Socialtjänsten gör allt för att krossa en pappa

Sundsvalls Tidning har idag söndag publicerat en artikel som handlar om en pappa som blivit anmäld av sin ex-sambos syster som påstått att han förgripit sig sexuellt på deras 5-årige pojke och 7-åriga flicka.
Polisen utredde ärendet och fann inga som helst bevis på att pappan utsatt sina barn för sexuella övergrepp. Mamman överklagade beslutet att lägga ned utredningen eftersom hon är övertygad om att pappan har begått övergreppen. En överåklagare gick igenom anmälan och polisens beslut att lägga ned och kom fram till att ”ytterligare utredning inte förväntas förändra bevisläget” skriver ST.

Pappan och barnens mamma är separerade och innan anmälan så bodde barnen växelvis hos sina föräldrar skriver ST. Efter denna förödande anmälan så har barnen och pappan fått träffas endast 2 timmar varannan vecka i närvaro av en stödperson.

Sundsvalls Tidning 10 juli 2011

Pappan är friad från misstankarna om sexuella övergrepp, men socialtjänsten har en annan syn på anmälan och på pappan. Socialtjänsten i Sundsvall tror nämligen på det mamman anser ha ägt rum, att pappan har förgripit sig på barnen.

Här är ett citat ur artikeln:

Vad pappan inte visste då var att stödpersonen också skulle iaktta hela umgänget och rapportera det till socialtjänstens vårdnadsutredning. Några motsvarande observationer gjordes inte hemma hos mamman.

– De hade tagit ställning för henne redan innan de träffade mig. Det är fruktansvärt kränkande. Jag fick inte träffa mina egna barn utan övervakning. Och om jag tog min dotter i famnen så var det misstänkt, säger pappan.

Trots den nedlagda brottsutredningen fanns uppgifterna om misstänkta sexualbrott kvar som en röd tråd genom socialtjänstens fortsatta utredning. Barnens beteende beskrivs som ”avvikande, med sexuella inslag” i samband med yttranden från några lärare. Mamman fyller på med fler iakttagelser från hemmiljön, och utredarna lägger ner stor energi på att tolka det i förhållande till pappan.

Pappan var fortfarande vårdnadshavare, men nekades nu information om sina barn från socialtjänst, skola och sjukvård. När han protesterade och blev upprörd noterades för framtiden att han är svår att samarbeta med, och vill förvränga information.

Pappan säger att uppgifter om sexövergrepp spreds bland grannar, bekanta och i den idrottsklubb där han är aktiv som pojktränare. Mamman ringde till klubbens ungdomsansvarige och varnade honom.

– Hon sade till mig att pappan var dömd för sexuella övergrepp, men så var ju inte fallet. Jag tycker det är fantastiskt skönt att vi kollade upp det här hos polis och åklagare så vi kunde stoppa ryktesspridning. Det är något jag kan rekommendera alla föreningar – kolla fakta innan ni agerar, säger den ungdomsansvarige.

Fortsättningen på denna pappas mardröm är att han nagelfars in i minsta detalj, medan mamman inte kontrolleras ett endaste dugg. Det är med andra ord en helt vanlig häxprocess mot pappan som socialtjänsten utför å mammans vägnar. För socialtjänsten och alla dess utredare och inhyrda experter utgår från att barnen har blivit utsatta för sexuella övergrepp, även om polisens utredning inte påvisade att detta hade ägt rum.

Detta till trotts att den anmälan som startade det hela är nedlagd och pappan är friad från alla misstankar om att ha begått några övergrepp överhuvudtaget.

Är jag förvånad?
Nej inte det minsta.

Pappan kontaktade docent Bo Edvardsson, docent i psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet, som under 25 år har granskat hundratals utredningar inom socialtjänst, polis och psykvården. Mot betalning tar han på sig uppdraget att göra en granskning även av detta ärende. skriver ST. Bo Edvardsson har även granskat socialtjänsten i Mark angående Rasmus och Fanny.

Och Bo är inte mild i sin kritik kring hur socialtjänsten har agerat i detta ärende.

Edvardssons slutsatser är ett kraftigt underkännande av socialtjänstens arbetsmetoder och den inlämnade utredningen.

– Det här fallet är extremt i sin förföljelse av den ena parten. Det är ett av de två värsta fallen jag har sett, och i det andra fallet var det en mamma som drabbades, säger Bo Edvardsson.

– I grundlagen, regeringsformen, står det att offentlig verksamhet ska bedrivas sakligt och opartiskt. Socialtjänsten i Sundsvall har brutit kraftfullt mot det, säger Bo Edvardsson.

Socialtjänsten har tidigt bestämt sig för att tro på mamman, och på att pappan är en sexualförbrytare, anser Edvardsson.

– De har jobbat mycket könsdiskriminerande. Man försöker hela tiden maximera betydelsen av uppgifter som talar för att pappan utsatt barnen för övergrepp. Och man håller fast vid dem, trots att de inte håller för en närmare granskning. Man har inte samma iver att belasta mamman med omständigheter som framställer henne som olämplig. Trots att det finns sådana uppgifter går man inte vidare med dem, säger han.

Bo Edvardsson tycker att socialtjänsten varit närmast fixerade vid tanken på att de två barnens beteende har med sexuella upplevelser att göra.

– Vad jag kan se i materialet är barnens beteenden inte alls speciellt anmärkningsvärda. Det här är mer ett sätt att komma åt fadern. Man har fixerat sig vid en enda föreställning om det barnen gör. Det visar att varken mamman eller utredarna har några djupare kunskaper i barnpsykologi, säger Bo Edvardsson.

En allvarlig invändning är att barnen inte har blivit intervjuade om hur de har det hos mamma och pappa.

– Hade man haft ett äkta intresse av att utreda hur barnen har det skulle man ha frågat dem. Att inte höra barnen strider dessutom mot FN:s barnkonvention. Barn har rätt att komma till tals, och här avgörs en viktig fråga om deras framtid. Misstanken infinner sig att man valt bort det för att resultatet kanske inte skulle passa med utgångspunkten – att pappan var en förövare, säger Bo Edvardsson.

Vad som är intressant är att när man läser artikeln i sin helhet så plockar Bo fram bland annat den förvaltningskultur som råder inom socialtjänsten och som har en inriktning som är könsdiskriminerande och endimensionell. Jag tolkar Bos uttalanden som att den förvaltningskultur som bland annat denna socialtjänst i Sundsvall och som många andra socialtjänster i Sverige har är lika enkelriktad som den förvaltningskultur som ROKS och större delen av kvinnojourerna har. Det vill säga det finns bara en förövare och han ska straffas och raderas ur barnen och kvinnans liv.

Sundsvalls Tidning har pratat med Hans Burman är ordförande för Manscentrum i Sundsvall som bekräftar vad denna pappa har blivit utsatt för av socialtjänsten i Sundsvall som mycket vanligt.

– Alla som har sökt sig till oss är oerhört besvikna på socialtjänsten i Sundsvall. Och det är samma namn där som kommer upp hela tiden. En mycket stor majoritet av dem beskriver också att socialtjänsten är tydligt partisk mot papporna. De är jätteledsna och besvikna, för det är ingen som lyssnar på dem eller tar dem på allvar. De säger att vad de än gör så kan det vändas emot dem, säger Hans Burman, ordförande i Manscentrum.

Sundsvalls Tidning har även pratat Mia Brodin, som är chef för socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
Och hon svarar bland annat på denna fråga;

Hur länge ska socialtjänsten hålla fast vid misstankar om övergrepp sedan polisen avskrivit dem?

– Det är en viktig fråga, och något som vi kanske måste borra djupare i. Vi ska ha barnen i fokus, och har skyldighet att lyfta fram eventuella risker för dem. Domstol, polis och socialtjänst har olika roller som kompletterar varandra. Även om polisen avskriver misstankar om övergrepp så kan socialtjänsten bedöma att barnet har behov av skydd. När det finns en stark konflikt mellan föräldrarna blir det svåra gränsdragningar och barnets behov riskerar att komma kläm, säger Mia Brodin.

Barnet i fokus. Det låter väldigt fint, men i detta fall som denna artikel handlar om så har ansvariga inte ens pratat med de två barnen!

Så var är fokuseringen då ?

Fokuseringen är på mamman och hennes tro/åsikt/kunskap om att de anmälda sexuella övergreppen är sanna. Att polisen kommit fram till något helt annat är oväsentligt, det är mammans ord och sanning man har fokusering på. (så likt det arbetssätt som kvinnojourerna har, man tror blint och ifrågasätter INTE kvinnans berättelse)

Slutet är inte ens nära i denna tragedi, men i en dom den 17 juni så sågades socialtjänstens utredning vid fotknölarna när det gäller de anmälda sexuella övergreppen. ST skriver följande att rätten ser inga belägg för att pappan skulle ha utsatt barnen för övergrepp, eller att barnen skulle fara illa hos honom. Båda föräldrarna anses lämpliga som vårdnadshavare och för umgänge.

Mamman får interimistiska vårdnaden ( är någon förvånad ? ) och pappan får efter en övergångsperiod med stödperson kommer han att få ha dem varannan vecka i fem dagar, på lov och några sommarveckor. Datumen är noga reglerade i domen skriver ST.

Pappan känner sig stämplad som rättshaverist, pedofil och våldsverkare. Han har förlorat sin grundtrygghet och tillit till myndigheterna.

– Det har varit en mardröm. Socialtjänsten gör allt för att krossa en pappa. Jag ifrågasätter starkt deras objektivitet och deras kompetens. Det gäller ända upp till chefsnivå, säger pappan.

Det känslomässiga priset blev högt. Men det har också kostat ekonomiskt.

– Jag slutade räkna pengar när det hade passerat en halv miljon i kostnader för advokater och expertutlåtandet. Om inte min familj hade stöttat mig ekonomiskt hade jag aldrig fått se mina barn igen, säger pappan.

Han har anmält socialtjänstens handläggning till socialstyrelsen, och en granskning pågår.

Denna pappa är inte unik, inte heller är hans berättelse unik. Denna pappa som stämplas som pedofil, våldsverkare  och rättshaverist är tyvärr inte ensam och vad som är skrämmande är att det finns de som anser att de verkligen är skyldiga till vad de anklagas för även när de är friade av domstol och rättsväsendet. Socialtjänsten i Sundsvall är inget undantag från denna häxjakt som pågår på pappor i Sverige anno 2011, de har lagt mer ved på brasan.

Brasan brinner ständigt och fler pappor kommer att bli stämplade för evigt  som pedofiler och rättshaverister trots att de inte är vare sig pedofil eller rättshaverist. Det är nämligen så att hänga ut pappor som pedofiler och rättshaverister är väldigt populärt på olika sociala nätverk och forum samt bloggar med tvivelaktigt rykte.
De som anklagar dem blir inte stämplade för evigt och får ej heller någon kännbar åthutning av rättsväsendet – trots att de farit med osanningar som ödelagt en annan människas liv.

Tack till journalisten Peter Jonsson på ST för att du skrivit om denna pappa och Tack till ST för att ni publicerade artikeln!
Det borde finnas fler som vågar att skriva om pappor som falskeligen blir anklagade för pedofili och om socialtjänstens partiska ställningstagande emot dessa pappor inom svensk massmedia!

Media Länkar:

Socialtjänsten frågade aldrig barnen  (ST)