När förövaren är en kvinna Del 2

– Första gången jag såg min mamma slå min pappa var jag kanske fyra år. Hon slog mig mycket. Jag slog min första pojkvän redan i högstadiet. Det kändes bra att kunna ta för sig och inte vara rädd för stryk. Man kan aldrig säga aldrig, men jag vill inte slåss mer. Det gick överstyr den där gången. Jag hade kunnat döda kvinnan.

Den som säger detta är Eva, en kvinna som blivit dömd för grov misshandel av en annan kvinna till fängelse. Eva har alltså vuxit upp i ett hem med en mamma som misshandlade både henne och hennes pappa.
Eva som tidigare kommit undan med skyddstillsyn för sina brottsliga handlingar blir nu en av kvinnorna på Hinseberg. Eva säger att hon kanske kunnat ta sig ur sin kriminalitet om hon istället för skyddstillsyn i någon av sina tidigare domar fått ett fängelsestraff.
Men Eva fick fram till den grova misshandeln den så kallade kvinnorabatten och blev kvar i sin värld med stölder, narkotikabrott, olovliga körningar och våld.

SydSvenskan 29 maj 2011

SydSvenskans del 2 i artikelserien om när Förövaren är en kvinna handlar om kvinnor, kvinnorabatten, fängelsevistelsen och en del om tiden efter avtjänat straff. Just den delen känns som om de kvinnor som suttit av sitt straff får en offerkofta att ta på sig när de kliver ut i samhället igen. Man betonar kvinnans svaga sidor och hur utsatt hon är, vilket gör att hon blir ett offer igen.

Kring Kvinnorabatten så står det bland annat följande;

Kvinnorabatt kallas det för i en av Åklagarmyndigheten publicerad rapport. Kvinnor som begår brott bemöts på andra sätt än kriminella män, det är forskare och aktörer i rättsväsendet överens om. I samhällets föreställningar ingår inte att kvinnor av egen fri vilja kan ta till våld och göra sig skyldiga till andra kriminella handlingar. Därför söks förklaringar till varför det blivit som det blivit. Utgångsläget är att kvinnor är offer, även när de är förövare.

Det är otroligt bra att denna Kvinnorabatt tas upp för den sätter Likhet inför Lagen ur spel. Visst kan rätten ta hänsyn till omständigheter, MEN vilket kön förövaren har är inte en omständighet som ska generera ett mildare straff för begånget brott.

Vidare går det att läsa i artikeln om Kvinnorabatten att;

Åklagarmyndighetens rapport visar att kvinnor dömda för misshandel, grov misshandel och grov fridskränkning i högre grad får skyddstillsyn och villkorlig dom än män, som får fängelse. Också vid olaga hot får kvinnor rabatt. När straffet blir fängelse är det dock ingen skillnad på strafflängden. Umeå Universitet publicerade 2009 en studie där man jämför hur män och kvinnor döms och straffas, och orsakerna till detta. Studien tar, utifrån 77 domar om misshandel och stöld, upp hur föreställningar om kön påverkar i domstolarna. Forskning om kvinnor och brott analyseras också. Slutsatsen är att fokus främst riktas mot kvinnor som offer för andras kriminalitet, exempelvis våld mot kvinnor. Men även när kvinnor själva är förövare definieras de ofta i termer av offer för sådant som kan förklara en kriminell handling; hon är offer för våld, social utsatthet eller psykisk sjukdom. I det ljuset får kvinnor lägre straff.

Kvinnor är offer även när de är förövaren och därför är det synd om dem och de kan ju inte straffas hårt för sina gärningar så därför får de rabatt. Jag blir så less på denna syn på kvinnor som begår brott !!!
Det är för mig totalt obegripligt att i en del rättegångar så tas det större hänsyn till förövaren är till brottsoffret. Hur i Helvitte har det blivit så snedvridet?
Varför är det så svårt att se förövaren istället för kvinnan på den åtalades bänk ???

Eva som satt på Hinseberg för sin grova misshandel berättar en intressant sak om livet innanför murarna. De intagna kvinnorna tar tillfället i akt och kan de så utnyttjar en del av kvinnorna de manliga kriminalvårdarna.

– Man behövde tillfredsställa sina behov och fanns där manliga plitar såg man dem som sexobjekt. Man utnyttjade dem om man kunde, relationer var inte helt ovanliga.

När liknande situationer händer på anstalter för män så tar det hus i helvitte, men jag kan inte dra mig till minnes att ha läst om något fall på Hinseberg med en manlig kriminalvårdare och en intagen. Det kanske inte har officiellt blivit någon avslöjad relation?

Efter avtjänat straff får vi veta att Eva tagit hjälp av KRIS, kriminellas revansch i samhället, för att leva ett liv utan kriminalitet. Det verkar som om Eva klarar sig bra och den utsatthet som många hävdar drabbar en kvinna efter avtjänat straff verkar inte ha drabbat henne.
Så jag undrar varför det är sådan fokus och höga röster kring tiden efter straffet och kvinnor?
Är inte män lika utsatta?
Det känns som om det är en fokusering så snedvriden som den kring Våld i nära Relationer som enbart fokuserar på att mannen slår och kvinnan är den som blir slagen.

Varför kan samhället se till både män och kvinnors eventuella utsatthet och svårigheter efter avtjänat straff ?
Men det är väl fel fråga att ställa i dagens Sverige antar jag…..

I artikeln får vi även möta ”Lena” som har akademisk bakgrund, varför det nämns att ”Lena” har en akademisk bakgrund och inte ett ord om Evas bakgrund vet jag inte. Men tydligen så blev det en stor katastrof för ”Lenas” familj när hon dömdes till 10 års fängelse för mordförsök på en närastående.
”Lena” säger att det var hennes livssituation som till slut gjorde att hon hamnade där hon nu är, och det låter som en offerkofta och ursäkt – inte att ta ansvar för sin gärning emligt min åsikt. ”Lena” skyller på år fyllda av våld, hot och det hon kallar övermänsklig stress.
Men istället för att lösa denna livssituation på fredlig väg så valde ”Lena” att ta till våld vilket gör hennes ursäkter helt meningslösa för mig som läsare. Hon valde våld som lösning på sitt problem, men våld löser inga problem.
Jag funderar om det är och blir en större katastrof i en familj med akademisk bakgrund när en familjemedlem blir dömd för mordförsök, än i en familj med blygsammare utbildning?

Är det någon skillnad egentligen?

SydSvenskan 29 maj 2011

Och för att fokusera lite på dagens bemärkelsedag så har Ann Heberlein, doktor i etik, skrivit en krönika som heter : När mor inte är rar.

Här är några citat:

Visst är mor rar. Det är klart att vi ska fira alla mammor som älskar sina barn, som tröstar och kramar och snyter, som packar gympapåsar och matsäckar, som läser läxor och lär sina barn att cykla, som nattar och lyssnar och skyddar. Mamma. Hon är tryggheten. Hon är självaste ursprunget.

–//–

Pappa då?
Varför dyker inte han upp i medvetandet när vi funderar över godhet? För det andra måste man fråga hur våra föreställningar om mödrar som just goda påverkar våra tolkningar av kvinnor som inte är bara snälla, kvinnor som misshandlar, kvinnor som är grymma, kvinnor som utsätter barn för sexuella övergrepp. De finns ju också. Enligt Lotta Nilssons studie från 2000 av övergrepp mot barn mellan noll och sex år är förövaren i en tredjedel av fallen en kvinna, oftast barnets biologiska mor. Den nyss påbörjade rättegången mot 23 kvinnor som misstänks för barnporrbrott utmanar också bilden av den goda modern. Kvinnorna som åtalas för innehav av barnpornografi är i åldrarna 38 till 71, är bosatta runtom i Sverige, flera av dem är gifta eller sambos och har både barn och barnbarn. En av dem är till råga på allt anställd som barnledare i Svenska Kyrkan.

–//–

Föreställningen att våld ligger närmare till hands för män – som om det är en naturlig egenskap – medan kvinnor betraktas som ickevåldsamma till sin natur påverkar givetvis hur våld uppmärksammas och beskrivs. En våldsam kvinna är något av en anomali. En kvinna som är grym mot barn är otänkbar och en kvinna som har pedofila böjelser är så onaturlig att vi inte ser henne.

Experter inom området tror att det finns ett stort mörkertal här. De hävdar att kvinnor i själva verket gör sig skyldiga till mer våld än vad som syns i statistiken, våld som sker i hemmet och förblir fördolt, delvis på grund av omvärldens ovilja att se.

Media Länkar:

 Fängelsetiden fick Eva att sluta slå  (SydSvenskan)

När mor inte är rar  (SydSvenskan)

Niklas blev slagen – och fråntogs barnen  (SydSvenskan)

Allt fler kvinnor döms för våldsbrott   (SydSvenskan)

KRIS Sverige

Domstolarna påföljdspraxis vid vissa våldsbrott – sammanfattning  (Åklagarmyndigheten)

Barnmisshandel. En kartläggning av polisanmäld misshandel av små barn  (BRÅ)

Kvinnor och våld : en mångtydig kulturhistoria  (Bokus)

Relationsvåld fokus i ny artikelserie  (ann-Mari’s Blogg)