Skydda Haitis barn från ”Cowboy adoptioner”

By Kathryn Westcott
BBC News
Kompletterande rapportering av Stephen Mulvey och Ian O’Reilly
last updated at 19:00 GMT, Monday, 1 February 2010

Det misslyckade försöket från New Life Children’s Refuge att ta 33 haitiska barn till Dominikanska republiken har belyst verksamheten från grupper som inte följer de regler för internationell adoption.

Redan innan jordbävningen, var Haiti känd som en nation av föräldralösa barn. Nu finns det otaliga fler.

Under de senaste veckorna har barnskyddsorganisationerna blivit översvämmade med erbjudanden från familjer i USA och andra länder som är villiga att adoptera barn.
Och humanitära organisationer säger att den Idaho baserade kristna gruppen New Life Children’s Refuge är inte den enda organisation som har tagit barn utan giltiga identitetshandlingar och ville ge dem ett bättre liv någon annanstans.

”I sådana här situationer finns det alla typer av välgörenhetsorganisationer och kyrkliga grupper, med rättvisa, goda avsikter, säger Richard Danziger, chef för kampen mot människohandel vid International Office of Migration (IOM).

”Men det är inte den här vägen att göra det – det hjälper inte en redan rörig situation. Barn utan dokumentation forslas bort, och deras familjer vet inte vad som hänt dem.”

Herr Danziger beskriver det som ”Cowboy adoption”.

”Inte bara är det mot lagen, men det är att utnyttja människor i en dålig situation, sade han.

Haitiska social ministern Yves Christallin sade: ”Detta är bortförande, inte adoption.”

Rules of engagement

Det finns tydliga paralleller med Zoe’s Ark fallet 2007, när medlemmar i en fransk välgörenhet dömdes i Tchad för att ha rövat bort 103 barn som de felaktigt påstod hade blivit föräldralösa under kriget i Darfur.

Det var ett fall som generad Frankrike. En undersökning av FN fann att barnen inte var föräldralösa och var i själva verket från Tchad inte Sudan.
Medlemmarna i gruppen, Zoe’s Ark, insisterade de hade drivits av medkänsla för att hjälpa barnen. På samma sätt, sade en medlem av New Life Refuge barnen tog det från ett barnhem i Haiti hade varit ”i behov av Guds kärlek och medkänsla”.

Inför rättegången hävdade Zoe’s Ark också att evakuera barn i fara var enligt Genèvekonventionen.

Men detta tillvägagångssätt går stick i stäv med insatsreglerna följt av större hjälporganisationer, i enlighet med Haagkonventionen.

Louise Fulford, vård rådgivare med Rädda Barnen, säger prioritet är att hålla barnen i deras ”samhällen, deras etniska grupp och deras kulturer.”

Enligt Haagkonventionen finns en preferens för familjebaserade lösningar, säger hon. Den andra föredrar att betrakta nationella adoptioner, och när dessa lösningar inte är möjliga då internationell adoption skulle vara ett lönsamt alternativ.

Adoption inom landet kommer att vara svårast att ordna med barn som har hälsoproblem som hiv / aids, funktionshinder, eller många syskon. ”Tyvärr, med internationella adoptioner, tenderar att vara mer att föräldrarna väljer barnet. Människor tenderar att vilja ta hand om friska barn,” Ms Fulford säger.

FN: s riktlinjer anges att det bör inte finnas några nationella eller internationella adoptioner i två år, tillägger hon.

”Det ger tid att spåra släktingar. I de flesta olyckor kan du spåra familjemedlemmar. Det kommer att ta tid. Under tiden är hjälporganisationer prioriterar barn som är ensamma – de hänvisas till tillfälliga vårdcentraler. Byråerna arbetar dag och natt att placera barn på egen hand. ”

Trafficking

Ms Fulford beskriver situationen i Haiti som ”unik” i fråga om omfattningen av olyckan och de underliggande problem som fanns före olyckan.
Dessa problem är en historia om barnsexhandel och ett traditionellt mönster av familjer att skicka bort barnen att bo i andra, rikare hushåll.

”Innan jordbävningen den haitiska regeringen uppskattar att ca 2000 barn per år varit föremål för handel från Haiti, säger Unicefs Roshan Khadivi per telefon från Port-au-Prince.

”Vi har förstått från regeringen att dessa barn i allmänhet hamnade används som hushållsarbete, utnyttjats sexuellt eller olagligt adopterades i USA och Kanada.”

Sedan jordbävningen har Unicef inrättat fem ”säkra platser” – deras mandat för tillfälligt barnhem – där barnen får mat, husrum och psykosocialt stöd, och hålls borta från icke önskvärda.

”Detta system var först använt i Aceh efter tsunamin, och 90% av dessa barn återförenas med familjemedlemmar, säger Anna Khadivi.

”Restaveks”

Det andra problemet har med barn skickas iväg från familjen, fött ett ord i det kreolska språket – restavek, från franskans ”rester avec, som betyder” att stanna hos ”.

I vissa fall föräldrar tror att de skickar sina barn till legitima barnhem, men verkligheten är att de ofta är satta i arbete, lever som virtuella slavar. Ibland kan barn som säljs för pengar.

En uppskattning tyder på att det fanns 300.000 restavek barn på Haiti före jordbävningen, så det är lätt att förstå varför någon skulle kunna argumentera för att barnen skulle få det bättre någon annanstans.

Men experter säger att det är inte så enkelt, även när det gäller familjer som har en historia av att skicka barn i träldom.

”Familjer handlat av desperation, kan de ha haft något annat val, säger Rädda Barnens Louise Fulford.

”Det är inte för att de skulle välja den livsstilen för barnet. Finansieringen bör verkligen vara tillgänglig för samhället och familjen så att de inte tvingas ge upp sina barn.”

Hon säger att hon förstår att organ såsom New Life Children’s Refuge kan ha goda avsikter.

”De ser nyhetsinslag och känner empati för barnen på Haiti, säger hon.

”De kommer att skynda sig att överväga internationella adoptioner utan full förståelse för att det inte är i barnets bästa.”