Högsta domstolen har fattat ett principiellt viktigt beslut när de gav två syskon prövningstillstånd.
Prövningstillståndet gäller ett barn som deras pappa blev tillskriven faderskap för av Rådhusrätten i Umeå 1958.
Pappan, som nu är avliden, nekade till att vara far till barnet men blev som många andra män inte trodd och blev i lagens ögon pappa till ett barn som inte var/är hans.

LT 19/1 2012
De två barn som mannen fick, har försökt tidigare att få domen från Rådhusrätten i Umeå upphävd i Hovrätten men misslyckades då Hovrätten ansåg att de inte var en part i faderskapsmålet.
LT skriver att i överklagan till Högsta domstolen så anger syskonens juridiska ombud följande som skäl att de har rätt att begära ett upphävande av faderskapet:
”Rent materiellt finns det många skäl för barn till den avlidne, som exempelvis mina huvudmän, att få till stånd en rättslig prövning av faderskapet till ett särkullbarn; det viktigast är naturligtvis successionsrättsligt. Den successionsrättsliga konsekvensen av ett felaktigt faderskap till ett särkullbarn får helt bäras av de biologiska barnen, inte av fadern. Att i en sådan situation beröva barnen det till buds stående rättsmedlet, resning, är inte bara juridiskt opraktiskt utan även känslomässigt otillfredställande för alla parter, även NN (flickan)”.
Vad som kommer att ske i denna rättsprocess vet jag inte, men jag hoppas att den öppnar för att fler män som blivit pappor utan att vara det får rättvisa och upprättelse.
Media Länkar:
Var pappa i över 50 år – men det var han inte (LT) om länken slutar funka klicka här.
Faderskapsmål från 1958 kan prövas i HD (VF)
HD prövar faderskap från 1958 (SVT Jämtlandsnytt)
Barn har rätt till sitt ursprung. Detta finns stor samstämmighet om och har diskuterats inte minst i inseminationssamhang. Det finns enstaka kvinnor som gör undantag även idag, när de t ex åker till Danmark för att insemineras med annonym sperma. I de fallen kommer alltså barnen varken få juridisk rätt, känslomässig tillgång eller arv efter sin pappa. Detta må vara utslag av enskilda kvinnors egoism och ungdomliga aningslöshet. I andra fall har vederbörande flera alternativ till ett vanligare faderskap, men väljer ett – och väljer bort de andra. Vilket speglar aningslöshet och egoism. Barnets rätt väger lätt även då. Och i slutändan kan arv gå åt helt fel håll.
Värre blir det när juridiken fastslår ett fadersskap som aldrig varit riktigt. Det handlar om historia, känslor och arvsrättsliga förhållanden. I vanliga fall brukar högre jurister värja sig och avfärda saker utifrån den s k orubblighetsprincipen. Men denna prövning verkar vara en öppning. Som dessutom ger upprättelse även om det är för sent. Hur många har dömts mot sitt nekande? Hur många barn har därmed fått en helt felaktig bild av sitt ursprung?
Tack Erik för din tänkvärda kommentar!
Hur kan påstådda barn i ett faderskapsmål INTE vara parter i målet? Vem skulle annars vara det, liksom?
Backlash,
Det är en aning förvirrande men,
Syskonen som fått prövningstillstånd är födda inom äktenskapet mannen haft.
Särkullsbarnet är utanför.
Det är syskonen som sökt att få det fastslagna faderskapet från 1958 upphävt.
Enligt Hovrättens resonemang så är dessa syskon ej en part i ett faderskapsmål, Högsta domstolen resonerade annorlunda och har gett syskonen prövningstillstånd.