Könsneutral utopi ?

Vi är bara människor, alltså kan vi fela, det är mänskligt att fela.
Men det ger inte oss friheten, även om vi nu är konstaterade individer av arten Homo Sapiens dvs. människor, att fela systematiskt och regelvidrigt för att få ett resultat som passar det vi söker.

Trots detta så felas det å det grövsta på denna planet, det går inte att räkna upp allt här, så jag tar bara en liten del och för ett resonemang / monolog kring.

Det är sagt och tydligen finns det även på pränt i detta lands lagbok att det skall vara en könsneutral och opartisk utredning från bla. Socialen och rättsväsende när det gäller vårdnadsutredningar, utredningar om sexuella övergrepp etc.
Vän av ordning och med erfarenhet från dylika situationer VET att så inte är fallet. I mångt och mycket så är en uppfattning och en slutsats redan klar när utredningen påbörjas. Hela utredningen och dess ödesdigra konsekvenser baseras på denna färdigpaketerade “sanning”. Denna sk. sanning som den ena parten i målet har gett till de utredande myndigheterna.
När försvann eller har det aldrig funnits ett utredande utan förutfattade meningar om vad som är sant och falskt ?
När började man att låta bli att kontrollera sanningshalten i en anklagelse och istället leta efter bekräftelse på att den är sann?
Har utbildningen på Polisskolan utformats att förutsätta att en misstänkt är skyldig och man ska därmed endast bekräfta dito ?

De utredare och andra personer inom socialtjänsten är till stor del kvinnor, en kvarleva från den tid då damer av societeten hängav sig åt välgörenhet. Det var ett “kall” att arbeta med samhällets fattiga och utstötta. När så det sociala skyddsnätet byggdes blev det per automatik kvinnor som tog hand om barnavårdsärenden och dylikt.
De var ju kvinnor och därför måste de ju vara empatiska och se till barnet / kvinnans rätta behov och skydd tillgodoses.

Hängivna välgörenhets damer av sociteten 1929.

Med andra ord vi sköt oss i foten med en älgstudsare utan att veta hur ont det skulle göra och vad som komma skulle. För detta förtroende och behjärtansvärda uppdrag som vi gav uteslutande och utan betänkligheter till dessa kvinnor har utvecklats och fördjupats till en maktposition utan dess like.

Nu har de makten och de kan bestämma om du som individ är värdig eller ovärdig.
Med hjälp av polis och åklagare har de rätten att göra ditt liv, din familj, närmaste släkt och vänners liv till ett veritabelt helvete på jorden.
Det spelar ingen roll om du samarbetar eller har egna solklara och odiskutabla bevis om motsatsen till anklagelserna, har de bestämt sig för att du är skyldig – DÅ ÄR DU SKYLDIG.

Och de sitter säkert dessa damer på socialen, hur ofta har du hört om en som har fått sparken för att de har misskött sitt jobb ???
Det är ju så lätt att gömma sig bakom ord som; sekretessbelagd utredning, under rådande omständigheter så tydde det på, inga signaler antydde att något var fel, vi såg att det inte gynnade utredningen att fortsätta samarbeta med motparten, etc.
Man har rätt att manipulera fram den sanning som man vill och man kan även manipulera fram ett resultat att man inte har gjort något fel uti fall man blir påkommen med handen i kakburken.

Hur kan man med dessa förutsättningar bedriva en könsneutral vårdnadsutredning, en utredning om sexuella övergrepp, en utredning om eventuella missförhållanden i hemma miljön för ett barn utan förutfattade meningar om vad som har skett och vad som är sant ?

En fluga på senare år är de sk. Barnahusen, där de utredande myndigheterna finns under samma tak för att underlätta för barnen.
Tyvärr, även om tanken är god, så blir det i väldigt många fall som utreds på dessa barnhus inte fall som kan sägas vara utredda på en neutral och oförutfattad bas.

Jag är ytterst beklämd av att veta att utredare av barn som utsatts för brott ej följer de regler och förordningar som finns. Det ställs ledande frågor till barnet. För det är ju redan klart vad som har skett, man vill enbart ha det bekräftat från barnet alltså tjatar man fram det man vill höra.

Att det sedan finns åklagare som inte har några problem alls med att driva dessa ihopljugna ärenden till domstol är som grädden på moset. Det är prestige att kunna fälla en förälder för brott mot barn / kvinnor. Man tar ju bort en cancersvulst från samhället genom att få mannen dömd. En god gärning och vilken åklagare vill inte stoltsera med den fjädern i sin hatt ?

När försvann det okritiska granskandet av anklagelser och bevis i ett fall ?

När ska den könsneutrala utredningen vinna laga kraft som en vedertagen utredningsform i detta land ?

När ska vi sluta att belöna lögner med enskild vårdnad om barn ?

När ska rättvisan och inte lögnen vara det vi, samhället,  bekräftar ?