Lojal mot vem?

Hur är det att vara familjemedlem med en person som har kidnappat sina barn?
Hur känns det och hur upplever man situationen, har man en blind lojalitet pga blodsbanden?

Tror man på den orsak som kidnapparen hävdar som den utlösande faktorn till kidnappningen eller håller man tyst för husfridens skull?

När jag bloggade om Frank och André så funderade jag mycket på dessa frågor och jag fick till viss del svar på dem också.
För de närmaste familjemedlemmarna till Ann-Louise verkade tycka att hon gjorde var fullkomligt okej. De var tyvärr inte lika glada över mina blogginlägg om de två kidnappade bröderna, vilket ledde till en anmälan till DI.
När pojkarna återfanns så var det i morföräldrarnas hus, och morfar agerade ombud för den kidnappande mamman när det gällde en ansökan inlämnad till HD.
Ann-Louises familj valde henne, inte hennes barn.

Så är Ann-Louises familj en norm eller ett undantag?

Hur är det med familjemedlemmarna och släktingarna till följande barn:

L A, Taymaz Sabzandam, Vid Frank Radosh, Elnor Elsaeiti, FH, Zahra Benalouane, Leia & Brodde & Ebba Nordberg.

Är familjemedlemmarna stöttande, medhjälpande till den kidnappande föräldern eller har de tagit avstånd och samarbetar med myndigheterna för att återfinna barnen välbehållna?

Det val de gör visar om de har hjärtat att svika ett eller flera barn för en vuxens egoism. Valet visar att de närmaste familjemedlemmarna inte tycker att ett eller flera barn är värda sin frihet och sina rättigheter, den kidnappade förälderns rättigheter är viktigare.

Här är ett citat från ett inlägg skrivet av Ingrid Carlqvist :

Barn älskar mamma och pappa och barn har en FN-stadgad rätt till båda sina föräldrar. Men vissa föräldrar gör barnen så illa att de ibland får stå tillbaka ett tag. Mammor och pappor som inte kan skilja sina egna behov från barnens, utan kidnappar dem och tvingar dem att leva gömda och utan kontakt med den andra föräldern, måste bestraffas. När straffet är avtjänat får de nog finna sig i att de inte längre har en självklar rätt att umgås med och uppfostra sina barn. Inte för att fortsätta straffa dessa föräldrar utan för att barnen måste få tid att läka. Mammor och pappor som inte ens förstår att det de utsatt barnen för är kriminellt och skadligt, kanske inte kan träffa dem förrän de fått hjälp. Inte utan övervakning i alla fall.

Så hur är det med den närmaste familjen runt varje förälder som kidnappar sina barn, kan de skilja på barnens behov och barnens föräldrars behov?(Speciellt då den förälder som har kidnappat barnen)

Är den närmaste familjen övertygade om att denne gör rätt eller tar de aktivt avstånd?

På vems sida står de på, vem är de lojala mot och vem/vilka struntar de fullkomligt i ?

Att den kidnappade föräldern struntar i sina barns rättigheter är redan fastställt. Det skedde så fort den brottsliga handlingen ägde rum, då kastades barnet/barnens frihet och rättigheter bort.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .