DN om separerade föräldrar

DN’s Insidan har en ny artikelserie som jag tycker är riktigt bra.
Den visar livet efter separationen, hur det är att ha barn som bor en vecka hos ditt ex och en vecka hos dig.

Första artikeln i denna artikelserie så får vi bekanta oss med Andreas Ruud och hans son Ruben.
När Andreas separerade från Rubens mamma så var det en självklarhet att Ruben skulle bo hos dem båda, inget annat var upp till diskussion skriver DN.
Hur jag önskar att fler föräldrar kunde vara så resonabla när det gäller de gemensamma barnens rätt till att ha båda sina föräldrar i sitt liv efter en separation.

Samarbetet mellan Andreas och Rubens mamma går lite upp och ner, just nu fungerar det bra, framför allt för att de blivit bättre på att kommunicera med varandra.

– I början försökte vi sköta överlämningarna av Ruben på måndagar. En lämnade på dagis på morgonen medan den andra hämtade på eftermiddagen. Vi märkte dock att det inte funkade eftersom Ruben blev orolig och förvirrad. Nu träffas vi och sköter överlämningarna på söndagar i stället. Mycket bättre för Ruben, säger Andreas.

Han och Rubens mamma har satt upp några gemensamma förhållningsregler kring Rubens tillvaro.

– Vi har tider som vi försöker följa så att han har samma rutiner hos båda. Han äter sina måltider vid samma tidpunkt på dagen, vi lägger honom vid samma tid och försöker ha ungefär likadana rutiner vid nattningen. Man läser en bok och lite sånt.

Annars har de ganska olika syn på vissa saker vad gäller barnuppfostran. Men Ruben verkar ha förstått att det fungerar lite olika när han är hos mamma och hos pappa – han accepterar det.

DN 10 November 2010

I den andra artikeln så får vi bekanta oss med Carina Dagbro som flyttade ut från det gemensamma hemmet och lämnade kvar barnen hos deras pappa.
Barnen flyttar nu mellan deras bostäder varje vecka, Carinas nya bostad är i närheten av deras pappa, allt för att om barnen, så vill så kan de titta in även när det är pappans vecka och vice versa skriver DN.

Den första perioden efter separationen var tung och en stor omställning för alla inblandade. Carina kände sig inte lockad av att vara ensam varannan vecka. Men hon skulle heller aldrig kunna föreställa sig att slita barnen – som då var 7, 9 och 12 år – från deras pappa.

– Även om vi är olika som personer, behöver barnen oss lika mycket bägge två. Därför var det helt självklart för mig att vi skulle ha barnen lika mycket tid var, att kräva mer tid hade varit väldigt egoistiskt av mig, säger hon.

Jag är helt lyrisk över Carinas resonemang och åsikt om att de ska ha barnen lika mycket!
Om fler föräldrar kunde se barnen och deras rätt till båda sina föräldrar på samma sätt och även inse att föräldrarna även har lika stor rätt att vara del i sina barns liv. Att inte en förälder har ALL rätt till barnen efter en separation.

Nu, när några år har passerat efter denna separation mellan Carina och barnens pappa, så har det ett bra samarbete.

– Nu kan vi dela på de roliga sakerna barnen gör och glädjas tillsammans. Det känns skönt.

De har också startat ett gemensamt barnkonto, där de sätter in pengar och dit även barnbidraget går. På så vis behöver de inte diskutera inköp, slipper allt tjafs och har alltid pengar när barnen behöver nya jackor och sådant.

Samarbetet är extra viktigt nu när barnen blivit tonåringar eftersom de, som många i samma ålder, försöker spela ut den ena föräldern mot den andra: ”Hos pappa får jag vara ute till midnatt.”

DN tar även upp de familjeforum som finns på nätet.

Andreas använde sig av dessa forum efter separationen för att kunna prata ut och få dela sina upplevelser med andra i samma situation.
Man kan inte alltid prata av sig med en nära vän eller familjemedlem när en separation är ett faktum.
Det finns massor med olika föräldraforum, en del är riktade till båda föräldrarna och andra till mamman eller pappan. Dessa forum ger stöd, hjälp och råd till föräldrar i vardagen, under före och efter en separation m.m.
Då dessa föräldraforum är öppna för människor att prata, diskutera och dela erfarenheter så har inte alla uppskattat att det förs på tal att barn har rätt till båda sina föräldrar.
Det är många pappor som fått prata av sig och berätta sin erfarenhet av att totalt blivit avskuren från sina barns liv efter en separation.
Varför människor reagerar negativt på att dessa pappor berättar om sin saknad och vanmakt över att inte få vara en del av sina barns liv förstår jag ej, men jag är glad att de har fått en röst på internet så att fler kan höra dem och ta del av deras och deras barns öde.
Jag vet inte vad nästa artikel kommer att handla om, men jag tycker att det är positivt att DN lyfter fram att det går att samarbeta och dela vårdnaden om barnen utan större problem.

 

Media Länkar:

”Jag har fått mycket mer ansvar efter separationen”

”Att flytta från barnen blev inte så hemskt”

Föräldrar finner stöd på nätet