Växjöbladet/Kronobergaren har skrivit om Ulf Andersson och hans kamp för att få vara pappa till sin dotter. Tyvärr så har inte artikeln publicerats på nätet än, men jag har fått en pdf kopia mailad till mig.
Vad som är bra med artikeln är att den tar upp det absurda som sker i Sverige idag. Du kan bli av domstol dömd att vara en bra förälder och få rätt till gemensam vårdnad, men eftersom socialtjänsten har sista ordet och de tycker helt annorlunda om din lämplighet som förälder med vårdnadsansvar så blir du effektivt bortknuffad och ignorerad.
Om detta hände kvinnor lika ofta som det händer för män så hade det för länge sedan setts till från myndighets håll, ROKS och andra intressenter för kvinnors rättigheter att detta systemfel försvunnit. Men nu gäller det ju bara män – pappor som förvägras av socialtjänsten sin rätt till den gemensamma vårdnad om sitt barn som domstol har tilldömt honom.
Växjöbladet/Kronobergaren 16/12 2011
I artikeln går det att läsa att mamman har på alla sätt satt sig emot att Ulf ska få träffa dottern, trots att de har gemensam vårdnad. Det står även att socialtjänsten tycker att mamman är mest lämpad att vara vårdnadshavare även om det finns konstaterade brister i mammans psykiska hälsa. Mamman saboterar så att inget umgänge mellan Ulf och dottern kan äga rum och hon har stöd av socialtjänsten i sitt umgängessabotage och sabotage av den gemensamma vårdnaden.
Det är pinsamt tydligt att moderskapet är det som sätts främst på bekostnad av barnet och pappans rättigheter. Hänsynen till dotterns och pappans behov att umgås och att de behöver en relation till varandra ignoreras totalt av socialtjänsten och av mamman. Ingen verkar ha kartlagt vad dottern vill, inte ens nu när hon är över 12 år gammal. Är det barnets bästa det?
Ulf och mamman till hans dotter separerade för 10 år sedan, sedan dess så har Ulf bara lyckats att få umgås med sin dotter 7 eller 8 gånger.
Var tog barnens rätt till båda sina föräldrar vägen? Barnets rätt att bo och leva med båda sina föräldrar.
Och vad är det för gemensam vårdnad som det påstås att Ulf och mamman till hans dotter har? Han är ju så marginaliserad och bortknuffad som det bara går.
Ulf startade för 10 år sedan, 13 december 2001, sin kamp för papparättigheter.
Så i tisdags så var det 10-års jubileum för Ulf och PappaRättsGruppen.
10 år av arbete för att rätten att få vara förälder fullt ut ska även gälla för papporna.
10 år av arbete för att barn inte ska växa upp med en frånvarande pappa, en pappa som är ofrivilligt frånvarande för att mamman med hjälp av myndigheter ser till att han är frånvarande.
Kampen för rättvisa ger jag aldrig upp, säger Ulf till Växjöbladet/Kronobergaren.
Media länkar:
Tio år som papparättsaktivist (Växjöbladet/Kronobergaren)
Suverän uppvisning av Batman för pappors rätt (VK) Ny länk 20111217
Barn – en kvinnas personliga ägodel? (SMP) Ny länk 20111217
Upp till kamp för barnens bästa (VK) Ny länk 20111217
Julen en hemsk högtid. (VK) Ny länk 20111217
Pappan & Föräldraskapet (Pappamanualen)
Separerade pappor måste få större rätt till barnen (Newsmill)
Barns rätt till båda sina föräldrar (Kristianstadsbladet)
Ogifta män är helt rättslösa när de blir pappor (Newsmill)
Pappan lika viktig som mamma (Newsmill)
Inga rättigheter som pappa (P4 Sörmland)
Har jag som pappa inga rättigheter? (Hemmets Journal)
Faderskapsreglerna är absurda (SvD)
Mamman insjuknade – då erkänns inte faderskapet (SvD)
Oskyldiga barn straffas hårt när pappor förlorar vårdnaden (Newsmill)
Ann-Mari's Blogg 
Det här händer inte bara män. Det händer kvinnor också! Allt beror på vem som har flest och bäst kontakter. Mest pengar på banken, bästa titel och status. Vem som kan ljuga mest. Den vinner som har flest kriterier av dessa. Om det är en bra eller dålig förälder tas ingen hänsyn till. Som alltid är det barnen som kommer i kläm.
Bra och viktig artikel. Liksom länkarna. Jag länkar den vidare till Facebook så att fler läser Din artikel
–Det här händer inte bara män, står det i en kommentar. ”Det händer kvinnor också! Allt beror på vem som har flest och bäst kontakter.”
Socialtjänsten ska i sin kontakt med båda föräldrarna vara neutral. Oavsett om ena föräldern är mer verbal och har bättre status än den andra.
En annan fråga som har framställs av pappor är om socialtjänstet och/eller socialsekreterarna, flest kvinnor, främst tar parti för mammor.
Kanske borde det vara obligatoriskt att föräldrarna, vid vårdnadskonflikter, först vände sig till en familjerådgivning. Förmodligen mer neutral än många socialsekreterare. Före eller parallellt med kontakten med socialtjänsten.
Ja Ulf, du är sannerligen en kämpe.
Jag har träffat Ulf några gånger och han har ett klokt sätt att se på sitt förädrarskap utan en massa skitsnack om mamman. Tyvärr hjälper inte det när det gäller mamma vs pappa som det tyvärr i många fall är.
Barnets behov sätt åt sidan i så många fall.
Tack för din kommentar och vidare länkning Eivor Karlsson!
Tack, Ann-Mari!
VK fick det lite om bakfoten:
jag firade tio år som papparättsaktivist
men PappaRättsGruppen grundades
den 1 maj 2005 – 3,5 år efter att jag
blev papparättsaktivist.
Jag är så tacksam för att du lyfte nyheten.
Det är inte enbart inom socialtjänsten det finns en mycket stel och ibland oförutsägbar attityd, den finns också i domstolarna. Många generationer pappor har fått abdikera, då den inte orkat ”slåss mot väderkvarnarna”. Som spin-offeffekter fortplantar sig socialtjänstens märkliga attityder till skola, sjukvård och folkbokföring/Skattemyndighet. Barnpsykologisk kompetens saknas både i socialtjänst, hos domstolar och jurister. Uttrycket ”familjerätt” är för övrigt den vilseledande annonsering som t ex socialtjänst och juridik använder om delar av sin verksamhet. Rätt i det sammanhanget tycks inte ha med barnets rätt till båda föräldrarna att göra, det heller med familjers mänskliga behov att göra, det är den för stunden gällande juridiken som ”rätten” gäller. Domstolarna tycks i sin tur utgå från att det finns juridisk kompetens inom socialtjänstens familjerättsenheter, vilket det förstås inte gör. Detta är en sörja.
Som pappa med kvalificerat arbete och utan missbruk eller andra belastningar har jag själv genomlidit detta tillsammans med mina barn. Umgängessabotage trots delad vårdnad och domsslut, två månaders väntan för att ens få ut ett av barnens skolbetyg (långt efter övriga föräldrar), skruvade utredningar, psykologisk demonisering, o s v.
Vad som är mycket tydligt är att det inom socialtjänsten finns en mycket svajig utredningskultur som inte är förutsättningslös. De socialsekreterare som förstått vad verkligt utredningsarbete innebär är i klar minoritet och sannolikt motarbetade (de betraktas som ”besvärliga”).
Dessutom får man inte glömma att historiens dom även kommer att drabba detta område. De barn och pappor som idag drabbas blir äldre. Barnen kommer att bli vuxna och själv läsa hur socialtjänsten hanterat deras familjer och hur (oftast) pappan svartmålats. Historiens dom har ju denna höst drabbat andra av socialtjänstens verksamheter genom den s k Vanvårds- eller Upprättelseutredningen. Det tycks inte finnas något slut på eländet där.
Ingen orsak Uffe, en del jubileum behöver lyftas fram – ditt är ett av dem.
Tack Leffe för din välskrivna och långa kommentar!
Ja familjerådgivning kan vara bra om båda parter vill det, sk familje rätt dvs soc kan förstöra och trappa upp konflikter i de flesta fall tyvärr bla genom ställningstagande för en part. För att sedan övergå till domstolen sitter där nämndemänn i formen av politiker som i tingrätt är politiskt valda av kommunerna. Det man då kan fundera över är kan dessa nämndemänn motsätta sig en utredning av soc i egen kommun? Hovrättens nämndemänn är även politiker valda utav landstinget. Dessa uppgifter ang nämndemänn kan återfinnas på kommun o landstings sidor, där har jag funnit dessa uppgifter i luleå.
anders
Egoismen har inga gränser vad det gäller barn. Det finns åtminstone ett mycket känt exempel; Patrik Sjöberg. Naturligtvis fanns en pappa var närvaro skulle ha förhindrat mycket av de sexuella övergrepp som han senare utsattes för av sin styvpappa. I ett radioprogram i somras antydde hans mamma detta. Men det gjordes mycket tydligt att pappan blev fullständigt utmanövrerad av en manipulativ styvpappa. Ett mindre känt men aktuellt exempel utgörs av en mamma som med hjälp av socialtjänst försökte utmanövrera pappan men inte lyckades. Efter tre år dock hon i en galopperande kancersjukdom och Hade då förutom sin fruktlösa kamp mot sjukdomen lyckats hemlighålla sjukdomen för pappan och hindra barnen att umgås med honom – med det uttalade målet att han inte ”skulle få ta barnen från henne”. De förbereddes aldrig på ett liv efter mammans död.I stället tvångsomhändertogs barnen enligt LVU efteråt, och nu återförenas pappan och barnen. Styvpappan har flytt till en annan stad. Men den enorma bördan ligger på barnen. Både barn och pappa har tmedvetet tillfogats djup sår av socialtjänsten. Så kan det gå även i vår tid när vuxna bara tänker på sig själva, och dessutom får stöd av socialtjänst och tingsrätt. Barnets bästa?
Ja du Eva,
Barnens Bästa är väldigt ofta det sista som det tänks på. Tyvärr.
Det sägs många kloka saker här. Det gäller också att sammanfatta dem i ett forum.
Jag vill också hänvisa till min blogg http://alternativ-debatt.blogspot.com/
där jag följt Markfallet sedan länge. Där ligger tre inlägg. Bl. a. Orosanmälan till Socialstyrelsen. Jag har också gått igenom Kammarrättens dom.Där finns mycket att önska.
Det räcker med ett anonymt telefonsamtal till socialtjänsten för att starta ett helvete för någon och dennes barn – för den som drabbas: räkna aldrig med gott omdöme, gott bemötande eller vanligt hyfs. Alla gör bara sitt (och lite till) där. Andra fall där socialtjänsten vetat men gjort oerhörda missbedömningar är alldeles för många.
Att det finns för många fall av rena dikeskörningar inom socialtjänsten är ett mysterium. Och att detta kan pågå år efter år, trots vanvårdsutredning, trots upprättelseutredningen, trots att massmedia fokuserat på ett fåtal fall (naturigtvis finns ett stort mörkertal). Mark, Vetlanda, Gottsunda, Uppsala, Arvidsjaur, Visby lär väl vara exempel på de mer ökända. För att inte tala om Fritzlfallet i Österrike som också var känt av de som har samhällets uppdrag att skydda de minsta.
Och i en vårdnadstvist är det anonyma telefonsamtalet, manipulationerna och konsterna oerhört effektiva om man med socialtjänstens hjälp vill nå ett egoistiskt syfte. Kanske kan man krydda med antydningar om våld och övergrepp och lite pedofili. Så blir brygden bara giftigare och socialsekreteraren går igång..Enkelt. Bottenlöst.
Lisa,
Tack för din kommentar!
Kan det bero på att Socialtjänsten litar allt för mycket på sin GPS än på hur omgivningen ser ut och det är därför det är så många dikeskörningar?
Man kan ju börja undra…….