Uppdaterat! Nu finns artikeln i nätupplagan också. Klicka här om du vill läsa den
Söndagens GD bjuder på en liten positiv karamell. Efter nyår så kommer socialtjänsten i Gävle att starta en samtalsgrupp i ny tappning.
Fokus är på att få föräldrarna att förstå hur mycket deras bråk kring och efter separationen påverkar barnen.
Artikeln som bara än så länge finns i pappersupplagan ger ett visst hopp och jag hoppas att socialtjänsten går ett steg längre och inte enbart fokuserar på ed ekonomiska problemen efter en separation. För det finns ju problem som är värre än så och som drabbar barnen hårt.
Att socialtjänsten nu börjar med denna samtalsgrupp är bland annat för att det finns ett Betänkande av Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad som är ute på remiss och detta betänkande heter:
Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull
Dokumentet är på hela 722 sidor och här är ett citat från sammanfattningen:
Varje år är cirka 50 000 barn med om en föräldraseparation. En del barn har också föräldrar som aldrig har levt ihop. Sammantaget har nära en halv miljon barn i åldern 0–17 år särlevande föräldrar, vilket motsvarar en fjärdedel av alla barn i Sverige. Barn har både behov av och rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Denna rättighet slås fast i såväl barnkonventionen som föräldrabalken. Ur barnets perspektiv är det centralt att föräldrarna, oavsett om de lever tillsammans eller inte, kan samarbeta i frågor som rör barnet. En grundläggande utgångspunkt i föräldrars ansvar för sina barn är att barnets bästa ska stå i centrum vid beslut om till exempel vårdnad, boende, umgänge och försörjning av barnet.
I utredningens uppdrag ingår att belysa hur omsorgs- och försörjningsansvaret för barnet faktiskt fördelas mellan särlevande föräldrar och i vilken utsträckning de familjeekonomiska regelverken påverkar föräldrarnas överväganden rörande barnets boende och ekonomi. Utredningen ska beskriva barns behov i olika åldrar, liksom kostnader för att tillgodose behoven. Vidare ingår att redogöra för hur samarbetet i frågor som rör ekonomi och omsorg om barnet fungerar mellan föräldrarna och i vilken utsträckning barnet drabbas av konflikter i dessa frågor.
Så det är fokus på ekonomi och samarbete samt ansvar som gäller.
Det är därför jag hoppas att socialtjänsten även tar upp i samtalsgrupperna hur negativt barn påverkas av när två föräldrar inte kan samarbeta alls, när en förälder sätter sig på tvären angående allt som rör barnen och när en förälder inte vill dela något med den andra föräldern utan kräver ensam vårdnad och saftigt underhåll för de gemensamma barnen efter en separation.
Det är ett litet positivt steg i rätt riktning med denna remiss och med dessa samtalsgrupper och jag hoppas att man vågar ta ett steg till för barnens skull.
Eftersom det är en remiss så finns det en hel del svar publicerade på nätet som går att läsa.
Och är man det minsta förvånad när ROKS skriver följande i sitt remissvar:
Roks delar utredningens utgångspunkt att det är viktigt och riktigt att separerade/skilda föräldrar ska ta ansvar för sina barn, såväl omsorgsmässigt som ekonomiskt. Det blir dock problematiskt i de fall då en av föräldrarna, oftast mamman, har utsatts för våld av barnens pappa, en omständighet som det tas för lite hänsyn till i utredningen.
Pang på rödbetan så tryckte man in sin ensidiga bild av varför föräldrar separerar och klädde mamman i en vacker offerkofta. Remissvaret är impregnerat av ROKS syn på Relationsvåld och är en partinlaga i kampen mot en närvarande och kärleksfull pappa i ett barns liv.
Barnombudsmannen skriver att de är positiv till utredningens förslag i stort men de vill kommentera och lämna en del synpunkter på vissa av förslagen.
Här är ett litet citat från Barnombudsmannens remissvar:
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska konventionsstaterna göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling.
Barnombudsmannen vill understryka vikten av att barnets bästa alltid ska vara avgörande vid alla beslut om ett barns boende. Systemet bör utformas på ett sätt som främjar flexibilitet. Ett barns behov är inte statiskt utan kan ändra sig över tid. När beslut tas om boende ska barnet enligt barnkonventionen själv ges möjlighet att komma till tals varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
Rädda Barnen är överlag positiv och skriver bland annat följande i sitt remissvar:
Rädda Barnen ställer sig generellt positiv till förslaget om separationsteam. Dock är det övergripande målet satt att som så långt som möjligt försöka minska de skadeverkningar som föräldrarnas konflikter kan få för barnet och bidra till att barnet får en god och trygg relation till bägge föräldrarna.
När barnets rätt till bägge föräldrarna lyfts fram så kraftigt leder det ibland till att rättvisetänkande mellan föräldrarna får för stort utrymme – det tolkas som att lika mycket kontakt med bägge föräldrarna är det som kommer först. Det övergripande målet borde också rymma det enskilda barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det.
Av de remissvar som jag ögnat igenom så är det bara ROKS som har en helt annan inriktning i sitt svar. Men så har ROKS en helt annan agenda också och det är ju inte alltid barnets bästa och barnets rätt till båda sina föräldrar som är första och högsta prioritet.
Klicka på artikeln så öppnas den i ett större fönster.
Media Länkar:
Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (Regeringen)
SOU 2011:51: Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (ROKS)
Fortsatt förälder- om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (SOU2011:51) (S2011/5725/FST) (BO)
Yttrande över SOU 2011:51 – Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (Rädda Barnen)
Ann-Mari's Blogg 
Personligen tycker jag att man måste göra effekterna av föräldrarnas beslut tydligare. Jag är inte främmande för att den förälder som kräver ensam vårdnad även tvingas till ensamt ekonomiskt ansvar för barnen. Den andra föräldern får istället deponera underhållet hos länsstyrelsen som sedan utbetalar pengarna till barnet när det fyller 18 år.
Allt i enlighet med det amerikanska uttrycket ”Put your money where your mouth is!” Troligen kommer vissa föräldrar då fundera ytterligare en gång på att kräva ensam vårdnad och saftigt underhåll. Det senare får de inte.
Intressant tanke Håkan!
Jag antar att det i de allra flesta fall är bra att fokusera på att föräldrarna ska samarbeta. Men jag vill belysa en problematik som Michael Rangne, specialist i psykiatri, verksam vid Stockholms läns landsting, uppmärksammat:
”Konflikter är ibland bara den enes fel. När man hör talas om svårlösta konflikter eller mer kroniska samarbetssvårigheter mellan människor så är den typiskt svenska utgångspunkten att det alltid är bådas fel när två träter, att det måste bero på ”kommunikationssvårigheter”, att boten är kommunikation och hjälp med konfliktlösning och att båda måste ändra sitt beteende för att mötas på halva vägen. Jag tror ni känner igen inställningen. Så kan det naturligtvis vara, men ofta är det inte alls så enkelt. Tvärtom kan det mycket väl vara så att den ena parten beter sig socialt oacceptabelt, och att det kanske inte alls är önskvärt eller fruktbart för den andre att kompromissa i någon högre grad. Om den ene har fel, beter sig oacceptabelt eller icke konstruktivt bör beteendet kanske hellre stoppas snabbt och resolut, med påpekandet att upprepning kommer att leda till social utfrysning eller avsked.”
Denna kunskap borde i vissa ”konfliktsituationer” tillämpas när det gäller vårdnadstvister. Det är inte alltid det är hållbart att ”gå halva vägen var”. T.ex. i de fall där det förekommer missbruk eller/och psykisk ohälsa hos någon av föräldrarna.
Bra kommentar och citat från dig Maria!
Mindre bråk med separerade föräldrar i samtalsgrupp? Rolig titel på ett delikat problem…
Familjerättens kvalifikationer att lösa dessa problem ska ytterligare läggas till en redan alldeles för ogörlig arbetsbörda? Paras detta krav med för reformen redan undermåliga anslag kommer säker resultatet att bli lika bestående som den övriga verksamheten. Trampande på ruta ett som alla andra år.. Att det finns genuina systemfel långt upp i hierarkin verkar glömmas bort och det är väl ett fatalt misstag att marktjänsten hela tiden ska stå tills vars för de grava grundstötningarna när det är de bryggan som ideligen ger fel order, skapar ogörliga arbetsförhållanden och inte verkar särskilt bekymrade sig om sina navigationsproblem utan verkar ta det hela som en förtäckt nöjestripp, trots missionens titel.
Att det tagit så många år av väntan att nå fram till de beslutande organen om felaktigheterna och orättvisorna i bidragssystemen borde försätta beslutsfattarna i larmberedskap om sin stolta skutas riktning, mål och sist men inte minst position…. Man har ju onekligen fått med en hel del djur i sin ark, lite som förebilder, för framtidens arbete, art och verksamhet när man någon gång strandar och ska ägna sig åt verksamhet. Som verklighetens qonquistadorerna totalt självupptagna med att frälsa mänskligheten från sig själv och införa den totalitära läran om vad som är, rätt och fel, upp och ner, vänster och höger, fram och tillbaka och sist men inte minst in och ut.
Ett extra bidrag skulle kanske komma till pass. Det ska kanske tas som ett tecken. En liten olivoljekvist som ett löfte om mera medel att smörja en gnisslande och så skärande verksamheten med. Att angöra en brygga är nog så svårt och exemplen har blivit många när överlastade flytetyg ränner upp på land och krossar naturliga bryggor, stugsittare och gedigna landmärken, nog så viktiga för allas navigering.
Att regimen samtidigt arbetar hårt för att sänka lönenivåer är ju inte bara ett tecken på att den ena handen inte vet vad den andra gör utan också komplett huvudlöst. Samma regim snor skorna, plånboken, besparingarna och sist också pensionen, där ska svensken stå med rumpan bar och med skammen och syndafloden är en kompakt vägg av billig, villig(?) arbetskraft.
Det kunde nog vara ett välkommet beslut och särdeles efterlängtat sådant
Låt oss innerligt hoppas att verksamheten blir lika gedigen som förarbetena. Var utbildningen i krishantering ska grundas i och utföras för arbetets kvalitet och utförande, hoppas jag kommer med innan start. Så att de som ska hjälpa verkligen har adekvata metoder. Att skicka någon till doktorn lär knappast leda till några förbättringar… Människor i separation mår dåligt och i det bagaget dyker inte bara relationens inbrända minnen utan också andra.
Att människan kan förändras och få hjälp men mycket mer än vad hon tror är en verksamhet som borde få mer utrymme i samhället. Speciellt som det skulle minska allt våld och minska stressen på relationer och förhållanden och barnen som kunde se fram emot en trygg uppväxt. Kostnaderna skulle minska betänkligt och det är väl ett språk som är gångbart även idag? ”Bättre att stämma i bäcken än i ån” som man sa förr. Synd bara att det skulle bli en allvarlig konkurrent med alla annan industri, såsom livsmedel, läkemedel, nöjes, spel, godis, skräpmatskultur och konsumtion. Mot sådana fiender står sig mänskligheten slätt, när individen ständigt är sugen på distraktion, nöjen och söker tröst i en ny famn. En människa som tror på (våldsamma) dåliga (konflikt-)lösningar är ju betydligt mer lönsam än en som tror på fredliga, men förlorar alltid själv. När sladden gått ur till självkritiken, ersätts det rätta bränslet lätt med annat…. Då växer miljöproblemen fort både på nära och långt håll.
Att staten har del i att det funnits så mycket orättvisor att strida om borde den skyndsamt rätta till. De som hitedags vägrat dela med sig av förmånerna, visar väl på samma moral som de stora smitarna som flyttar sina fördelar utom räckhåll. Varför systemet i sig inte förstått att vissa av ovilja skapar dessa situationer faktiskt skulle få sitt bristande ansvar ifrågasatt visar på grova brister i verksamheten. I USA drabbades de som vägrade samarbete av hot om förlorad vårdnad. Det är väl skrämmande att en sak måste dras till domstol som faktiskt kan avgöras i välfyllt rum och en sky av vittnen och av förståndiga människor på socialen.
Redan Herran själv var väl övertygad om att det inte gick att hälla nytt vin i gamla behållare… Frågan är om ens ett halvbra kan rekommenderas förvaring i gamla säckar….
Kommer bara oljan verksamheten till del så kanske vinet hinner ta slut fort nog ändå. Huvudsaken är att alla blir lyckliga.. Hemska Tanke, låter främmande…..
castoropollux,
Vilken lång kommentar det kom från dig!
Rubriken är vald med omsorg för att den ska väcka eftertanke eller kanske ge någon slags reaktion.
Ibland så är det ett väl medvetet val när jag sätter rubrik på mina inlägg.
När det gäller samarbete mellan två föräldrar efter en separation så finns det mycket kvar att önska.
Jag anser att de som saboterar och vägrar att samarbeta överhuvudtaget ska bli av med vårdnaden.
Barnen ska inte användas som pant och utnyttjas för att få sin egna egoistiska vilja igenom.
”När det gäller samarbete mellan två föräldrar efter en separation så finns det mycket kvar att önska.” Kan inte sägas tydligare och jag instämmer liksom i mitt inlägg om vikten av att bedriva seriös verksamhet istället för att göra sig till en tacksam måltavla för satir och ironi.
Glömmer aldrig Sektionschefens kommentar. Även Länsrätten hade bestämt umgänge och vårdnadshavaren överklagat. Rättshjälpen hade bestämt på grundval av parternas agerande att tvingas betala bådas rättegångskostnader och sökt socialbidrag till det? Gammal vana? ”Ni är ju två föräldrar som strider” Detta där socialnämnden fällts av Länsstyrelsen i flera fall och visat både partiskhet och enastående ljumt intresse för barnets bästa. Där listan var lång av anklagelser om pedofili, sjukdom och påstått hot.
Som i Vetlandafallet men utan en verklig gärningsman? Utan allt var en sjuk människas beskrivning av sin omgivning och givetvis sugen på uppmärksamhet och total brist på självinsikt. Där fritids försökte sätta stopp för mamman men kördes över av dem som ansåg sig veta bättre.
Det ligger ju en djup cynism i att läget inte varit allvarligt nog att kräva förbättringar för länge sedan. Omvärlden har ju länge påpekat bristerna men vem har lyssnat? Barn har gått mot allt tyngre öden för att ingen gripit in och nu blir den skara ännu större och det går med skolans utslagning ännu fortare att forma mörka livsöden, som får allt svårare att se möjligheterna….
Jag håller som de flesta vet inte med ROKS i deras syn på saken (ensidig) Men jag har förståelse för den. De jobbar med de kvinnor som är utsatta för våld och pappor som även konstlar efter en separation (skapar samarbetsproblem som Maria hänvisar till här ovan). I de fallen måste naturligtvis mamman kunna begära enskild vårdnad utan att bli ekonomiskt lidande, allt annnat vore att hållas som ‘gisslan’. Det ROKS däremot missat (vägrar ta till sig?) är att det även finns kvinnor/mammor som misshandlar (kanske enbart psykiskt) och som konstlar (skapar samarbetsproblem). Och i de fallen måste alltså även pappor kunna söka enskild vårdnad utan att stå ensam med försörjningen.
Sen hoppas jag att det de kallar Biff i Gävle även har influerats av denna mans tankar (han föreläste för svenska familjerättssocionomer i Malmö för ett tag sedan).
http://billeddyhighconflictinstitute.blogspot.com/search?updated-max=2011-06-03T09%3A23%3A00-07%3A00&max-results=7
Bra kommentar från dig Mia!