Botten är nådd efter 4 års kamp

Man rår inte för vem man blir kär i, det bara händer utan någon kontroll alls. Ibland är det en lyckoträff och man lever tillsammans i alla sina dagar, tyvärr så blir det inte en sagas slut för de flesta. Men inte ett uselt slut på kärlekssagan heller, man konstaterar att det inte fungerar och så skiljs man åt som vänner.

I ett fåtal kärlekssagor så slutar allt i en katastrof, en katastrof som ger ringar på vattnet och orsakar stor förödelse.

Mannen som jag skänker en extra tanke till i dessa juletider har ett sådant slut på sin kärlekssaga.

Epilogen till denna katastrofala slut på kärleken är den lilla dotter de fick tillsammans. Denna lilla dotter som håller på eller redan är helt kontrollerad av sin mamma och mormor. Två kvinnor som inte verkar ha speciellt svårt att ställa till med ett helvete för flickans pappa. Allt för att slippa att pappan ska ha något med sin dotter att göra överhuvudtaget, om man inte räknar med de pengar han ska betala varje månad.

Kärlekssagan var redan från början fragil och skör i detta fall. Mannen som var starkare ville ta hand om den trasiga unga kvinnan. Kärlek kan läka blödande sår och ge styrkan åter till en svag. Vem skulle inte vilja stödja och ta hand om en person som är så dålig att denne blir tvångsomhändertagen på inrådan av modern?

Man vill ju inte att människor ska må dåligt, man vill ju att de som är i behov av hjälp får det och att man finns där som stöd när vården är avslutad.

Kärleksparet kanske hade kunnat överleva om det inte fanns så många spöken i den unga kvinnans liv, spöken som verkar vara framdrivna under barndomen och kvarhållna av kvinnans mamma. Kontroll behovet är starkt och mynnar ut i falska beskyllningar mot mannen. Ingenstans i denna kärlekssaga har det funnits någon pappa eller manlig förebild för den unga kvinnan, är det därför som hon reagerar som hon gör ?

Den unga kvinnan tar den gemensamma dottern och flyttar hem till sin mamma, utan att mannen kan göra något. I mammans hem börjar de övergrepp och umgänges sabotage som resulterar i en kamp som pågått i 4 år för Joakim och Rania.

Hur långt man kan driva en person innan de knäcks kan studeras in på bara skinnet när det gäller Joakim Ramstedt. Han har kämpat den lagliga vägen för att få vara en närvarande förälder i sin dotters liv. Han har motarbetats å det grövsta av socialen, mamman och mormor samt diverse andra myndigheter och rättsinstanser.

I detta fall med dottern Rania och hennes mamma Cicéla Eliasson har det begåtts övergrepp och lögner, allt för att tvinga bort Joakim från sin dotters liv för gott. Allt han ska befatta sig med, verkar det som, är att betala underhåll för Rania – inget annat.

När ska det bli barnet i fokus och inte mamma-barn i fokus?

I detta fall med Joakim, Rania och Cicéla är det helt klart att mamma-barn perspektivet och sekelgamla könsmönster styr utredningen.

Att beröva Rania hennes pappa och sedan se genom fingrarna när hennes mamma Cicéla med stöd av sin mamma systematiskt saboterar det dömda umgänget mellan Rania och Joakim bevisar hur snedvriden och skev socialtjänsten i Kungsbacka är.

När kommer den nu nytillsatta chefen på familj och individomsorgen i Kungsbacka börja se över arbetsklimatet och hur den arbetsplats hon nu ansvarar för arbetar ?

Det som behövs är en opartisk och oberoende utredning av Kungsbacka kommuns roll i denna systematiska utradering av Rania och Joakims familjeförhållande. Det är vidrigt att se att Cicéla och hennes mamma kan få fritt spelrum och tillgång till all hjälp för att förstöra och misshandla Rania, allt för att bli av med Joakim.

Samarbetssvårigheter och umgänges sabotage är tydligen inte allvarligt nog för att vårdnaden om lilla Rania skall skrivas över på Joakim. Det ger signaler från svenska myndigheter och rättsväsende att det Cicéla och hennes mamma gör är fullkomligt okej.

Ett trasigt barn saboterar för sitt barn, då blir de lika trasiga båda två och känner mer samhörighet ?

Är det så Cicéla resonerar ?

BRIS har många samtal från barn som inte har någon eller väldigt liten kontakt med sin pappa.

–Om ett barn inte får träffa sin pappa saknar de honom självklart. De bär på en sorg som präglar deras liv. De lägger också lätt skuld på sig själva för att pappan inte är närvarande. Det kan påverka barnets självbild och trygghet med sig själv, säger Kerstin Sjöbratt som arbetar på Bris.

Är det ett liv i sorg och med dålig eller trasig självbild som är målet för att slippa ha något med Ranias pappa Joakim ?

En förälder är ju inte perfekt, men när en förälder påhejad och understödd av sina gelikar, ger sig i kast med systematiska övergrepp för att få ensam kontroll över barnet / barnen då börjar man fundera om denna person verkligen är passande som vårdhavande förälder överhuvudtaget. Än mindre umgängesförälder.

Joakim är körd i botten, han fick ett par “trevliga” julklappar som tog den sista kämpar glöden ur honom. Det tog 4år för Cicéla Eliasson och hennes mamma med hjälp av myndigheter och rättsväsendet att driva honom ner i botten. Joakim tog det sista steget själv, det är slut nu.
Hans sista inlägg är: Jag har efter fyra års misshandel nått smärtgränsen

Denna tragiska kärlekssaga kunde ha slutat här, som den gjorde för Stefan Holmlin och Conny Olausson.

Som tur är finns det personer i Joakims liv, i hans direkta närhet och runt om i cyberrymden. Några av dessa personer såg Joakims avskedsbrev, de insåg allvaret och slog larm.

Joakim hittades i tid och fördes till sjukhus.

Du kan inte rå för vem du blir kär i, det bara händer. När kärleken tar slut så tar slaget om rätten att vara förälder vid. När ska detta slag vara avgjort utifrån barnets perspektiv och behov ?

Nu har mammorna helt klart en fördel och det underlättar ju inte när barnombudsmannen  Lena Nyberg har följande inställning. Lena tycker att det är naturligt att vårdnadsansvaret oftare hamnar hos mamman.

–Våld, missbruk och sexuella övergrepp är mer förekommande bland män, säger hon.

Det känns ju som om den feministiska propagandan har fått Lena att svälja alla sanningar från dem med hull och hår.

I brott som våld, missbruk och sexuella övergrepp är det lika vanligt att en kvinna är förövaren som en man. Kvinnan kan, på grund av sitt kön, komma undan med det hon gör medans mannen åker dit rejält.

Att denna snedvridna genusfokusering i dessa brottskategorier har sådant fäste i rättsväsendet och på olika myndigheter ger en försämrad trygghet och säkerhet för utsatta barn.

Joakim har skrivit noggrant om sin kamp för att Rania, hans dotter, ska får rätt till båda sina föräldrar. Han har blottat sitt blödande hjärta mer än en gång och har gjort allt den lagliga vägen i sin kamp för sin dotter.

Tror du att en kvinna skulle stå ut så här länge med umgänges sabotage och falska anklagelser haglande över sig ?

Eller skulle hon ta barnet, gå till en kvinnojour och få “skydd” eller ta barnet och bara försvinna ?

Jag vet svaret, gör du ?

Joakim, du är inte ensam i din kamp.

Vi finns här med dig varje steg på vägen.

P.s Alla ni som undrar HUR jag kan publicera Cicéla Eliasson namn så har hon gett sig in i denna debatt själv genom en kommentar till en artikel publicerad den 11 januari 2008 på Fokus.se.

Därför får mammorna vårdnaden