Den sociala inkompetensen breder ut sig.

GT och Expressen skriver om lilla Anna som blivit hämtad av socialarbetare och polisen för att tvångsomhändertas.
Från att ha bott med mormor och morfar flyttades Anna först till utredningshem med den biologiska mamman som inte kan ta hand om Anna och sedan till fosterhem. Anna är nu inne på sitt 3:e fosterhem skriver GT.

Nu har Socialstyrelsen gått igenom den hantering av Annas fall som socialtjänsten i Dals-Eds kommun har gjort.
Och enligt GT så är den allvarliga kritiken liknande den som Marks Kommun har fått för bland annat sin hantering av Rasmus och Fanny.

I dagarna fattade socialstyrelsens sitt beslut. Socialnämnden har gjort en rad formella fel. Den har inte haft Annas bästa för ögonen. Dokumentationen har varit bristfällig och det var fel att omhänderta Anna utan att en ordentlig utredning gjorts, menar tillsynsmyndigheten.
Socialstyrelsens kritik liknar den som Marks kommun drabbades av tidigare i höst. Där upptäcktes systemfel som genomsyrat hela individ- och familjeomsorgen.
– Det kan finnas anledning att granska hela socialförvaltningen arbete även här, säger handläggaren Mikael Thörn vid socialstyrelsen.

..//..

En dom i förvaltningsrätten slog tidigt fast att tvångsomhändertagandet saknade laglig grund. Det fanns inga bevis för att Anna for illa. Trots det fick hon inte komma hem. I stället blev placeringen frivillig efter medgivande från modern.
Lågstadieflickan rycktes alltså upp från sin familj, sina kompisar, sin skola och sina fritidsaktiviteter.

Borde inte detta få mer än mig att reagera på den sociala inkompetens som råder inom socialtjänsten i svenska kommuner?
Det verkar inte hjälpa att ha en socionomutbildning i grunden, det blir kattskit av allt man gör i alla fall.

Vad jag anar när jag läser om lilla Anna är att den biologiska mamman, som inte själv kan ta hand om Anna, har haft en hel del att säga till om. Enligt GT så har hon vårdnaden om Anna, men kan som sagt inte ta hand om henne.
Det är tydligt att mammans önskningar har varit tongivande i Annas fall och omhändertagandet och förflyttningen från mormor och morfar.
Barnets bästa det har inte varit prioriterat.
Mamman påstår att hon och hennes syskon blivit fysiskt och psykiskt misshandlade av sina föräldrar under sin uppväxt, därför vill hon nu att Anna hellre bor i ett fosterhem än med mormor och morfar. Det finns enligt GT inga bevis för mammans påstående.
Hellre fosterhem än mormor och morfar, men pappan då?
Har han ens blivit utredd eller tillfrågad ?
Han har ju medgivit att Anna ska bo hos sina morföräldrar, men nu verkar han vara helt raderad från rätten att säga var Anna ska bo och växa upp.

GT 12 december 2010

Den biologiska pappan nämns en gång i GTs artikel. Det är i följande mening:

Annas biologiska föräldrar godkände placeringen hos morföräldrarna.

I tidigare utredningar så har morföräldrarna beskrivits enligt följande skriver GT:

I de utredningar som tidigare gjorts av socialtjänsten poängterades tvärtom morföräldrarnas fördelar: De har god ekonomi. De har ett stort socialt nätverk. Mormor och morfar har uppfostrat en rad egna barn och har varit ett stöd för Anna under hela hennes uppväxt. De beskrivs som vidsynta och engagerade i hennes utveckling. Familjens förhållanden bedömdes som ”mycket tillfredsställande”.
Och kanske det viktigaste av allt: Anna ville gärna bo hos dem.

Socialnämndens ordförande Yvonne Simonsson säger att hon har förtroende för de tjänstemän som har hand om Annas fall och att de agerar alltid utifrån barnens bästa skriver GT.

Vad som kommer att hända med Anna det vet jag inte, men hon har fått ärr som kommer att göra ont resten av sitt liv. Man behandlar inte barn på detta sätt, det är inte för barnets bästa som dessa handlingar har satts i rullning. Handlingarna har utgått från en vuxens utsaga och har gjort att en liten flicka i lågstadieåldern ryckt upp ur sin invanda och trygga miljö.

Barn har rättigheter och barn har rätten att vara trygga.
Men när en förälder inte vill att de ska vara SÅ trygga, vem skyddar barnet då ?