Pappa på BB = Vuxendagis ?

SvD 11/4 2011

Malin Bergström, leg. psykolog, Med Dr Karolinska Institutet BUP Stockholm, har skrivit en mycket bra artikel på Svd’s Brännpunkt. I artikeln så bemöter Malin en artikel i Dagens Medicin som Urban Waldenström, överläkare och docent i obstetrik och gynekologi Dalarna, skrivit angående att BB på Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan drev ett jämställdhetsprojekt för att involvera papporna mer.

Urbans artikel har rubriken;

Dagens Medicin 7/4 2011

Ska BB förvandlas till vuxendagis?

Och är ett lysande exempel på feministisk härskarteknik genom sin förlöjligande och raljerande text kring blivande pappor och hur de ignoreras av personalen på BB. Att använda ordet vuxendagis i rubriken är smart, men den ger även en inblick i hur synen på vem som är den viktigaste föräldern är inom den svenska sjukvården.

Malin inleder sin artikel med följande;

Kunskapen är på många håll är skrämmande låg om att närvarande och välmående pappor i förlossningsrummet är viktiga inte bara för sig själva utan också för mammorna och barnen. Istället raljeras det över att kraft alls läggs på papporna. Jag ser många goda skäl till att vi faktiskt behöver göra upp med de här unkna fördomarna, skriver psykologen Malin Bergström.

Vilket kan sägas vara ett svar på Urbans inledande två stycken på sin debattartikel.

Papporna upplever att de inte blir sedda under förlossning och BB-vård. Ja, papporna känner sig inte bara osedda, de kan till och med känna sig utestängda av personalens kroppsspråk. Men detta har lyckligtvis nu upptäckts, identifierats, formulerats, studerats och äntligen angripits av ett Kunskapscentrum för jämställd vård.

Arbetsgrupp och projekt, handledare och forskning, möte efter möte. Men efter två utvecklingsdagar med ”övriga anställda”, så lät inte heller resultatet vänta på sig! Redan nu har man infört att ”även papporna erbjuds dryck under förlossningen”. Och inte bara papporna har fått det bättre, personalen har fått tid ”för reflektion över bemötande”.

Helt klart så har denne Urban något emot blivande pappor som följer med sin kvinna till BB när det är dags att föda barnet. Och är det något att vara förvånad över?
Nej, pappor har under modern tid i Sverige blivit reducerade till spermadonatorer, familjeförsörjare och underhållsbetalare, de har blivit fråntagna sin rätt att vara en engagerad och lyhörd förälder.
Tyvärr så är ju Urban inte ensam i sitt synsätt på pappor, det är många som har samma förlegade syn på pappor både inom sjukvården och i samhället i stort. Att häckla, förlöjliga och förminska en pappas roll och rättigheter gentemot sina barn är ur den radikal feministiska jämställdhetssynen fullkomligt okej i dagens Sverige.

Jag är lite förvånad att Urban som är överläkare och docent i obstetrik och gynekologi skriver följande;

Papporna har ingen anledning att vara särskilt sedda under förlossning och BB! Vänlighet ska vi visa alla patienter och anhöriga, och enligt all min erfarenhet görs det också. Men det är inte papporna som är uttröttade, har ont eller är sjuka; med en potentiell risk för en allvarlig komplikation. För det är väl fortfarande så att dessa ett eller två dygn tillbringas på sjukhus av medicinska skäl? Eller är man inlagd på sjukhus för att ”ge förutsättningar för ett varaktigt och jämställt föräldraskap”?

Det är måhända tråkigt för enstaka känsliga pappor att de reagerar på personalens kroppsspråk. Men det är inte något att göra en stor sak av. Kvinnor har ett annat kroppsspråk än män, åtminstone så länge inte jämlikhetscentrum kunnat råda bot på den ofärdigheten också.

För om man läser Malins svar så ser man att det finns bevis på att en närvarande pappa, även om han är törstig och nervös är bra för mamman och barnet som håller på att födas;

Svenska pappor vill vara nära sina kvinnor och barn. För dem är förlossningen livets största ögonblick. Och det stöd de ger under förlossningen har stor betydelse för mamman och barnet. En ny metaanalys av över 15 000 kvinnor visar att kvinnor som får kontinuerligt stöd under förlossningen både använder mindre smärtlindring och har minskad risk för kejsarsnitt och instrumentella förlossningar. Deras förlossningar är dessutom kortare och barnen har minskad risk för att må dåligt efter förlossningen. Föga förvånande har de här mammorna också minskad risk för en negativ upplevelse av förlossningen.

Att satsa på att hjälpa papporna vara ett gott stöd för kvinnan under förlossningen är alltså direkt lönsamt. Kejsarsnitt kostar mycket pengar.

Men män som är rädda, känner sig utestängda eller som får signaler från personalen att de inte är viktiga ger förstås sämre stöd och får en sämre start i sitt föräldraskap än de som åtminstone slipper vara törstiga. Att män kan vara förlossningsrädda eller må psykiskt dåligt handlar inte om bristande mogenhet. Det handlar om att de är lika mycket människor som mammorna och befinner sig i en lika känslig livsfas.

Så man kan undvika stress och komplikationer om pappan är med under förlossningen. Men tyvärr så verkar det som om Urban inte har insett, märkt eller valt att uppmärksamma detta faktum. Det kan ju bero på att han ser de blivande papporna är i vägen och inte en tillgång, precis som så många andra inom Svensk sjukvård.

Malin avslutar sin artikel med följande:

Pappors föräldraskap kan inte utvecklas om de inte är nära sina barn. Det är oetisk, ohållbart och kostsamt att inte uppmuntra pappor att bli engagerade och lyhörda föräldrar. Därför är det hög tid att rensa ut okunskap och göra upp med de unkna fördomar som råder i vården runt blivande och nyblivna föräldrar. Det är fundamentalt för jämställdheten att de här kvinnodominerade institutionerna anpassar sig efter behoven och värderingarna hos dagens föräldrar.

Som förälder är man under den första tiden oerhört mottaglig, formbar och känslig för andra människors värderingar. Att de som föräldrarna uppfattar som experter ger pappan signalen att han inte är viktig är inte samhällsnyttigt. Att det dessutom är betydelsefullt för den framtida jämställdheten att pappor tar hand om sina barn är förhoppningsvis så självklart att det inte behöver sägas.

Media länkar:

Jämställdheten börjar i förlossningsrummet (SvD)

Ska BB förvandlas till vuxendagis? (Dagens Medicin)

Pappor på förlossningen (Skriet från kärnfamiljen)

Pappor – behövs dom? (tankar av barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson)

Huden minns (Johanna Graf)

Skärp er barnmorskor – stenåldern är över (Aftonbladet)

Kvinnlig härskarteknik, de fem metoderna (GenusNytt)

Jämställt föräldraskap en omöjlighet så länge pappor inte inkluderas (Veronica Svärd – Intersektionen)