I dagens Aftonbladet så får vi prov på den enorma egoismen och narcissism som en del föräldrar har när det gäller sina barn och sig själv.
Aftonbladet har nämligen pratat med Lindas mamma och avrundat tiden Linda varit gömd ned till 3 år.
Det blir tydligt att Lindas mamma inte insett eller ens kanske vill förstå hur svåra dessa nästa 4 långa år som Linda gömdes undan har varit för Lindas pappa, då visste han inte var Linda befann sig och om hon var trygg.
Hur kan man annars tolka detta uttalande som kommer efter att Lindas mamma varit i rättsväsendets förvar sedan den 30 maj 2011?:
– Det svåraste är att jag inte vet hur min dotter mår och att pappan inte låter oss ha någon kontakt. Det känns tungt att inte vara där och trösta, säger mamman.
Jepp, det måste vara jävligt svårt att acceptera att du har åkt fast och inte har kontrollen över Linda och hennes liv längre.
Men du har i alla fall en sak som du totalt och egoistiskt förvägrade Lindas pappa, du vet var Linda befinner sig och att hon är trygg.
Det är totalt absurt att läsa ditt klagande på att dun inte fått träffa din dotter efter att du åkte fast. Det har inte ens gått 2 månader och du har ingen som helst reflektion på att du själv såg till att Linda och hennes pappa inte fick träffas på nästan 4 år.
När det gäller Linda och hennes framtida umgänge med sin mamma så har Lindas pappa sagt följande i Aftonbladets artikel:
– Jag hoppas att min dotter ska ha en bra relation med sin mamma, men först måste vi veta hur det går i rättegången för att kunna ta ställning till hur umgänget ska se ut, säger pappan.
Det har kommit en hel del kommentarer, som jag tyvärr inte kan publicera pga det förtal som de innehåller, efter att Lindas mamma åkte fast.
Det är märkligt att alla dessa ”vänner” plötsligt har fått mål i mun och börjat att kommentera detta tragiska fall.
När Linda var gömd då teg de som muren och låtsades förmodligen att det snöade. Men så fort som nyheten spred sig att Lindas mamma åkt fast så började kommentarerna att droppa in.
Jag undrar om dessa ”vänner” till Lindas mamma överhuvudtaget ens brytt sig om att tänka sig in i Lindas situation?
Men det vanliga är i dessa tragedier är att ”vännerna” tror på den bortförande förälderns berättelse och skiter fullständigt i barnet/barnen situation och sanningen om vad som egentligen ligger bakom bortförandet.
Idag inleddes rättegången mot Lindas mamma.
Ingrid Carlqvist twittrar från rättegången i Södertörns tingsrätt.
Vad jag reagerade på samma Ann-Mari. Hon har uppenbarligen inte reflekterat över huvudtaget över hur pappans oro kändes för honom. Hon vet ju i varje fall var dottern är, det visste inte pappan.
Och stackars barn,
@ Linn,
Tyvärr så har du grovt förtal i din kommentar, därför har jag aktivt valt att inte tillåta att den kommer att publiceras på min blogg.
Vill du ägna dig åt förtal och smutskastning så finns det många bloggar och forum som hälsar dig välkommen, men på min blogg är dina kommentarer ej välkomna.
Bra Ann-Mari, tillåt inte kommentarer som innehåller grovt förtal. Det tillför inget.
När det gäller Lindas mamma anser jag att hon redan när hon inte tillät Linda att träffa sin pappa begick ett mycket stort fel, vilket även för en gång skull fick en konsekvens. Då kidnappade hon Linda och det är under nästan alla omständigheter totalt förkastligt.
Återigen ett fall där vuxna inte kan kommunicera samt misstanke på att ene föräldern förgriper sig trots att fallet inte är så, bevisligen. Vad hemskt att leva i en fabricerad verklighet som inte stämmer. Bra bloggat Ann-Mari,gillar att läsa din blogg!
Roligt att du gillar min blogg gotethegreat!
Ann-Mari, du anser inte att ditt fördömande av Lindas mamma är smutskastning? Eller dina åsikter om hennes vänner?
Jag trodde för övrigt att ni skrev om barn rätt till båda sina föräldrar men ser nu att det största bekymret här är att pappan inte fått lov att träffa sitt barn. Tack för att du tog mig ur min villfarelse.
Barnperspektivet lyser med sin frånvaro här ser jag.
Citatet från mamman visar en oro för att barnet ska vara ledset och en oro för att hon inte ska må bra, inte någon ilska över att inte få sin rätt att träffa barnet. Jag ser ingen sådan oro redovisad från pappan. Det är endast du som antyder någon sorts konstruerad koppling däremellan.
Pappan inväntar rättegången skrivs det, och man kan misstänka att mamman gör samma sak. Eller hur.
Mitt hjärta gråter när jag tänker på hur många barn som befinner sig i liknande situation. Vem skall dom kunna lita på när föräldrarna fallerar? Det är bara hemskt utan att för den skull ta någon annans parti än barnens!!
Tänk om det är som mamman säger? Enligt forskningen kan endast en liten del av sexuella övergrepp på små barn under 5 år bevisas och förundersökningen läggs därför ner. Hur vet man att mamman inte förde bort flickan för att skydda henne?
Till Selma och alla andra som undrar och skriver långa upprörda kommentarer till bland annat detta inlägg,
Om ni inte har begripit det så visar denna blogg den andra sidan av kvinnovåld, vårdnadstvister och kidnappade barn.
Den sida som av mammor och kvinnojourer och socialtjänsten utpekas att vara misshandlare, pedofil, sexbrottsling och barnkidnappande.
I svensk massmedia så skrivs det ytterst sällan som denna sida som är också en del av verkligheten.
När ett föräldrapar inte kommer överens om vårdnaden om barnen, separerar eller skiljer sig så är det väldigt vanligt att mamman tar till med den klassiska beskyllningen – misstanken om att pappan begår sexuella övergrepp på de gemensamma barnen och/eller han misshandlar systematiskt dem alla. Med denna klassiker så har mamman fått övertaget när det gäller vårdnaden om barnen – oavsett om pappan är skyldig eller ej till anklagelserna.
Pappan blir för all framtid stämplad som antingen pedofil eller hustru och barnmisshandlare, även när han blir totalt frikänd av rättsväsendet.
Mamman som ljugit om de sexuella övergreppen och misshandeln hon blir inte bestraffad utan belönad med vårdnaden av barnen.
Barnen och vad de vill och känner blir ofta ignorerat. Vilket är horribelt.
I många fall så buntas barnens väl och ve ihop med vad mamman vill och önskar, vilket gör att många barn mister all kontakt med sin pappa.
Barnperspektivet är det synonymt med mammaperspektivet?
Och är det med Barnens Bästa är det också synonymt med mammans bästa?
Tänk på det och fundera vad du lägger för värdering just Barnperspektivet och i Barnens Bästa.
Eftersom det så ytterst sällan skrivs om mammor som kidnappar och gömmer sina barn under eller efter att en vårdnadstvist är avgjord så skriver jag om detta på denna blogg. Mammor står för 60% av fallen när det gäller kidnappade barn i Sverige.
Jag har även valt att lyfta fram kvinnovåld dvs våld mot barn och män utförda av kvinnor. Detta är en del av relationsvåldet som finns i Sverige och resten av världen som tyvärr svensk media inte är speciellt intresserade av att skriva mycket om.
Jag förstår att en del blir provocerade, men jag har ett syfte och det är att uppmärksamma de som läser min blogg om dessa ämnen.
Det jag publicerar har jag dubbelkollat och verifierat och jag vet att en del inte uppskattar att det publiceras info som inte följer den version som mamman och hennes vänner gör gällande.
Det svider säkert en hel del att inte bli trodd och istället bli kallad egoist och lögnare, men jag är inte lika naiv att svälja allt med hull och hår som en del andra gör så fort en mamma säger att pappan till barnen si eller så.
Om ni undrar hur dessa vänner resonerar så kan ni läsa inläggen om Fallet Valette och de om Florence Höijer.
Det är inte många av dessa sk ”vänner” till mamman som tänker ett endaste dugg på barnen. Det är bara mammans behov och situation de ser.
Och om ni undrar hur en mamma resonerar så kan jag ju bara hänvisa till Lindas mammas beklagande av att inte fått träffa dottern sedan den 30 maj, själv så såg hon till att Lindas pappa inte fick träffa sin dotter sedan oktober 2007 och verkar inte tycka att det var så mycket att klaga över.
I Fallet Valette så tyckte mamman att varje dag som hon gömde sina söner var det julafton, att sönerna tyckte något helt annat om sin tid som kidnappade det brydde sig mamman inte om.
Coachen,
Så du tror dig veta att pappan inte varit ett dugg oroad sedan dottern försvann i oktober 2007 tills hon påträffades ???
Hur resonerar du så, eller är du bara ute efter att märka på ord och meningar utan att bry dig ett dugg om vad inlägget handlar om ????
@ frihetenärhär,
Jag är inte helt säker på vad denna video du postat som kommentar har att göra med detta inlägg.
Kan du precisera dig hur du tänker ?
@ Birgit
Det är väl klart att i den fabricerade verklighet som mamman levde under så kidnappade hon dottern från fadern för att skydda henne. Något som hon inte hade någon som helst rätt till.
Hela den här historien hade sett annorlunda ut om fadern varit skyldig till allt som mamman sagt och med det blivit av med allt vad umgängesrätt heter till dottern.
OM fallet varit så och mamman valt att börja ett helt nytt liv så hade det varit annorlunda.
Historien förtäljer att så var inte fallet,fadern är oskyldig till allt skit som mamman valt att gå igenom med honom och därefter fly på kuppen för att ‘bestraffa’ honom.
Trist med kvinnor som visar denna typ av mansförakt. Hoppas Linda blir en fin tjej.
Blir så ledsen och tycker barnperspektiv försvinner i allas sidor o vinklingar. Följer målet/fallet (fy så sterilt det känns) (skulle hellre vilja säga människorna o då är jag jävig, följer ”bådas sidor” men bara den ena sidan i träffar och ”prat” men kan tänka mig in i den andra),,,,,
här har vi en unge som står mitt i. Hur tror ni hon känner?
Vilsen,,,,ja, helt klart. Traumatiserad? Nej, det är hon inte (inte enligt mina bedömningar iallafall).
Däremot är hon ett barn som alla andra. En unge som behöver kärlek både från sin far och mor. Och tillåtelse att få det från dem båda!!!!!