Snyftreportage eller genusmodifierad journalistik?

Hur kommer det sig att när en kvinna som skadat och i några fall dödat de män hon varit gift eller sammanboende med döms till livstid, så skriver massmedia en tragisk levnadshistoria som ska förklara hur det blev att hon hamnade på Hinseberg?
Det är ju knappast samma tragiska levnadshistoria när en man döms för samma brott. Det är ju inte speciellt jämlikt eller jämställt av journalisterna att försöka att förklara varför en kvinna hamnar på Hinseberg på livstid, men inte gör samma snyft reportage för en man som hamnar i bunkern.
Veckans snyftreportage är för Arbogas Svarta Änka som, enligt en socialsekreterare, är ”en toppentjej – när hon inte dricker”.
Efter att Svea hovrätt klockan 11 på fredagen den 27:e augusti 2010 fastställde livstidsdomen har massmedia skrivit en del om denna kvinna. Det skrevs en hel del i media även under rättegången i Falu tingsrätt och jag kan konstatera att vissa journalister gör allt för att få den nu livstidsdömda Carina André att verka vara ett offer och att hon aldrig hade en chans.

Det är inte smakfullt att skriva dessa snyftreportage, men lik förbannat så skrivs de för i stort sett varje kvinna som döms för ett brott som anses vara så grova att en kvinna ej kan begå dem utan förmildrande omständigheter som talar till hennes fördel. En man aldrig skulle få ett sådant reportage hur miserabel barndom och liv han haft. Det finns ett undantag dock, den nu avlidne Keith Cederholm, han kunde möjligtvis få den mest hårdhudade journalisten att skriva ett In memoriam med fokus på det tragiska i hans liv.
Så varför vill man betona det tragiska i dessa kvinnors liv mer än de fruktansvärda gärningar de begått?

Arbogas Svarta Änka har enligt svensk massmedia gjort och blivit dömd i domstol för bland annat följande:

Knivhuggit sin dåvarande pojkvän med kniv i ena låret, en annan pojkvän ströp hon med en elsladd efter ett tjafs, blivit dömd för två fall av hot mot tjänsteman, mördat sin make ”Pigge” Axelsson André genom att sätta eld på parets gemensamma bostad i Grängesberg.
Pigges son och alla andra boende i fastigheten var även de nära att brinna inne vilket fick Falu Tingsrätt att döma Carina för mordförsök och grov mordbrand, utöver mordåtalet.

Någon mer än jag som reagerar på att Carina utövat en hel del relationsvåld genom åren ?

I en snyft artikel, som radar upp Carinas misslyckade liv och våldsbrott, så fokuserar man sympatin på att hon missbrukade alkohol och att hon som 12 åring flyttades från föräldrahemmet.
När får en man samma hänsyn och omsorg i massmedia för att förklara att han hamnat där han nu är?
Stor fokusering är på att Carina inte verkar veta vad hon gör, speciellt när hon är berusad. Men det är ju fler än hon som inte vet vad de gör när de är berusade och ska detta vara en ursäkt för allt man gör när man är berusad?

I utlåtandet från den rättspsykiatriska undersökningen av Carina André så står det att det är hör risk för att ”Svarta änkan” ska återfalla i brott. Hon uppgavs också att ha psykopatiska drag och att hon framstått som relativt obekymrad över vilken situation hon befunnit sig i. Det går också att läsa i den rättspsykiatriska undersökningen att hela hennes liv framstår som en tragedi. Kriminalitet och missbruk har präglat André från barndomen, enligt
Gubb Jan Stigson på Dala-Demokraten som övervakade förhandlingen i tingsrätten.

Kan det vara att en del av journalisterna fäst sig vid dessa meningar i utlåtandet från den rättspsykiatriska undersökningen för att förklara hur Carina André kunde blir Arbogas Svarta Änka?
Märkligt att de fokuserar så blint när det gäller en kvinna, men knappt bryr sig om bakgrunden när det gäller en manlig förövare.

Men det är väl det som menas med en genusfokusering och jämlik rapportering i dagens Sverige ?

Är det hit jämställdheten och en rättvisare fokusering på offer och förövare har kommit ?

Att utmåla kvinnliga förövare som offer för att de hade en tragisk barndom, men att skylla på denna tragiska barndom om förövaren är en man och då inte kan vara ett offer ?