Hedersvåld och misandri i kultursverige

Att försöka att få någonting till att vara något som det inte är verkar vara en trend inom kulturen just nu.

Det är inte bara Turteatern som håller på att omvandla ord och bilder till att vara annat än vad de i verkligheten är.

För att få ännu mer fokus på att män verkligen är djur så har Fredens hus, Diskrimineringsbyrån i Uppsala och Uppsala kvinnojour tagit över hedersrelaterat våld i och med att utställningen ”Hedersrelaterat våld – en fråga för dom andra?” öppnades.

På sin hemsida skriver Fredens Hus följande om utställningen:

Problematiken kring begreppet ”hedersrelaterat våld” är komplicerad. Hedersrelaterat våld är ett återkommande och ständigt aktuellt ämne i dagens Sverige, men ändå saknas det ofta en nyanserad bild i media och samhällsdebatten. Detta kan leda till direkt diskriminering av vissa grupper och ett osynliggörande av andra.
Syftet med den interaktiva utställningen ”Hedersrelaterat våld – En fråga för dom andra?” är att nyansera och problematisera diskussionen som finns kring hedersrelaterat våld.

Det låter ju okej, men när man läst recensioner och reaktioner på utställningen så är det en helt annan bild som kommer fram.
Så här skriver Expressens Sakine Madon idag i sin krönika:

Nej, barnaga är inte hedersvåld

Det pågår en konstutställning i syfte är att förringa hedersvåld. Jag trodde i min enfald att vi hade kommit längre.

-//-
Enligt verksamhetschefen på Fredens hus, Jesper Magnusson, är frågan viktig ”framför allt för ungdomar som inte vet att det finns svensk hederskultur”. Så vad menas med svensk hederskultur? Artikeln fortsätter: ”Magnusson nämner våld i form av pennalism men också det våldsamma historiska arv som vi har i Norden där det till exempel inte var länge sedan som barnagan försvann. Men framför allt pratar han om våldet som sker innanför dörrarna till de svenska hemmen.”

Då var vi tillbaks på ruta ett igen. Genom att kalla allt våld för hedersvåld försvinner det specifika hedersvåldet – simsalabim – verkar arrangörerna tro. Kaxigt att tro att den taktiken fungerar.

Saga Rosén skriver följande i UNT om utställningen och dess tolkning av hedersrelaterat våld :

Det hedersrelaterade våldet är viktig samhällsfråga och det är viktigt med kunskap om hederskultur – problemet är att utställningen lyfter fram en bild som inte stämmer med verkligheten.
-//-
Hederskulturen handlar inte om våld i nära relationer på det sätt som Jesper Magnusson beskriver det. Hederskulturen handlar om ett förtryck som grundar sig i normer och där förtrycket kommer från såväl närmaste familjen som släkten i stort.

Det är skrämmande att man på Fredens hus just i Uppsala, staden där Fadime Sahindal för snart tio år sedan blev brutalt hedersmördad av sin egen far, har denna verklighetsfrånvända inställning.

Att ta sig konstnärliga friheter är en sak, men att så totalt och brutalt omvandla hedersrelaterat våld till att vara en vardags händelse i varje ”Svensson hem” är absurt. Men föga förvånande med tanke på att en kvinnojour är med på ett hörn.
Lika absurt är Turteaterns uppsättning av Valerie Solanas radikalfeministiska SCUM-manifestet som föreställning för skolelever där den manliga delen av publiken blir attackerade verbalt under hela föreställningen.

Turteatern skriver följande om sin föreställning på sin hemsida.:

Vågar du möta den vidriga sanningen?

Turteatern och Counterforce Produktion/CP välkomnar er till en stunds avprogrammering. När manligheten har gjort hela världen till ett skitställe så skapar vi en plats för ohämmad vrede, kamplystnad och kärlek.
SCUM-Manifestet är en av litteraturhistoriens starkaste texter. Den är världsberömd, ökänd och ändå okänd. Den är hatad och älskad, ofta utan att ens ha blivit läst. För oss är den något vi inte kan komma undan. Den är konfrontation, grova överdrifter, glasklara sanningar, febriga utopier, djupa insikter, parodi, kärlek och uppror. Den tillåter sig att vara hög och låg, möjlig och omöjlig.

Vår ”föreställning” är helt baserad på Valerie Solanas text och vi lämnar högaktningsfullt allt rotande i upphovskvinnans privatliv därhän. Helt enkelt med Solanas egna ord: det här är inte ”Stor konst”, ”Djupa grejer” eller ”Sluka kultur”. Det här är en ”ishacka i patriarkatets arsle”.

Utan att förhäva oss kan vi lugnt säga att något liknande har du aldrig hört sägas om manlighet och mänsklighet. Det går inte att förklara mer. Kom bara.

Hur man kan tolka detta manifest som glasklara sanningar, parodi och kärlek kan jag inte begripa.
Att man kan komma undan med att skriva Det här är en ”ishacka i patriarkatets arsle” är inte förvånande med tanke på att detta manifest är riktat mot män och då är allt tillåtet och okej. Hets och hat mot män, misandri, är okej i Sverige vilket är helt absurt och får mig att fundera vad som har gått fel och när det började.

Det är många av kulturskribenterna och recensenterna som uppskattar denna uppsättning av Solanas Society for cutting up men.
Aftonbladet Kultur har underrubriken ”En kul uppsättning av Scum-manifestet”.
Recensenten är kvinna och har därmed blivit bortskämd med bekväm sittplats och tilltugg under föreställningen medan de av manligt kön fått sitta på hårda bänkar och bli verbalt attackerad i över 1 timme av Andrea Edwards.
Lisa Boda som recenserat för Nummer.se kallar föreställningen för ”Uppfriskande diskriminering”.
Lena S. Karlsson för Tidningen Kulturen avslutar sin recension med: Den föreställning man fått är smittande rolig och okonventionell, ett ljus i höstmörkret.

Bara kvinnliga recensenter har jag hittat när jag letat efter recensioner om denna föreställning. Det vore intressant att läsa ett par manliga recensenters upplevelse av föreställningen och dess innehåll. Bara för att se om det är en kul uppsättning och uppfriskande diskriminering.

Turteatern har reagerat på att inte alla uppskattar denna uppsättning av SCUM-manifestet och Erik Holmström, regissör för föreställningen, har skrivit ett uttalande på sin hemsida.

Vår uppsättning av SCUM har satt igång en åsiktsstorm på nätet. Det är allt ifrån ledsna och oroliga män som upprörs över att det här ska spelas för känsliga skolungdomar, via mer aggressiva feminsthatare, till rena uppmaningar att mörda oss som står bakom uppsättningen.
-//-
Det som upprör mest är ändå att vi planerat att spela föreställningen på skolor. ”Psykisk misshandel av barn”. Man jämställer ett sådant teaterbesök med att ”ta med ungarna till en konsert där man lirar vit makt-musik”.
-//-
Naturligtvis är det fantastiskt att få så mycket reaktioner på det vi gör. När arrangerades det en protestaktion mot en teater senast? Funderar på hur vi ska bemöta protesten. Något slags arrangemang blir det definitivt. Kanske är det här ett tillfälle att höja nivån på den dumma och fantasilösa ”debatt” det har varit på nätet.

Så Turteatern tillsammans med Erik Holmström anser att det är en dum och fantasilös debatt som pågår kring deras uppsättning av Valerie Solanas SCUM-manifest.
Är det dumt och fantasilöst att inte uppskatta detta manshatande manifest och hur Turteatern tolkar det, att inte anse att det är en uppfriskande diskriminering och en kul uppsättning, att man inte anser att denna föreställning är förenlig med alla människors lika värde?

Att inte vilja se och förstå varför det är så starka och negativa åsikter kring denna uppsättning av SCUM-manifestet gör att någon som helst dialog är omöjlig. Att inte vilja lyssna och höra varför det är så starka och negativa reaktioner är synd, man utvecklas inte enbart av det positiva som sägs om en som person och om ens arbetsprestation.
Som det har varit mellan Turteatern och alla som reagerar på deras föreställning, så är det som om Turteatern vet om att det finns reaktioner som är starka och negativa, men man är inte intresserad av att verkligen vilja veta varför.

Att förvandla eller förvanska Hedersrelaterat våld till barnaga och relationsvåld mellan svenskar är märkligt och knäppt på ren svenska.
Att tolka och starkt framhäva att SCUM-manifestet är glasklara sanningar, parodi och kärlek när man segregerar publiken efter könstillhörighet och sedan verbalt attackera den manliga delen av publiken under föreställningen är sjukt. Att försvara uppsättningen och manifestet genom att hävda att kvinnor minsann blivit utsatta genom årtusenden är barnsligt. Det är som att försvara sig med att det är okej att sprida hat mot män för att kompensera för kvinnoförtrycket, istället för att arbeta för en gemensam jämlik och jämställd nutid och framtid.

Och till sist ett litet tack till Turteatern för att de uppmärksammat mitt inlägg från den 10 november 2011!

Media Länkar:

Nej, barnaga är inte hedersvåld  (Expressen)

Relativisering av hedersvåld  (UNT)

Hedersvåld på svenska  (UNT)

Svenskt hedersvåld  (Nyheterna TV4)

Missvisande utställning om hedersvåld « Avpixlat  (budkavel)

Kulturrelativister jämför hedersvåld med barnaga  (Newsmill)

Utställningar  (Fredens Hus)

Ännu en hyllning av SCUM  (GenusNytt)

Ännu mer jubel över terroristmanifest   (Axess)

Mer S.C.U.M.t   (Trollans tankar om stort och smått)

Ajour intervjuar mig om SCUM-debatten  (Pelle Billing)

En mördad feminist är en bra feminist  (Medborgarperspektiv)

Du vet väl om att du är värdefull – om du inte är pojke vill säga….  (Trollans tankar om stort och smått)

Skolbarn ska titta på “våldsamt angrepp mot manligheten”  (Pelle Billing)

Svenskans SCUM-recension chockerar  (GenusNytt)

Behöver vi hjärntvättas?  (Axess)

SVT Kulturnyheterna 7/11 2011 reportaget kring Turteatern och SCUM är ca 1.06 min in i klippet som finns tillgänglig t.o.m. mån 14 nov på SVT play.

Gyllene hat mot män  (Aftonbladet)

Där män tolereras som stödtrupper  (Tidningen Kulturen)

 Scum skakar om förstelnade hjärnor  (Stockholms Fria)

Vassa pilar kastas med full kraft  (SvD)

Uppfriskande diskriminering  (Nummer.se)

Hatat manifest lockar till skratt  (ETC Stockholm)

Scum Manifestet – som skolföreställning  (Turteatern)

SCUM manifestet – klicka på rubriken  (Turteatern)