Brodde, Ebba och Leias pappa har skrivit ett brev till sina försvunna och gömda barn.
Brevet finns i sin helhet att läsa på SBNs hemsida.
Här är ett litet citat:
Älskade Leia, Ebba och Brodde!
Ni är de finaste fina och vi alla här hemma undrar hur ni har det?
Jag vet att ni funderar och tänker en massa på det ni fått uppleva de senaste månaderna.
Jag tror inte heller på de förklarningar som ni fått av de ni umgås med.
Jag och ni vet vilken fin relation vi har och hur mycket kul vi har haft tillsammans.
I samma inlägg så går det även att läsa att mamma Unni försvann med syskonen i samband med skilsmässan.
Inget ovanligt, är det två föräldrar som inte kan komma överens så kan den ena föräldern göra på detta viset.
Vad som följer detta spårlösa försvinnande är även det mycket vanligt.
En kvinna som tar barnen och försvinner har nämligen en hel del hjälpmedel för att kunna hålla sig undan utan större problem.
Det vanliga är för att mamman ska kunna behålla barnen så länge som möjligt är att anklaga pappan för något som kan hamna under Brottsbalken som fridskränkning, misshandel, incest, våldtäkt och sexuella övergrepp och kvinnofridskränkning.
I Sverige så räcker det med en kvinnas ord för att en man kan bli dömd, mot sitt nekande, till fängelse.
Och eftersom landets kvinnojourer har fått sprida sin snedvridna syn på hur en man och pappa är så är det väldigt få som vågar att stå emot alla märkliga och rena lögner som en kvinna och mamma kan ta till för att bli av med mannen och pappan ur sitt liv efter separationen och skilsmässan.
I detta aktuella fall med syskonen Nordberg så har pappa Calle blivit tilldömd vårdnaden om dem. Mamma Unni har inte gått med på att överlämna barnen till honom och nu har de varit undangömda sedan augusti 2010.
Mamma Unni hävdar att pappa Calle är farlig och har även anmält honom för brottsliga handlingar mot familjen.
Det är nu som det blir intressant.
Mamma Unni, som tagit barnen och gömt sig, kan genom sina anklagelser mot pappa Calle lyckas slippa bli anhållen i sin frånvaro eller åtalad för Grov egenmäktighet med barn. En enskild åklagare har valt att INTE göra något när det gäller Unnis handlingar pga att HON anklagar pappa Calle för brott.
Så en kvinnas ord väger tyngre än hennes handlingar…
Trots att denne enskilda åklagare har valt att lägga ned anmälan från pappa Calle mot mamma Unni om Grov egenmäktighet med barn, så är inte det sista sagt i frågan. Riksåklagaren har även ett ord med i laget och vi får se vad denne tycker.
Vad som är märkligt är att trots att domstol har granskat alla handlingar i fallet och gett båda parter chans att lägga fram sin sida av denna tragedi så har mamma Unni har inte utnyttjat sin rätt att lägga fram sin sida. Hon har inte ens behagat att dyka upp vid förhandlingarna. Inga nya bevis eller handlingar har hennes juridiska ombud lämnat in heller.
Hovrätten har fastslagit Tingsrättens dom om att pappa Calle är ensam vårdnadshavare för Leia, Ebba och Brodde. Trots detta så är barnen fortfarande gömda. Unni och de som hjälper henne vägrar att lämna över dem. (är inte det ett brott ?)
Syskonen Nordberg är, även om deras mamma inte är det, efterlysta av polisen.
En liten avslutande tanke.
Att hjälpa och bistå en person som aktivt begår ett brott är brottsligt.
Att hjälpa en mamma att gömma sig och sina barn undan lagen är brottsligt.
I Sverige har kvinnojourer genom tiderna arbetat i en gråzon, denna gråzon har av någon konstig anledning gett dem ”rätten” att bryta mot lagen för att ”skydda” kvinnor/mammor och barn från mannen/pappan.
Att pappan som letar efter sina barn har lagen på sin sida det verkar inte bekomma kvinnojourerna ett endaste dugg.
För som vi alla ”vet” en kvinna kan ju inte ljuga om vad hon varit med om…
Om Sverige inte var så hjärntvättat av kvinnojourer så hade mamma Unni varit efterlyst enligt Brottsbalken Kap 7 4§.
Ja det här är grymt och märkligt!
Konstigt att det kan få förekomma i ett land som kallar sig rättsstat och jobbar för jämlikhet!
Jag kommer aldrig kunna förstå hur det kan bli lagligt för en kvinna att bete sig olagligt, bara genom att slänga ur sig några (falska) anklagelser mot sina barns pappa helt utan någon form av bevis eller ens indicier!
Och som man/pappa är man bara så totalt övergiven av rättsstaten och samhället i en sådan situation – har man inte själv varit där är det nog omöjligt att förstå hur fruktansvärt påfrestande och hopplöst det är!!!
Väldigt bra att du skriver om det!
Sverige (och hela världen) behöver få upp ögonen för detta och snarast möjligt komma tillrätta med problemet.