I går så publicerade Ystads Allehanda en artikel om Karl-Erik Bolin och hans två barn Sammy och Emma. Artikeln ger en inblick i livet efter att barnen återlämnats och rättegångarna i tingsrätten och hovrätten är avslutade.
Ystads Allehanda 14 juli 2011
Rubriken på detta inlägg är ett citat av vad Karl-Erik Bolin säger i artikeln. För det är inte sig likt efter att ett eller flera barn har kidnappats, återfunnits/återlämnats. Oavsett vad många kan tro så går livet inte tillbaka till som det var innan barnen kidnappades, det är en omöjlighet att börja om där allt stannade av när barnen kidnappades.
Istället så blir det en ny början som måste ta den tid som barnen behöver för att känna sig trygga och säkra igen.
I spåren av en sådan här traumatisk händelse följer så mycket som man inte tänker på från början. Det är ett sorgearbete man måste gå igenom, det handlar om återanpassning och vårdnadsfrågan. Men i det fallet har barnen själva fått bestämma.
För Karl-Erik Bolin och hans två barn Sammy och Emma har det trots allt gått bra med att komma in i vardagen igen och det gör mig otroligt glad. Att de åter är en familj och att de känner sig trygga och säkra igen. Att Sammy och Emma har fått säga sitt när det gäller vårdnadsfrågan är bra, de måste få själva bestämma hur de vill ha sin relation med sin mamma. Det är trots allt Sammy och Emma som blivit svikna av sin mamma på ett mycket brutalt sätt och dessa sår som detta svek lämnat efter sig måste få ta tid att läka. En förälder som sviker sina barn genom att kidnappa och gömma dem kan inte räkna med att vara högsta prioritet när det gäller barnens väl och ve.
Karl-Erik säger i slutet av artikeln följande om den hjälp han fick och inte fick i jakten på sina kidnappade barn;
– Den hjälp jag fick av olika myndigheter när jag försökte spåra barnen och sedan få hem dem, var lika med noll, säger Karl-Erik, efterforskningen i Irak fick jag själv stå för. Lina Lundin har varit och är ett oerhört stöd. Jag är nu själv aktiv i föreningen och ska också skriva en bok om det jag upplevt.
Föreningen Karl-Erik pratar om är Saknade Barns Nätverk, en frivillig ideell förening som hjälper och stödjer föräldrar vars barn är saknade.
Barnens mamma dömdes till samhällstjänst 160 timmar för grov egenmäktighet med barn av Lunds Tingsrätt, hade tingsrätten valt att ge henne fängelse så hade det blivit 6 månader enligt domslutet. Dessutom dömdes hon att betala ett sammanlagt skadestånd på 60 000 kronor till barnen. Straffet överklagades till hovrätten som dömde till tio månaders fängelse och ett höjt skadestånd.
Jag är förundrad att det är så förbannat låga straff för att kidnappa sina barn, är det någon överhuvudtaget av alla åtalade föräldrar som får ett utdömt straff på den övre straffskalan för Grov egenmäktighet med barn ???
Normen verkar ju vara 10 månaders fängelse, vilket gör att jag hoppas att någon åklagare har tåga att se till att ett domslut blir överklagat till högre instans för en prejuricerande dom som kommer visa hur allvarligt det är att kidnappa och gömma sina barn.
Media Länkar:
Hovrättens dom blev 10 månaders fängelse (Ystads Allehanda)
Artikelarkiv om Karl-Erik Bolin (Ystads Allehanda)
Barnen berättar själva om kidnappningen (Ingrid Carlqvist)
Fick fängelse för bortrövade barn (UNT)
Fick fängelse för bortrövade barn (Metro)
Skandal dom av Lunds TR !!!!! (Ann-Mari’s Blogg)
SBN om Barnen Bolin rättegången (Ann-Mari’s Blogg)
Bortförda barn hjälper andra bortförda barn (Ann-Mari’s Blogg)
Brottet Familje bortföranden, ur barns och föräldrars perspektiv (Ann-Mari’s Blogg)
Ett effektivt arbete för att hitta saknade / kidnappade barn saknas i Sverige (Ann-Mari’s Blogg)
The Crime of Family Abduction: A Child’s and Parent’s Perspective (U.S Department of Justice)
Hur barn påverkas av att bli kidnappade (Ann-Mari’s Blogg)
”Family Abduction : How Bad Can it Be?” Medlemmarna i Take Root tar upp myten att barn som blir bortförda av en förälder inte är i fara.
How Children Experience Family Abduction by Liss Haviv & Janet Brodsky, LICSW
Re-Framing Family Abduction by Liss Haviv & Janet Brodsky, LICSW
Ann-Mari's Blogg 
Man häpnas gång efter gång över hur vuxna människor förvandlas till jag vet inte vad där dialog kommunikation och kompromisser bara försvinner.
Ja det är som man brukar säga en tragedi för alla inblandade, visst är det så. Inte minst för barnen. Jag hoppas att de kan växa upp till mogna vuxna och hjälpa till att förändra världen till något bättre. Trots att deras mamma inte var det. Vuxen och mogen således. Jag hoppas att också hon kan växa genom detta. Det vore det allra bästa. För barnen.