Vad vill vi ha, vad vill vi välja ?

Vilket Sverige vill vi ha frågar GP idag.

Och mina vänner, vilket Sverige vill vi ha de kommande 4 åren ?
Det har hänt en hel del de senaste 4 åren.

Frågan är ska det komma mer eller ska det ändras riktning ?

Kan ärligt säga att jag TVsurfat mig igenom alla debatter och annat gällande Val 2010.
Har intrycket av att Valkampanjen kom igång sent, kanske alla partier ville ha ett långt sommarlov så man skippade att värva röster innan september månads början.
Tycker heller inte att det propagerats och agiterats om VAD som skett och vad som förändrats under de senaste 4 åren. Någon ordentlig valkampanj har inte bedrivits tycker jag. Det har dock varit tama diskussioner och inte mycket mer.
En TV reklam som Maud & Co har lanserat är ganska intressant.

Inte för att jag tycker om det budskap som Maud & Co har men reklamfilmen är intressant. Den attackerar ”Bidrags Sverige”.
Frågan är dock, har Maud & Co gjort något åt detta under sina år vid makten?
Har de arbetslösa blivit färre?
Har ungdomsarbetslösheten minskat?
Har praktikplatser som inte leder någon vart bytts ut mot tillsvidareanställningar ?

Har mindre antal människor blivit ut-lasade ?
Har mindre antal människor A-Kassa ?

Idén för reklamfilmen är bra, men jag vet inte om Maud & Co skjuter sig i foten med den. För hur har de lyckats att motverka eller förbättra det ”Bidrags Sverige” som de inte vill ska existera under de senaste 4 åren ?
Jag hade förstått om de hade haft denna film förra gången det var val, nu är det lite pinsamt med tanke på att de senaste 4 åren så är det Alliansen som har styrt ”Bidrags Sverige”.

 

Alla siffror från de olika opinionsundersökningarna är inte lätt att hålla reda på. Det skiftar från minut till minut vilka som är på den säkra sidan av fyraprocentsspärren och vilket block som har majoritet.
Hur säker kan man vara på att dessa undersökningar och mätningar är korrekta och visar verklighetens syn på politiken i dagens Sverige ?

Är man intresserad av någon specifik punkt inom samhället och politiken så har Aftonbladet en guide. Hitta svaren på frågorna som du bryr dig om Aftonbladets valguider tar dig genom skogen av löften – område för område.

Saknade Barns Nätverk, SBN, och även Pappamanualen har gjort valguider och undersökningar å barnens och föräldrarnas vägar.

Är du nyfiken på vad våra politiker som sitter i Riksdagen har motionerat om och arbetat för kan du klicka in på DN’s Riksdagskollen.

Om du väljer Civilrätt och sedan Barn, så får du fram de inom Sveriges Riksdag som motionerat med motioner angående barn.

Exporessen har även de en guide till vad politikerna och deras partier tycker i olika frågor.

 

Den sista tiden har det poppat upp berättelser i media om de människor som pga de nya stramare reglerna och omorganiseringarna av det sociala trygghetssystem, som Sverige varit världskända för, hamnat utanför i kylan.

Tydligen så är det irriterande eller besvärande eller båda att bli konfronterad med vad som sker i Sverige idag när det sociala trygghetssystemet. I alla fall om man är politiker i ledande position som sett till att dessa förändringar drivits igenom.
Men då alla vi vanliga människor i mellanmjölkens land Sverige vet hur det ser ut i det verkliga livet, ska vi vara förstående för att de styrande politikerna inte vet något om det verkliga livet eller hur det fungerar med byråkratin inom F-Kassan?
Eller ska vi kunna kräva att de har nog med empati och verklighetsförankring för att förstå och inse vad deras halvfabrikat till beslut får för konsekvenser för allmänheten ?

Vill man göra en stor förändring, borde man då inte göra den så noga och välbearbetad?
Utgå ifrån värsta möjliga scenario som du kan tänka dig och arbeta dig tillbaka till vad som kan anses vara en acceptabel nivå.
Är det för mycket begärt?
Men som det har nu genomförts, så har den ”förbättring” av det sociala trygghetssystemet som Alliansen drivit igenom gjort att människor tagit livet av sig, hamnat på bar backe, tvingats till Arbetsförmedlingen i ambulans, förlorat allt hopp och har ingen chans att få någon slags ekonomiskt stöd trots att de egentligen är berättigade till det eftersom de är sjuka och ej arbetsföra.
Allt för att Alliansen vill frisera till siffrorna och hävda att de gör något åt ”Bidrags Sverige”.

Problemet är att det finns fortfarande inte någon slags rätt eller tillträde till rehabilitering för de som behöver det. Om man inte får adekvat rehabilitering så kan man inte heller bli bättre och komma tillbaka till ett verksamt arbetsliv. Och den bedömning för om en människa är arbetsför eller ej borde på något sätt vara både papper och en fysisk och mental besiktning av personen ifråga.

 

Vad politikerna egentligen vill och vad de inte vill är fortfarande en gåta, men i vissa fall så har vi fått reda på några små saker om några av våra kandiderande politiker.

Maud vill inte samarbeta eller var det regera tillsammans med Lars Ohly.

Hennes parti Centern har anpassat sin valinformation som skickas ut till väljare, så ingen änka får samma material och info som en ensamstående småbarnsmamma eller en arbetslös man i 40 år åldern med låg eller ingen utbildning.
Vet inte om jag ska kalla denna manöver eller strategi med anpassad informationsmaterial för ett smart drag eller att det är en människosyn som visar att alla är inte likvärdiga för Centerpartiet.

Lars Ohly för Vänsterpartiet gillar å andra sidan inte friskolor och vill förbjuda dessa. Men han skriver in sina barn på friskolor. Så vad han uppskattar privat har inget att göra med hans ideologier och tyckande som politiker?

Göran Hägglund (KD) kan inte välja mellan Ohly och Åkesson.
Det är tydligen så att Hägglund tycker att Ohly och Åkesson är som att välja mellan Pest eller Kolera. Hmmm, förstår mig inte riktigt på Hägglund i detta fall.

Maria Wetterstrand som genom sitt partis politik vill minska koldioxidutsläppen anländer till en debatt i en bil som beskrivits som en koldioxidbomb.

Jag antar att det är matrat ; ”Gör inte som jag gör, gör som jag säger.”
Som gäller Wetterstrand och koldioxidutsläppen.
Jag hoppas verkligen att hon köper utsläppsrätter för sina och familjens frekventa resor till Finland där maken har sitt arbete.

 

Jag vill även säga att vi i Sverige ska vara glada att vi lever i en demokrati som låter alla kandidater och partier friheten att propagera och agitera sitt budskap öppet. Ingen riskerar att slängas i fängelse på obestämd tid eller dödas för att ha framfört sitt partis åsikter och valmanifest offentligt, tyvärr så har inte alla länder på detta klot samma frihet.
Tyvärr så denna frihet till trots i Sverige förekommit våld , överfall,  trakasserier, sabotage och skadegörelse i denna valrörelse.
Sakine Madon har en ledare i Expressen som belyser denna negativa del av årets valrörelse. Den är väl värd att läsa.

Vi lever i en demokrati med yttrandefrihet, det ger alla rätt att uttrycka sin åsikt utan att behöva bli utsatt för våld eller trakasserier.
Vi behöver inte ha samma åsikt som en politiker som sprider sitt budskap, men vi behöver ej heller ta till våld eller på annat sätt sabotera för att påpeka att vi inte är överens. Det går på andra fredligare sätt att påpeka och agera att man inte har samma åsikter.
Vi kan inte inskränka på den demokratiska rätten som finns i Sverige bara för att vi inte har samma åsikter som en del andra, gör vi det så är vi mycket illa ute.

Jag har bara två punkter som jag tycker är viktiga inför och efter valet imorgon.
Här hittar du dessa två punkter.

Här är en del länkar till Valmyndighetens informationsmaterial kring Valet 2010:

In English

LÄTTLÄST

Teckenspråk

Lyssna

Filmer om val

Svenska Arabiska Engelska Farsi Turkiska

Faktablad: Att rösta i valet 2010

Shqip Srpski / Hrvatski / Bosanski English Suomi Français Kurmancî Julevsámegiella Meänkieli Davvisámegiella Polski Romani Af-Soomaali Español Svenska Åarjelsaemien gïele Türkçe Deutsch