DN har den 5:e juli publicerat en liten artikel som ger oss informationen att åklagare Hélène Dalhammar anser att Lindas mamma, som höll sig och Linda gömda i 4 år i Dominikanska Republiken, har begått brottet Grov egenmäktighet med barn och att straffet bör bli fängelse med en strafflängd på den övre skalan vilket kan innebära maximalt 4 års fängelse.
DN 5/7 2011
Det är ovanligt att en åklagare uttalar sig om åtalet och själva längden på det eventuella straffet efter en fällande dom, eftersom det är en mamma som är den åtalade.
I vanliga fall när en åklagare kallar brottet grovt och yrka på fängelse, men inte ta i så mycket i sitt yrkande under rättegången så vid en fällande dom så döms de vanliga 10 månaderna ut, oavsett hur grovt och hur länge barnen varit kidnappade samt vad barnen blivit utsatta för under den tid de varit kidnappade. Det verkar som den gängse praxisen är att hålla sig kring 10 månader vid fällande dom när det är mammor som är åtalade för Grov egenmäktighet med barn.
Pappor har en tendens att få strängare straff för samma gärning, men det är ju inte förvånande för de har inte samma ”skyddsbehov” av barnen som mammorna som kidnappar och gömmer sina barn verkar ha…..
I detta fall så har mamman valt att dra till med en ”klassiker” till sitt försvar för sitt handlande, misstanke om sexuella övergrepp. Men som åklagare Hélène Dalhammar uttalar sig till DN så:
– De misstankarna har utretts noggrant av polis och socialtjänst. Man kom fram till att det inte fanns något skyddsbehov, kommenterar Hélène Dalhammar.
Det är en klassiker att dra till med misstankar om sexuella övergrepp för att få egen vårdnad eller som försvar i efterhand när man åkt fast för att ha kidnappat och gömt sitt barn. En mamma kan hävda detta för att bli av med pappan till barnet/barnen på ett snabbt och effektivt sätt. Som tur är så har det i fallet med Linda inte fungerat och myndigheterna och rättsväsendet har inte köpt vad mamman har sagt och insett att för att Linda skulle få ha båda sina föräldrar närvarande under sin uppväxt så var det bäst att pappan fick vårdnaden.
Tyvärr så tyckte Lindas mamma annorlunda och stack med Linda till Dominikanska Republiken där de gömde sig i hela 4 år tills de återfanns genom ett anonymt tips.
Egoismen hos de föräldrar som kidnappar sina barn och gömmer sig är deprimerande och totalt obegriplig. De agerar inte för barnet/barnens bästa utan för sitt egna bästa.
Jag hoppas att när detta fall går till rättegång att det kommer bli en rättvisa för Linda, hon har blivit berövad och förnekad sin pappa och sin bonus mamma och små syskon under 4 år av sitt liv.
Vad som riktigt skär i mitt hjärta är att läsa att Linda inte fått veta varför hon inte fick ha någon kontakt med sin pappa under dessa 4 långa år som hon gömdes av sin mamma.
Tack Madde för tipset!
Med mitt nuvarande arbetsschema med långa dagar och lite fritid så hade jag missat denna artikel helt.
Ann-Mari's Blogg 
Hur kan du veta att det var ”en klassiker”? Vad vet du om vad den här flickan varit med om eller inte. Att åklagare, socialtjänst mm utreder misstanke om övergrepp men kommer fram till att inget skyddsbehov föreligger är väldigt vanligt, även om det finns läkarutlåtanden som säger att det finns tecken på det. Det är även så att barn som utsätts för övergrepp endast har sin utsago att ta till eftersom tecken på kroppen ofta saknas. Dels det, att fastän det finns ”bevis” i form av kroppsskada och att ett barns utsago inte håller i sig självt som bevis nog i Sverige gör att otroligt få barn får rätt dom. De hamnar i människors godtycke, hos sådana som dig, som på förhand vet varför ena eller andra personen har gjort en viss sak. Att belysa ett problem som du ständigt gör, med fall du inte kan veta något om är precis lika ”upplysande” som att ha en blogg där det står ”jag tror att det alltid är mamman som ljuger”.
Sen har du det som ett filter kring allt du läser och scannar av.
Det är ett så viktigt problem, att folk verkligen, både mammor och pappor kan ljuga, att du borde bli lite mer clever i din analysförmåga, se bägge hållen.
Till att börja med, ta reda på hur man utreder övergrepp mot barn, hur många procent av anklagelserna som leder till en fällande dom, vad som krävs för en fällande dom. Inte förrän du gör de här sakerna kan du uttala dig om att mammor som ljuger i vårdnadstvister är en ”klassiker”.
Betänk det här då. Anta att x antal Mammor får höra från sina barn konstiga saker de berättar. Senare vill mammorna skilja sig för att barnen berättat om övergrepp. Bevisbördan i sverige är så stor för att ett barn ska bli trodd av rättsväsendet om vad det är utsatt för. ”utom rimlig tvivel” är ju parongen. Hrur lätt blir det då att bevisa att det som hänt har hänt? Vad betyder då en ev. dom? att den antingen är sann eller att det finns en risk för att den är fel.
I och med det förlorar mamman vårdnadstvisten och han blir inte dömd för övergreppen.
Domen tas som sanning eftersom den kommer från högsta domstolen och myten föds om att ”mammor ljuger vid vårdnadstvister”.
Mammor och pappor kan ljuga om saker, och den här mamman kan ha ljugit, men det tjänar ingenting till att anta det, mer än att det du förmedlar är ”jag vill på förhand ha den här bloggen för att döma mammor, antagligen för att min egen mamma häll mig borta, min egen pappa försvann pga min mamma” osv. Någonting personligt är det som gör att du har en förinställd bild av hur det är. Istället borde du ha den här bilden; mammor kan ljuga och de blir i högre utsräckning trodda pga att de är mammor. Det har funnits en mindre tilltro till pappor genom tiderna vilket kan ha lett till en övertro på mammans förmåga.
Det är lätt att ta till att anklaga en pappa för övergrepp eftersom det i hög utsträckning är män som begår sådana brott. Samtidigt kan du inte blunda för de fakta heller, att det de facto är VANLIGARE att män begår övergrepp på barn, än kvinnor och därför är det lite risky att säga ”det är en klassiker” Det är otroligt ogenomtänkt att jag kan inte förstå varför jag bemödar mig att skriva den här texten ens. Sen om du tänker shär, ett barn tror alltid på vuxna och vad de vuxna gör är mallen för hur barnet ska bete sig. m ett barn på riktigt blir utsatt så snärjs det in i en beroendeställning och ett förvirrat skam och skuld-tänk eftersom personen gör det klart och tydligt att det inte får berätta och att barnet är med på noterna. Tror du då att ett barn från ingenstans ska öppna sig på en polisstation med folk de aldrig träffat, särskilt när barnet själv tror att det egna beteende är orsak tlll händelserna. Okej, lite källor på hur saker gått till när man kommer fram till en fällande eller friande dom i Sverige. Du måste ta dig in i den här världen på riktigt för att få ett kritikst öga även för domarna, de är inte per automatik riktiga.
Med det INTE SAGT att mammor inte kan ljuga! Bara det att du antar på förhand att en mammas egenmäktighet med barn inte har en grund som är att det är en sann anledning till att hon gör det. Du kan inte veta det i specifika fall på ”förhand” eller med den enda informationen om att polisen inte fann skäl till skydd och därför blev domen som den blev.
Klicka för att komma åt detsvaraste_2006.pdf
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=3901487
http://www.dn.se/nyheter/polisen-saknar-kompetens-for-att-utreda-brott-mot-barn
Varför ville regeringen år 2002 att man skulle se över rättssäkerheten för barn beträffande övergrepp? http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2002/03&bet=Ju361&dok_id=GQ02Ju361
Ur BOs rapport Det svåraste, 2006
”Brottsförebyggande rådets statistik ger inte svar på hur många polisanmälda vålds- och sexualbrott mot barn som leder till att åtal väcks. Istället görs inom forskningen uppskattningar utifrån en studie från Stockholms polisdistrikt samt stickprovskontroller från andra distrikt. Samtliga anmälningar om sexuella övergrepp mot barn under 15 år, där den misstänkte var straffmyndig, undersöktes i Stockholmsundersökningen. 1996 ledde 12 procent av 83 ärenden till åtal, 1998 ledde 6,5 procent av 79 utredningar till åtal och 2000 ledde 5 procent av 63 utredningar till att åtal väcktes. Vid en motsvarande undersökning av misshandelsfallen i två av Stockholms polisdistrikt upptäcktes att åtalsfrekvensen var påfallande låg både i sig och i jämförelse med sexualbrotten. En försiktig uppskattning av åtalsfrekvensen i hela landet när det gäller sexuella övergrepp mot barn år 2000 skulle kunna vara 16 procent. ”
Se Sutorius, H., Kaldal, A., Bevisprövning vid sexualbrott, Norstedts Juridik AB, 2003, s. 274. Stockholmsundersökningarna refereras bl.a. av Diesen, C., Hellner Gumpert, C., Lindblad, F., Sutorius, H., Bevis 6 – Sexuella övergrepp mot barn, Norstedts, 2001,, s. 80 ff. och 93 ff.
……….
BO 2006 (alltså relevant info ang att inte betrakta äldre domar per automatik som rätt åt vare sig det ena eller andra hållet) –
”Vårt rättssystem är inte utformat ur ett barnperspektiv utan utifrån vuxna och deras förutsättningar. Forskning om barn som brottsoffer visar att barnen många gånger i praktiken är rättslösa eftersom vuxna fördomar och allmänna erfarenheter används vid bevisvärdering istället för specifik kunskap.”
”Av Barnombudsmannens enkät framgår att åklagarna överlag anser sig nöjda med sin kompetens. Däremot anser åklagarna att de inte får stöd och handledning. Enligt Barn- ombudsmannen måste de personer som arbetar med vålds- och sexualbrott mot barn få möjlighet till handledning. Ett barn som ska berätta om övergrepp i någon form för en utomstående person måste känna trygghet och förtroende för den personen som ska ta emot barnets berättelse.205 Om exempelvis förhörsledaren signalerar att det är jobbigt eller påfrestande att ta emot barnets berättelse kan han eller hon räkna med att barnet inte kommer att berätta någonting eller åtminstone inte allting som han eller hon varit med om.206 Därför anser Barnombudsmannen att det är av yttersta vikt att framförallt polisen men också åklagare får möjlighet till handledning.”
…..
Från 2005 ”Fyra av tio våldsdömda får gemensam vårdnad om barn”
http://www.barnombudsmannen.se/Kronika.aspx?pageid=4643
Ett barn har rätt till bägge sina föräldrar men vad har barn för upplevelse av en förälder de hört misshandla andra föräldern flertal gånger. Är det en person barnet antagligen är helt fri att uttrycka sin spontana person runtomkring eller är det någon barnen lär sig ha koll på och bete sig ”rätt ” efter.
Att det inom familjer där ena föräldern misshandlas också framkommit att det är vanligare med övergrepp och våld även mot barnen, gör att de här domarna med hög andel gemensam vårdnad speglar den syn man haft om ”föräldrars rätt till barn” och inte barns rätt till två sunda föräldrar.
Alla barn har i sig själv rätt till identitet, rötter och att kunna upprätta kontakt med föräldrar som ändrar sig, men det måste ske på barnets villkor och inte för att samhället har en på förhand inställd bild av att bägge föräldrarna är det bästa, oavsett hur de beter sig.
Eftersom en misshandlande person har ett kontrollbehov kommer det kontrollbehovet gå ut över allt annat och inte sällan använder de den gemensamma vårdnaden till att använda barn som brickor i ett spel för att skada den andra förldern. Observera att det här gällde FÄLLDA personer som blivit dömda för misshandel som fått vårdnaden, du som är så inne på att fällande dom är rätt dom.
Att våldsdömda föräldrar fått gemensam vårdnad där man kan anta att det rör sig om en systematisk misshandlare, där man alltså vet att misshandeln i sig varit upprepande. Det är känt att besattheten av expartnern ofta fortsätter och att barnen därför blir lidande.
Blir så ledsen och tycker barnperspektiv försvinner i allas sidor o vinklingar. Följer målet/fallet (fy så sterilt det känns) (skulle hellre vilja säga människorna o då är jag jävig, följer ”bådas sidor” men bara den ena sidan i träffar och ”prat” men kan tänka mig in i den andra),,,,,
här har vi en unge som står mitt i. Hur tror ni hon känner?
Vilsen,,,,ja, helt klart. Traumatiserad? Nej, det är hon inte (inte enligt mina bedömningar iallafall).
Däremot är hon ett barn som alla andra. En unge som behöver kärlek både från sin far och mor. Och tillåtelse att få det från dem båda!!!!!
Semla,
Finns det någon möjlighet att denna ”klassiker” i vissa fall går till fällande dom?
Det finns ju faktiskt fall där det är bevisat att förövaren (pappa/mamma) begått övergrepp som anklagas för.
I detta fall så har det inte kunnat styrkas och ser man till de faktiska/aktuella förhållanden så har brott inte kunnat styrkas och modern till barnet tar saken i egna händer för att lämna landet med barnet.
Om man nu väljer att ”granska rättsapparaten” som du antyder på vara på villovägar (för att inte säga åt h-e ute) i just detta fall så försvarar ju inte det moderns agerande att vägra sitt barn att träffa fadern.
Fadern har ensam vårdnad, mamman flyr landet med barnet.
Jag har läst bloggar där skribenten tar parti för mamman i de beskyllningar hon har gentemot fadern där heter det att modern har säkert ett fall och ”bortsett från att hon lämnar landet” så bör hon få ensamvårdnad om barnet.
Bortsett från att hon lämnar landet???
Då ska man alltså ”bortse från att hon lämnar landet” att hon har rätt i sin sak!
Hon lämnar landet men det kan vi bortse ifrån för det var ju det enda rätta när rättsapparaten havererar totalt som i detta fall……
Utifrån den fakta som framlagts till att gå till angrepp på en person som bloggar om detta genom att skylla på tidigare eventuella händelser i dennes liv är rätt magstarkt för att inte säga smaklöst och totalt förkastligt.
Om du bara hade tyckt till om fallet och gett din syn på den så hade det varit ett mer adekvat sätt att förfara och kommentera.
Jag har också begräsnad datortid just nu och har inte läst detta blogginlägg förrän nu.
Jag anser att Hélène Dalhammar har helt rätt, det Lindas mamma har gjort skall leda till fängelse i den övre straffskalan.
Det måste bli samma konsekvenser för alla kidnappningar som sker oavsett om det är en mamma eller en pappa som utför kidnappningen. Det är lika illa vem det än är som är förövaren.
Hon fördes till ett land där hon inte förstår språket, en helt annan kultur. Kunde hennes mamma jobba och tjäna pengar? Kunde Lindas alla behov tillgodoses utöver behovet till hela sin familj. Sin pappa, sina syskon, farföräldrar och även morföräldrar (visseligen åkte dom ner till Linda och hennes mamma någon gång om året, tror jag det var), kusiner och vänner.
Ett helt nytt liv i ett helt nytt land, undangömd och frihet är ett minne blott.
Linda har fått sitta i fängelse under fyra år, skall hennes mamma komma undan med mindre.
Absolut inte.