ROKS kör sin propaganda om relationsvåld igen.

I går den 25:e november, på den av FN utsedda internationella dagen mot våld mot kvinnor, publicerade ordföranden i ROKS, Angela Beausang en debattartikel på Newsmill under ämnesrubriken Vårdnadstvister.
Rubriken på Angela Beausangs debattartikel är:

Newsmill 25/11 2011

Här är ingressen till debattartikeln:

Kvinnojourerna i Sverige har under årtionden vittnat om att familjerätten i Sverige inte tar våld mot kvinnor och barn i nära relation på allvar. Detta är ovärdigt ett land som säger sig värna om kvinnofrid och som har skrivit under barnkonventionen, skriver Angela Beausang, ordförande i Roks.

Jag vill först påpeka för Angela och ROKS att Sverige har skrivit på Barnkonventionen och ratificerat den, men det betyder inte att Sverige behöver följa Barnkonventionen till punkt och pricka. För att det ska ske så måste Barnkonventionen skrivas i Sveriges Lag.

Jag skulle gärna vilja veta hur ROKS anser att det inte tas hänsyn till relationsvåld ibland annat familjerätten i Sverige. Man påstår att kvinnojourerna i årtionden vittnat om att familjerätten inte tar våld mot kvinnor och barn i nära relation på allvar. (Som vanligt så talar inte ROKS om relationsvåld utan enbart om våld mot kvinnor och barn utfört av män)
Var finns statistiken?
Hur kan man skriva att kvinnojourerna i årtionden vittnat om att familjerätten inte tar våld mot kvinnor och barn i nära relation på allvar och inte redovisa hur man fått fram denna uppgift?

För att maskera lite av vad ROKS egentligen vill och anser så har Angela Beausang slängt in lite beröm till männen i sin debattartikel för att de tar ansvar och för att de vill umgås med sina barn.

Jämställdheten inom familjen har också förbättrats. Roks applåderar faktumet att dagens män i högre utsträckning än tidigare tar ansvar för och vill umgås med sina barn.

Sedan så kommer allvaret. Och här är det lätt att bli förblindad av vad Angela Beausang skriver och inte se vad hon skriver.

Men vi måste inse att det finns fall där gemensam vårdnad inte fungerar. Dagens regelverk förutsätter en hög grad av samarbete mellan föräldrarna efter en skilsmässa. Den utgår ifrån att relationer mellan föräldrar är sunda och att barn mår bäst av att ha kontakt med båda föräldrarna. I de flesta fall är detta naturligtvis vettigt. Men vi inom kvinnojoursrörelsen har länge vittnat om att regelverket inte är anpassat för alla barns bästa.

Det låter ju bra eller hur ?
Men, och då ett stort MEN när det kommer till kritan så är det ju inte mamman som et är fel på när det gäller att gemensam vårdnad inte fungerar enligt Angela Beausang och ROKS. Och att dra in barnen genom att hänvisa till att det svenska regelverket inte är anpassat till alla barns bästa är ett smart drag.
Men då ska man även inse och erkänna att båda föräldrarna, alltså både mamma och pappa, kan vara totalt olämpliga och våldsbenägna för att vara vårdnadshavare till barnen. Och gör Angela Beausang och ROKS det ?

Nej!

Och för att förklara sig när det gäller regelverket och vårdnadstvister så skriver Angela Beausang att :

När Roks kritiserar regelverk och praxis kring vårdnadstvister gör vi det för att vi har erfarenhet av hur fel systemet slår mot de kvinnor och barn som utsatts för våld av sin partner/pappa. De kvinnor och barn som – ofta under flera år – har tvingats leva tillsammans med en förövare som trakasserat, slagit och ibland också utnyttjat dem sexuellt. De kvinnor och barn som på grund av våld eller hot om våld inte vill eller vågar samarbeta om vårdnaden, som skulle kunna vara du eller jag.

Jag kan se vad Angela Beausang försöker att få fram till läsaren, men det är ett stort aber som ROKS har skapat själv och det är den ”hjälp” som kvinnor som kommer till jourerna får. Den hjälp som ser till att ett väl inövat och regisserat vittnesmål som beskriver en suput och våldsverkande samt översexuell man är det kvinnan har flytt med sina arma barn ifrån läggs fram till åklagare och polis.
Att mannen, pappan, inte är något av det mamman via sin jour påstår och anmäler honom för det spelar ingen roll – jouren tror ju på vad mamman säger och förstärker hennes roll som offer.

Hur många av de som jourerna har hjälpt genom åren har verkligen varit utsatta för våld och sexuella övergrepp och hur många är fabricerade av jourerna för att mamman ska få ensam vårdnad om barnen och hemlig identitet så att mannen, barnens pappa, inte får veta var de bosätter sig och därmed mister kontakten med sina barn?

När jag läser Angela Beausangs debattartikel så får jag känslan av en svag panik, att det inte riktigt funkar som det brukar längre, att det inte går att bara säga att ”Han slår mig och barnen” och vips få ensam vårdnad och underhåll.

Fortfarande finns det, och kommer att finnas ett bra tag till tyvärr med tanke på hur socialtjänsten i detta land arbetar, pappor som blir av med vårdnaden enbart på grund av att mamman vägrar att samarbeta efter utredning som visat att det ej förekommit några som helst övergrepp eller våld innan separationen. Är det dessa kvinnor som Angela Beausang skriver blir inte tagna på allvar av familjerätten ?

ROKS har genom Angela Beausang sex stycken krav. (mina kommentarer kommer vara blå)
• Kartlägg och analysera domar efter 2006!
Enligt en studie från Barnombudsmannen från 2005 beslutades det om gemensam vårdnad i 43 procent av fallen där en förälder dömts till våldsbrott mot en familjemedlem. Hur ser det ut i dag?
Vilka kriterier vill ROKS ha? Eller ska domarna kartläggas och analyseras utan förbehåll? Det är ett intressant krav och om det är utan förbehåll så kör på!

• Utbilda samhällets aktörer om mäns våld kvinnor och barn! Familjerätt, rättsväsende och socialtjänst måste ha kännedom om hur våldets mekanismer fungerar och hur barn påverkas av att uppleva och utsättas för våld hemma.
Jag ser hellre att samhällets aktörer utbildas i att relationsvåld är inte enbart mäns våld mot kvinnor och barn. Jag ser hellre att Våld i nära relationer blir erkänt att vara både män och kvinnors våldsutövande.

• Låt barnen komma till tals! Sverige måste leva upp till barnkonventionen. Barn måste bli tillfrågade och bli tagna på allvar i familjerättsliga processer. Deras vilja ska även kunna påverka domstolens beslut.
Visst ska barnen komma till tals!
Men det ska vara barnens röster och åsikter och inte en upprepning av vad mamman tycker och tänker och barnens ombud ska vara för att tillgodose barnens intressen inte för mammans. Och ja jag tycker att Sverige ska leva upp till Barnkonventionen och även göra konventionen till lag.

• Förbättra kvaliteten i riskbedömningar! I tvistemål i familjerätten ska barnets bästa stå i fokus. Om familjerättssekreterare glider in i en ”brottsmålslogik” och därför inte vill ställa ledande frågor om våld så länge det inte finns en dom i en straffrättsprocess, har de frångått sitt uppdrag.
Ledande frågor?
Hur tänker ROKS egentligen? Har de sett hur det gick i Sandviken-fallet med ledande frågort och gester under förhör med ett av barnen?
Riskbedömningarna ska inte ha en förutfattad mening eller ett fastställt mål annat än att barnets bästa ska gå före allt annat – inklusive vad mamman vill och inte vill.

• Ge stöd åt barn i tid! Våga tala med barnen om våldet och utarbeta metoder för stödarbetet som bygger på förståelse för hur barn påverkas av att uppleva våld hemma.
Detta krav kan jag hålla med ROKS i! För barn som upplever våld hemma behöver får stöd. Och det är oavsett om det är mamma eller pappa som är den som brukar våld. Kravet är ställt en fingervisning om vem som är offer och förövare, är det en miss från ROKS och Angela ?

• Lyssna på kvinnor och barn när de vittnar om våld och övergrepp!
När barnet uttryckligen inte vill umgås med en våldsam förälder och på så vis motsätter sig normen om ”behov av båda föräldrarna” måste barnets vilja erkännas som ”verklig”, och inte som påverkad av mamman. Självklart kan föräldrar påverka sina barn, att påstå något annat vore verklighetsfrånvänt, men kvinnojourernas erfarenhet är att det oftare förekommer att mammor och barn förminskar omfattningen av våld och övergrepp än förstorar. Samhället måste våga se igenom irrläror som sprider andra budskap!
Och här togs det ifrån tårna för att få fram vad man egentligen vill ha sagt från första meningen i denna debattartikel.
Men en sak bara, Visst lyssnar samhället på kvinnor och barn när de vittnar om våld och övergrepp men en sak är viktig att komma ihåg och är det sant det man vittnar om?
Ska man svälja allt med hull och hår och inte ifrågasätta och närmare undersöka om det som det vittnas om verkligen har hänt?
När det kommer in en anmälan om våld och övergrepp så startas en förundersökning. Om denna förundersökning visar att det inte har varit något våld eller övergrepp har man då vågat se sanningen eller har man fallit offer för någon irrlära och därmed svikit kvinnan och barnen?
Med irrlära antar jag att ROKS och Angela Beausang menar PAS.

Angela Beausang avslutar sin debattartikel med att hänvisa till skriften ”Umgängessabotörerna – mammors berättelser om att skydda sina barn mot pappans våld och övergrepp”, som hon tagit uppgifter ifrån för att skriva sin debattartikel.
Om denna skrift skriver Angela Beausang att den gavs ut när ROKS hade sin konferens ”Vårdnadstvisten – med barnet i fokus?” på Hotel Rival i Stockholm den 27 och 28 oktober i år.
Jag är inte förvånad över att det blev ett så snedvridet och mammafokuserat innehåll på denna debattartikel med tanke på källmaterialet som Angela Beausang använt sig av.

Hade ROKS och Angela Beausang i alla fall försökt att ge en bild av verkligheten som verkligen avspeglar verkligheten så hade debattartikeln varit bra, men nu är det en debattartikel med förutfattade meningar om Våld i nära relationer och med en snedvriden bild av vem som är offren och vem som är förövaren.
Det är sannerligen ovärdigt mot de kvinnor, barn och män som utsätts för relationsvåld och övergrepp.

Media Länkar:

Ovärdigt att våld mot kvinnor och barn inte tas på allvar  (Newsmill)

Internationella dagen mot våld mot kvinnor  (Wikipedia)

Öppet brev till Angela Beausang   (Daddy’s Blogg)

Umgängessabotörerna – mammors berättelser om att skydda sina barn mot pappans våld och övergrepp  (ROKS)

Jag skriver i Läkartidningen om Våld i nära relationer  (Ett städat yttre)

Glädjande artikel om partnervåld  (Pelle Billing)

Om barnkonventionen  (BO)

”Tufft att se barn fara illa utan att kunna göra något”  (Folkbladet)

”Mäns våld mot kvinnor, fördjupningskurs, 7,5 p”  (GenusNytt)

Relationsvåld – våga se nya perspektiv   (QX)