Förlorade barn del 3 – artikelserie i Dagen

Förlorade barn (del 3 av 3)
Att förlora ett barn är något av det värsta som kan hända. Dagen har pratat med tre föräldrar som delar samma smärta. Förutom saknaden delar föräldrarna också hoppet – att barnen en dag ska komma tillbaka till dem.

Ett litet citat ur del 3 av artikelserien Förlorade barn:

Josephine och hennes döttrar

Josephine fick inte med sig sina två barn när hon flydde till Sverige. Nu vill hon att familjen ska återförenas, men kan inte få fram tillräckligt bevis på att barnens pappa har avlidit och att hon bör ha vårdnaden om sina barn.

– Jag ville inte lämna mina barn, men jag hade inget val, berättar Josephine om flykten från sitt hemland.

Att ta med sig barnen i flykten sågs inte som ett alternativ, utan de fick istället bo hos släktingar i Rwanda. Planen var att de skulle komma efter så småningom, och när Josephine fick uppehållstillstånd i Sverige skickade hon in en ansökan om familjeanknytning.

Thomas Österberg opinionsredaktör på tidningen Dagen har skrivit en ledare i samband med denna artikelserie.
Här är ett litet citat från denna ledare om Förlorade Barn:

Det är smärtsamt att läsa om föräldrar som inte får träffa sina barn, trots att de inget hellre vill än att ha kontakt.

Men att barnen så långt det går ska ha rätt till både sin mamma och sin pappa är grundläggande i internationella konventioner. Att barn skiljs från föräldrar är på ett sätt inget nytt.

Tidigare miste många pappor nästan helt kontakten med barnen vid en skilsmässa. Andra män sviker redan innan födseln och vill knappt kännas vid sitt barn. Utplaceringar och bortadopterande av barn har historiskt varit vanliga också i Sverige.

Vårdnadstvister som förgiftar för barn och föräldrar har vi sett allt för många.