Det finna många olika reaktioner när en förälder inser, konfronteras eller själv bevittnar att deras barn mobbar en annan person.
En del föräldrar förnekar allt och säger att det är deras barn som mobbas inte tvärt om, en del andra föräldrar tycker inte att det är så allvarligt och att det är den mobbades fel som är så ”onormal”, en del andra föräldrar de GÖR något.
En man i staden Ipswich utanför Brisbane i Australia hyllas av radiolyssnare, efter att han ringt in och berättat hur han reagerade på när han bevittnade att hans 17 åriga son och 15 åriga dotter misshandlade och mobbade en 13 årig pojke.
Pappan som endast är kallad Matt berättar följande:
”I går eftermiddag när jag var på väg hem … jag kom runt hörnet ungefär tre gatorna hemifrån och ser att min 17-årige son och min 15-åriga dotter banka skiten ur den här grabben.
”Jag tvärnitade och skadade bilen när jag svängde in mot trottoaren. Jag tog tag i dem båda, kastade dem i baksätet på bilen, hjälpte den unge grabben som de misshandlat… tog honom hem till hans föräldrar och for sedan raka vägen till den lokala polisstationen med båda mina barn. ”
”De har båda nu åtalats för misshandel.”
Det är inte första gången hans barn har mobbat denna pojke, några veckor innan denna misshandel så fick pappan veta av skolan vad hans båda barn sysslade med.
Pappan som själv varit ett mobboffer som barn och på grund av denna mobbing så kan pappan nu enbart köra bil i dagsljus. Pappan mobbades nämligen för att han bar glasögon och tog så illa vid sig att han slutade att använda sina glasögon. Och det visar sig att hans barn mobbat och misshandlat denna 13 åriga pojke för exakt samma orsak, för att han har glasögon.
Pappa Matt säger att han och hans fru kommer att stödja den 13 åriga pojkens familj och kommer inte att motsätta sig om de väljer att polisanmäla sonen och dottern för vad de har gjort.
Misshandeln som pappa Matt avbröt resulterade i att den 13åriga pojken fick en käkfraktur.
Som straff har pappa Matt sålt sonens bil och dotterns häst. Vad för efterräkningar de kan räkna med från rättsväsendet vet jag inte, men enligt tidningsartiklarna är de ångerfulla.
Och enligt pappa Matt så har hans barn uttryckt sin önskan att pengarna för bilen och hästen ska tillfalla deras mobboffer.
Dottern har även enligt pappan skrivit ett brev till mobboffret och bett om ursäkt.
Pappa Matt säger att hans en gång så populära barn är mer eller mindre utfrysta i skolan sedan attacken och att de har knappt pratat med honom sedan händelsen.
Pappan avslutar med att säga följande:
‘‘In my house there is a saying; if you can’t do the time, don’t do the crime.’’
Radiostationen, 97,3 fm, som pappan ringde in till sponsrade en ”Säg Nej till Mobbning” vecka för Kidscape.
Media Länkar:
Father turns in own kids for bullying (The Sidney Morning Herald)
Father turns in his own teenagers for bullying attack (Digital Journal)
Father turns in own kids for bullying (The Age)
Dad turns in own kids for bullying (Ipswich Queensland Times)
Matt And Tough Love (97,3 fm) 2st ljudfiler med intervjuer med Pappa Matt.
Ann-Mari's Blogg 
Wow vilken fader!
Ifall bara alla föräldrar tog samma ansvar för sina barn skulle världen vara en mycket bättre plats!
Det bör vara en självklarhet att vad som du skapat /frambringat har du också ansvar för, även om lagen har en utsatt tidsram till myndighet så speglas dina värderingar och ansträngningar i dina barn, främst hur de behandlar andra.
En pappas reaktion på mobbning? MOBBNING?!
När mobbning resulterar i käkfraktur är det inte mobbning längre utan misshandel, rätt och slätt.
Det är med känsla för ordens valörer vi definierar och bestämmer verkligheten.
Ja ha du JohannaV,
Den sista misshandeln som pappan avbröt var en del av en mobbningskampanj från hans två barn mot pojken.
Mobbning kan vara både fysisk som psykisk, men du kanske bara tycker att psykisk mobbning är mobbning ????
Maukonen: ”Mobbning kan vara både fysisk som psykisk, men du kanske bara tycker att psykisk mobbning är mobbning ????”
Hej Maukonen!
Jag förstår inte varför du anlägger den här otrevliga tonen mot mig, jag måste helt oavsiktligt ha träffat på en känslig nerv hos dig? Varför drar du så långtgående slutsatser av min kommentar – du galopperar iväg till nordpolen! 😉
Jag reagerade på rubriksättningen och inget annat. Jag anser att en spade ska kallas för en spade och inget annat. När mobbningen övergår i brutna ben kallas det misshandel rätt och slätt. Att kalla brutna käkben för mobbning känns som ett understatement. Detta var det enda jag skrev.
Gör nu inte en höna av en fjäder och läs inte in mer i min kommentar än vad som står. Moral är bra men moralism är tröttsamt.
JohannaV,
Inte galopperade jag iväg jag bara reagerade på din reaktion på rubriken på detta inlägg.
Otrevlig ton?
På min reaktion på din reaktion?
Mobbning kan vara både fysisk som psykisk och i detta inlägg så avslutades en mobbning av en pojke med en fysisk mobbning – en misshandel.
Valet av rubrik är ibland det som får personer att reagera och i detta fall så har du reagerat.
Ta en stund och surfa runt på svenska tidningars sidor och kolla vad de har för rubriker.
Läs sedan någon artikel och se om rubriken är så skriven att den ska locka till sig läsare genom en speciell formulering.
Kan ev vara bäst att överlämmna till jurister att besluta om det är misshandel, som i fallet med Assange där kvinnornas ombud sa att en jurist måste avgöra om de blivit utsatta för våldtäkt av Assange.
I övrigt visade pappan på ett gott föräldraskap.
Det är misshandel, ja.
Men det var ett steg i en långt gående mobbing.
En spade är en spade, men en spade är också ett verktyg.
Ann-Mari!
Skönt att se att det finns rakryggade föräldrar. Pappan gjorde helt rätt, trots att det säkert var med stor sorg och besvikelse i hjärtat.
Det var intressant inlägg! Jag belyste själv relationen mellan föräldrar och sina barn som mobbare i min egen blogg för ett tag sedan. Tyvärr förnekar allt för många föräldrar att deras barn är mobbare, de försvarar sina barn och att lösa problemet blir bara värre om de inte tar sitt ansvar. Det var självklart rätt det mannen gjorde!
Tack Björn!
Tyvärr så är det många föräldrar som vägrar inse och medge att deras barn är mobbare.
Om de kunde ta steget om erkänna, först inför sig själv och den andra föräldern att deras barn är en mobbare så är det en bra start på att få mobbningen att upphöra.