Det är inte värt det !!!

Att folk inte har förstått vid detta laget att det kan bli mycket dyrt om man försöker att smuggla narkotika och åker fast det förstår jag inte.

Madeleine Rodriguez, Stina Brendemo Hagen

Nu är det två norskor som blivit dömda i Bolivia samt en kumpan till dem som lyckades smita tillbaka till Norge som är omskrivna.

Norskorna som blev dömda i Bolivia, Stina Brendemo Hagen 19 år och Madeleine Rodriguez 23år, dömdes fick 13 år och fyra månaders fängelse för sitt försök att smuggla 22,4 kilo kokain.

Stina Brendemo Hagen (t.v) Christina Øygarden (t.h)

Deras kumpan som greps samtidigt som dem, Christina Øygarden 20 år lyckades att skaffa ett nytt pass med annat efternamn och fly landet medan hon var fri mot borgen.

De två norskor som blev kvar fruktar nu att Christina kommer att slippa undan straff och efterräkningar. Men då den norska polisen samarbetar med den bolivianska så kan Chrisitina inte känna sig helt säker hemma i Lillesand. För även om Norge inte har ett utlämningsavtal med Bolivia så kan Christina åtalas i Norge i denna smugglingshärva som inkluderar minst 20 personer så här långt enligt myndigheterna.
Cynthia O. Escobar, en av åklagarna i detta fallet är kritisk till att Christina lyckades skaffa ett nytt pass och att hon flydde landet.

– Om hon var oskyldig, varför flydde hon ? frågar Cynthia.

Att dessa tjejer inte borde ha förstått att chansen är större att åka fast än att klara sig, det kan jag inte förstå men de har ju tid nu att reflektera sina beslut och handlingar. Hela 13 år och 4 månader minus den tid de varit häktade.

Hanna försökte att smuggla ut 26 hårborstar och 31 gummihammare vars skaft preparerats med 2 365 gram rent kokain.

Den dom de fick är helt omvänd mot den som svenska Hanna Hillerström 23 år från Jönköping fick när hon dömdes för att ha försökt att smuggla ut 2 365 gram rent kokain från Brasilien.
Okej, 22,4 kilo mot 2,3 kilo det är en viss skillnad på kvantiteten, men straffet som Hanna fick var att läsa ”Troll och människor” av Lagerlöf för att den verkade intressant att reflektera kring. Den innehåller flera sagor som diskuterar människan och staten. Och Harry Martinssons ”Aniara” som handlar om ett rymdskepp som flugit vilse.
Straffet bestod av att Hanna, varje vardag, mellan klockan 14.00 och 17.00, skulle infinna sig på tingsrättens bibliotek och läsa nobelpristagarna. Hon skulle sedan reflektera skriftligt kring texterna. Hon dömdes även till att, en timme om dagen, göra samhällstjänst på en klinik för drogavvänjning. På kvällar och helger dömdes hon till husarrest.

Detta straff utdömt av domare  Mário Jambo, 51, som är en av Brasiliens mest moderna domare, känd för ett nytt synsätt på narkotikabrott. Han anser att hårda straff mot ”mulas”, kokainsmugglare, inte leder någon vart. Och dömde därmed Hanna till att läsa Nobelpristagare istället.
Åklagaren har överklagat och Hanna är tillbaka bakom galler igen häktet i Natal och Hannas mamma är förbannad. Hon är förbannad på UD, ambassaden i Brasilien, på det brasilianska rättsväsendet, på hur förhållandet är i häktet, att dottern inte fick ta detta ”lätta” straffet och hur hennes dotter behandlas rent allmänt. Har det inte gått upp för mamma Kerstin att hennes dotter är en kriminell person som dömts för en brottslig handling och att denna dom nu har överklagats då åklagarsidan tycker att domen var för snäll ???
Mamma Kerstin är även förfärad över all kontroll som var av de som kom på besök till fängelset där dottern vistades innan hon dömdes, tydligen så förstår inte Hannas mamma Kerstin att det smugglas in saker till fängelset och total kroppsvisitation är förmodligen en god idé för att slippa vapen, knark och annat olagligt i ökända kvinnofängelset João Chaves.

Jag frågar mig under hela denna snyft reportage som Aftonbladet har i sin Plus sektion, När ska hon bli förbannad på sin dotter ???
När ska hon bli förbannad på sin dotter för att hon varit så jävla dum, på ren svenska, att hon försökt att smuggla knark för att tjäna lite pengar ???