af Donner & Syltburken

”Det kommer alltid förfölja mig att jag haft fingrarna i syltburken”, sade den förre Röda Korschefen Johan af Donner när de omfattande bedrägerierna avslöjats. (TT genom bla  DN 100228)

Så är det skam att ha blivit upptäckt med fingrarna i syltburken eller det faktum att du snott pengar avsedda för bättre behövande än du själv Johan af Donner ?

Det är klart att det ser ut att vara en slags ursäktande handling att uttala sig som Johan gjorde om syltburken, men det kvarstår fortfarande och förmildrar inte den offentliga skammen att Johan inte rättade matsäcken efter plånboken utan snodde pengar för att leva “rätt” liv.

60000 är mycket pengar i månaden för de flesta människor, men inte för Johan af Donner. Så istället för att dra ner på sina utgifter och kanske inte sända sonen till en så svindyr internat skola norpade Johan af Donner pengar för att som britterna säger Keep up appearance.
Tydligen så verkar det svida mer att “byta ner sig” när det gäller livsstil än att stå vid den offentliga skampålen nu. Det är därför uttalandet av Johan af Donner om fingrarna i syltburken ter sig som en slags beklagan och självoffrande skam.

Vad jag ser som märkligt är att det var just Johan af Donner som skulle försnilla till sig kosing för familjens lyxiga livsstil med dyrbara vanorna, bostadsrättslägenheten på Östermalm och villan i fashionabla Torekov och sonens internat studier.
Är det för att han kunde lättare sätta planen i verket och därigenom kunde dupera sina arbetskamrater och arbetsgivare lättare än hustrun ?

Han hade en mycket stark ställning på Röda Korset och nära kontakter med både generalsekreteraren Christer Zettergren och ordföranden Bengt Westerberg. Vilka nu har det skapligt hett om öronen och får även de stå vid skampålen. Både Christer och Bengt har försvarat af Donner tidigare och eftersom Röda Korsets internrevision avskaffades 2006 kunde därmed deras skyddsling härja fritt och leva sitt liv i lyx som han tydligen ansåg sig berättigad med pengar som skulle gå till människor i nöd.

Min definition av människor i nöd är inte en man med en månadslön på 60000 kr. Det är där jag skiljer mig från Johan, Christer och Bengt.
Det är möjligt att dessa herrar aldrig haft annat än sötebrödsdagar, så den chockerande mediebevakningen och uppmärksamheten nu måste vara minst sagt obekväm.

Jag fick lära mig att man ska göra rätt för sig, inte dra fördel av svagare personer och att över allt annat vara ärlig och en god medmänniska.
Att rätta matsäcken efter plånboken är självklart för mig, ibland så har man en liten slant över och kan unna sig lite extra, men aldrig skulle jag stjäla från någon för att leva ett liv med högre standard och bekvämare än det jag har nu.
Man kan vässa armbågarna, men aldrig roffa åt sig av medel och saker som ej är avsedda för en själv på detta vis som Johan af Donner har gjort. Det är en rejäl spottloska i ansiktet på alla som donerat pengar till Röda Korset, alla volontärer ute i landet och alla som så desperat behöver Röda Korsets hjälp för att överleva.

Så skammen, som du eventuellt upplever, Johan af Donner av att blivit påkommen med fingrarna i syltburken, det är ett väldigt billigt pris för din girighet.
Det låter som ett försök att bli ett utsatt offer när Johan af Donner pratar om syltburken. Men något offer för ett brott är han inte, han är dock ett offer för sin egna girighet och där har han inga sympatier från allmänheten.

Det är mycket möjligt att detta kommer att förfölja familjen af Donner under en överskådligt lång tidsperiod, det blir en “Toblerone” för överklassen och deras krav på en livsstil de inte är beredda att betala för själva.
Men de är inte offer för ett brott, de är offer för sin livsstil och girighet.

Alla har en livsstil, alla har ett val, alla har en möjlighet att själva kunna försörja sin livsstil. Att välja en lättare och snabbare väg till sin “rätta” livsstil är inte alltid den bästa och ej heller så ofta laglig.

Att utnyttja sin position för att ta pengar som är till för pengar avsedda för bättre behövande, är så fruktansvärt fel att Johan af Donner förtjänar att stå vid skampålen och skämmas.
Om han nu skäms för sitt brott eller för att ha blivit påkommen, det får han uttala sig om själv.

Vad tror du att Johan af Donner skäms över ?