kring kvinnors våld mot män i nära relationer (ibid.). Trots detta förefaller det fortfarande vara stora kunskapsluckor i forskningen kring våldsutsatta män i nära relationer och majoriteten av forskning om våld i nära relationer utgörs med förutsättningen att mannen är förövare och kvinnan offer (Randle & Graham, 2011). Behovet av forskningen kring manliga offer i sammanhanget är dock lika stort om inte större då det råder stor brist på riktade insatser för våldsutsatta män i nära relationer (BRÅ, 2009; Hines & Douglas, 2009).

Negligera ett offer så skapas en förövare?
En jämförande kvalitativ undersökning av diskurserna gällande partnervåld på två hjälpverksamheter: en mansenhet och en kvinnoenhet.
Författare: Kaisa Raumala och Lovisa Sandin (Göteborgs universitet/Institutionen för socialt arbete) 2011
Här hittar du publikationen.

Abstract
Uppsatsens syfte är att undersöka professionella hjälparbetares subjektiva uppfattning av fenomenet partnervåld och hur de beskriver bemötande och terapeutisk behandling av de hjälpsökande.
Uppsatsen tar avstamp utifrån våldsutsatta män inom partnervåld men även de övriga rollerna som kan uppstå inom destruktiva heterosexuella relationer berörs: våldsutövande män, våldsutövande kvinnor samt våldsutsatta kvinnor. Vi utgår från professionellas uppfattning om sitt betraktande, bemötande, behandling samt benämning av rollerna inom partnervåld och gör en analys utifrån ett diskursperspektiv, ett viktimiseringsperspektiv samt ett genusperspektiv av institutionsdiskurserna som förs på enheterna.
Ansatsen är kvalitativ genom enskilda intervjuer med professionella som arbetar på en enhet som tar emot män kontra en enhet som tar emot kvinnor och utsagorna jämförs sedan med varandra för att fördjupa förståelsen av fenomenet.
De resultat vi funnit i uppsatsen antyder att diskurserna på de två enheterna skiljer sig från varandra vilket eventuellt skulle kunna ge ett möjligt svar på varför mäns utsatthet utifrån vår erfarenhet är så osynligt i samhället. Benämning av de roller som skapas i de destruktiva relationerna är ett av de mest intressanta resultat vi funnit, då beskrivningarna av rollerna enligt vår uppfattning skiljer sig markant mellan de två enheterna.