En ledsen, besviken och arg farmor har fått en insändare publicerad i dagens Gefle Dagblad.
GD 25/11 2011
Denna farmor ifrågasätter hur en pappa med sin närmaste familj kan bli mer eller mindre utesluten ur sitt barns liv.
Hur kan du som mamma, mormor och morfar anse att ni är de som bäst och mest behövs i barnets liv? Hur kan ni av rent egoistiska skäl se till så att pappan och hans föräldrar och övrig släkt bara får några dagar i månaden? Allt med de sociala myndigheternas godkännande.
Denna farmor skriver otroligt klart och tydligt att det är egoism från barnbarnets mammas sida för att utesluta hennes son från barnets vardag. Hur ofta får man läsa insändare som denna i svensk press?
En insändare som ifrågasätter varför en pappa enbart blir en person som ska betala underhåll och få träffa barnet någon timme per månad?
En insändare som ifrågasätter socialtjänstens ställningstagande.
Farmor skriver vidare att barnets mamma har försörjningsstöd från socialtjänsten och att de anser att man inte ska sparka på den som redan ligger ned. (mamman alltså)
Det får mig att fundera lite. Hur kan man tycka så om mamman och inte bry sig att pappan enbart är en ”finansiär” och korttidsbesökare varje månad i sitt barns liv?
Vem är det som ligger ned egentligen och vem är det som sparkar?
När det gäller vad barnet vill angående boende och sin vardag så skriver farmor följande:
Barnet vill själv vara lika mycket hos pappa som hos mamma och det borde väl vara det absolut viktigaste.
Hur hade det blivit om situationen var omvänd? Hur hade pappan och farmor och farfar agerat då?
Jag kan lova att om det hade varit omvänt så skulle vi framför allt för barnets skull, sett till att mormor, morfar med flera hade fått ta del av hennes uppväxt.
Att dela med sig och inte ta hela kakan till sig själv.
Att se förbi sitt egna behov av kontroll och ge barnet dess rätt att ha sina båda föräldrar och nära släktingar närvarande under sin uppväxt är stort. Tyvärr så är det inte ofta som mammor kan se förbi sitt egna behov och se till barnens behov.Tyvärr kan en del mammor inte se förbi sitt eget behov och se till barnens behov.
Farmor avslutar sin insändare med en vädjan till alla pappor i Sveriges avlånga land som inte får vara en närvarande förälder i sina barns liv att inte ge upp och att ni ska stå på er.
Så alla pappor med familjer, stå på er och ge inte upp. Ni är lika viktiga i era barns liv som mammorna och deras anhöriga.
Uppdaterad info 30/11-11
Det har kommit ett förtydligande i Gefle Dagblad den 30/11 2011 angående denna insändare.
Ann-Mari's Blogg 
http://www.dads-r-us.se/2011/11/25/ann-mari-mammorna-vinner-alltid/
Tänk att behöva vara Kvinna och farmor och se hur söner diskrimineras och att systemen och morföräldrar hjälper till med sabotaget i stället för att stötta barnen i att få så många bra sociala baser och nätverk.
I såna lägen skall de som diskriminerar och tar vara medvetna om i normala juridiska prövningar fälls man. Men så sker inte i detta land.
Lalala land eller Absurdistan.
Bra rekomendationer.
Fortsätt att kämpa för en del mormödrar är även farmödrar. Vet hur illa det kan gå om social baser försvinner eller hindras från att delta när barnen växer upp och utvecklas.
Tur att fler och fler agerar.
Det handlar väl om att mer får komma fram.
Öppenhet före slutenhet. Liten värld eller stor värld att få leva i.
Leroy
Tack för din kommentar Leroy!
Men mammorna förlorar också på att pappor skiljs från sina barn, även om kanske inte alla alltid inser det på kort sikt. Vinnarna är familjerättsadvokaterna och folk som får sin inkomst från att tillämpa genusteorier.
Först vill jag bara säga att du gör ett bra jobb på bloggen. Men min vana trogen…
”Tyvärr så är det inte ofta som mammor kan se förbi sitt egna behov och se till barnens behov.”
Denna formulering stämmer inte med min uppfattning av verkligheten. Tyvärr finns det en del föräldrar (mammor och pappor) som inte kan se förbi sitt eget behov och se til barnens behov – är för mig en mer rättvis generalisering sas.
Tack för din kommentar Mia!
För det mesta så pratas det och skrivs det i media i stort sett alltid om pappor som struntar i barnen och sätter sina egna behov före barnens. Jag vill med min blogg lyfta fram att mammor inte alltid är de helgon och offer de utmålas att vara.
@ Ann-Mari
”För det mesta så pratas det och skrivs det i media i stort sett alltid om pappor som struntar i barnen och sätter sina egna behov före barnens. Jag vill med min blogg lyfta fram att mammor inte alltid är de helgon och offer de utmålas att vara.”
Tänk om det fanns fler lika underbara kvinnor som dig!
Gudarna ska veta att ni behövs.
Tack Uffe!
Skönt att sådana insändare kommer fram, det är helt absurt att mammorna får ensam vårdnad i så många fall!
Arga Klara,
Ja visst är det skönt att en insändare av detta slag blir publicerad!
Mia,
Mitt intryck är också att det handlar om en del föräldrar och av båda könen.
Problemet som insändaren lyfter fram är att mammorna har större makt än papporna att skilja barnen från den andra föräldern.
Det handlar om en könsåtskiljande lagstiftning som ger mammor fördelar, en lagstiftning som uppmuntrar boendeföräldern till att sluta samarbeta inför vårdnadstvister, allmänna fördomar om mammor som viktigare föräldrar än papporna, ideologisk enögdhet hos vissa som ser ena könet som ”godare” än det andra, och så vidare.
Jag tycker ändå att det är bra att du påpekar att omdömet inte har med kön att göra.
Maukonen
”Jag vill med min blogg lyfta fram att mammor inte alltid är de helgon och offer de utmålas att vara.”
Och detta tycker jag som sagt är bra. Det jag hade invändningar emot hade inte med det att gör utan att du gjorde en generalisering som inte stämmer.
Tänk på alla mammor som finns. De som lever med pappan i harmoni, de som har barnen växelvis, de som har barnen på heltid förutom varannan helg för att det är vad man kommit överens om i samförstånd, de som har barnen på heltid förutom varannan helg för att pappn vill ha det så, de som har barnen på heltid för att pappan vill ha det så, de som har barnen varannan helg i samförstånd eller för att de eller pappan vill ha det så och de som har barnen mest/på heltid för att de försöker utestänga eller har stängt ute pappan ur barnens liv. Hur väl stämmer då:
”Tyvärr så är det inte ofta som mammor kan se förbi sitt egna behov och se till barnens behov.”
”Tyvärr kan en del mammor inte se förbi sitt eget behov och se till barnens behov” kanske då är mer rättvisande, eller?
För inte gillar ‘vi’ väl svepande generaliseringar som
”Tyvärr så är det inte ofta som pappor kan se förbi sitt egna behov och se till barnens behov”
eller?
Mia,
nu trillade 5 öringen ned!
(även om inlägget skriver om en speciell sorts mamma så kan det ju uppfattas som att jag drar alla över en och samma kam)
Ja jag förvirrade väl en del också när jag i första kommentaren skrev ”en del föräldrar (mammor som pappor)”. Men då var det utrett.
Keep up the good work! 🙂
[…] gift med, och inte får del i vårdnaden på grund av könsåtskiljande lagstiftning eller på att mammor har övertaget i vårdnadstvister. Mamman kanske inte låter barnen träffa honom och farföräldrarna. Kanske drabbas han av någon […]