
Newsmill 1/4 2011
Markus Ollikainen på PappaManualen har skrivit en bra artikel på Newsmill där han bemöter Hanne Kjöllers ledare i DN från den 23:e mars i år.
Hanne Kjöllers ledare, som är starkt kritisk till SvDs artikelserie om den skumma barnvaktsbranschen, svartmålar pappor som pedofiler.
Enligt Hanne är det nämligen större chans att ett barn blir utsatt för sexuella övergrepp av en manlig släkting (läs pappa) än att någon på dagis ska utsätta dem för det.
Markus Ollikainen påpekar i sin artikel bland annat:
Vi har idag ca 1.300.000 pappor och den undersökningen som BRÅ gjorde 2003 avseende sexualbrott visar på att den biologiska pappan är på inget sätt ett hot mot barnen. 9 familjemedlemmar fick de upp under perioden 2001 – 2002. Tvärtom så är nog den tryggaste platsen att vara med pappan. Oberoende studier, också från BRÅ, visar att den i familjen som är mest våldbenägen avseende barn är faktiskt mamman.
Så har det även på senare tid uppmärksammats att mammor också kan. Se senast den spräckta pedofilhärvan där majoriteten var, just mammor/ kvinnor. En annan detalj som att pappan och blir utsatt för partnervåld är egentligen känt sedan länge, men av olika anledningar tystats ner. För mig som ser båda föräldrarna som lika värda är detta ett mysterium. Hur främjar det en sund utveckling om man blundar för den andra halvan?
Markus ställer en mycket viktig fråga i sin artikel, en fråga som jag inte tror att hanne Kjöller ens tänkt på att ställa i sin roll som ledarskribent på DN.
– Är det verkligen mamma v/s pappa vi skall ägna oss åt?
Ska vi verkligen hålla på och ställa föräldrarna emot varandra hela tiden för att bevisa vem som är den bästa av dem? Ska vi fortsätta att pumpa ut kvinnojourspropaganda om hur hemsk mannen är och hur öm och vårdande mamman är eller ska vi sätta punkt här och ge både mammor och pappor jämlika villkor som föräldrar ?
Uffe på PRG har ett svar på Markus fråga.:
Svaret är givetvis: NEJ.
Barnen behöver och har rätt till BÅDA sina föräldrar,
något som tyvärr inte är lika självklart för alla människor.
Allt för många människor tjänar på ”separations- och skilsmässoindustrin” och det finns därför inget intresse från samhällets sida
att se till att barnen får tillgång till båda sina föräldrar.
Förutom det ekonomiska intresset ligger även manshatarideologin feminismen till grund för denna destruktiva samhällstrend.
Markus tar även upp det faktum att det finns i dag i Sverige ca 200.000 pappor som aktivt hindras att vara en närvarande förälder till sina barn. Och de flesta av dessa pappor hindras av en mamma som inte vill att barnet ska ha någon som helst kontakt med sin pappa och vice versa.
Markus skriver även att Hannes förlöjligande och i min mening nedvärderande av pappor till att vara sämre än en barnvakt är ett medeltida synsätt.
Och är det ett sådant synsätt vi till ha på pappor?
Markus avslutar artikeln med följande;
Vi borde istället ta bort okunskap och släppa fram fakta och seriösa verktyg för att underlätta för pappan. Både mammor och pappor kan vara förövare, men framförallt är de allra flesta den viktigaste tillgången i ett barns liv.
Det skulle istället vara självklart år 2011 att pappor borde ta mer hand om barnen och låta mamman arbeta, vilket också gynnar mammans ekonomi positivt.
Pappor skall inte liknas med en barnvakt. De är förälder och barn behöver båda sina föräldrar.
Media länkar:
Pappor är inga barnvakter de är föräldrar (Newsmill)
Barnvakter: Mer rimligt frukta fäder (DN)
Pappor är inga barnvakter – de är föräldrar (PRG)
Feminist attackerar pappor (PRG)
SvD:s granskning av barnvaktsbranschen
Ett intressant inlägg!
Men visst är Kjöllers jämförelse märklig. Jag menar, hur många män är det som jobbar inom barnomsorgen???
Sannolikheten är förstås större att du och jag blir nedslagna av en svensk än en islänning, av det enkla skälet att den senare är i minoritet…
Är tyvärr inte sällan en pappa ses som just en barnvakt, ja när det passar mamman det vill säga.
Hur många pappor finns det idag som inte skulle vilja annat än att få finnas i sitt barns liv, men inte kan/får det för mamman motsätter sig att de har kontakt, men underhållsbidraget motsätter sig mamman dock inte.
Vad följderna blir av att pappan motas bort av mamman och samhället finns det tydlig fakta på, dock så vill inte många prata om det…!?
Till en pappa.
Ja, att man kallar pappan för barnvakt är en märklig företeelse. Men märkligt är också att barnbidraget automatiskt tilldelas mamman.
Vad skickar man ut för signaler i och med det?
Jo, att kvinnan faktiskt är bättre lämpad som vårdnadshavare än mannen, och det är ju ett rent stenålderstänk!
Dessutom hjälper det till att upprätta stereotypa könsroller om kvinnligt och manligt vilket vi väl helst kunde vara utan. Och det där argumentet att kvinnan ska ha bidraget för att hon har en lägre inkomst än sin respektive tror jag inte på. De flesta av mina tjejkompisar tjänar bra mycket bättre än sina gubbar, och det tycker jag är härligt!
Så ja, det behövs en rejäl attitydsförandring på många områden. Att kalla sitt barns pappa för barnvakt år 2011 känns riktigt omodernt. Å andra sidan kanske det finns en och annan pappa som definierar sig själv som det, men de är nog inte i majoritet…