Corren har Bonusfamiljen i fokus

FN:s barnrättskommitté kritiserar Sverige – igen! »

Corren har Bonusfamiljen i fokus

fredag, 07 oktober 2011, 09:56 av maukonen

Corren har just nu en artikelserie om bonusfamiljer och ovanligt nog så är det inte en fokusering på de hemska styvföräldrarna.

I artikelserien så får läsarna möta bland andra psykoterapeuten Christina Back som arbetar på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, i Linköping. Corren skriver att Christina har genom åren mött många barn och vuxna som lever i bonusfamiljer där det gnisslar.

I artikeln med Christina Back som har rubriken, ”Känslorna stormar i många bonusfamiljer”, finns det en hel del tänkvärt och en hel del som allmänheten helst inte vill prata högt om när det gäller separerade föräldrar och bonusfamiljer.

Även om man bär på sorg och ilska efter skilsmässan så ska man akta sig för att inta en offerroll inför barnet. Om man ständigt pratar om att man blivit lämnad och vill ha barnets medkänsla i detta så känner sig barnet ofta pressat att ingå en slags lojalitetspakt. En sådan lojalitet kan kännas bra för den vuxne men skapar problem för barnet.

Innerst inne vill alla barn ha en bra kontakt med båda föräldrarna. Men om barnet tycker synd om en av föräldrarna, och har ingått en lojalitetspakt med denne, så störs balansen. Då kan barnet känna att lojaliteten kräver att han/hon tar avstånd från den andra föräldern.

– Det finns föräldrar som aktivt försöker manövrera bort den andra föräldern från barnet. Det är ofta mammor som hela tiden vill skapa en bild av att barnet inte vill träffa pappan. Där skulle jag önska att fler pappor stod på sig, säger Christina Back.

Lojalitetspakt, det är ett starkt ord och hur ofta talas det öppet om att en förälder, väldigt ofta som Christina Back påpekar i artikeln mamman, försöker aktivt att manövrera bort den andra föräldern från barnen efter en skilsmässa/separation. Umgängessabotage och lojalitetskonflikterna i Sverige är många och den enda som får ut något av dessa är den förälder som drar i trådarna och styr barnen efter sina egna behov.

I artikeln med rubriken ”Bonusfamilj med tydliga roller” får vi möta en bonusfamilj. Familjen Wootten-Corander som beskriver sitt vardagsliv som god ordning i huset och stor flexibilitet i planeringen, mycket prat med barnen, ofta medan de hjälps åt med något i hushållet.

Planering, framförhållning och flexibilitet fungerar för fembarnsfamiljen Wootten-Corander. Föräldrarollerna är klara och barnen är trygga och upplever inga lojalitetspakter mellan de biologiska föräldrarna och sig själva.

I den tredje artikeln med rubriken ”Jag tillät mig att vara förälder”, möter vi bonusmamman ”Maria”.
Maria är bonusmamma till Markus och har upplevt att Markus biologiska mamma inte är så uppskattande av att ha fått ”konkurens” om mammarollen i Markus liv. Att Markus pappa Karl inte hade en bra relation till den biologiska mamman gjorde det inte lättare för Maria.

Om man ska samarbeta kring ett barn som bor växelvis hos båda föräldrarna så måste man kunna prata med varandra. Maria försökte hålla en sansad ton i samtalen med Markus mamma, men hon kände sig ofta anklagad och ovänligt bemött. Det var svårt att komma överens, mamman ville ha sin vilja igenom även om den minsta småsak.

– Det kändes som om hon gjorde oss till rivaler om Markus. Så småningom förstod jag att det handlade om osäkerhet, att hon längst inne var rädd för att jag skulle vara en bättre mamma än hon. Ibland kunde jag faktiskt förstå henne, det måste vara jobbigt att känna så.

Att kämpa med näbbar och klor för minsta småsak är ett tydligt tecken att det inte handlar om vad som är bäst för barnet, utan att det är den egna känslan av att ha makten och att ha vunnit över den andra föräldern är det viktigaste – speciellt om den andra föräldern har en ”ny” i sitt liv.

– Jag anade att det inte skulle bli lätt att samarbeta med Markus mamma. Eftersom Markus var så öppen så förstod jag redan innan vi hade flyttat ihop att hon pratade illa om mig, och utmålade mig som en hemsk person.

-//-

Så gick några år, med nästan dagliga konflikter. Att Markus hamnade i en lojalitetskonflikt var uppenbart.

– Han sade till mig: ”Mamma vill inte att jag ska tycka om dig men det gör jag ändå.”

Ibland så klarar barnet eller barnen av att se med egna ögon att den nya bonus föräldern inte är den hemska person som de utmålas att vara, men ibland så är det nattsvart för barnet eller barnen är så påverkade av den lojalitetskrävande föräldern. Tyvärr är det inte bara bonusföräldrar som råkar illa ut i dessa lojalitetspakter, papporna är enormt utsatta för detta blinda hat som barnet eller barnen präglats av från sin mamma. För som psykoterapeuten Christina Back sa i sin artikel så är det väldigt ofta mammorna som kräver lojalitetspakter av barnet eller barnen.
En god vän, Calle mailade mig i veckan angående en artikel i DN’s Insidan från 2003 som har rubriken ”Barn kan fås att hata sin pappa”, han skrev att han kände så igen sig i det vad artikeln beskriver.

Jag gillar att Corren tagit och skrivit om bonusfamiljer och att de tagit med det som man helst inte pratar om när det gäller bonusfamiljer – lojalitetspakterna som används för att skada den nya bonusfamiljen genom att använda känslomässig utpressning mot barnen.