– Känns inte bra i hjärtat,

Nej det är inte någon som har känningar av hjärtflimmer, en annalkande hjärtattack eller dylikt. Det är orden från den 7 åriga flickan som med sina syskon levde i en obeskrivlig misär och under tortyrliknande omständigheter misshandlades av sin mamma.
Flickan säger att det inte känns bra i hjärtat när hon ser mamma rispade lillebror med en spik för att han hade tagit mat (!) från kylskåpet. Den lille 5åriga grabben var hungrig, mamma gav honom en rispa med en spik istället för att ge honom sin omsorg och kärlek.

Jag är förbluffad att socialtjänsten och alla Prussiluskor som det finns inte har lyckats att skydda dessa barn. Barnen har varit omhändertagna tidigare, men både länsrätt och kammarrätt ansåg att barnen inte levde i misär och att mamman var kapabel att sköta dem. I maj 2008 återfick hon vårdnaden.
Blev det någon uppföljning av barnens situation efter att mamman fått tillbaka dem ???

På frågan om socialen och berörda myndigheter har övergivit barnen när länsrätt och kammarrätt avslagit omhändertagandet svarar stadsdelsnämndens ordförande.
“– Nej, det gjorde vi inte, men lagen ger oss bara rätt att då erbjuda hjälp och stöd, men det ville inte mamman ha, säger han.”

Vad mamman inte ville eller ville, vad har det med barnens väl och ve ???
Vad var det som fick er att omhänderta dem i första hand? Och vad var det som underkändes så ni fick lämna tillbaka barnen ?
Helt klart så har det sociala skyddsnätet kring dessa barn totalt havererat.

Ni har totalt missat att se efter dessa barn, men i andra fall så går det hur snabbt som helst att omhänderta barn.
Mammans önskan och barnens välmående och levnadssituation går klart och tydligt i detta fall inte hand i hand.
Så frågan är ; Vem skulle ni skydda ???
Barnen eller låta dem leva på mammans villkor?
Som de nu har gjort och skulle förmodligen fortfarande göra om det inte var för ett besök från deras fd. fostermor.

Det var den 14 juni som de två äldsta barnens tidigare fostermor bestämde sig för att hälsa på. Synen som mötte henne och väninnan var skrämmande – inne i lägenheten var det en total misär och stanken slog emot dem.
Nu är mamman häktad, misstänkt för grov fridskränkning under mer än ett år. Brottsmisstankarna avser grov fridskränkning och kan ger sex års fängelse. Ett brott som hon själv förnekar.
Och varför är jag inte förvånad ??? Lika lite förvånad över att hon har en sida på nätet om hur man får tillbaka sina barn från tvångsomhändertagande.

Förnekelse av vad man har gjort mot sina barn och vad man fortfarande gör mot sina barn är otroligt vanligt. Det som är så märkligt är att de advokater som får bistå dessa trasiga människor när det blivit ett rättsligt efterspel, tillåter denna förnekelse vara ett slags försvar för handlingarna.
Hade dessa handling blivit utförda mot en vuxen, hade det då accepterats att denna förnekelse ?

Vid häktningsförhandlingen förklarade mamman att barnens blåmärken berodde på att de bråkat med varandra. Och röran i lägenheten berodde på att hon höll på att göra om.
– Det här är en enorm tragedi. Något har hänt och mamman kan inte må bra, det är uppenbart, säger kvinnans advokat Lars Hultgren.
Han har känt den 30-åriga mamman i många år och arbetat för att hon skulle få behålla sina barn.
– När jag ser de här bilderna från hur barnen haft det känns det inte roligt, säger han men betonar att det inte alltid har varit så här.
– För ett år sedan såg det inte ut så här, något måste ha hänt på kort tid, säger han.

En liten fundering till, Var är pappan / papporna till
dessa tre misshandlade barn ?

Kan han / de vara en bättre förälder för barnen än deras mamma är just nu ???
Det kan ju vara så att han / de aldrig har fått chansen att vara en pappa för barnen.
Vem vet ?
Har någon låtit pappan / papporna till barnen få en chans att vara där för dem ?