På Newsmill så ställs frågan om det är synd om mannen och hur står sig mannen och manligheten i dagens Sverige?
Det är märkligt att frågan inte ställts så öppet tidigare, men inte egentligen speciellt förvånande.
Som kvinna, så har jag svårt att begripa den syn på män och manligt som finns i dagens samhälle. Det är som om det är något fult att vara man.
När nu män börjar att prata med varandra om hur de mår, upplever sin tillvaro och massor av annat så är det tydligen fritt fram att håna dessa män, att bli mycket provocerad av denna lugna diskussion mellan män och öppet påpeka att män är i ledande positioner och har hela livet serverat på en räkmacka så det är inte så jävla synd om dem inte.
Är det någon som har märkt av någon liknande reaktion mot kvinnor när de öppet diskuterar med varandra om hur de mår, upplever sin tillvaro och massor av annat ?
Jag tycker att det är märkligt och det är en aning komiskt att när killar och män börjar att prata med varandra, bland annat i #killgruppen, så tar det hus i helvitte i vissa kretsar i Sverige, men när killar tvingas att prata inom Machofabrikens bild av mannen och manligheten då är det frid och fröjd.
I #killgruppen så är det ingen underliggande agenda eller norm som styr diskussionen, men i Machofabriken så anses det vara så tvunget att ändra på killarna så att de passar in i vad bland annat Män för jämställdhet, Roks och Sveriges Kvinno- och Tjejjourers riksförbund tycker att en manlig jämställd person i Sverige ska vara.
Så är det synd om mannen ?
Det är ju inte mycket räkmacka för män, oavsett vad somliga påstår, det är motigt och hopplöst ibland att vara man i dagens Sverige.
Här är några exempel som gör livet lite hårdare för en man i Sverige:
- En Man Träffar trevlig Kvinna på krogen, ni är kåta och har sex på fyllan. Inget tvång och inga hämningar finns, dagen efter så ångrar sig kvinnan och ropar våldtäkt!
En man kan bli dömd för våldtäkt i Sverige trots att det ej har ägt rum någon våldtäkt, allt på grund av att kvinnan ångrar sig dagen efter. - En Man kan på falska grunder bli anklagad av en Kvinna för våldtäkt, incest eller andra grova sexuella övergrepp och bli dömd till fängelse.
Även om mannen i vissa fall blir helt friad av rättsväsendet och fri släppt så är han för evigt brännmärkt av anklagelserna, trots att dessa var och är rena lögner från Kvinnans sida. - En man kan anklagas för misshandel och övergrepp på kvinnan när förhållandet spricker.
Inga tekniska bevis finns och de vittnen som hörs uppger att de ej sett några blåmärken eller märkt att kvinnan varit rädd för mannen. Mannen fälls enbart på kvinnans ord. - En man kan anklagas för misshandel och övergrepp på kvinnan och de gemensamma barnen när förhållandet spricker.
Med hjälp av kvinnojour får kvinnan skyddad identitet för sig och barnen och hemligt boende på okänd ort.
Även om förundersökningen och otaliga undersökningar och intyg visar att det ej har varit någon misshandel eller sexuella övergrepp så förlorar mannen vårdnaden om barnen och rätten till umgänge. Mannen är helt oskyldig till anklagelserna och straffas av samhället som ger kvinnan ensam vårdnad om barnen som därmed mister all kontakt med sin pappa. - Man möter Kvinna och de har sex, Kvinnan blir gravid.
Mannen vill bli en närvarande pappa i barnets liv, det vill inte Kvinnan att han ska vara. Då de inte är gifta så kan kvinnan effektivt vägra att samarbeta med myndigheterna för att hindra mannen från att bli erkänd som biologisk pappa och ta alla hans rättigheter som förälder ifrån honom. - En man som blir pappa får inte per automatik gemensam vårdnad om sitt barn om han inte är gift med Kvinnan som föder barnet. Vill inte kvinnan säga att hon haft sex med honom så är det mycket besvärligt att bli erkänd som biologisk pappa och få gemensam vårdnad om barnet.
- En man som är pappa och har gemensam vårdnad om barnen, kan ändå vägras att barnen bor varannan vecka hos honom eller på några sätt få umgås med barnen.
- En man kan lägga fram klara bevis och tydliga vittnesmål i domstol under en vårdnadstvist som bevisar att Kvinnan inte är lämplig som vårdnadshavare för de gemensamma barnen och ändå bli av med vårdnaden och umgänget.
- En Man blir ansedd som skyldig i rättsväsendet, samhället och medias ögon till anklagelser om relations våld även om det inte finns några bevis annat än Kvinnans ord.
- En Man kan vara offer för relationsvåld, men blir av samhället, sjukvården och rättsväsendet osynliggjord då han är en Man och förövaren är en Kvinna.
- En man som är utsatt för relationsvåld och behöver skyddat boende har det svårt att finna ett sådant skyddat boende i Sverige. De mansjourer som finns har inte lika bra finansiering som kvinnojourerna och verksamheten är till stor del fokuserad på att få mannen att sluta slå – inte att han är den som blir slagen.
- En Man som arbetar för att ALL relationsvåld ska bekämpas och att ALLA offer för relationsvåld ska få hjälp och stöd, är ett lovligt byte för radikalfeminister att öppet häckla och förlöjliga i media.
- En Man kan bli bortvald från till exempel en partiledarpost för att han är man. Att Mannen är högst kvalificerad och en bra kandidat hjälper inte, han är ju en MAN.
- En Man som säger att han inte är feminist, utan att han är en person som är för jämställdhet, är ett lovligt byte för radikalfeminister att öppet häckla och förlöjliga i media.
Tack för att du som kvinna tar upp detta!
Är en mycket bra sammanställd lista du tagit fram här!
Jag är man, pappa och f.d. make och känner personligen igen flera av dina punkter här.
Jag är man och har inget emot att vara det, men jag har inte sett någon av de fördelar jag skulle ha vs kvinnor, som radikalfeminister ständigt kräker ur sig – snarare tvärtom!
Speciellt som pappa efter en kass skiljsmässa – då spelar det ingen roll hur engagerad och närvarande man varit innan. Vill inte ens barns mamma samarbeta så är det bara för henne att dra ingång en smutsig förtalskampanj så är barnen plötsligt mammans egendom…
Spelar ingen roll hur man kämpar, nästan tvärtom då man riskerar att stoppas av falskanklagelser och ett rättssväsende som plötsligt är snabba på att agera!
Med det har juletid som är nu förlorat sin skimmer och glädje också.
Vissa sår läker aldrig av tiden – men man får ju fånga andra värden och nyanser i livet och försöka dra nytta av det påtvingade oberoende man har.
Frihet är en märklig sak, med många olika nyanser som ger vissa möjligheter, vilka dock aldrig kompenserar den stora bristen på socialt sammanhang. Att bli berövade sina barn är aldrig något man kan förlåta, bara något man tvingas att förhålla sig till…
Att ens barn tvingas att leva med en falsk ihopljugen hemsk bild av sin pappa föder stor sorg, både för mig som pappa och för mina barns känsloliv samt utveckling.
Positivt dock att alltfler börjar få upp ögonen för radikalfeministernas fördödande ojämlika målsättning och retorik, så vi kan se fram mot en långsam sund förändring!
Gunnar,
Som kvinna så kan jag inte annat än ta upp detta!
Jag har en pappa, bror, brorsöner, morfar och farfar samt andra manliga släktingar som jag inte kan förneka rättigheter och jämställdhet. Det går bara inte att frånse att vi är jämställda och jämlika.
Att så nedvärdera mannen och manligheten som det görs i Sverige är totalt obegripligt!
Gunnar har du inte sett hjernevask än så se här avsnitt 1,
Det är 7 avsnitt och det handlar om just detta: http://youtu.be/zdvSc7WqEQM
Heja Norge och jag gillar faktiskt P Northug fast jag äer svensk jej.
Leroy
Men Leroy!
Gilla norske gutter på skidor!
Jag säger då det! 😉
[…] Ann Mari´s blogg finns en motsvarande mycket talande lista på situationer där män bevisligen idag blir […]
Och barn får oftast kvinner behandla hur de behagar utan nämnvärda konsekvenser.
anders
Tyvärr så är det så, anders. Tyvärr.
Genusvetenskap är inte vetenskap utan ideologi – och barnen felfostras redan från blöjåldern – som jag ser det, tyvärr tyvärr… 😥
SVT pejling på brott i sverige startade nyligen och en av de som verka ansvara för denna webbsida sade i morgonprogrammen i svt i dag att de som löper största risk att utsättas för brott är ung man berusad en lördagkväll.
De olika grupper av människor i sverige som riskerar att råka illa ut med eller utan lagars stöd och tjänstemänns utövande eller icke utövande av lagar är utifrån vad jag tycker mig se i dagens sverige barn,gamla, sjuka, ungdommar, män, om man nu ska dela in det i grupper vilket verkar vara poppis i många fall trots att vi alla är enskilda individer med olika personlighet.
”Det är som om det är något fult att vara man.” Jag drog slutsatsen att det var fult att vara man (oavsett ålder) redan i tonåren, dvs. på 70-talet. Det som idag är mer eller mindre officiell politik var en slags ogripbar underströmning på den tiden. Man började väl se det mer politiskt med förslagen om sex-fria zoner (för att freda kvinnor) på arbetsplatser i början på 80-talet. Även om jag rent konkret bara kan visa på petitesser, om man bortser från värnplikten, såsom att man fick lära sig att det var fegt att slå tjejer och det fick man aldrig göra men det motsatta var helt okej (jag har fick ta emot en hel del örfilar och ”slag” under puberteten, de flesta ganska välförtjänt, det erkännes 😉 så jag vill inte påskina att jag var något offer, bara konstatera att det fanns dubbla standarder). I högstadiet argumenterade jag och polarn den orättvisa värnplikten med ett par brudar och fick minsann veta att det måste vi väl begripa att tjejer skulle väl inte behöva göra värnplikt, hur skulle det gå om de tvingades kräla i gyttja när de hade mens (jag skojar inte, just det argumentet fick mig att uppgivet inse det lönlösa i att ens försöka diskutera saken. Och visst, tjejerna ”mognade tidigare” och ”killar är stökiga”. Morsan hittade en kondom i jackfickan (jag hade inte ännu gjort min debut, men var som scounterna, alltid redo) och höll ett förmaningstal till mig som noggrannt inpräntade vuxna förhållandes allvar i mig och gjorde det klart för mig att man minsann måste respektera flickor och att de inte var några leksaker. Långt senare undrade jag, varför ända in helvete heter det då ”kär-lek”? Men då var jag redan medelålders och skadan var redan skedd. (Kondomen användes förresten aldrig, jag hade den senare i plånboken i många år och det var ett stående skämt, utan verklighetsförankring, mellan mig och mina polare att jag ”ristade skåror i den för mina erövringar” liksom revolvermännen i västern ristade sina kills i kolven).
I början av puberteten/tonåren var jag pigg på brudar och tog friskt för mig och tänkte väl inte mer på det. Men jag var inte helt okänslig, så jag tog åt mig av det dubbla flödet av hur man skall uppträda som man, samtidigt som man fick veta hur svinigt män bär sig åt, så senare delen av tonåren blev jag tvärtom ganska tillbakadragen i umgänget med det täcka könet och mina tidigare framgångar lös altmer med sin frånvaro. Under gymnasieåren mådde jag rejält dåligt, inte bara på grund av detta, min far dog strax innan jag fyllde 15 och jag hamnade i ett förhållande med en äldre kvinna som jag i backspegeln bara kan konstatera gjorde långt mer skada än nytta (ingen kritik mot henne dock, jag älskade henne djupt och innerligt, och mottog beskedet om hennes död med tungt hjärta ett tiotal år senare). Men kort sagt, jag åkte rejäl berg-och-dalbana och mådde inte bra.
Den tiden ligger bakom mig, jag har gjort upp med mina personliga demoner. Men jag kan föreställa mig hur det skulle ha varit om samhället hade gått lika långt som idag och jag hade skickats till Turteatern för att se det hyllade scummanifestet framföras av en rabiat feminist som menar på att det skulle göra mig till mindre mansgris (med syftning på ett uttalande från Andra Edwards i efterdebatten som bara visades på nätet när Scum hade debatterats hos Belinda Olsson). Jag bedömer sannolikheten som ganska stor för att bädden där jag tillbringar mina nätter idag hade befunnit sig under 2 meter mylla.
Kände bara för att skriva av mig lite.
Helt okej att behöva skriva av sig dolf!
Alla behöver det ibland!
Tack för din kommentar.