Jag har nu fått ytterligare tecken på att jag definitivt inte är en feminist !
Tack vare Elin Grelssons artikel på NewsMill om de Olympiska Spelen.
Jag är feminin, jag bär förhållandevis ofta klädesplagg som är tillverkade och framtagna för feminina personer, men jag delar väldigt lite av den feministiska ideologin och ställningstagandet i dagens samhälle.
Jag är en kvinna!
Jag gillar sport !
Jag gillar de Olympiska Spelen !
OS är ju inte bara om de olika idrottsgrenarna, utan även om de idrottare som har lyckats få en biljett till detta evenemang.
De är hjältar i sina hemstäder och byar, de representerar sitt land och gör det med stolthet. De gör sitt bästa, även om de kanske aldrig tidigare har deltagit i ett så stort evenemang och deras resultat ger dem en klar sista plats i tävlingen.
Det är dem som jag ser upp till mest, före Foppa, Dam Kronorna, Anja Pärson, längdlandslaget och Herr Kronorna.
Jag ser upp till Paralympics också, de deltagare av dessa spel får inte samma uppmärksamhet som de som deltar i OS, men de presterar och gör sitt bästa precis som alla deltagare gör.
Kan inflika att när SVTs OS studio intervjuade folk i Canada om hur viktigt det är med medaljer i ishockey, sa en hög representant för Vancover eller Canada, jag minns tyvärr ej hennes namn eller officiella titel, att alla tre lag i ishockey var otroligt viktiga och att man förväntade sig GULD.
Kälkhockey, Dam hockeyn och Herr hockeyn menade kvinnan. De som spelar i Paralympics nämndes först och gavs en status som alla idrottare och kulturutövare bör få. Den status av högsta respekt och beundran.
Är jag inte en kvinna bara för att jag uppskattar att det sänds en överdos av sport på tv och i radio ?
Uppskattar jag inte varje person bästa och varje medalj som deltagarna presterar bara för att jag är kvinna och därmed tydligen borde vara rå radikal feminist och absolut hata sport?
Det är inte alla som är intresserade av sport, både av män och kvinnor, så att så kategoriskt påstå att kvinnor ska göra uppror mot denna överdos med sport är märklig. Elin verkar utgå ifrån att kvinnor inte uppskattar sport och att de tycker som hon.
(Så typiskt feministiskt antagande att alla kvinnor tycker likadant. Vart tog den enskilda individens röst och åsikt vägen ?)
Elin blandar in kultur och sport i artikeln och lägger sina argument för kulturen, som hon verkar ha en aning mer intresse för, och påpekar den stora skillnaden med finansiering och uppsluppna supportrar.
Kanske en rejäl hejarklack på en poesiläsning är det hon söker ?
Man kan uppskatta kultur och sport utan att vara del av en skränande hord av människor, det går utmärkt att vara lugn och stilla åse evenemanget ifråga.
Jag gillar kultur. Och sport.
Är det en kombination som inte ska kunna existera ???
Att både kunna uppskatta en teaterföreställning, konstutställning och sportsändningar från olika idrottsgrenar borde ju inte vara ett problem?
Hur sport och kultur sponsras eller får annat stöd är en fråga isig.
Kulturen har en hel del olika sätt att sponsra olika projekt. Den inkomst garanti som en del författare kan få ut är en av dem och de pengar som Filminstitutet ger till olika projekt båda dessa finansierings sätt av kulturen ger blandat resultat.
Precis som sponsring av olika sporter och idrottsutövare.
Fast skillnaden är väl att sport sponsringen brukar ha lite mer krav på resultat?
Eller har jag missförstått det ?
Vi har i Sverige massor med duktiga idrottsutövare, glada amatörer och svettiga heltidssatsande elitidrottare. Både kvinnor och män som gör sitt bästa för att nå till OS och VM.
Under vinter OS i Turin fick Sverige medaljer för följande deltagare:
Guld
* Anna Dahlberg/Lina Andersson – Längdskidåkning:Sprintstafett
* Thobias Fredriksson/Björn Lind – Längdskidåkning:Sprintstafett
* Björn Lind – Längdskidåkning: Sprint
* Anja Pärson – Alpin utförsåkning: Slalom
* Anette Norberg, Eva Lund, Cathrine Lindahl, Anna Svärd, Ulrika Bergman – Curling
* Anna Carin Olofsson – Skidskytte: Masstart 12,5 km
* Tre Kronor – Ishockey, herrar
Silver
* Anna Carin Olofsson – Skidskytte:Sprint, 7,5 kilometer
* Damkronorna – Ishockey, damer
Brons
* Anja Pärson – Alpin utförsåkning: Störtlopp
* Anja Pärson – Alpin utförsåkning: Kombination
* Mats Larsson, Johan Olsson, Anders Södergren, Mathias Fredriksson – Längdskidåkning:Stafett 4х10 km
* Thobias Fredriksson – Längdskidåkning:Sprint
* Anna Ottosson – Alpin utförsåkning: Storslalom
Om man läser denna gedigna lista så kan man konstatera att det blev övervägande kvinnliga idrottare som fick medalj. Är det bra eller dåligt ur ett feministiskt perspektiv om man utgår ifrån Elins artikel på Newsmill ???
Jo, det är sant att kvinnliga idrottare får svettas lite extra för att få resultat och uppmärksamhet. Men kvinnorna lyckas med väldigt bra resultat, till trots att de inte har en satsning ekonomiskt från sitt idrottsförbund. Är inte det en vinnare redan där för sin sport ?
Att vissa idrottsförbund på central nivå satsar mer på herrarna fast det är kvinnorna som presterar bättre resultat är märkligt, men bra att det uppmärksammas. Damkronorna tog ju OS silver i Turin och jag kan ge mig fan på att deras ekonomiska stöd och annat var en liten del av det stöd som Tre Kronor fick till samma spel.
Sammanfattningsvis så är det så att jag inte riktigt håller med Elin i hennes krav på bojkott.
Jag är en kvinna!
Jag gillar sport !
Jag gillar de Olympiska Spelen !
[…] Nu har även Ann Maris blogg besvarat inlägget. Hon konstaterar att isåfall är hon inte feminist. Ann-Mari påpekar även […]
Bra skrivet. Fast en liten undran. Vad får dig att tro att de kvinnliga medaljvinnarna inte har en ekonomisk satsning ifrån förbundsnivå bakom sig?
Jag tror att de har ekonomiskt stöd fullt i klass med deras herrmotsvarigheter, med damkronorna som undantag (även om deras stöd troligtvis finansieras genom inkomster ifrån herrishockey).