Fortsättning på att få umgås med farmor och farfar

Jag har läst domen i det mycket kommenterade fallet där en farmor och farfar fick rätt att umgås med sitt barnbarn.

Som domen nu är så kommer umgänge ske enligt följande:

Farföräldrarna ska ha rätt till umgänge med barnbarnet den sista lördagen i månaden kl. 10.00 – 14.00 från denna dag fram till årsskiftet 2011/2012.

Umgänget ska ske i mamman och barnbarnets hem varannan månad och i Farföräldrarnas hem varannan månad, med början i mamman och barnbarnets hem lördagen den 26 mars 2011.

Mamman ska ha rätt att närvara vid umgänget fram till årsskiftet 2011/2012.

Farföräldrarna ska fr.o.m. den 1 januari 2012 ha rätt till umgänge med barnbarnet den sista lördagen i månaden kl. 10.00 – 16.00.

Mamman ska inte vara närvarande vid umgänget.

Mamman ska vid umgängestillfällena lämna dottern i farföräldrarnas hem och farföräldrarna ska efter umgängestillfällena lämna barnbarnet i mamman och barnbarnets hem.

Det låter ju inte allt för farligt att man ska bli upprörd?

Ett av de tidigare besluten kring umgänge, som inte fungerade, var enligt följande:

Farföräldrarna skulle ha rätt till umgänge med barnbarnet varannan lördag udda veckor kl. 10.00-16.00. Från och med det fjärde tillfället och framåt skulle umgänget äga rum under tiden kl. 10.00-15.00 utan att mammans närvarade.

För att mamman skulle överlämna dottern vid umgängestillfällena så ålades hon ett vite på 5000kr per tillfälle.
Socialnämnden i Vellinge har yrkat på att umgänge mellan barnbarnet och farföräldrarna skulle lördag eller söndag kl. 10.00 – 16.00. Socialnämnden förordade även att vite skulle åläggas mamman om hon inte följde de beslut om umgänge mellan dottern och farföräldrarna.

Vad man kan läsa i domen är att mamman i ett tidigare stadium avböjt att samarbeta kring en utredning om förhållandena kring umgänget mellan dottern och farföräldrarna. Vilket gjorde att dottern inte heller kunde höras. Senare i denna tvist så har mamman yrkat på att utredningen ska komplementteras.
Känns som om det nu tydligen passade mamman att begära att utredningen ska komplementteras, frågan är om det är i förmån för dotterns bästa eller för mammans tillfredställelse som hon begär detta ?

Malmö Tingsrätt skriver i sin dom från 12/3 2010 att:

Det bör därmed vara en utgångspunkt att det är förenligt med Dotterns bästa att ge henne en möjlighet att knyta an till och lära känna Pappa genom sina farföräldrar, sin faster och andra släktingar på Pappans sida av släkten. Det har i målet inte framkommit något som visar att Farmor och Farfar inte skulle vara lämpliga i det avseendet.

Vidare kan man läsa att socialtjänsten i Vellinge kommun haft en hel del problem med att få mamman att inse och övertygad om att dottern har ett behov av sina farföräldrar, eftersom de utgör en länk till pappan. Socialsekreterare Linda Höglund berättar att hon inte anser att hon har fått något gehör eller någon förståelse från mamman i frågan. De umgängen som hittills har kommit till stånd har enligt farföräldrarna bestämts av mamman såväl vad gäller tid och plats som val av aktiviteter.

Det är ett raffinerat sätt att umgängessabotera genom att bestämma hur, när och var umgänget ska ske. Detta beteende, en härskarteknik som används ofta av mammor, är effektivt och hjärtlöst. Att det skadar och sårar de som direkt drabbas av detta verkar inte vara något problem för den umgängessaboterande mamman. Hon får ju igenom sin vilja och har kontroll över umgänget (om det blir av).

Det går att läsa att mamman vill enbart ha ett umgänge en gång per månad i hennes och dotterns bostad, men att Tingsrätten anser att det borde skapas förutsättningarna för dottern att bygga upp en egen relation till farmor och farfar mer naturligt om umgänget sker i deras hem och med tätare intervaller.

Mamman motsätter sig fler umgängestillfällen eftersom dotterns kalender verkar mer eller mindre vara fulltecknad varje helg. Det är olika aktiviteter och barnkalas.

Min fundering är så, om nu dottern har olika aktiviteter på helgerna tex. Scouterna, gymnastik eller ridning kan då inte farmor och farfar vara med som åskådare eller deltagande familjemedlem ?
Är dessa aktiviteter valda för att schemat ska vara fulltecknat så att ingen tid finns över för att farmor och farfar kan träffa barnbarnet?

Tingsrätten i Malmö konstaterar att mamman inte haft förståelse för att dottern har ett behov av sina farföräldrar.

Detta har även kommit till uttryck under förhandlingen, där hon även visat sig oförstående inför vikten av att följa tingsrättens beslut. På grund härav föreligger skäl att förena beslutet om umgänge med vite.

Undrar just hur många fler föräldrar som behöver få ett vitesbelopp mot sig för att inse och förstå att deras egna egoism kommer att kosta på om de fortsätter att hindra barnet/barnen från att träffa sin andra förälder eller andra familjemedlemmar?

Och av domslutet så går det att konstatera att den flicka som är i centrum för denna umgängestvist är född 2003 vilket gör att hon idag är 8 år, i DNs artikel står det 6 år.
Pappan avled i maj 2004, vilket får mig att säkert säga att hans dotter inte har några egna minnen av honom och det är där farföräldrarna samt pappans övriga familj betydelse kommer in. De kan hjälpa flickan att känna sin pappa och få ta del och bli en del av hans liv även om han inte längre är i livet.

Att som vissa som kommenterat det andra inlägget hävda att flickan är för ung och att det är bättre att vänta med att hon och hennes farföräldrar ska börja umgås och känna varandra är befängt och helt horribelt.