Jag fick ett tips av Mariann om en artikel som handlade om en adoption som inte riktigt slutat så lyckligt som det var tänkt.
Adoptionen fullföljdes inte för att den biologiska mamman ångrade sig och ville ha tillbaka sonen som då bott med sina adoptivföräldrar i åtta månader.
Jag inser det trauma och den bestörtning som adoptivföräldrarna kände och fortfarande känner inför det som har hänt. De hade äntligen blivit föräldrar och enligt tidningsartiklar så var den biologiska mamman säker på sin sak att en adoption var det bästa. Så beskedet att den biologiska mamman ångrat sig är en katastrof.
Dagens Juridik 2011-06-07
När man läser i Dagens Juridik kring denna tragedi så får man en förvirrad uppfattning av lagen kring adoption av barn i Sverige. För enligt Dagens Juridik så gäller bland annat följande:
Enligt föräldrabalken får barn inte adopteras utan samtycke från barnets vårdnadshavare. Huruvida ett barn har en eller två vårdnadshavare beror enligt Gunilla Cederström, utredare på Socialstyrelsen, på om den biologiska mamman är gift vid barnets födelse eller inte.
– Om hon är gift får modern och fadern automatiskt gemensam vårdnad om barnet och båda blir då vårdnadshavare.
–//–
Den som först lämnar samtycke till adoption men som sedan ångrar sig kan överklaga. Det finns inga tidsangivelser i lagen som anger när man senast kan ta tillbaka sitt medgivande för adoption.
– Såvitt jag kan bedöma utifrån tidigare rättsfall så kan en vårdnadshavare ta tillbaka sitt samtycke till dess att adoptionen är genomförd, det vill säga innan rätten har beslutat om adoptionen och domen vunnit laga kraft, säger Cederström.
En adoption ska enligt Cederström vara till fördel för barnet och ska ske om rätten bedömer det lämpligt.
I det aktuella fallet så var adoptionen inte helt genomförd, trots att det gått åtta månader sedan barnet föddes och det gav den biologiska mamman rätt att ångra sig.(Som vanligt så har den biologiska mamman en enorm makt över sina barn.)
Hur lång tid en adoption i Sverige tar innan den vunnit laga kraft vet jag ej och jag tycker att åtta månader låter som en väldigt lång tid.
En annan sak som jag reagerar på är att den biologiska pappan nämns bara efter att adoptionen drogs tillbaka.
Så visste han om att han skulle bli pappa och hade han något att säga till om när det gällde adoptionen?
Det är inte ett offer i denna tragedi, det finns flera och alla är lika drabbade enligt mig.
Vilket som är barnets bästa i denna situation är inte lätt att veta och eftersom det inte är helt klargjort i media om hur båda biologiska föräldrarna till barnet hade och har för inställning till en adoption så är det svårt att säga om det är bra nu eller om det var bra när barnet var hos sina adoptivföräldrar.
Jag håller med adoptivföräldrarna som vill ha en enligt föräldrabalken fastslagen tidsram när det gäller hur lång tid en adoption får ta innan den vinner laga kraft, för åtta månader och fortfarande inte klar är för länge.
Det här var en adoption av ett barn fött i Sverige, inte en internationell adoption så jag kan då inte begripa varför det är en så långdragen byråkrati.
Media Länkar:
Par tvingades lämna tillbaka adoptivson efter åtta månader (Dagens Juridik)
Ovanligt att samtycke till adoption återkallas (Dagens Juridik)
Barn fick lämna adoptivföräldrar (HD)
Par tvingades återlämna adoptivson (SvD)
Par tvingades lämna tillbaka sin adoptivson (Aftonbladet)
Barn fick lämna adoptivföräldrar (GP)
Adoptivföräldrar fick lämna tillbaka barn (SydSvenskan)
Ann-Mari's Blogg 
Adoptionen borde vara ett fullbordat faktum i och med ”ägarskapet” av barnet rent praktiskt övergott till adoptivföräldrarna. Dvs. barnet ”tillhör” de som sörjer för barnets uppehälle och omvårdnad.
Ja, men tyvärr så är det den biologiska mamman som har makten tills adoptionen vunnit laga kraft och i detta fall så hade det inte hänt trots att åtta månader hade passerat sedan barnet föddes.
Det är ju väldigt intressant att om modern är ogift och fadern är känd så har inte den biologiska fadern högre rätt att få vårdnaden om barnet än vad adoptivföräldrarna har.
Frågan är vad som skulle hända om den biologiska fadern stämmer modern om enskild eller gemensam vård. Skulle det göra att adoptionsprocessen får göra halt eller kan den fortgå och göra vårdnadsprocessen verkanslös?
Alla som någon gång har haft tät kontakt med en åtta månader gammal bebis inser nog att den bebisen i normalfallet har väldigt stark anknytning till den eller dem som bebisen uppfattar som föräldrar.
Dessutom, en biomamma som i många månaders tid har känt att hon inte vill veta av barnet. Plötsligt ångrar hon sig. För vems skull, för barnets eller sin egen? Var det verkligen sista gången hon ångrade sig?
Jag är verkligen ingen expert men jag tror inte att barnet kommer att få några bestående psykiska men av att komma tillbaka till biomamman. Men det förutsätter att biomamman aldrig någonsin ens tänker tanken att ångra sig igen. Däremot kanske barnets trygghetskänsla, åtminstone en tid framöver, får sig en ordentlig reva.
Barnets bästa skulle under alla omständigheter ha varit att stanna hos adoptivföräldrarna.
När barnet blir äldre och får veta att mamma gav bort mig för hon ville inte ha mig men ångrade sedan sig, hur kommer då barnet att känna inför sin mamma?