Fundering kring brottsrubricering

Straffet för egenmäktighet med barn, grovt brott, är fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Straffskalan för Grov egenmäktighet med barn har justerats. Fram till den 1 juli 1993 uppgick straffet till fängelse högst två år. Nu är den straffskala upphöjd till 4år, men har någon användning av denna högre straffskala skett ?

 

 

Frågan är vad behöver man göra för att få ett straff i den övre straffskalan ?
Lite märkligt att behöva ställa frågan men någon måste ju ställa den.

 

” Med hänsyn till att barnen under sex månader fråntagits möjligheten till skola och invand hemmiljö, liksom kontakt med sin far, skall brottet bedömas som grovt.” 
Nyköpings Tingsrätts domslut mot Ann-Louise Valette.

 

Det Ann-Louise gjorde mot Frank & André och deras pappa bedömdes som grovt och straffet blev 10 månader fängelse + skadestånd på ca 140 000 kr.

För att straffet ska bli utdömt på mer än 10 månader eller 12 månader ska bedömningen gå upp till mycket grovt ?

Fast Alicias pappa fick 1 år och 6 månader i fängelse + skadestånd på ca 130 000 kr , det han hade gjort mot Alicia och hennes mamma bedömdes vara grov egenmäktighet med barn. Så det kanske är en mer flytande gräns ?

Alicia hamnade i Kambodja via Europa och var borta i 14 månader, Frank & André Valette var gömda på olika platser i Sverige med några avstickare till Tyskland och Belgien under 6 månader.

 

Så var går gränsen för att bedömningen av brottet skall tippa över till ett straff på den högre delan av straffskalan? När blir grovt mycket grövre egenmäktight med barn?

 

 

Som icke utbildad inom juridik så ter det sig ganska flummigt hur domstolen kommer fram till vilket straff som skall utdömmas, i de fall där den åtalade med säkerhet fastställts att vara skyldig utom alla rimliga tvivel.

 

Att mammor i stort sett alltid får en rabatt på sitt straff är också en märklig företelse, hur kan det bli rabatt bara för att man är mamma till det barn man har begått ett grovt brott emot ?
Är inte mammans handling lika grov som pappans mot barnet / barnen ?

Likhet inför lagen haltar å det grövsta när det gäller tillämpningen av denna brottsrubricering och utdömda straffpåföljder.

 

Och varför ingår inte detta brott i människorrov rubriceringen istället ?

Om man läser Brottsbalken Kap 4 §1 så är det ju kan detta grovt egenmäktighet med barn passa in som människorov. Straffskalan är ju mer generöst tilltagen uppåt också.

Människorov är ett brott enligt svensk rätt (4 kap. 1 § brottsbalken).

1 § /Träder i kraft I:2009-07-01/ Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett barn eller någon annan med uppsåt att skada honom eller henne till liv eller hälsa eller att tvinga honom eller henne till tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.
   Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst sex år. Lag (2009:396).

I vardagligt tal benämns människorov ofta kidnappning.

 

Så varför har det inte blivit en lagändring så Grov egenmäktighet faller under Människorov ?
De flesta politiker och samhällsmedborgare i Sverige anser ju att detta brott när barn förs bort och göms är ett grovt brott. Rättsmedvetandet i samhället och tolkandet av lagen i domstol går ju inte alltid hand i hand, men är det då inte dags att lagen återspeglar det allvarliga i detta brott ?

 

Jag skulle uppskatta om det fanns en modig åklagare någonstans i detta avlånga land som kunde åtala för Grov egenmäktighet med barn alt. Människorov. Bara för att se om det skulle kunna gå att få ett prejuridicerande fall.

 

Är jag ute efter för mycket eller är det något som kan gå att uppnå ?