SydSvenskan 3:e november 2010
SydSvenskan har idag en artikel i sin Inpå Livet serie som är intressant.
Artikeln handlar om Anders som tillsammans med en väninna skaffade ett barn ihop.
Både Anders och hans väninna lever i samkönade relationer och de längtade efter att bilda familj.
Och trots att man från början var överens att båda föräldrarna skulle dela på föräldraledigheten och vara lika delaktiga så blev det annorlunda.
Anders upplevde det som om väninnan och hennes partner avskärmade sig från honom och han fick inte ta hand eller vara ensam med sonen efter denne blivit född.
Efter ett tag började Anders hälsa på ett par gånger i veckan, men mamman lät honom inte vara själv med Lukas eller ta med honom hem till sig.
– Hon skrev på alla faderskapspapper så vi fick gemensam vårdnad, men hon ville inte längre erkänna att vi kommit överens om att jag skulle ha en lika stor del i Lukas liv som hon. Jag skulle vara en känd pappa, men finnas mer i bakgrunden.
Anders var skakad och kände sig maktlös. Han sökte råd hos barnpsykologer och hos den kommunala familjerätten, men mamman ändrade sig inte.
Anders bestämde sig efter ett tag att låta tingsrätten avgöra hur umgänget mellan barnet och föräldrarna skulle skötas och lösas. Vilket ledde till en utdragen vårdnadstvist.
– Tingsrätten har hela tiden dömt för en utökning för mig. Den första övernattningen skedde när Lukas var 1,5 år, efter ett beslut i rätten.
Mamman vill inte kommentera vårdnadstvisten i tidningen, men enligt den slutliga domen från i somras anser hon att de aldrig kommit överens om växelvis boende, att pappan inte varit tillräckligt ansvarsfull i sitt föräldraskap och att pojken mått dåligt av att skiljas från henne.
Tingsrätten konstaterar att båda parter är lika lämpliga som föräldrar, men eftersom de inte kan samarbeta tillräckligt bra fungerar inte växelvis boende. Lukas får däremot bo hos sin pappa torsdag till tisdag varannan vecka.
Jag har en liten reflektion på mammans åsikt om att Anders inte varit tillräckligt ansvarsfull i sitt föräldraskap. Det är lite svårt att vara förälder och ta del i det stora ansvaret för ett barn om man inte tillåts vara fullt delaktig på alla plan av barnets uppväxt.
Det är lätt att skylla på andra, men hur man själv agerar kan vara orsaken till att någon annan inte får möjlighet att ta sitt fulla ansvar.
Barn har rätt till båda sina föräldrar.
SydSvenskan: Vårdnadstvist istället för familjelycka
Ett litet p.s om denna Storkklinik i Köpenhamn.
SvD har några artiklar om denna klinik.
Här har ni länkar till dem.
Olika villkor för insemination
Gravid efter sju insemineringar
Mattis blev till på en dansk klinik
SvD har även en artikel om att för tjugo år sedan var Sverige först med att stifta en lag som ger barn som kommit till med hjälp av en spermadonator rätt att få veta mannens identitet. Hittills verkar dock intresset vara minimalt – inte en enda har begärt informationen.
Frågan är, vill barnen få veta eller vet de inte om att de kom till via en donator ???
Ann-Mari's Blogg 
Bra och nyttigt inlägg. Men tanken slår mig, han skulle inte få hjälp av Papparättsgruppen. För de är helt emot detta. Och då är det skönt att se att inte alla är det.
För var ska denna pappa söka hjälp om inte ens pappa-grupperna vill, om de gör skillnad på pappa och pappa?
Alla pappagrupper har väl inte samma agenda?
Nä, inte vad jag sett och något jag inte hoppas.
Jag hoppas att det finns varianter och att ALLA pappor som så behöver kan få stöd av någon av dessa pappagrupper.