Rättsosäkerhet och inget barnperspektiv – debatten fortsätter

Debattartiklarna avlöser varandra på Gefle Dagblads debattsidor och nu har redaktionen för SVT:s Uppdrag granskning en replik på Hjördis Flodström Enquists och Peter Olofssons artiklar.
Jag har ju nämnt Hjördis Flodström Enquists debattartikel sedan tidigare och här är en liten beskrivning av Peter Olofssons artikel.
Peter Olofsson, kammaråklagare i Gävle, skrev en debattartikel igår den 10 november där han deklarerade att han har ingen avsikt att beröra de straffrättsliga frågor som de två åtalen handlade om för Tingsrätt och hovrätt har prövat åtalen och avgjort målen. Peter Olofsson skrev att han har för avsikt är att göra några reflexioner över UG:s program och vad redaktionen har haft för avsikt med programmet.

GD 11/11 2011

Innan jag går in på UGs replik så vill jag ta upp två artiklar som berör rättsosäkerheten kring omhändertagandet av barn och socialtjänstens totala brist på barnperspektiv i sina utredningar och beslut.
Advokaten Peter Zeijersborger skriver i Borås Tidning att:

Rättssäkerheten borde vara hög vid tvångsomhändertagande av barn, men den sätts ur spel när sociala myndigheter själva utreder, omhändertar, processar och verkställer i samma ärende. Något som är otänkbart vid en polisutredning som kan leda till frihetsberövande. Polisen agerar under åklagaren som utreder brott, beslutar om åtal och framträder i domstol. Objektivitetsprincipen, en i lag skyddad rättsgrundsats, kräver att polis och åklagare utreder och för fram även omständigheter som är till den misstänktes fördel.

Barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen säger följande i en artikel i Gefle Dagblad:

Det finns inget som säger att socialtjänsten måste agera på det sätt den gjort i Sandviken. Lagen säger inte att man måste handla först och tänka sen. Här har ingen tänkt på vad man gör med barnen. Det är skrämmande.
Det jag tycker är så illa är att de så ofta inte sätter barnperspektivet främst, att det inte sitter i ryggmärgen att tänka på hur barnen påverkas av deras ingripanden. Det visar på en oerhörd brist.

Och nu till UGs replik.

Här är två citat ur en välskriven och saklig replik:

Kritiken mot vårt reportage i två debattartiklar, den ena skriven av Hjördis Flodström Enquist och den andra av Peter Olofsson, är luddig och innehåller angrepp som att vi parasiterar på föräldrarnas olycka, att vi föder hat, vinklar, mörkar, manipulerar och att vi är okunniga.

Det är ett klassiskt sätt att undvika sakfrågorna och problemen genom att istället skjuta på budbäraren.

Hjördis Flodström Enquist förfäras över ett totalt mörkande av viktig och avgörande fakta i vårt reportage. Längre ner i sin egen debattartikel skriver hon; Jag kan inte uttala mig i detta specifika fall, men det finns ett generellt problem när media skildrar dessa typer av fall!

Att Hjördis Flodström Enquist, som är universitetsadjunkt vid socionomutbildningen, har den svepande synen på fakta är oroande. Vi har gått igenom allt tillgängligt material, vi har försökt ta reda på vad ALLA inblandade, inklusive anmälaren, har för åsikter i frågan. Vi vågar påstå att det inte finns någon annan som lika noggrant gått igenom allt i den här historien och därför känner vi oss helt trygga med det reportage vi gjort.

-//-

Även kammaråklagare Peter Olofsson kritiserar reportaget på en rad punkter. Det handlar bland annat om hur vi hanterat hans yrkeskollegor.

Det är inte ovanligt att de inspelade intervjuerna görs relativt nära sändning även om research pågått under längre tid. Det tar tid att sätta sig in i ett ärende för att kunna ställa relevanta frågor.

Att åklagarnas åsikter skulle vara av underordnad betydelse är fel. Det har tvärtom varit mycket angeläget för oss att dom ska få komma till tals.

Vi har gått igenom allt material som finns i utredningarna och även följt den ena åklagarens argumentering i hovrätten. Självklart har vi också haft kontakt med dom på telefon innan intervjuerna gjordes.

Vi har också, innan programmet sändes, ringt och informerat åklagarna om vilka bitar ur respektive intervju vi valt ut och i vilket sammanhang dom presenteras. Dom har då inte haft några invändningar.

Vi påstår inte att hanteringen skett i strid med lagar och regler. Tvärtom, och det påpekas också i programmet. Men det gör på ett sätt debatten än mer intressant; Att en oskyldig familj kan utsättas för denna mardröm under ett års tid, helt lagligt och helt enligt reglerna, är något vi absolut tycker är värt att belysa. Barnen tvingades vara ifrån sin trygghet i 68 dagar, pappan satt häktad och isolerad i 32 dagar, mamman skrevs in på psykakuten.

Att avfärda detta med en axelryckning och konstatera att det är av lagen förutsett och accepterat är enligt oss en alltför passiv hållning.

Jag hoppas att allmänheten har fått upp ögonen och insett vad som sker i Sverige när det gäller familjer som splittras utan ordentliga utredningar på grund av anmälningar till socialtjänsten. Familjen i Sandviken är inte ensamma.
Att det så viktiga barnperspektivet är i de flesta fall totalt ignorerat är sjukt och visar antingen på en brist i yrkeskompetensen hos de ansvariga utredarna eller på att det är annat som är viktigare än just barnperspektivet.

Har någon av er funderat på hur socialtjänsten sköter sitt arbete när två föräldrar inte kommer överens om vårdnaden om sitt barn ?
Tror ni att det är någon skillnad på barnperspektivets frånvaro i de så kallade utredningar som görs kring en vårdnadstvist ?
Utredningar som rutinmässigt ger mamman fördel, även när mamman är helt klart olämplig som vårdnadshavare.

Det är något ruttet i Danmark skrev William Shakespeare, jag skulle vilja säga att det är något ruttet inom socialtjänsten.
När ska denna ”kultur” och totala maktfullkomlighet som råder inom socialtjänsten raderas?

Media Länkar:

Uppdrag granskning ger svar på tal  (GD)

Uppdrag granskning gav inte en rättvisande bild  (GD)

Uppdrag granskning föder hat  (GD)

Barnrättsjurist chockad  (GD)

Rättsosäkert när barn omhändertas  (BT)