Alla barn som förs bort av en av sina föräldrar kommer aldrig tillbaka. En del barn lever hela sitt liv undangömda med ny identitet och frånskilda från halva sin familj, en del barn får sätta livet till när det brister för den förälder som kidnappat dem.
Det har Justin Mellersh från Lyndhurst i Hampshire Storbritannien, pappa och ensam vårdnadshavare till Yaanis 8år och Mira 6år, fått tragiskt erfara veckan som varit.
Yaanis och Mira
Den 18:e oktober så påträffades tre döda kroppar i en fastighet i Soke nära Egeiska havet i Turkiet. Alla fönster var igentejpade och en handskriven lapp var uppsatt på ytterdörren med texten: Varning Giftigt.
Mamma Elke Mellersh hade begått självmord och tagit barnen med sig. Enligt turkisk polis så har de avlidit genom koloxidförgiftning och en rumsvärmare verkar vara apparaten som Elke använt för att ta sitt och sina två barns liv.
Mamman, Elke Mellersh 45 år, var efterlyst via Interpol efter att ha ignorerat ett antal domslut från den tyska familjedomstolen och för att ha försvunnit med barnen. Senaste bekräftade platsen Elke syntes till med barnen var i Hepstedt utanför Bremen i Tyskland i februari 2010.
Pappan, Justin Mellersh, har använt sig av både Facebook och YouTube för att hitta sina barn skriver media.
På Facebook finns följande meddelanden postade:
On November 18th 2011, all three were found dead in Turkey. Elke had committed suicide and taken the kids with her. This had been our greatest fear.
Press Release, November 20th, 2011:
**************************************
Yaanis and Mira Mellersh, Yaany and Mimi — the lively, loving, tender, kind individuals who were children, grandchildren, nephew, niece and cousins to us — lost their lives …because of deliberate actions of their mother, who took her own life as she took theirs.
We do not blame the mother for this tragedy, it’s clear that she suffered a debilitating mental illness with paranoid delusions. Rather we mourn that we were not able to ease her inner pain and confusion, and so were unable to prevent this sad sad end.
Mimi and Yaany’s lives were packed full of bright curious exploration of the world around them, giggly gurgly playful fun, colourful unique creativity and heartcrushing kindness to one another and to others. Their love for each other, and their unbreakable brotherly sisterly bond, must surely have kept them strong through hard times in hiding with their mother. They gave us love of a quality we had never before imagined; we loved them in turn with a special warmth and intensity.
Their lives were short, but gloriously unique and tremendously worthwhile. We will always remember them fondly and we miss them dearly.
Yaany (16th July 2003 to 18th November 2011) and Mimi (20th April 2005 to 18th November 2011)
Den 18 november 2011 återfanns alla tre döda i Turkiet. Elke hade begått självmord och tagit barn med sig. Detta hade varit vår största fruktan.
Pressmeddelande den 20 november 2011:
**************************************
Yaanis och Mira Mellersh, Yaany och Mimi – de livliga, kärleksfulla, ömsinta, snälla individer som var barn, barnbarn, brorson, brorsdotter och kusiner till oss – miste livet …
På grund av avsiktliga handlingar av deras mor, som tog sitt eget liv samtidigt som hon tog deras.
Vi vill inte skylla på mamma för denna tragedi, är det klart att hon drabbats av en försvagande psykisk sjukdom med paranoida vanföreställningar. Snarare vi sörjer att vi inte kunde lindra hennes inre smärta och förvirring, och så var oförmögna att förhindra detta sorgliga tragiska slut.
Mimi och Yaany liv var fullt av ljusa nyfikna utforskanden av världen omkring dem, fnittrig gurglande lekfullt roligt, färgglada och unik kreativitet hjärtkramande vänlighet till varandra och andra. Deras kärlek till varandra, deras okrossbara band mellan bror och syster, måste ha hållit dem starka genom svåra tider när de gömde sig med sin mamma. De gav oss en kvalitet av kärlek vi hade innan aldrig kunnat ana, vi älskade dem tillbaka med en speciell värme och intensitet.
Deras liv var kort, men härligt unika och oerhört givande. Vi kommer alltid att minnas dem ömt och dem vi saknar innerligt.
Yaany (16 jul 2003 Tors 18 november 2011) och Mimi (20 april, 2005 Tors 18 nov 2011)
Två oskyldiga barn är döda, de fick betala det ultimata priset för deras mamma agerande.
Här är en av de många filmklipp som finns på YouTube.
Media Länkar:
Help us find Elke, Yaanis and Mira Mellersh (Facebook)
Tug-of-love children gassed by their mother in a Turkish hotel room (MailOnline)
Two children from Hampshire found dead in Turkey (BBC News)
Two Abducted Children Found Dead In Turkey (The Huffington Post)
Missing children abducted by their mother found dead in Turkey (Mirror)
Missing Mellersh children found dead with mother in Turkey (The Telegraph)
Hampshire children found dead in Turkey (Daily Echo)
‘Abducted’ children found dead (Flintshire Chronicle)
Ann-Mari's Blogg 
Kommer detta upp i feministmedia?
Kommer det att skapa en proteststorm mot alla de föräldrar, oftast mammor, som kidnappar sina barn med långa artikelserier?
Jag skulle bli förvånad om Svensk media skulle ens uppmärksamma denna tragedi,Pether.
Men hade det varit pappan som gjort det hemska så hade det varit svarta rubriker.
Usch vad fruktansvärt. Värsta scenariot bland dom alla slog in. Den här historien högg mej djupt i hjärtat.
Och tänk om Elke Mellersh skulle ha åkt till Sverige istället för Turkiet. Då skulle hon ha kunnat få skattefinansierad hjälp med att begå sina fruktansvärda brott. Om hon hade kommit i kontakt med ROKS eller någon liknande politisk extremistorganisation som har som princip att aldrig ifrågasätta en kränkt kvinnas berättelse oavsett om kvinnan är efterlyst av polisen eller inte.
Inget i denna reflektion väcker liv i dom mördade barnen, det är inte det jag menar. Men tänk om det finns sådana som Elke Mellersh och hennes stackars barn gömda här i landet?
Ja du rutrutan,
tyvärr så finns det ju en hel drös med barn som är bortförda och gömda i Sverige.
Och det är mycket möjligt att några av dem är tillsammans med en förälder som är inte så mentalt stabil för att klara av att vara en omsorgsfull, ansvarstagande och vårdande förälder.
Och den som leder kidnappningsstatistiken med ljusår är det fantastiska, demokratiska och helt underabara Bolag som maskerats till Stat som via degenererade individer inom sk ”lag”stiftande försmlingar uppfinner ex. vis bolagspolicy som LVU vilket i dagsläget omsätter mer än 10 miljarder kronor, där anställda inom bolaget Kommunen utan nåt som helst ansvar på rent godtycke och opportunism kidnappar barn och är idag uppe i det icke så blygsamma antalet 20.000 / år
Företagsamhet som ska bidra till tillväxten som få i denna ankdamm begriper innebörden av är att vara Socialsekreterare och samtidigt vara delägare i 8 kommersiella fosterhem, det är takter det.
För den som är genuint intresserad i nåt annat än sin egen spegelbild kan ju i reklampauserna på EGEN hand ta del av information som eventuellt kan skapa förutsättningar för tanken NEJ nu får det vara nog med övergrepp på män, kvinnor och barn.
Tips: Fallet Dominic Johansson på Gotland ( ett av tiotusentals kidnappningar)
Filosofens blogg ( Bla annat om LVU:s rätta ansikte )
På följande ställe kan den modige själv konstatera att , kommuner, skatteverket, svenska domstolar, rikspolisstyrelsen, kronofogden och alla andra så kallade myndigheter är registrerade, aktiva, vinstdrivande BOLAG, precis som Mc Donalds och Ahmeds kebabkiosk, för dagens skratt så knappa in trafikförsäkringsföreningen ni som kommit i kontakt med dom HaHaHaaa
Alla bolag. se eller/och Dun & Bradstreet, vilka båda har som affärs ide att registrera alla verksamma BOLAG den ena i Sverige AB och den andra Internationellt
Studera gärna, gråt sen, bli förbannad och gör nåt åt det, tips finns för den som återerövrat sitt medvetande som systemet så finurligt olovligen tagit.
Lev väl.
@ infokällan,
Det var en lång kommentar från dig.
Kan jag få en förklaring till den och det innehåll den har?
Jag undrar om han hade avstått att lägga någon skuld på kvinnan om det inte varit en kvinna. Säger inte att det inte rimligen är så att hon var sjuk, Bara att till och med efter att ha kidnappat två barn och rest över halva jorden för att till sist mörda dem i berått mord, Så ska hon ses som ett offer. Jag tycker att det i sammanhanget är lite motbjudande att den första saken han tänkte efter att ha kort beskrivit förloppet är att säga att hon är skuldfri.
Det hjälper nog inte i den djupa sorg, som pappan och de närmaste släktingarna har just nu, att aktivt lägga skulden på mamman.Hon är ju inte här längre och kan därmed inte ta på sig ansvaret för sitt handlande.
Det kan vara så att man valt att låta bli att aktivt och intensivt hata och lägga skuld på mamman för att istället minnas och glädjas över den tid man fick ha barnen i sitt liv.
Hat är tyvärr starkare än kärlek.
Varför skulle jag vilja hjälpa dem i sin djupa sorg? Många människor sörjer. Jag är intresserad av fenomenet.
Hat är inte starkare än kärlek. Tror man det tror jag att man har en annan definition på styrka än vad jag har.
Du har rätt i att om jag pratade med de inblandade så givetvis så skulle jag inte vilja att de mår sämre eller får det värre på något sätt genom att lägga energi på att skuldbelägga kvinnan. Jag skriver även att det är rimligt att tro att hon var sjuk. Men nu pratar jag inte med dem, eller alls om dem.
Min poäng är att hon mördade hans barn och till och med fadern utmålar modern som ett offer och är väldigt noga med att göra det. Är inte det väldigt konstigt? Jag har ingen gömd agenda för frågan alls. Bara att jag tycker det är intressant. Att jag finner fenomenet lite motbjudande är nog inte heller så konstigt eftersom hon precis har mördat två små barn.
Hjälper mitt inlägg deras sorgearbete? Givetvis inte, på något sätt alls. jag bara trodde inte att du skrev som ombud utan tog upp nyheter rörande familjepolitik och dyl. Du har även skrivit om straffrabatt tidigare så jag tycker inte att forumet för frågan var direkt fel heller.
Jag har läst ditt svar flera gånger nu och jag är inte helt säker på att jag förstått vad du vill förmedla. Är det uppgivenhet eller hopp eller likställdhet? verkar lite dystert.
Om jag skulle svara på något annat hoppas jag att jag slipper lägga så mycket text på att skriva att jag inte vill starta krig, flame war, mobbning av anhöriga eller störta miljörörelsen.
@ Henrik,
Mamman har enligt uppgifter i media haft mentala problem och det är därför pappan inte lägger skulden på henne. Att du tycker att han utmålar henne som ett offer är kanske pappans sätt att förklara att mamman var sjuk och att hon inte gjort detta hemska val att ta barnen med sig in i döden om hon varit frisk.
Jag har inte tagit upp detta fall för att skriva om straffrabatt eller för att ge mamman en offerkofta. Jag tog upp detta fall för att alla barn kommer inte hem på grund av att föräldern som kidnappat dem väljer att ta med dem in i döden istället för att låta barnen vara fria.
Barnen får betala det ultimata priset för att en av eras föräldrar totalt vägrar att samarbeta kring deras uppväxt och vårdnad.
Så du menar att media redan innan hade sagt att hon var sjuk och därmed inte i sitt fulla sinnes bruk och därmed ett offer? Det är nog ganska anmärkningsvärt det med. Sen så tycker jag inte att han säger att hon är ett offer. Han gör det uttryckligen. läs andra stycket ett par gånger.
frågan står kvar: varför så noga påpeka detta
tillägg : Varför har media enl dig gått ut med att hon är sjuk?
Jag har en teori. ungefär så här. generellt sagt.
Han säger att hon var sjuk för att han kunde då inte vetat att detta skulle hända. För då skulle han ha gjort någonting.
Hon säger att han inte var sjuk för då skulle hon ha märkt något.
Detta gör kvinnan till offer i 2 fall av 2 och mannen i ett. Ingen av dem tvingar på några offerroller utan försöker bara bli så bra dom kan bli i sin roll.
argumentationsnörderi: (för att jag tycker det är roligt med denna typ av pussel)
-Det är inte för att tidningarna har rapporterat om mentala problem som pappan skriver som han gör. Hoppas jag. Även om jag tror att det faktiskt har spelat roll.
-Att skriva att jag tycker något är en gammal härskarteknik som fungerar alldeles utmärkt vid tillfällen då motbevisningen inte råkar stå på samma sida. som teknikens utförare själv både har skrivit och refererar till.
-Att jag tycker att pappan utmålar henne som ett offer kan inte vara anledning till något han skriver på grund av tidens tragiskt ensidiga flöde
-Hon kan mycket väl ha varit frisk och gjort samma val.
-Att du med en text inte menar att ta upp något betyder väl att jag har samma rätt med min text antar jag.
-Det ultimata priset är inte att dö för då finns det inget värt att dö för.
@ Henrik,
Jag hänvisar till min kommentar den tisdag, 22 november 2011, 18:25.
Du får gärna fortsätta med att kommentera och pussla med olika teorier eftersom det verkar att roa dig, men jag anser att jag förklarat syftet till varför jag skrev inlägget och lagt fram en teori på varför pappan med den närmaste familjen inte håller mamman ansvarig för sina gärningar.
När det gäller att försöka att förhindra att något som till exempel denna kidnappningen att äga rum så är det väldigt svårt. Även om det finns tecken på att det kan komma att hända något.
Fråga bara alla föräldrar här i Sverige som visste om att den andra föräldern hade idéer om att ta barnen och sticka.
Eller de föräldrar som kommer hem till ett tomt hem för den andra föräldern har tömt det under dagen och gått under jorden.
Det här är inget förhör. Jag kräver inte svar och ingen uppmärksamhet. Men dina svar ger lite näring till en döende diskussion. Dina inlägg är ganska enkla av uppenbara orsaker (begränsade medel och dyl, ej brist på kompetens) och jag tycker diskussion av information är mer än dubbelt så bra som de enskilda delarna för sig.
Om du råkar över någon information om vad man tänkas skulle kunna göra i de svåra situationer du beskriver får du gärna göra ett inlägg om det. Då jag tror att det är viktigt.
Tack för dina svar. Flyttar fokus till nyare upplagda intressanta inlägg på bloggen. Just denna fråga är nog lite för svårhanterlig och dåligt definierad för ett kommentarsfält.
Dear Maukonen,
Thanks for your kind article. Yes, of course the family are angry about what Elke did. We are also devastated. We are also extremely frustrated that despite expressing our fears of exactly this outcome, despite our frantic attempts to get the authorities to take it more seriously, both the German Jugendamt and the police had the case on low priority, assuming that ”the kids are with their mum so they’ll be OK”.
Yes the father of the murdered kids is an unusually thoughtful and forgiving person, but also, after all the vindictive hatred and anger the entire family has experienced from Elke in her mental illness over the last few years culminating in this tragic loss, we have become tired of hatred and don’t want more hatred stoked within or around us (in the press or by Internet trolls who sometimes seem to forget that there are real humans at the other end of the Internet).
It is too late for Yaanis and Mira but we would like to prevent this happening to other kids. The Watkins boys in Poland for example http://digitaljournal.com/article/316189
Parental abduction is child abuse, a parent who is prepared to expose a child to the distress of abduction is often driven by mental health issues. Whether the abducting parent is the mother or the father, it’s always the kids that suffer.
Dear Lucy Mellersh,
I am wishing to extend my deepest sympathies to you and your family I was very sad to hear
about Yaanis and Mira.
It’s true that Family Abduction is child abuse; the problem in Sweden with this crime is that not many realize that that abducting parent is harmful for the abducted child. Many of the abducting parents has a problem, some has a mental illness like Elke, so there is no safe place for a child to be with the abducting parent. I do write about these family abduction cases, so people will know that it is a crime and that the abducted child needs to be set free.
I wrote about Yaanis and Mira, so that people will know that all children do not come home or are “saved” by the abducting parent. Their tragic deaths were the result of a woman too ill to be a fully responsible for her actions and a good parent. It is frightening to know that those who stood by Elke did not help her or the children. Why did they not help her?
Not all abducted children are killed, but they are forced to live in a twisted reality that their abducting parent is controlling. The abducted child is in totally dependence of their abducting parent to survive.
As you have painfully discovered not all people have sympathy and understanding for the tragedy that has struck your family and how the father of Yaanis and Mira could forgive Elke for what she has done.
All these tragedies with abducted children are being used by Trolls and those who are convinced that the abducting parent is right in their action. The lies and libel statements that are written on the Internet are hurtful and hard to miss. It seems that these individual whom thrives on these crimes is complete oblivious to the fact that there is a victim in these tragedies and this victim is a child.
I hope that Poland will reconsider their ruling of keeping the Watkins boys with their mother. To reward an abducting parent with custody is not unusual, it happens all the time. The problem is that when it does the welfare of the child and the child rights has not been taken in to consideration. The ruling has instead been decided on the rights of the mother, most of the time the abducting parent is a mother, and her maternal rights. The right of the child is as always been identified as the right of the mother.