DN nätupplagan 25 juli 2010
I dagens DN på nätet kan vi idag läsa att vårdnadstvister hamnar oftare i rätten efter den lagändring i föräldrabalken som kom 2006.
Lagen ändrades så att föräldrar skulle samarbeta bättre kring vårdnaden om barnen efter en separation.
Tyvärr så konstaterar DN att lagändringen inte riktigt fungerar som det var tänkt.
Så nu när massmedia börjar få upp ögonen för denna katastrof till lagändring är för barn och separerade föräldrar, kan politikerna ta sig i kragen och rätta till problemet ?
I artikeln uttalar sig Anna Singer, docent i familjerätt vid Uppsala Universitet:
Det är enklare att få ensam vårdnad efter lagändringen, och då vill man testa och se om man kan få det. Hela vårt rättssystem handlar om att visa att den andre har fel och processen tvingar fram ett sånt beteende.
Vi får även reda på att efter lagändringen 2006 så har vårdnadstvister som hamnat i domstol ökat med 31 %. Mellan 2008 och 2009 hamnade 11% av vårdnadstvisterna i domstol.
För mig så låter det som ett klart misslyckande.
Var inte meningen att lagändringen skulle göra att föräldrarna skulle samarbeta bättre om de gemensamma barnen ???
Hur kan då antalet vårdnadstvister som hamnar i domstol öka?
2006 infördes denna lagändring, nu är det 2010 på dessa år borde det finnas tillräcklig data för att göra det klart huruvida denna lagändring är en framgång eller ej.
Det står även i artikeln att:
I samband med lagändringen infördes nya möjligheter till medling vid sidan av kommunernas skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal när de har svårt att samarbeta kring barnets juridiska vårdnad.
Hur går det för kommunerna med dessa erbjudanden om samarbetssamtal?
Vilka är det som ska medla ?
Är det obligatorisk närvaro av de två föräldrarna som är oense ?
Något är det, någonstans i denna process som inte fungerar, eftersom det är fler fall som hamnar i domstol. Så om kommunerna har en skyldighet att erbjuda samarbetssamtal så borde det vara en skyldighet av de tvistande föräldrarna att ta emot dessa samarbetssamtal.
Eller ???
DN har även en liten artikel om pappa Magnus som inte såg någon annan utväg en att stämma mamman till det gemensamma barnet. Eftersom Magnus och mamman enligt honom hade svårt att komma överens om vissa saker så skrevs aldrig papperen om gemensam vårdnad under av de båda.
Magnus ville ha gemensam vårdnad eftersom för att han skulle känna sig säker på att få vara med sitt barn på lika villkor.
Efter ett första möte i tingsrätten skickades Magnus och barnets mamma till familjerätten, men även där hade paret enligt Magnus svårt att enas.
Vi hade helt olika tankar om hur umgänget med barnet skulle se ut så vi fick ge förslag på hur vi ville att det skulle vara, säger han.
Det skulle dröja över ett år innan de kunde nå en överenskommelse hos familjerätten.
Magnus är inte ensam i sin situation. Det finns hur många föräldrar som helst i Sverige som är mitt inne i en tvist angående de gemensamma barnen. Denna lagändring skulle göra att föräldrar skulle samarbeta fram en gemensam lösning kring barnens vårdnad, men istället så blir det fler som hamnar i domstol och fler som söker ensam vårdnad om barnen. Vilket gör att flera barn och föräldrar förlorar kontakten med varandra.
Helt klart är att man genom denna lagändring svikit barnen. Och föräldrarna också för den delen.
När ska detta rättas till ???
Ann-Mari's Blogg 
Vi får inte här förglömma Uppsalaprofessorn Eva Lundgrens tidigare arbete kring sataniska sekter och andra villoläror tillsammans med bl.a. Nea Mellberg nu lektor vid Umeå Universitet. Häxjakten på män vet inga gränser, det är inte av godo för barnen och Sverige blir utskrattat internationellt. Det är otroligt synd om barn som utsätts för dessa uppenbart vansinnade personer!
En viktig belysning av läget idag som du tar upp.
Dessutom har du helt rätt i funderingarna. Det skall vara obligatoriskt att närvara vid samarbetssamtal kring barnen då man har olika uppfattning om umgänge, boende och vårdnad och bägge parterna verkligen har viljan samt förmågan och den skall utredas o det skall medlas o jämkas.
Leroy
Jag tror inte att ökningen bara beror på lagen utan även att fler och fler moderna pappor inte kliver åt sidan utan fajt sas. För liksom jämställda mammor möter ”traditionella” pappor så möter jämställda pappor ”traditionella” mammor. Och ibland har man oturen att även helt enkelt stöta på en störd individ som varken kan eller vill samarbeta. Det perspektivet saknas i artikeln som så ofta tyvärr även om viss kunskap finns.
”Föräldrarna kan ha problem som är knutna till deras personlighet.”
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/koordinator-tyglar-tvister-om-barnen_3124377.svd
Frågan är, hur löser man det då när man inte är överens? Klart är att det måste till någon medlande instans. Men om man ändå inte kommer överens, om det är låst läge? Ska då dessa medlare (koordinatorer?) ha någon slags vetorätt? Och vad ska de ha för utbildning? Eller om ingångna avtal om tex umgänge ständigt bryts? Blir det tinget då iaf?
En fråga, vad betyder detta?
”Mellan 2008 och 2009 hamnade 11% av vårdnadstvisterna i domstol.”
Går att läsa i artikeln i DN.
”Mellan 2008 och 2009 hamnade 11% av vårdnadstvisterna i domstol.”
i artikeln står det :
Så ett litet slarv fel av mig då jag glömde att skriva att det var en ökning med 11% mellan 2008 – 2009 när det gäller vårdnadstvister som gick till domstol.
Ja Mia, hur löser man det om man inte kommer överens?
Det är jätte bra frågor som du har, jag har också funderat mycket på detta med hur gör om man inte kommer överens.
Hur ska landet Sverige hjälpa dessa föräldrar som har barn men kan tyvärr ej enas om vårdnaden ?
Barnens bästa ska ju komma först, så då kanske föräldrarna blir tvunga via domslut att samarbeta via medlare eller koordinator.
Samarbete under tvång för barnens bästa, inte föräldrarnas bästa.
(får känslan av att vissa föräldrar hamnar i trotsåldern vid en separation och vårdnadstvist.)
Fråga om utbildning för medlare/koordinator är intressant.
Ska den vara impregnerad av genustänkandet som är så politiskt korrekt i Sverige, eller ska den vara neutral och vara inriktad på konfliktlösning och ha ett starkt fokus på barnets situation?
Barnkonventionen borde ju vara obligatorisk att följa i detta sammanhang, synd bara att Sverige inte skrivit in den i lagen….
Tack för länken till SvD artikeln! Jag har totalt missat denna artikel.
maukonen
”Det är jätte bra frågor som du har, jag har också funderat mycket på detta med hur gör om man inte kommer överens.”
Men då kanske det kan vara svårt att förstå klausulen om samarbetssvårigheter också? För du har helt rätt vissa hamnar i trotsåldern (eller är där faktiskt konstant). Och mot dessa står man sig rätt slätt utan hjälp utifrån.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/2-aring-i-vuxen-kropp_117041.svd
Ja jag tror att dessa koordinatorer bör ha relativt god psykologisk kunskap samt konflikthanterings och medlingskunskap. För risken är ju att man annars går ur askan i elden om dessa medlare brister i kunskap eller agerar partiskt grundat på fördomar. Jag menar det kan ju inte vara bättre om soc/fr som är de som enligt vissa gör ett undermåligt arbete med vårdnadsutredningar är de som ska medla och ”döma” på egen hand.
När det gäller samarbetssamtal så är detta FRIVILLIGT, vill inte ena föräldern medverka så blir det inget.
Därmed kan en förälder göra det omöjligt att ens försöka kunna samarbeta.
Likaså gäller när det har gjorts en ”orosutredning” så är den insatsen som utredningen kan komma fram till vara lämpligt HELT frivillig, så ett barn kan därmed fortsättningsvis må dåligt om vårdnadshaveren motsätter sig någon form av stöd/insats ifrån socialtjänsten.
Jag anser att detta är oacceptabelt.
Alla vet att ett barn mår dåligt, men man kan inget göra då det bygger på frivillighet!
**
Socialtjänstlag (2001:453)
https://lagen.nu/2001:453#K5P1
5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper
Barn och unga
1 § Socialnämnden skall
– verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
– i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,
– med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
– i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
– i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts,
– i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört. Lag (2007:1315).
3 § Kommunen skall sörja för
– att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge (samarbetssamtal) samt
– att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken.
Kommunen skall sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg eller annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan erbjudas dem som begär det.
Med familjerådgivning avses i denna lag en verksamhet som består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer. Lag (2006:463).
Nu hänvisar ju alla till vad mammor vs. pappor har att säga och tycka och hur de är och vad som är sant eller osant och hur pass trotsiga de är. Men barnen då? OK, inte det lättaste att fråga ut för små barn men många barn ser mer än vad vi tror, de förstår mer än vad vi tror.
Varför handlar det om föräldrars rätt till sina barn och inte om barnens rätt till sina föräldrar. Ta in en helt utomstående människa som representerar barnen och deras åsikt. En som talar om för soc/fr och domare att de har fel. De andra sidorna är ju parter i målet men det är ju om barnens bästa det handlar om.
Som i de fall där man ser att det inte är något fel på den andra föräldern men lik förbenat får de inte något umgänge. Då handlar det oftast inte om vad barnet vill utan om vad de vuxna beslutat.
Sen är det tragiskt att VT blir fler och fler. Men man kan se hos SCB att separationerna ökat lite sedan 2006. Så 11% är ju sanningen med en viss modifikation.
Funderare
Ofta handlar tvisten mellan föräldrarna just om vad som är bäst för barnen men att man inte är överens om vad som är bäst för barnen.
Ska man ha varannan vecka, från 6 mån, 1 år, 3 år el 5 år? Eller mår barn bättre med en fast punkt med umgänge varannan helg el kanske to till må, on till sö? Ska man ha varierande schema beroende på att en förälder jobbar skift?
Ska det finnas något fastställt umgänge med en förälder som vid upprepade tillfällen ställer in/ändrar detta? Vem ska sköta inskolning på dagis, en styvförälder? Vilken skola ska barnet gå i?
Måste man äta upp innan man får gå från bordet? Ska man sitta i ”skamvrån”? Är det ok med hån/ironi? Få ringa till den andra föräldern när den vill? Ta med sig saker mellan föräldrarna? Klippning, tandborstning, hål i örat, vaccination, vegetarian, lördagsgodis…ja de som varit där kan nog fylla på listan.
Ps
För att inte tala om ”skitsnack” om den andra föräldern eller dennes släkt, vänner och ev nya partner.
lagen är så tokigt skriven!
Den tar utgångspunkt i om man inte kan komma överens. Man borde ta utgångspunkt i vem som gjort mest för att samarbetet skall fungera.
På så sätt driver man samarbetet istället för bråket.
Detta verkar inte lagstiftarna förstå utan det utgår ifrån att pappan alltid är dum och mamman är snäll…
Vilket vem som helst förstår inte kan vara sant. Det är alltid två i båten om att både sätta barn till världen och att bråka som ju är orsaken till att barn inte får bo med båda sina föräldrar.
Man har rån 1/8 äntligen förstått att man inte kan ha kontaktperson i oändlig tid utan måste se det som en begränsad insats. Kontaktpersonen är annars den största förnedring en kvinna kan initiera för att pappan skall ge upp.Bara en sådan sak borde göra att kvinnan tas ifrån både vårdnad och umgänge med barnet. För det är få pappor som MED BEVIS kan beslås behöva ha KP. Däremot är det ett bra verktyg för mödrarna att ta ifrån pappan barnet och all normal kontakt
Mia, det är ju det jag menar.
Det är oftast 2 parter som ska bestämma över det 3:dje utan att denna får komma till tals. Och tyvärr händer det att får de komma till tals så lyssnar inte någon för de har redan en förutfattad mening.
Har man en som ska ta vara på vad barnet vill och inte är involverad i soc eller fr eller liknande så tror jag att man kan få en lite mer objektiv syn. En person som barnet kan vända sig till. Någon som kan föra barnets talan mot besvärliga föräldrar. Någon som kan tala om att barnen kanske inte tycker så eller så om den andra föräldern och därför inte tycker om vad som sägs.
Vet inte hur jag skall förklara. Många barn har ingen röst vid separationer, de kanske inte törs, rädd att de måste välja sida, PAS.
Och klarar inte föräldrarna av det så får någon ansvarig dra ner på umgänget för den föräldern.
Ja, inte vet jag men så är min tanke när det gäller detta. Att lyssna på barnen. Att ge barnen en röst i det hela. Ge barnen rätt till sina föräldrar.
Funderare
Att verkligen få veta vad barn känner och tycker är inte lätt.
Många gånger så tar barnet parti för en förälder utan att tänka på sina egna känslor och vilja, samt att föräldrar/vuxna lätt kan manipulera barn att säga det som de vill.
Hur ska man då verkligen kunna lita på vad barnet säger?
Självklart så skulle det bästa vara om barnen hade stöd av någon som de verkligen litade på, men är detta möjligt?
Skulle den trilskande/manipulerande vårdnadshavaren tillåta detta?
För det skulle säkerligen bygga på frivillighet.
En pappa, det är detta som är problemet, precis som jag skriver. Men så länge det inte fungerar som det gör nu så måste det ju till nått. Och kanske kan det inte hjälpa alla men betydligt fler än i dag…tror jag.
Precis som det finns hjälp/stöd familjer till större barn på glid så borde det finnas för andra barn. Och detta är inte något en vårdnadshavare ska fatta beslut om utan uppstår en tvist så ska hjälp sättas in direkt. Och den förälder som inte vill måste man anta inte ha rent mjöl i påsen.
Som det är nu så märker man mest av den sida som är för alla mammor och den sidan som är för alla pappor. Och alla hävdar att det är för barnets bästa för de vet, de är vuxna. De har nästa blivit lite tragiskt detta med att de ska jämföras hur många % som får det för då ska alla ha lika mycket. Då blir procenten viktigare än barnet. Eller den pappa-grupp som anser att homosexuella inte ska få ha barn, egna eller adopterade.
Funderare.
Redan när man första gången tar kontakt med familjerätten för råd/stöd/hjälp så är det oftast föräldrarnas ”konflikt” som gäller, vad ett barn har för rättigheter är det få som bryr sig om.
Att myndigheter gör som idag, de tar oftast mammans parti och sympatiserar med henne, för det är så jobbigt för henne är fullständigt vedervärdigt och det gör knappast situationen bättre, utan istället jagar upp den.
Det pratas om mammors rättigheter till stöd och hjälp, men sällan om vilka skyldigheter de har, det viftas bort.
BÅDA föräldrarna ska minsann utkrävas att ta sitt ansvar för sitt gemensamma barn, klarar de inte av detta så måste myndigheter vara hårdare redan ifrån början, inte som idag,, ”det blir bättre med tiden”, det har man hört i många år nu.
Jag anser att barnet är det viktigaste och föräldrar måste lägga sitt egna åt sidan, kan man inte det så anser jag att man inte heller kan vara en bra förälder, för barnet ska inte behöva utsättas för föräldrarnas skit.
Det som oroar mig är att myndigheter vet att barn mår dåligt, men de gör inget.
De följer inte ens sina egna förvaltningslagar utan skyller på annat, att barnet inte mår dåligt i sig, utan det är föräldrarnas konflikt som gör att barnet mår dåligt och då anser de sig inte behöva bry sig.
De skiter rent ut sagt hur barn mår i många fall, för att i andra fall överreagera.
Någon förändring måste ske, och det NU.
Per Frennbro
Eller så utgår man från att samarbetssvårigheterna finns hos båda utan att mycket riktigt titta på vem som försöker kompromissa och jämka. Det är automatiskt föräldrarNA som har samarbetssvårigheter, utan att man tittar närmare på om det kanske är en av förälder som är ”samarbetsovillig”.
Funderare
Kan bara instämma i det som En Pappa skriver.
Ett barn kan och ska inte tvingas fatta dessa typer av beslut. Allt för många barn går redan som det är detta öde till mötes. Att tvingas ta ansvar och kosekvensen för det som är de vuxnas problem.
Mia
Mitt äldsta barns mamma har i rätten stolt sagt att barnet aldrig vill flytta hemifrån samt att barnet gör ALLT vad denne kan för att skydda sin mamma.
Barnet svarar även i telefon för att skydda mamman som tycker att vissa samtal är jobbiga.
Är detta ett normalt beteende och ansvar som läggs på en 7-åring?
Att ena föräldern tvingas att acceptera alla (sjuka) ultimatum som ställs (via fax då hon vägrar prata) för att ens få träffa sitt barn under en begränsad tid görs med familjerättens goda inblandning som de uppenbarligen tycker är OK.
Under 6 (SEX) år vägrade mamman samarbetssamtal och familjerätten tyckte att det var ok, för mamman tycker ju att det är så jobbigt att prata med mig om vårt gemensamma barn.
Sedan så säger de att det är VI föräldrar som har samarbetsproblem, när det i själva verket är mamman som vägrar. jag har mängder med gånger under åren påtalat att jag vill ha samtal, utan framgång.
Att familjerätten under många år har skrivit i sina papper att ”barnet far illa” betyder inte att de bryr sig som jag har skrivit innan.
Hade myndigheter skött sig så hade säkert minst 80% av alla tvister och allt som detta medför för alla inblandade parter kunnat undvikas.
Men så är det inte idag, utan barnets bästa ses som det underordnade.
Därför bör kanske barnen ha en vuxen som står på deras sida och hjälper dem. Annars står detta/dessa barn mitt i allt helt ensam.
En klok idé Funderare!
En vuxen som är neutral till föräldrarnas samarbetssvårigheter etc.
Kanske det är DET som Barnhusen skulle vara bra att användas till, istället för att användas i mammans syfte.
En Pappa
Vet inte riktigt varför du riktade kommentaren och frågan till mig då jag tyckte att det är vad jag skrivit liksom?
En Pappa!
Just detta du beskriver kan undvikas genom nya direktiv om skyldighet att medverka vid obligatoriska utredande samtal och att Familjerätt hos Soc. vid kommunerna ges möjligheten att remitera till flerpartssamtal hos duktiga psykologer och kurratorer som arbetar och avlönas av Landstingen och ofta hos BUP.
Viljan, lämpligheten och förmågan får bli granskad och belyst, kanske bli det som får råda, inte som nu oviljan eller avsaknaden av direktiv, eller att man går på enbart det som uttrycks eller påstås för egen vinnings skull.
Leroy
Maukonen
Barnhusens grundsyfte var kanske bra, men har uppenbarligen blivit något helt annat, förmodligen genom att pappahatare har fått fäste hos dem.
MEN jag är skeptisk till hur det skulle kunna utformas så att barnet verkligen kunde känna förtroende för de som ska hjälpa utan att få det emot sig när de kommer hem.
Menar, det är lätt att ”hota” ett barn: att säger du något dumt så tar socialen dig.
Detta kan kanske förvärra, men jag är ingen barnpsykolog, utan har bara sunt förnuft och egen erfarenhet.
maukonen
Det tror jag inte, bäst är att hålla isär dessa verksamheter och starta från scratch ist. Med nya insikter och kunskaper. De där koordinatorerna tror jag på 🙂
Mia:
du har förmodligen rätt ! 😉
Var dock tvungen att nämna Barnhusen, då de SKA vara en säker plats för barn…. (är det sagt iaf)
Mia.
Började först skriva kommentar till det du skrev, men det bara blev en massa mer.
Beklagar om du tyckte att det jag någon kritik eller så.
Dessa frågor är viktiga att vända och vrida på för att man ska kunna komma på en lösning som kanske kan fungera bra.
Dock så lär någon förändring inte vara lätt att få till med tanke på hur cementerade uppfattningar samhället har idag.
Jag hade mer tänkt mig någon som står utanför Barnhusen och behöver nödvändigtvis inte vara en psykolog eller utbildad. Det finns bra människor i alla samhällsklasser och alla yrken. Precis som stödfamiljer och liknande
Att tvinga föräldrar att samarbeta, vet inte om det skulle funka. Många skulle samrabeta så länge som de är under utredning vilket inte betyder att de skulle göra det senare.
Är det så att en separation leder till en VT så bör den som arbetar för barnet följa upp även efter dom och efter att föräldrarna lovat att samarbeta.
Mia och maukonen.
Personligen tror mer på ideen om familjecentraler än barnahus eftersom man där arbetar med flerpartssamtal där fler parter skall vara med om dom får förslag eller direktiv och viljan hos parterna visar sig finnas. Det kan objektivt få granskas om vilja, lämplighet och förmåga finns.
Föräldrar visar om de vill samarbeta och tåla granskning eller inte.
Leroy
Jag tror att gårdagens artikel i DN som länkas till har ett annat syfte än det som man kan tro.
Med tanke på dagens ”fortsättning” i DN.
Tyvärr finns artikeln inte på nätet, bara i pappersform.
Den handlar i stort om att stärka barnens rätt genom att låta den ena föräldern bestämma själv trots gemensam vårdnad.
”Umgängesstöd”, kort förklarat i artikeln som en kontaktperson utsedd av socialen, vilket redan finns.
Dessutom vill man fastställa det mest livsfarliga som finns i en vårdnadstvist. Dvs att om gemensam vårdnad gäller så ska socialen ändå prata med barnet/en om vad det vill även utan föräldrarnas närvaro. Dvs att om en förälder manipulerat barnet till att ta avstånd gentemot den andra föräldern, så ska socialen få säkerställa den psykiska misshandeln av barnet genom att bekräfta misshandlarens ”verklighetsteori”. Nånting i stil med, Mamman- ”Jag sa ju att han inte vill träffa sin pappa”.
Socialen- ”Ja, så säger pojken till oss också och då rekomenderar vi tingsrätten att minska ner på umgänget med pappan, för barnets bästa.”
Inte förvånande att det är Rädda Barnens sektionschef Eva Svedling som intervjuas. Hon säger att ”de legat på regeringen i flera år”.
Här vill man inte stärka barnens rätt, men boförälderns rätt att åtgärda sina ”problem” utan umgängesförälderns inblandning. Dvs stärka mammans rättigheter men bortse från barnets. Alltså vill man göra det lättare för mamman att dumpa pappan ur barnens liv.
Det är mer konfliktdrivande än hämmande. Till och med en åsna kan ju förstå det.
Feministiska krafter härjar fortfarande och påverkar lagstiftare med ett pappalöst samhälle i åtanke.
Ingen skillnad.
Anton
Rädda Barnen, BRIS och Barnhusen har alltid varit mammarättsorganisationer och du har helt rätt i det du skriver.
En pappa
det du skriver om din fd visar att hon inte samarbetar och utsätter ert barn och dig för allvarlig misshandel. En överflyttning av vårdnaden till dig skulle ha skett för länge sedan.
Föräldrabalken är i dag kraftigt konfliktdrivande och borde vara helt könsneutral med automatisk gemensam vårdnad och växelvis boende om föräldrarna valt att inte bo tillsammans. Klarar föräldrarna inte av detta så är det lätt att se vilken som inte samarbetar och denne bör då förlora sin del av vårdnadsansvaret för barnet.
Tommy Johansson
Hoppas att det snart blir förändring, för det är saker på G nu…
Jag blir även riktigt orolig för alla andra barn då myndigheter INTE reagerar och gör något åt uppenbara missförhållanden, utan låter barn må dåligt.
Detta trots att de vet hur dåligt barn mår samt att de får anmälningar.
Tommy Jonsson
”Föräldrabalken är i dag kraftigt konfliktdrivande och borde vara helt könsneutral med automatisk gemensam vårdnad och växelvis boende om föräldrarna valt att inte bo tillsammans. Klarar föräldrarna inte av detta så är det lätt att se vilken som inte samarbetar och denne bör då förlora sin del av vårdnadsansvaret för barnet.”
Instämmer till 100%
För det första vad gäller barnens bästa vore det önskvärt att familjerätt o domstol fick en adekvat utbildning om barn,barns behov,barns rättsäkerhet.De barn som idag redan är utsatta för övergrepp av olika slag får inget skydd trots att både föräldrabalk och barnkonvention påtalar barns rätt att vara trygga o välmående.
Vidare borde familjerätter o domstolar sätta sej in i PASteorin som kommit att bli en klyscha,dvs ALLA mödrar blir diagnostiserade som PAS så fort de inte ”samarbetar” kring barn o umgänge.Uppenbart känner inte dessa instanser till vem Gardner var o vad han stod för eller så passar det bra för statistiken utåt att PAS-ifiera samtliga mödrar som icke frivilligt går med på GV och umgänge.
Vidare borde högre instans ifrågasätta varför familjerätterna/sociala myndigheter undlåter sej att anamma sin SKYLDIGHET att nyttja 14 kap 1 § SOL
Sociala myndigheter har en SKYLDIGHET att nyttja denna paragraf när misstanke finns /anmälan inkommer om att ett barn far illa i bl.a sin hemmiljö/familjen.
Således är det inte bara en möjlighet och rättighet utan en SKYLDIGHET!!!
För att kunna använda sej av 14 kap 1 § måste en utredning ha inletts jml 11 kap 1 § med stöd av 11 kap 2 §, för att man ska kunna hämta ut någon information mot den enskildes vilja.
Varför använder man sej inte av denna möjlighet?Den torde ju vara barnets bästa vilket det där framkommer oegentligheter eller det framkommer att modern valsat ihop en osann story???
Det är något som är väldigt fel när man konsekvent sätter FB 6 kap, 2a §
”Vid bedömningen av vad som är bäst för
barnet skall det fästas avseende särskilt vid barnets
behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.”
före:
Föräldrabalken 6 kap.1 §
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god
fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin
person och egenart och får inte utsättas för kroppslig
bestraffning eller annan kränkande behandling.
Vi har 4kap 7§ brottsbalken.
(Bl.a ofredande av barn )
Definition:
Ofredande genom:
Handgripligen antasta,Skottlossning mot,
Stenkastning mot,Oljud,Annat hänsynslöst beteende
Vi har Barnkonventionen där art.3,6,9 och 19 särskilt påtalar barnens rättssäkerhet.
Trots allt detta av artiklar o paragrafer så är barnens rättssäkerhet åsidosatt till ”förmån” för GV o umgänge.
Vad beror då detta på egentligen?
Är det fullt medvetet från myndighetshåll för det genererar i en ”finare” statistik samt kostar samhället mindre (?) när man påtvingar GV och umgänge och inte sällan varannanvecka boende så att underhållsdelen försvinner(där fkassan tvingas betala den o sen driva in pengarna fr umgängesföräldern).
Eller är dessa högskoleutbildade människor totalt okunniga lik förbannat i fråga om ett barns rättssäkerhet?
Kan nog vara både och skulle jag tro,pengar har ju alltid styrt så förmodligen så även här,att det sen kommer att kosta desto mer när dessa redan utsatta barn blir äldre/vuxna i form av olika insatser för att försöka få dem att bli hela i själen igen vill man dock inte se,..än!
Uppenbart råder det en okunskap dessutom-bara att se på hur illa det är ställt med kunskapen om bl.a Gardner o hans teorier,hur illa ställt det är i föräldrabalken med definitionerna om vad som är barnets bästa,hur illa ställt det är med kunskapen om vad som INTE är ett barns bästa.
Sämsta av alltihop är att instanserna o flertalet av ROKS likväl pappagrupperna driver det som en könsfråga mer än utgångspunkt barnets bästa och då självklart det individuella barnets bästa så man kommer ifrån antaganden o godtycklighet o klyschor när man utreder eller snarare undlåter sej att utreda faktiska förhållanden!
Vidare är det dåligt av familjerätt o domstol att hota ena föräldern med att bli av med vårdnad o boende om de inte ”samarbetar” med motpart förälder.De tar ingen som helst hänsyn till orsakerna till att någon inte vill ha GV eller inte lämna ut barn till umgänge alt kräva att kontaktperson närvarar-man flyttar över focus på föräldern som inte ”samarbetar” och framställer hela sin utredning på hur dålig denna är /hur hon(oftast mamman) ”saknar samarbetsförmåga”!
Obligatoriska samarbetsamtal är fel med focus på obligatoriska!
Redan idag hotar ju instanserna den som inte går med på ”samarbets”-samtal att de skall framställas i sämre dager som person om de inte går med på samtalen så vi är redan där idag,bara att det inte är inskrivet o anammat i lagtexten än.
För det första så definitionen samarbete vad betyder det egentligen? För mej betyder samarbete att flera personer genomför en arbetsuppgift och för att denna arbetsuppgift skall generera i ett gott resultat så krävs det att dessa personer har samma grundförutsättningar att lösa denna arbetsuppgift.
När föräldrar separerar så brukar det finnas en anledning till det.Där det förekommit /förekommer fysiska övergrepp,hot,förföljelse o liknande kan knappast generera i ett samarbete utan snarare fortsätter den part som står för våld och hot att styra och ställa och bestämma.Diktatur helt enkelt och på bekostnad av motpartens välmående likväl barnets.
Att framtvinga samarbetssamtal mellan en förövare o ett offer är det ett barns bästa ???Vad ger det för signaler till barnet?Vilka könsidentiteter skall barnet lära sej då?
Barn som bevittnar övergrepp är att se (enl. lagen) som brottsoffer men vem har hitintills brytt sej i familjerätt o domstol ?
Har vi idag ca: 15-18% fall som hamnar hos domstol för avgörande ang vårdnad och umgänge medan ca 80-85% inte hamnar där.Av dessa 15-18% hur många fall har ena parten påtalat orsaker som att övergrepp förekommit/förekommer och av dessa hur många av dessa fall har myndighet anammat 14 kap 1 § SOL? Förmodligen ingen !
Att låta påskina att mödrar utan någon som helst anledning får EV och att fäder påtvingas kontaktperson vid ev. umgängen torde vara ytterst sällsynt i förhållande till alla de mödrar som tvingas till GV ,tvingas att utlämna barnen utan kontaktperson till tvivelaktiga umgängen.
Sammanfattning:
Adekvat utbildning till familjerätt o domstolar.
Insikten i PAS och andra klyschor så beslut inte bygger på antaganden o godtycklighet.
Varje barn skall utredas individuellt,inte schablonmässigt som idag.
Barn skall ha egna ombud i sakfrågor vårdnad o umgänge/boende.
Familjerätt/sociala myndigheten skall anamma skyldigheten att nyttja 14 kap 1 § SOL där det inkommer misstanke om att barn far illa.
Umgänge skall icke tillåtas under en pågående utredning om övergrepp,vilket det gör idag.Hur sjukt som helst!
Framkommer det att mamman(oftast hon ju,men förmodligen pga av att det är sällan kvinnor som hotar o slåss) att hon farit med osanning så får det bli en sak mellan henne o myndighet huvudsaken är att barnets rättssäkerhet kommer först tills misstankarna är utredda.
Samarbetssamtal skall icke vara obligatoriska där endera parten känner sej i ett utsatt läge pga av hot o våld/övergrepp då får man faktiskt ha enskilda samtal med inblandade föräldrar istället.Man bygger inte ett samarbete på att ena parten är i underläge-det kan aldrig gagna barnets bästa!
Skrämmande att man ser ner på den som redan är utsatt medan man ser upp o berömmer den som s.k kan ”samarbeta”.Icke sällan är ju förövare av olika slag mästare på att framstå som vältalande o duktiga men det ingår ju i deras maktutövande.
Den lilla klick fäder som kan tänkas råka ut för att inte få GV eller inte ha umgängesrätt med sina barn är idag tongivande för helheten medan den stora delen av redan utsatta barn blir än mer utsatta genom GV o fritt umgänge.
Det kan aldrig vara rätt focus dock skall man naturligtvis sträva efter att någon oskyldig pappa råkar ut för att inte få GV /umgänge.
Tråkigt att pappagrupper får stå oemotsagda i media allt mer,hur vore det om media gjorde en djupdykning i vårdnadsärenden som vunnit laga kraft ,intervjuar föräldrarna ty uppenbart är våra notarier i domstol belagda med förbud att skriva vad som framkommer av parterna vid frhandlingarna-det står oftast att ”parterna är överens” om GV/umgänge,men oftast har ju både familjerätt o domstol hotat ,vanligtvis mamman, med ”att om du inte samarbetar,om inte du går med på,osv så riskerar du att förlora vårdnad o boende.Alltså många av domsluten är faktiskt byggda på hot från instanserna !
Likaså hos familjerätterna,där skriver man sällan vad utsatta parter ger som anledning till samarbetssvårigheter,man nyttjar hellre sig av ovan nämda klyschor ,antaganden o godtycklighet-allt för att GV och umgänge skall bli verklighet i statistiken!
MEDIA-GRÅV ! Ni kommer att kunna slå upp årtusendets rättshaveri ang rättslösa barn i detta s.k ”föregångsland” Sverige i fråga om barnens rättssäkerhet!
Du har en lång kommentar trich och jag kommenterar bara en liten % av en.
Att pappagrupper står oemotsagda i massmedia har jag inte riktigt sett – än. Och jag är inte helt säker på att pappagrupperna kommer få samma räkmacka som ROKS & Co har haft och har i svensk massmedia.
Vad jag har sett är att det har blivit en lite större medvetenhet från enstaka journalister och tidningar till att det finns pappor i Sverige som inte får vara pappa till sina barn, vare sig det är gemensam vårdnad om barnet/barnen eller ej. Hur vårdnadstvister är bedömda av socialtjänsten och familjerätten är viktigt att det undersöks och att allmänheten får reda på hur föräldrar bedöms vara lämpliga eller ej. Att enbart tro att en mamma är lämpligast bara för att hon är mamma är ett tankesätt och åsikt som är klart närvarande i det svenska rättsväsendet. Att påpeka och rapportera detta i massmedia och på internet är viktigt, för alla barns skull.
Samarbetssamtal ska kunna genomföras även om det är situationer som du beskriver, trish, det ska vara stöd för båda parter och samtalen ska vara under ordnade former. Att skippa samarbetssamtal för att den ena parten är i underläge är absurt. I alla vårdnadstvister är någon part i underläge, psykiskt, fysiskt, ekonomisk och könsmässigt.
maukonen ,har du själv blivit fysiskt misshandlad i ett förhållande under åratal?Vet du vad övergrepp gör inombords på en människa?Att tro att familjerättsekreterare skulle kunna vara stöd åt söndertrasade själar där barnen oftast bevittnat övergreppp i åratal innan offret lyckas ta sej väck levande talar om för mej att du är nog inte alls insatt i detta när du menar att samarbetssamtal skall kunna genomföras. Att tro att SAMARBETA finns på kartan och att det skulle kunna funka mellan den näve som bankat skiten ur en finns nog bara i din drömvärld.Förutsättningarna finns inte för ett samarbete utan är utanför instansernas medlarrum bara ett ytterligare vapen att fortsätta styra o ställa mot offret.Ta reda på vad som sker med en misshandlads psyke innan du uttalar dej om detta med samarbete,det kan aldrig bli ett barns bästa att sätta dessa två i samma rum-Taskiga signaler dessutom att gå hem till barnen o tala om att nu skall ”jag” samarbeta med den näve ni sett slå mej i åratal,och det är ”för ert bästa” .snacka om att ge barnen en skev bild av vad som skall vara manligt o kvinnligt-ingen höjdare att identifiera sej med s.a.s.
När man talar med nävarna ,väljer droger framför sina barn och inte kan ta hand om sej själv varför är det OK att de skall ta hand om värnlösa barn? Skrämmande !
Trish, du skriver om en del av vårdnadstvister, där en part är våldsam och har ett övertag, jag skriver om de vårdnadstvister som innehåller en tvist som kan lösas om föräldrarna samarbetar. Jag vet inte hur du har läst mina inlägg, kanske din levnadssituation påverkar dig när du läser min blogg? Jag har överhuvudtaget INTE skrivit något som indikerar att jag är för en våldsverkande person ska ha vårdnaden eller gemensam vårdnad om barnet/barnen.
Jag ser en antydning att du eller någon i din närhet, trish, har haft eller har ett förhållande med en våldsam partner och att det finns barn involverade. Vad jag kan läsa av din kommentar så har det stöd från samhället inte varit det bästa och att du är helt klart besviken.
När det gäller våld i nära relationer så är det väldigt svårt att få ett ”normalt” förhållande för barnen gentemot sina föräldrar.
Barns bild av vuxenvärlden påverkas av båda föräldrarna, förmodligen mest av den som har vassast tunga men svagast rent fysiskt och mentalt. Många barn har sin ena förälders åsikter som sina egna då de har hört dem upprepas i all oändlighet. Många barn blir hjärntvättade av den ena föräldern, under en vårdnadstvist och/eller i en familjebild som innehåller missbruk och våld. Att utgå från barnen och se hur det går att göra en kompromiss så de har rätten att ha båda sina föräldrar i sitt liv, utan att föräldrarna fortsätter sin våldsinfekterade samvaro är viktigt. Barn har rätt till en trygg barndom och till båda sina föräldrar.
Om föräldrarna inte vill mötas så kan de slippa, men barnen har rätt till båda sina föräldrar.
Tyvärr så kan man inte utgå från de vuxnas behov, även om det är just det behovet som styr barnens bästa idag.
Maukonen.Jag har arbetat ideelt med frågor rörande umgänge/vårdnad sedan 1998.så vänligen försök inte påskina att jag skulle tala/skriva utifrån mitt eget liv o leverne.
Jag är av uppfattningen att ett barns bästa är när det har 2 päron som kan samarbeta kring och om barnet-det är ju det absolut bästa.
Det jag opponerar mej mot är att det allt som oftast är en könsmaktsfråga där pappagrupper kastar skit på mödrar och Roks framställer alla män som blahablaha.LIKA ILLA båda sakerna.
Jag opponerar mej mot att utsatta mödrar skall tvingas ”samarbeta” all den stund det pga övergrepp saknas förutsättningar för att ett samarbete på LIKA villkor skall kunna komma till stånd.
Jag opponerar mej mot att utsatta mödrar skall tvingas sitta i samma rum som den man som begått/begår övergrepp på henne och därigenom även på barnen vilket sistnämda är direkt eller indirekt inblandade så är de brottsofffer.
Jag opponerar mej mot att gemensam vårdnad skall gälla där det förekommit övergrepp eftersom förutsättningar saknas för ett samarbete.Jag anser att det går knappast att säga ”ok,du misshandlar mej men jag samarbetar med dej iaf”.
Jag opponerar mej mot att barn skall tvingas till umgänge med en förälder som är våldsam och /eller har grava drogproblem och/eller har grava psykiska störningar-här anser jag att barnets rättssäkerhet skall komma före umgänge likväl som GV!
Jag anser att det är en jävligare att tvinga ett barn att växa upp med förälder/föräldrar som inte kan ge dem en sund uppfattning för vad som kan ses vara kvinnligt/manligt och därav blir deras egen identitet skör och ger konsekvenser som icke är önskvärda-bättre då att den förälder som är stabil också är vårdnadshavare/boförälder och är ingen av föräldrarna stabila och kan se till barnets rätt till trygghet m.m så må samhället placera barnen hos någon som kan det.
Jag opponerar mej mot att samarbetssamtalen ens heter samarbetssamtal all den stund samarbete/definition kräver grundförutsättningar som inte finns när endera parten och/eller barnen blivit utsatta för övergrepp de inte kunnat värja sej emot.
Jag opponerar mej mot att samarbetssamtalen skall göras obligatoriska.Iofs är de ju det redan idag eftersom familjerätter o domstol genast ser ner på den som inte vill delta i vad de kallar samarbetssamtal eftersom det skall ske i samma rum som den som begått övergrepp mot dem är med.Detta är att göra vederbörande offer än mer i utsatt läge!
Instanserna hotar offren (oftast mammorna) med klychor som ”om du inte deltar i ”samarbets”samtalen så förordar vi vårdnaden o boendet till motparten (oftast pappan) med hänvisning till att ”du saknar förmåga att samarbeta” med pappan”.
Snacka om att förvrida verkligheten,det är knappast offret som saknat förmågan utan snarare så är det denna pappa som begår övergreppen som saknar förmåga till social kompetens!
Jag opponerar mej mot att man konstant anammar FB 6 kap, 2a § före FB 6 kap.1 § all den stund barnens rättssäkerhet åsidosätts till förmån att umgänge skall ske till vilket pris som helst.
Jag opponerar mej mot att sociala/familjerätten inte anammar sin skyldighet att nyttja 14 kap 1 § SOL
Här undlåter man sej att utreda titt som tätt och när man väl utreder så tvingar man barnet till umgänge under tiden-är det rättssäkert det ? Svar NEJ !
Jag opponerar mej mot att instanserna roar sej med att diagnostisera mödrar med den medicinska termen PAS trots att de för det första inte äger rätten att diagnostisera eftersom de inte är leg. läkare för det andra inte har läst på vem o vad Gardner var o stod för.
Genom att ha mage att säga till en redan utsatt mamma o därigenom även barnen att hon ”saknar förmåga” samt ge henne stämpeln PAS utan att anamma varken skyldighet att utreda eller uttala sej från kunskap är skrämmande och man undrar varför man gör på det viset?Skall statistiken se bra ut ? Ekonomiska orsaker o därigenom får man räkna med lite svinn på välmående barn?
Jag opponerar mej mot att man i domstolarna allt som oftast inte skriver ner orsakerna till varför endera part motsätter sej GV / umgänge.Det man istället skriver som avslutning i sina domar är att ”parterna är överens” om GV o umgängesbit.
Inte konstigt att en redan utsatt mamma som blir anklagad för att sakna samarbetsförmåga med den som utsätter henne o barn för övergrepp,diagnostiserad med PAS,hotad med att bli av med vårdnad o boende o ev. umgänge om hon inte infinner sej på dessa samtal som enbart genererar i att instanserna anser att hon saknar förmåga att samarbeta om hon likväl motsätter sej GV /umgänge,inte konstigt att hon går med på GV/umgänget när valet är att barnet förlorar den enda trygghet den har kvar öht!
Jag skiter högaktningsfullt i föräldrarätten-den finns inte i min värld,däremot barnets rätt till rättssäkerhet är min ledstjärna.
Rättssäkerhet kan vara att barnet skall beredas möjlighet att ha kontakt med båda päronen om det inte föreligger några oegentligheter i endera föräldrarollen likväl som att barnet skall skyddas från förälder/föräldrar som inte kan se till barnets bästa.
Det sistnämda är en mycket större andel än de få ,i förhållande, som inte får ha umgänge trots att de är goda föräldrar. tyvärr så har den lilla gruppen av helheten kommit att bli tongivande vilket är helt fel all den stund det sker på utsatta barns bekostnad.
Sammanfattningsvis:
Barns rättssäkerhet skall vara nummer ett,inte som idag,där flertalet utsatta barn får fortsätta lida för att instanserna saknar kunskap o insikt i vad som är ett barns bästa likväl vad som inte är det.
PROBLEMET är att våra familjerättssekreterare i synnerhet o domstol i allmänhet saknar definitioner på vad som är o vad som inte är ett barns bästa och idag bygger man sina beslut på antaganden o godtycklighet vilket aldrig kan ses som något annat än rysk roulette med barns rättssäkerhet!
Ber om ursäkt att jag antog att du hade privat erfarenhet av vårdnadstvister med nära relations våld.
Du opponerar dig mot mycket – det gör jag med. Vi verkar dock ha lite olika delar som vi brinner för och arbetar för.
Socialen och Familjerätten saknar en hel del kunskaper och en hel del av vad de bestämmer gör att barn förlorar en av sina föräldrar – detta oavsett om den föräldern de förlorar är olämplig eller ej att förlora sitt / sina barn.
maukonen, Jag räknade upp saker som faktiskt åsidosätter ett barns rättssäkerhet och självklart opponerar jag mej mot saker som gör det.
Det är olyckligt att ett barn mister kontakten med en förälder där inga egentliga orsaker talar för för att skilja barn från föräldern.För denna grupp skall man naturligtvis försöka ”eliminera” riskerna att hamna där om inga orsaker talar för ett nollumgänge alt. kontaktperson närvarande.
Problemet är dock att när man låter en väldigt liten del av helheten får vara tongivande i debatt efter debatt,när en mångt mycket större grupp av utsatta barn tvingas till umgänge o där GV utdelas som någon sorts ”rättvisepolitik” mellan föräldrarna trots att förutsättningar för samarbete saknas.
Ett än större problem är att det i vår föräldrabalk inte är definierat vad som är ett barns bästa likväl vad som skall generera i en utredning där det inte kanske är ett barns bästa att ha umgänge med en förälder.
Våra socialrypor / familjerättssekreterare /domstolar saknar verktyg att arbeta utifrån i sina utredningar- idag byggs utredningarna/domsluten på antaganden o godtycklighet där de är mer eller mindre påverkade av pappagrupper/mammagrupper.
Om man dels hade en adekvat utbildning dels verktyg i lagtexten att använda sej av där definitionerna skall vara så tydliga som möjligt utan massa lull-lull o möjlighet till tolkningsfrihet i det oändliga så skulle det vara en stor hjälp ,inte minst för barnet i slutänden.Sen att det alltid kommer finnas enskilda föräldrar som tycker att definitionerna är skit,men det är ju för att det inte passar deras privata syften o det kan man ju lämna därhän huvudsaken är,enl. mitt sätt att se det, att barnets rättssäkerhet ALLTID skall vara utgångsläget,inte som idag, beslut byggda på antaganden o godtycklighet o div. klyschor-allt för att passa statistiken samt samhällsekonomin.
Media låter grupperingar jökna ur sej ”fakta” utan att de själva undersöker hur saker o ting i praktiken är vad gäller våra instanser o deras arbetssätt.
Om media ,seriöst, skulle sätta sej ner o göra en rejäl utredning om hur familjerätter förrättar sina utredningar,eller rättare sagt undlåter sej att anamma sina skyldigheter o möjligheter att utreda sakförhållanden,vidare studera domar i vårdnad och umgänge samt intervjua parter i målet så skulle de få århundradets scoop på första sidan ,inte bara i Sverige utan världen över. Scoop om en rättsskandal om hur barn i Sverige ”misshandlas” av myndigheterna i dessa sakfrågor trots att Sverige gärna klappar sej på bröstet o påstår sej vara ett land som har förmågan att se till ett barns rättssäkerhet! PYTTSAN !
Det är sanslöst att nämda instanser kan få hålla i utredningar o fatta beslut som saknar faktaunderlag.
Önskar att samtliga föräldrar skulle anmäla familjerätterna med hänvisning till att de fattar beslut på antaganden o godtycklighet istället för att bygga sina utredningar på fakta eftersom lagtexten är inte tillräcklig i sina definitioner vad som är/inte är ett barns bästa!
Finns nog massor att dryfta om ämnet,huvudsaken är att man ser längre än vad pappa tycker,vad mamma tycker och istället ser vad som är rättssäkert för ett värnlöst barn.
[…] 25:e juli hade ju DN ett par riktigt bra artiklar angående de problem som kom till efter den förödande lagändringen i föräldrarbalken […]
Världens i dag främsta röst kring umgängessabotage eller Parental Alienation är Dr. Richard A. Warshak han är beslutsam, som många av oss, att göra umgängessabotage lika socialt oacceptabelt som sexuellt eller fysiskt övergrepp på barn.
jag är en pappa som har läst allt ni skribvit och sitter i gröien ordenligt samtidigt som min 4åriga dotter säger att hon älskar mig att jag är hennes bästa vän jag får träffa henne 8tim varannan vecka enligt dom.nu har mamman bjudit på hela helgen från jan till juli sedan dragit in till 8tim igen . när jag stämde henne drog hon in hela umgänget idag 7månader senare har jag att vänta på vårdnadsutr samt har begärt verkställhet men inget hände.avokaten överklagade men fick inget pt i hovrätt . Mamman är en psykopat och flickan får ta imot mycket eftresom mamman förstår att flickan tycker om mig. Båfe fysisk psykisk misshandel förekommer men sos blundar tills bup anmälde saken .Då började en föräldrarutr . Flickan säger att mamma duschar henne kallt varje gång hon kommer från mig. Ingen reagerar över vad barnet säger? Har anmält till polis sos inget händer. Jag ser en liten flicka behandlad så här säg mig vad att göra i detta land? Jag är svensk mamman kinesiska.
[…] Tvist om vårdnad efter 2006 (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Tvist om vårdnad efter 2006 (Ann-Mari’s Blogg) […]
[…] Tvist om vårdnad efter 2006 (Ann-Mari’s Blogg) […]