I dagens GD så hittade jag en mycket intressant insändare skriven av Lotta Söderström.
Lotta undrar :
Var finns de modiga barnrättsaktivisterna?
Här är inledningen på Lottas insändare:
Härom veckan kunde vi läsa i GD hur djurrättsaktivister världen över kan härja fritt och hota bönder, pälshandlare, ja mer eller mindre alla som inte är veganer hamnar i deras skottfält.
I samma tidning kunde vi några sidor senare läsa om en mamma och pappa i Jönköping som ska ha våldtagit sina tre små flickor gång på gång.
Kontrasten mellan dessa två nyheter är enorm. Ena stunden sitter jag och morrar ilsket åt dessa idiotiska djurrättsaktivister som befriar vinbergssnäckor från en snigelfarm eller släpper ut minkar i det vilda så att de går en säker död till mötes.
I nästa stund sitter jag med en klump i magen och våndas över alla dessa stackars barn som utsätts för övergrepp. Gång på gång. Dagligen sker det fruktansvärda övergrepp på små försvarslösa barn och den klena och lama lagstiftningen i Sverige avskräcker tydligen inte dessa monster/pedofiler från att fortsätta göra barn illa. Vad är det som hindrar våra politiker i Sverige från att skärpa straffen för framförallt pedofiler? Gör det mig till en ond människa bara för att jag önskar strängare straff för dessa farliga människor?
Det var länge sedan jag läste en så bra insändare som ifrågasätter dagens rättsväsende och hur brott mot barn värderas enligt lagtexten.
För när ska det kosta att begå ett brott mot barn ?
Det finns olika slags barnrättsaktivister i Sverige, en del av dessa kämpar för att utrota papporna ur barnens (läs för mammans skull) liv, en del kämpar för att de anser att barn har rätt till båda sina föräldrar, några av dem kämpar för att barnen ska slippa bli kidnappade för att deras föräldrar inte kan komma överens om vårdnaden av barnen.
Någon riktig stark sammanhållning för att bekämpa tex. den mjäkiga och totalt obegripligt låga straffskalan när det gäller brott mot barn finns inte, inte än i alla fall.
För om det fanns en stark sammanhållande barnrättsaktivism så hade denna grupp närvarat under alla rättegångsdagar i Falu Tingsrätt gällande Barnporrhärvan. Allt för att visa att det spelar ingen roll om förövaren är man, kvinna eller förälder till barnet det ska vara hårda kännbara straff när det gäller brott som riktas mot barn.
Det vore en stor framgång för alla barn att lagtexten när det gäller brott som riktas mot barn kunde få en rejäl höjning av alla straffpåföljder så att det kostar att begå ett sådant brott oavsett om förövaren är man eller kvinna.
Inga som helst straffrabatter ska vara möjliga när det gäller brott mot barn, så var är alla barnrättsaktivister i Sverige?
Kanonbra skrivet! Får jag låna din artikel…?
Låna på du Bo!
Och tack!
När detta kom ut i media, så kände jag genast, att här är ytterligare en familj som utsätts för socialförvaltningens komplott, mina farhågor besannades. Hur är socialförvaltningarnas tjänstemän funtade. Naturligtvis skall man ta sådana uppgifter på allvar, men man måste ha starka skäl och bevis innan man gör ett så allvarligt ingrepp i en familj. Bara det familjen har fått utstå är ett trauma i sig och det barnen blivit utsatta av på grund av de sociala myndigheten är ett övergrepp i sig, men detta tycks de sociala inte vilja eller ha förmåga att förstå. Barn är oerhört lättpåverkade och kan lätt komma att anpassa sig till dem som med avsikt vill manipulera dem, barnen kanske förstår långt senare vad det egentligen var som hände. Medierna här gör ett stort misstag som också vill förstärka anklagelserna. Jag skulle väldigt gärna vilja ta del av föräldrarnas egna berättelse. Varför kan de inte bara nöja sig med att föräldrarna frikändes, så att de så fort som möjligt kan gå vidare i sin vardag med all det stöd de kan behöva efter ett sådant trauma. Ska detta bli ytterligare en familj som blir offer för myndighetsövergrepp och detta med oanade långtgående konsekvenser för familjen.
Med det jag vet idag, hur sociala myndigheter agerar, så är jag övertygad om att sannolikheten att föräldrarna är oskyldiga är mycket större än tvärt om. Det är ytterst ovanligt att biologiska föräldrar förgriper sig på sina egna barn. Jag har en hel uppsjö med vanliga familjer att berätta om som har fått sina liv krossade på grund av socialförvaltningarnas agerande och förvanskade utredningar, eller jag skulle vilja kalla det överutnyttjande av sin befogenheter att använda sig av verktyget myndighetsutövning.
Det var som tipsaren till länken i HN uttryckte sig: ”Snarare biten att i ett brottmål krävs det STARKA beviskrav för att fällas/dömas. Dessa sattes på fri fot omgående. I LVU-förhandlingar kan vilken skräp-utredning som helst utan verkliga fakta förstöra familjer. Detta är fel.”
Ur Dagens Nyheter 20111010:
Föräldrar inför rätta för våldtäkt på döttrarna
Ur Hallands Nyheter 20111014:
http://hn.se/nyheter/sverige/1.1395086-sexatalade-foraldrar-slappta
Titta på uppdrag granskning onsdagen den 2 nov. Ytterligare en drabbad familj, detta är verkligheten för många familjer som hamnat i det totalitära systemet socialförvaltningen. Ett annat stort misslyckande för soc är alla barn som försvinner utomlands. Något är allvarligt fel!
@ von Locksley,
Tack för tipset!