Vi är frivilliga

Om ni undrar så är det på frivillig, obetald basis på fritiden som jag och så många andra i detta land bloggar, efterlyser och letar efter bortförda/saknade/kidnappade barn.

Vi försöker att, så gott vi hinner, hjälpa dessa barn att återfå sin frihet.

Barnen, de oskyldiga, de är dem som vi kämpar för.

När två föräldrar inte kan komma överens så finns det olika vägar att lösa detta. Tyvärr så väljer många föräldrar att ta barnen för att straffa den andra föräldern, det är helt oacceptabelt och ett klart lagbrott!

Som jag skrev den 11 oktober i år så ska ni föräldrar ”Kämpa för era barn, men gör det på rätt sida lagen.”

Smutskastning och hatkampanjer samt annat otrevligt mot den andra föräldern som ni inte kommer överens med angående de gemensamma barnen, är handlingar som inte gagnar barnen alls utan skadar dem.
Vill ni aktivt skada era barn?
De barn som ni säger att ni älskar över allt annat?

Barn är inte saker eller spelbrickor du kan använda mot den andra föräldern. Detta gäller både för mammor som för pappor.

När ett barn försvinner så är det inte så att allmänheten direkt får veta att de är försvunna. Och om så sker att allmänheten informeras så betyder inte det att någon beskrivning av barnen och foton av dem publiceras.
Polisen arbetar på i det tysta och flera barn är bortförda, men allmänheten vet ej något.
Så, hur ska vi – allmänheten – kunna hjälpa dessa barn att bli återfunna ?

Svensk massmedia är extremt konservativa när det gäller att publicera efterlysningar på bortförda barn. Ursäkten som används är att de inte vill lägga sig i en vårdnadstvist.
I majoriteten av fallen med bortförda barn så är vårdnadstvisten redan avgjord, så svensk massmedia skulle kunna publicera efterlysningen men de avstår.  Tydligen så behöver de mer än en bekräftelse från en svensk domstol på att vårdnadstvisten är avgjord innan de kommer att publicera något. Lite skenheligt är det att de kan skriva kilometervis med artiklar om kändisars vårdnadstvister och bråk om barn, men de kan fan i mig inte publicera efterlysningar på bortförda/kidnappade barn efter att en vårdnadstvist är avgjord. Är inte barn till föräldrar som inte är kända värda lite trycksvärta ???

Jag har bloggat vid ett flertal tillfällen om den totala brist på ett effektivt arbete för att hitta saknade / kidnappade barn i Sverige. Sverige befinner sig på stenåldern när det gäller ett effektivt arbete att efterlysa och återfinna bortförda och kidnappade barn. Och det verkar svårt att lämna denna förhistoriska tid, de som styr är inte speciellt intresserade av att klubba igenom någon ny lag eller besluta att starta någon samordning av rättsväsendet när det gäller bortförda och kidnappade barn. Man utreder möjligheter och anat under långbänk istället, på det viset så slipper man behöva ta ett beslut…

Så på grund av detta problem med ingen egentlig klar arbetsordning så är det i vissa fall upp till de frivilliga att efterlysa och informera om bortförda/kidnappade barn.
Om ni undrar så blev jag involverad i att på frivillig basis leta efter saknade barn genom en tidningsartikel i Expressen.
Andra frivilliga har erfarenhet av att ett eller flera av barnen blivit bortförda och vill nu hjälpa till med den erfarenhet de har av att vara ensam kvar och leta. De har bestämt sig för att inte låta andra barn och föräldrar stå ensamma den dag det hemska sker att ett eller flera barn förs bort/kidnappas till okänd ort.

För många föräldrar så är det ett stort steg att orka och våga be om hjälp från främlingar. En del har inte den mentala styrkan och väljer att enbart hoppas på att rättsväsendet till slut finner det bortförda/kidnappade barnet/barnen. Jag har en otrolig empati för alla föräldrar i den situation som de befinner sig i.
Att inte veta om barnet/barnen är vid liv, att ha orken att gå upp på morgonen, att orka kämpa för att rättsväsendet verkligen letar efter barnet/barnen, att våga försöka att hoppas på att få återse sitt/sina barn någon gång.
Jag kan inte säga att jag vet hur de känner sig och hur de har det, för det gör jag inte men jag har en stor empati för dem.

En del föräldrar vill bara ha råd och tips på vad som de kan göra själva i sin jakt på sina bortförda/kidnappade barn, andra vill ha och får ett mer kompakt stöd. Det kan ta tid att skapa förtroende mellan de frivilliga och den förälder som tagit kontakt. Det kan kännas frustrerande, men tiden behövs för att samarbetet ska bli så effektivt och starkt som möjligt mellan alla inblandade.

Tyvärr så kan vi frivilliga inte hjälpa alla och ibland så är den information som vi får via mail eller andra kontaktvägar ej fullständig för att ett samarbete för att återfinna barnet/barnen kan ske. Det är otroligt frustrerande att inte kunna göra något vid dessa tillfällen.
Jag vet att en del föräldrar reagerar med ilska och blir förbannade av att de inte får hjälp, men då det inte går att ens bekräfta och kontrollera vad de berättat så är det svårt att hjälpa till.
En öppen och ärlig dialog är A och O för oss frivilliga.

Vi gör detta på vår fritid, helt gratis och utan någon bakomliggande agenda.

Vi gör det för barnen, det är för dem vi bloggar, mailar och informerar allmänheten. Vi vill att de ska få sin frihet åter.

Alla uppskattar tyvärr inte att det finns personer som jag och alla andra frivilliga själar som uppmärksammar och informerar om bortförda/kidnappade barn.
En del blir så pass störda av att vi frivilliga för fram information om bortförda/kidnappade barn att de i sin tur startar en hatkampanj med förtal och smutskastning för att den förälder som fört bort/kidnappat barnet ska få ”stöd”.
Det är tydligt att denne förälders brottsliga handling att föra bort/kidnappa barnet/barnen inte är viktig, utan det primära är att få smutskasta och ösa hat över oss som på frivillig basis försöker att ge de bortförda/kidnappade barnen deras frihet åter.
En av frivillig organisationerna när det gäller att arbeta med att återfinna bortförda/kidnappade barn, Saknade Barns Nätverk, har fått känna på hur illa en del personer tycker om att vi letar efter bortförda/kidnappade barn.
Deras hemsida blev hackad i förra veckan av någon/några som kallade sig ”Abdullah hacker team/Saudi Arabia Hackers”.
Saboterad hemsida för att man arbetar med att på frivillig basis återfinna bortförda/kidnappade barn….
Man kan ju fundera varför detta hackersabotage gjordes och vem som egentligen ligger bakom och vad som den eller dessa personer ville uppnå.

Hur kan man känna sig så hotad att man gör en hackerattack mot en hemsida som söker och informerar om bortförda/kidnappade barn???

Vi är frivilliga, vi gör detta på vår fritid, vi är obetalda.