DN har två artiklar idag om bortrövade barn.
Passligt idag den 25 maj som är det den internationella dagen för försvunna barn.
Domstolar i såväl Bosnien som Sverige har gett Anna Frank vårdnaden om sin son, men längre än så har det hittills inte gått. Trots att Bosnien undertecknat Haagkonventionen, som innebär att barnet så snabbt som möjligt ska återföras till sin hemmiljö, har pojken fortfarande inte förts tillbaka till sitt hemland Sverige. En bosnisk domstol hänvisar till att sonen redan har ”rotat sig för mycket i landet” och börjat skolan.
På svenska utrikesdepartementet har man sedan länge gett upp. Ärendet står som avslutat eftersom Bosnien sagt nej till att skicka tillbaka pojken till Sverige. Dessutom har Anna Frank fått rekommendationen att inte ringa mer till svenska ambassaden för att ställa frågor om pojkens tillstånd eftersom personalen inte orkar ta kontakt med sonens pappa.
Och man kan ju ställa sig frågan HUR mycket har UD ansträngt sig i Vid Frank Radosh fall?
Om man nu inte längre anser fallet öppet och ambassadpersonalen inte orkar ta kontakt med Vids pappa??
Inte undra på att Dawit Isaak har blivit frisläppt, när det svenska utrikes departementet inte ens kan, orkar eller vill se till att en kidnappad svensk pojke återförs till sin vårdhavande förälder.
DNs artikel nr 2 i detta ämne ger ett intressant motsägande svar om man först har läst artikeln om Vid och hans mammas problem med att få hem honom. Och om UD som gett upp i fallet Vid Frank Radosh.
UD:s roll är att hjälpa svenska föräldrar – och även utländska föräldrar, i de fall barn förs till Sverige av svensk förälder – med framför allt fömedling av advokatkontakter. UD framhåller att man inte tar ställning för någon av föräldrarna i konflikten.
Men hur snabbt ger UD upp ???
När tröttnar de ? (UD alltså)
Vad har de för direktiv och vad har de för resurser till att arbeta med att få hem dessa kidnappade barn ???
Barn som kidnappas eller kvarhålls utomlands av den ena föräldern är ett växande problem. Just nu finns 110 barn som inte får komma hem eller träffa den ena föräldern. Regeringen vill att fler länder tar strid för barnens rättigheter.
Det handlar om barn som tvingas byta miljö, språk och namn.– Det är det ultimata sveket, säger Lina Lundin, ordförande i Saknade barns nätverk.
Det är det ökande resandet och familjebildningarna över nationsgränserna som ligger bakom att fler barn förs bort från sin hemmiljö. På senare år handlar det om en trend i Sverige: fallen ökar och ligger nu stadigt över 100 per år.
Dessa föräldrar som får sina barn kidnappade av den andra föräldern eller av okänd behöver stöd och en enhetlig organisation som arbetar med dessa ärenden. Både för barn som göms i Sverige och som förs utanför landets gränser.
Sverige är långt efter när det gäller att arbeta för att återfinna saknade barn och har tyvärr tagit rejäla kliv bakåt i år då riksdagen röstade ned en motion som hade rubriken: Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn.
Riksdagsledamoten Annelie Enochson (kd) som lämnat in motionen kommer att deltaga vid SBNs seminarium på Astoria den 25:e maj.
Har du vägarna förbi Astoria, Nybrogatan 15, Stockholm någon gång mellan kl. 12.30 – 17.00 den 25:e maj så kika in.
Det går att föranmäla sig till SBN. Sänd ett email med din anmälan till seminariet, som är kostnadsfritt, till info@saknadebarn.org.
Alla i hela Sverige som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Ljuset visar att vi inte har glömt dem, att vi letar efter dem och att vi saknar dem. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på bloggar och i mail och ord:
En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta.
En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra.
Kommentera gärna, din kommentar kommer att inte synas förrän och om den godkänns av blogginnehavaren. Feel free to comment, your comment will not appear until and if approved by the blog owner.