
The Sun 24 Feb 2011
Brittiska tidningen The Sun har en kolumnist som heter Jane Moore.
Hon har blivit överhopad med brev och email från pappor som kämpar för att få vara en del i sina barns liv.
Breven började välla in efter att Jane skrev om en vän som blev nekad umgänge med sina barn efter ett bittert uppbrott från deras mamma skriver The Sun.
Jane skrev även om den 31 åriga pappan Idi Atiba som begick självmord efter att ha varit involverad i en vårdnadstvist.
Jane lät sina kolumner antyda att rättsväsendet är fördomsfullt när det gäller att tillåta eller komma överens om att pappor ska ha kontakt / umgänge med sina barn.
The Sun publicerar några av alla brev som Jane har fått.
Här nedan är några citat från några av alla brev .
Extracts from desperate dads’ letters to Sun Columnist Jane Moore
‘I TRIED to take my own life when I wasn’t granted access to my two daughters. After separation, all a father seems good for is paying the mother CSA, there is no need for love, only money.’
‘MY four-year-old daughter said her mum beat her. Social services dismissed it when I told them. My ex then made our daughter say it was all lies. Now she has stopped me seeing her. This is killing me.’
‘I HAVE not seen my son for a year because his mother married again and moved away. I haven’t been told where. I’m a 16st doorman and too upset to talk to anyone. I just break down.’
http://www.dads-r-us.se/2011/02/27/dads-in-despair-desperata-pappor/
Ja har dessa föräldrar som hindrar den andre föräldern en meningsfull relation med barnen några känslor för barnen? De har ev bara känslor som rör dem själva?
Sedan dessa myndigheter med brister i kunskap och för mycket förutfattade meningar vilket då blir en destruktiv kombination för barnen.
Recently, in New Hampshire, USA, a marital master (judge) gave custody to a mother, in spite of TWO psychiatric evaluations which showed her to be a danger to her daughter. The father, highly regarded for his parenting skills by the evaluators, has now been completely separated from his daughter. The feminist movement doesn’t care about the children, just the political empowerment such decisions bring them.